lördag 20 december 2014

Tapetserarn och möblerna.

Häromdagen åkte jag till en tapetserare för att köpa lite material och klev rakt in i min dröm. Hennes verkstad låg i ett eget litet hus vid vägen, i utkanten av den tomt hon och hennes familj bodde på, i en träkåk med tinnar och torn värdiga villa villekulla. Inuti verkstan var det vitmålad träpanel, köpmansdisk och spröjsade fönster, till och med ett mitt i väggen som avskiljde det lilla köket från verkstadsrummet, köket naturligtvis med en pinnsoffa i, vackra kuddar så klart. Själva tapetseraren hade sköna glasögon, rufsigt hår och höll på att drunkna i sin grå mönsterstickade tröjan med uppkavlade ärmar. Helt perfekt med andra ord.
Dessutom höll hon precis på att klä om ett gäng stolar i William Morris-tyget Golden Lily, som verkar förfölja mig på ett nästan spöklikt sätt (förutom att vi har det som tapet i både hall och kök, men iallafall).
Jaha. Så ska jag ha det. När jag blir större.

Iallafall. Jag är klar med min fåtölj. Den blev faktiskt skitbra om jag får säja det själv. Jag köpte den på Refurn (tips!) för typ 300 spänn och då såg den ut så här:


Inte jättekul. Men sen blev den så här:



Tyger heter Smoke Blue ur serien Dune från Romo. Från början hade jag allsköns planer på supermönstrat William Morris, men gjorde en plötslig och oförklarlig kovändning och så blev det så här.

Och så har jag styrt upp en pall som jag klädde om i somras men då på gammal, dålig stoppning. Nu gjorde jag om och rätt. Ny stoppning och det här superfina tyget; Saga Forest från Littlephant.
Spraymålade benen med färg från Panduro som jag lovat mig själv att inte köpa eftersom den är dyr och dålig. Svårt att få jämn ytan och tål ingenting. Men aaanyway... Fint blev det, tycker jag.



lördag 22 november 2014

Grattis till oss.

Ikväll har vi varit på Trattorian och firat vår 7-årsdag. Vi har alltid gått dit på vår årsdag eftersom det var dit A bjöd mig på vår första middagsdejt, fast då hette det Kungsholmen. Nu har det blivit nya ägare och servisen var lite snurrig och vi blev av med en hel primi piatti någonstans på vägen men min grillade havsabborre?! Mah gawd. Grillade havsabborre, jag älskar dig.
Är hemma nu, barnen sover, jag äter glass och dricker vinterns första glögg med fötterna på bordet, Tropic Thunder på tv. Det går bra nu.

fredag 21 november 2014

Jinx.

Vi fick en smart bebis som tidigt insåg att det inte är någon idé att vara morgonpigg i ett hus fullt av sjusovare. Vi får ställa väckarklocka för att hinna i tid till förskolan och försover oss ofta ändå, det hjälper inte att ha bebis.
Så när jag igår kväll sa till A att jag väntat hela veckan på att det ska bli fredag, då Knappen är hemma också, så att vi slipper gå upp så var jag rätt säker på att det vankades sovmorgon idag.
Det skulle jag inte ha varit. Klockan sju stod bebis upp i sängen, pekade med hela handen och skrek "Titta!"

torsdag 20 november 2014

Knappen.

Vårt stora barn fyllde fem i augusti. Eller, var det 15? Eller 30? Man kan inte så noga veta med honom. På natten när han kommer vill han sova nära, med fotsulorna mot mina lår, ena armen runt min nacke och den andra runt nallen. På morgonen släpar han demonstrativt samma fötter efter sig, stönar Men åååh, du fattar ju ingenting öh!
På dagen ringer förskolan; han har gjort ett svandyk ner för en trappa och landat på munnen/näsan. Vi får en akuttid hos tandläkaren och där går han rakt in och börjar klä av sig jacka och tröja, han ska ha bara t-shirt tydligen och så skakar han liksom loss axlarna lite som om han laddade innan han hoppar upp i stolen. Jag, som inte är jättebra på de här situationerna, backar långsamt ut i korridoren med klump i magen. A, stabil som ett berg å andra sidan, är med honom när han utan så mycket som ett pip låter tandläkaren pilla och trycka och till och med röntga de två lösa framtänderna trots att han får kväljningar flera gånger av den där plastbiten han måste hålla fast med bara tänderna.
Efteråt, på väg till McDonalds för den utlovade milkshaken, frågar han försiktigt om han inte skulle kunna få en leksak? Lilla hjälte. OM du kan få! Så liten och så himla modig och kaxig och mysig och klok och tankspridd och surpuppa och vår fina fina unge.

onsdag 19 november 2014

Bra sälj, Åhléns!

Åhléns julkatalog hade den här skönt peppiga texten på sin förstasida i år.


Ett mästerverk i dubbla budskap, instagrammade jag.

Jag får sällan julpanik. Inte för att jag älskar julen, GLÖGGKVÄLLARNA, MINIJULAFTNARNA, BARNENS JULKLÄDER, DEKORATIONERNA OCH HERRE GUD MODET! utan med största sannolikhet för att våra jular varit utan allt det där. Jag, A, barnen, mamma, en gran, julmat, några klappar hemma hos min mamma. Julafton och på juldagskvällen serveras rester.
Jag vet att min mamma kan småstressa lite innan, vara orolig att det ska fattas någon något på julbordet (vilket det så klart aldrig gör). Annars är vår jul väldigt low key.
Men vet ni vad, Åhléns, när jag läser den här till synes förstående men till slut ändå skenheliga texten känner jag att vi allra helst kan skita i jul. Verkar asjobbigt.

tisdag 18 november 2014

Crunchy.

ICAs "Crunchy" med äpple och kanel, har ni ätit det? Det är i princip äppelpaj i müsliform. Jag äter numera yoghurt med "müsli" till efterrätt. Har ej vågat titta på näringsdeklarationen. Känner starkt på mig att det är slut på det roliga då.
Ska äta "nattmacka" nu och väljer mellan rågbröd med kokt ägg eller Crunchy. Hur dessa två alternativ vaskades fram är ett mysterium men jag har pms och då kan jag tyvärr inte ta ansvar för sånt. Inte heller för det uppenbara valet.

Och värre blir det.

Den här föräldraledigheten har gjort pensionär av mig. Jag har blivit en en-projekts-människa. En sak planerad per dag räcker alldeles utmärkt, annars blir jag lätt stressad och får flackande blick. Jag insåg det när min mamma var här på middag ikväll och berättade att hon blivit sån och jag spontant kände att Ja-a, så ÄR det verkligen! Vinterhalvåret gör ju inte saken bättre heller, när dagen är typ sex timmar lång. Allt som måste hända efter klockan fyra blir så sjukt trögstartat bara för mörkret och man åker omkring i allt det svarta och bara vad gör jag i den här natten?
Så, en grej om dagen, så där vid lunch ungefär. Tillvarons al dente.

Färdig!

Igår blev jag klar med pappas gamla karmstol, mitt första tapetseringsprojekt!
Före:
Karmstol à la 60-talsdirektörskontor. Precis vad det varit också.


Sen hände lite av det här.



Och sen blev det så här:





Känner själv att jag fick 4 magnethammare av 5 möjliga för detta första projekt!

lördag 15 november 2014

Blocket schmocket.

Mot bättre vetande lägger jag ut saker på blocket. Den här gången skänker jag bort ett, eventuellt som golv betraktat, obrukbart golv. Man skulle istället kunna kalla det en jävligt stylish hög plankor. För att uppmuntra till ägarbyte försöker jag lite hurtigt inspirera till att göra något annat KREATIVT med det. Hindrade mig när jag gick Ernst på annonsen och började rada upp förslag; sänggavel! träkoja!
Såatteh... jag sätter mig och väntar på den sedvanliga blocket-framkallade mailkorrespondenshjärnblödningen.


(men alltså, seriöst. jag har ett skitfint golv som kan bli nåt annat om du vill ha?! typ sänggavel!)

V-tecken.

I övermorgon är det måndag igen och JAG SKA TILL SKOLAN VA! Känsla inför det: lycklig fuldans i kombination med detta bröl: Wuoöäaouö! Plus V-tecken så klart.

torsdag 13 november 2014

Livscoachgrisejente

Okej, nu skiter vi i allt gnället i förra inlägget och går vidare. Mot Karins Konstgrepps instagram (karinskonstgrepp, alla med på den?) och #livscoachgrisejente. Hela alltihopa känns liksom bättre nu.

You have deactivated your Facebook account.

Ja, nu har jag det. Häromdagen delade en barndomskompis ett blogginlägg skrivet av en mamma om varför de hade sina barn på förskola. Det var ett rätt märkligt inlägg som till en början blandade ihop två olika sakfrågor för att sen aldrig följa upp kopplingen dem emellan. (nej, jag länkar inte för då måste jag leta upp inlägget och då kommer jag vara sur hela kvällen). Till en början anklagades föräldrar som gör andra saker än att jobba när barnen är på förskolan för att inte respektera förskolepersonalen och deras arbete. Sedan gick resonemanget över till att utförligt beskriva hur den här familjen aldrig gjorde någonting! utanför jobbet utan barnen, med en tydligt fördömande ton mot föräldrar som gjorde det, i den gamla varför-skaffa-barn-om-man-inte-vill-vara-med-dem-andan.

Sedan följde ett tredje stycke med en fantastiskt fin och respektfull hyllning till förskolepedagoger och det arbete de gör för att hjälpa våra barn att förstå och kunna manövrera i den värld vi lever i. Det var fina ord som all förskolepersonal förtjänar att få höra oftare än vad jag kan tänka mig att de får och jag håller med bloggförfattaren till punkt och pricka!

Men allt innan det. Pekpinnarna, det snurriga men ändå högljudda resonemanget som spretade åt alla håll, det oresonliga värdet som lades i att dra runt sina barn i alla tänkbara (och för barnen säkert ointressanta) ärenden bara för att vara tillsammans, och att tala om det, inte som i så-här-gör-vi-i-vår-familj-punkt, utan med ett tydligt pekfinger mot de som väljer att göra annorlunda. Den helt befängda anklagelsen att föräldrar som gör annorlunda inte respekterar förskolepersonalen. Jag blir galen. Provocerad. Trött och förbannad.

Det här inlägget har gnagt i mitt bakhuvud i flera dagar nu. Det finns lika många sätt och anledningar till förskolevistelse som det finns familjer. Att tro att man (helt ogrundat) kan sätta sig över andra människor och deras beslut på det sättet ger mig eksem. Sen började mitt facebook-rage gnaga. Facebook gör mig mer irriterad och trött än glad och när jag loggade in idag och det här förskoleinlägget delats ytterligare och låg överst i mitt flöde såg jag det som ett tecken att det var dags. Hej då facebook.

Disclaimer. Naturligtvis finns det MYCKET värre ämnen som tas upp på fb att uppröras över. Och mycket gott såklart, men det funkar inte för mig bara.

torsdag 6 november 2014

Månadens djur är givetvis...

Älg. Så jobbigt det var att inte riktigt våga släppa ut barnen själva eftersom älgkon var sur och de strök precis runt husknuten och ändå så outsägligt sorgligt när kommunens viltvårdare lät hälsa att kalvarna nu var "borttagna" och att kon, när hon slutat leta efter dem, skulle lugna ner sig. Jag och A hade ju ponerat att man förmodligen sövde ner dem och flyttade dem. Så naivt, inser jag nu. Vill gråta lite när jag tänker på att hon simmade över hit i tron att, vad? Inte fan att ett halvt grannskap upphetsat skulle instagramma henne (mig inräknad) innan vi tog kål på hennes ungar. Nej, nu kan jag inte tänka på det mer.

(Rubrik från Onekligens novemberlista)

Skolan och bänken.

Det här håller jag på med på kursen. Det är min pappas gamla arbetsstol som jag fixat ny sits och nytt tyg på. På insidan av ramen undertill har jag skrivit vem jag är och att det är mitt första tapetseringsprojekt och datum och tänker mig att någon kanske klär om den här igen om 30 år och hittar mitt meddelande. Då kanske de blir glada.
Tyget är från Littlephant och är egentligen inte ett möbeltyg men ah-ja. Så himla mycket sitter jag ju inte på den här stolen. Alltså, före-bild där uppe, efter där nere.


(Plus: dagens duck face-selfie: klarade 40 kg i bänkpress igår. Vet egentligen inte om det är mycket eller lite i någon slags greater scheme men det var tungt som fan och jag tänker att jag ska bli asbra på att bänka.)

onsdag 5 november 2014

Så klart hon hade!

Har fått svar av Kråkan. Älskar röstmeddelanden.

Ljud-sms!

Har nu insett att man ju kan skicka ANDRA TYPER AV LJUD än sin röst.

OTROLIGT snabbtänkt idag.

God natt och hej.

Röstmeddelande.

Har upptäckt att man kan skicka röstmeddelanden med nya uppdateringen av telefonen. Provar det på Kråkan. Har skickat två, har ej fått svar. Sannolikt har hon upptäckt den här funktionen för flera veckor sedan och redan avfärdat den med den högst relevanta frågeställningen; Varför? Bra fråga, Kråkan. Det enda tänkbara svaret jag kan komma på är att Apple tyckte synd om den grupp användare som lider av sådan utstuderad lathet att de inte orkar skriva sms men ändå vill skicka dito. Annars kan jag inte förstå vad ett röstmeddelande har som inte ett vanligt samtal har?
Tänker att jag fortsätter skicka röstmeddelanden till henne så kanske det visar sig.

Hepp! Dagens boktips!

Nu slutar jag ursäkta mig och bestämmer att jag helt enkelt plockar lite russin ur den här novemberlistekakan.

När jag väntade Junior läste jag över sommaren igenom hela Utvandrar-eposet. Jag tänker fortfarande på Karl Oskar och Kristina på veckobasis. Ibland älskar jag dem. På all helgona tänkte jag att jag skulle gå till Mobergs grav, han ligger tydligen på samma kyrkogård som pappa.
Jag såg "Kristina från Duvemåla" när den spelades på 90-talet och har sen förra sommaren grämt mig över att jag inte hade läst eposet då och inte hade vett att fatta vad det var jag såg på riktigt. Och nu när jag googlar den ser jag att den kommer sättas upp på Cirkus nästa höst! Den sanslösa PEPPEEEN! Kråkan, vi går!

Annars kan man läsa nästan vad som helst av P O Enquist. Men särskilt "Nedstörtad ängel" och "Kapten Nemos bibliotek". Kung P O.

måndag 3 november 2014

5 saker jag tänkt på idag (igår).

(Tänker att jag inte ens nämner det upprepade misslyckandet med den här listan.)

1. I fredags hade A's band The Wild Shore releasefest för sin nya ep. Det var sjukt länge sen jag såg honom stå på scen och det var så. jäkla. fint. Blir i vanlig ordning både avundsjuk och fascinerad över hur fyra från varandra fristående människor kan skapa något sånt där tillsammans. Det är helt magiskt. Här kan man lyssna på dem på spotify!

2. Älgar. Först var det exotiskt att ha älgar på ön igen. Sen började de gå omkring på folks tomter och äta upp fruktträd. Sen attackerade kon en kille som fick slänga sig in i sin bil för att undkomma henne. Sen hängde de på lekplatsen innan de kom gående nerför vägen, klev över vår mur som om den var en tröskel bara, lunkade förbi vardagsrumsfönstret som om det inte fanns någon morgondag och nu vågar vi knappt släppa ut Knappen att spela fotboll på gräsmattan själv.

3. När jag tänkte på att jag skulle på kursen idag fick jag fjärilar i magen. Jag har börjat nördsurfa efter verktyg. Alltså, typ min dröm-magnethammare.

4. När Hammarby spöade Jönköping Södra och gick upp i Allsvenskan. Svårt att inte tänka på det eftersom vi var där tillsammans med 30 000 andra personer som alla var helt sjukt glada.

5. Norrland.

(Andra dagen av Onekligens novemberlista)

lördag 1 november 2014

Träningen.

Alltså, jag KAN inte blogga om träningen. Varför är det så? Sen jag började styrketräna i april, efter en eon av tålmodig, försiktig pepp av A, har jag förändrat min livsstil, tränat bort resterna av en rätt tungviktig graviditet och istället börjat bygga muskler på ett sätt jag aldrig ens tänkt var möjligt för mig. Jag börjar se stark ut, jag tycker att det är snyggt. Jag är stolt över det, jag har jobbat som fan. Både mentalt och fysiskt. Jobbar fortfarande, framför allt med den mentala biten, den är svår. A har jobbat som fan. Peppat och stöttat, pushat och dragit. Gör fortfarande.
Och ändå. Varje gång jag försöker skriva om träningen känner jag mig som att jag tagit en duck face-selfie. Varför?!  

Kolla! Så här ser det ut utomhus idag.

Jag misslyckas direkt med den här novemberlistan. Hade inte ens koll på att den börjar idag. Utomhus fanns det ijuförsig inte så mycket att visa ändå, grått och blött var det. Och vi försökte träna men hade det knappt i oss, eller jo, jag var ganska bra i knäböjen (fy farao vad svårt det är!), 50 kg är ett delmål och jag gjorde 45x5 reps idag så det var ju fint. Men sen försökte vi äta lunch ute och det tog för evigt att få beställa och det var svinmycket folk och humöret har varit sådär och nu känns det ganska skönt att dagen snart är över. Ska bara igenom ännu en ska-bara-läggning med Knappen, SEN är det liksom slut.
Nytt försök imorgon.

onsdag 29 oktober 2014

Jag är på.

Bloggens konstgjorda andning framöver blir Onekligens novemberlista. En rubrik per dag hela nästa månad, så här:

1. Kolla! Så här ser det ut utomhus idag.
2. 5 saker jag tänkt på idag
3. Ibland tänker jag att jag borde…
4. Kolla! Här är en bild på mina fötter i ett par skor jag gillar.
5. Hepp! Dagens boktips!
6. Månadens djur är givetvis…
7. Kolla! Så här ser jag ut idag.
8. Ibland blir jag avundsjuk på…
9. 5 saker jag borde ta tag i
10. Kolla! Här har jag ritat en hund.
11. Månadens färg är givetvis…
12. Hepp! Dagens filmtips!
13. Kolla! Här är en av mina favoritplatser.
14. Om jag skulle skaffa mig en ny hobby så skulle det bli…
15. 5 saker jag blir glad av i vardagen
16. Kolla! Så här ser min autograf ut.
17. Hepp! Dagens tv-tips!
18. Ibland retar det mig att…
19. Kolla! Det här åt jag idag.
20. Om jag skulle skaffa mig en ny ovana så skulle det bli…
21. 5 saker jag blir irriterad på i vardagen
22. Kolla! Här bor jag.
23. Hepp! Dagens måltidstips!
24. Månadens klädesplagg är givetvis…
25. 5 grejer jag alltid har i kylskåpet
26. Kolla! Här jobbar jag.
27. Ibland skulle jag vilja…
28. Hepp! Det här tycker jag alla bör läsa.
29. Det var onekligen väldigt roligt när…
30. Kom ihåg
 
Jag har ju en vana att falla av efter ett tag men skam den som ger sig. I väntan på att november ska börja då så sitter jag i fönstret och spanar efter älgarna. De ska enligt uppgift ha tagit sig så långt som uppför första trappsteget till närmaste grannens altan igår kväll, tydligen för att tråna efter hennes pelargoner på fönsterbänken. Kaxigt, känner jag.

Inälgad.

Det lätt absurda i att jag tog Junior i vagnen igår och gick hem till en granne och åt middag och idkade samkväm men när vi skulle gå hem upptäcktes det att en annan granne, som jag passerar på vägen hem, bara en stund tidigare hade lagt upp en bild på fb föreställande öns tre (3) nyinflyttade älgar som var på besök hos dem. Och nej, jag är inte så hård att jag tar mig an tre älgar en mörk höstkväll med bebis under armen. Eller någonsin för den delen. Så jag fick ringa till A och så fick han helt sonika köra de 200 metrarna och hämta oss. Vildmarksliv i suburbia.

lördag 25 oktober 2014

Elliphant

Via instagram förstod jag att en gammal barndomskompis till mig skulle ut på USA-turné med någon svensk artist jag inte hört talas om. När hans instaflöde började fyllas på av oförskämt mycket poolhäng i sommarsol blev jag så nyfiken att jag var tvungen att kolla upp den här artisten han kuskade runt med. Och ja, vad ska jag säga, har jag lyssnat på den här asgrymma låten kanske... 15 gånger idag?




Och grinat lite. Att ha en bästa vän, va. Bland det finaste som finns. En liten tår på det.

torsdag 23 oktober 2014

onsdag 22 oktober 2014

Jag ska bliva stur.

Min bästis Kråkan, så himla bra att ha alltså! För något år sen löste hon tex mysteriet Vad Sofia ska bli när hon blir stor. Hur bra löst?! Ett annat exempel är när jag efter Juniors förlossning med tillhörande sfinkterskada uttryckte oro över hemorrojdernas potentiellt permanenta varande talade hon om att så hade jag det efter Knappen också och det gick ju över. Minns jag ingenting av. Men hon har ett minne som en, som en... person med sjukt bra minne. Häromdagen levererade hon även insikten om att jag alldeles troligt är en sån som får ägglossnings-pms, vilket förklarar en hel del. Tex varför jag tjurskalligt och med en åsnas envishet argumenterade för att det var A's fel att jag bara köpte en halv middag när jag var i affären. Jag erkänner även till att ha varit en sub par förälder den kvällen när Knappen bara ALDRIG somnade och jag försökte få sitta still och ensam och ifred i soffan. Ägglossnings-pms, va. Finns säkert ett fint ord för det. I min mens-app stavas det "11 dagar kvar".

Iallafall. Jag ska ju bli tapetserare när jag blir stor, vet jag nu. Nästan 35 år tog det att komma fram till det. Att inte ha en yrkestitel har varit en källa till både en och två kriser i mitt vuxna liv. Jag har lagt så sjukt mycket vikt vid det, varit övertygad om att om jag bara kunde säga "Jag är X" eller "Jag jobbar som Y" så skulle livet och självkänslan och fan och hans moster bara lägga sig till rätta för mig. Så att hitta vad det där x eller y ska vara har varit så jäkla mycket ångest. Inte räcka till, inte våga, inte duga/kunna/vara kallad bla bla fekking BLA! ÅH vad trött jag är på det! Så jag hade nästan gett upp och tänkte att nämen, det blir väl bra med bokhandeln resten av livet. Jag trivs ju där. Om man erbjuder ledningen sin själ och kanske lite cash kanske man till och med kan få en av de där hett eftertraktade men ack så svårfångade fasta anställningarna.
Så kom Kråkan med den briljanta tapetserar-idén. Sa "men hörru, ska inte du bli tapetserare" som om det var helt självklart. Vilket det ju var, fattade jag sen. Så sjukt smart.

Alltså, jag ÄLSKAR min kurs. Hela veckan längtar jag till måndagarna. Hur det ska bli en ordentligt utbildad tapetserare av den här flicktrasan håller jag på att undersöka. Jag ber att få återkomma om det. Men idag köpte jag ett alldeles eget verktygskit. Känns så jäkla mäktigt.
Nu kör jag.


tisdag 14 oktober 2014

Verkstadspeppen.

Vi har haft workshop hos Djursholms Möbelkonservator med tapetserarkursen i dagarna två. Alltså, verkstad. Vilken grej. Jag vill alltid vara i verkstad. Helst min egen om ett par år men for now går det bra med låneverkstad. I den här verkstan fanns folk som kunde allt om trä och trämöbler hur man tar hand om dem. Det satt Mästarbrev på väggen och jag dåndamp pga mäktigt. Tänk att ha mästarbrev i ett hantverksyrke. Det är liksom Mr Miyagi and then some. Sån ska jag bli.

Här är fåtöljen jag håller på med. Den är jätteliten och från 40-talet och jag ska ge den all kärlek jag har.


Förra veckan beställde jag nytt tyg till den. Är så sjukt pepp på att klä den nu. Jag skiter i om det blir snett eller nybörjardåligt. Den är min. Min.

onsdag 8 oktober 2014

Ett.

Och idag fyller han 1 år och slutar vara bebis, bebisen. Hur fint och stort och lite sorgligt?! Vår bebisfarbror, liksom. Jag tröstäter resterna av den chokladmoussetårta jag i egenskap av enväldig moder beslutade att vi skulle fira med. Jag är ganska säker på att jag inte vill ha fler barn men samtidigt. Aldrig mera bebis? Really?
Han är hur som helst världens bästa 1-åring. Ett år. "Jag är ett". Tänk om han kunde säga det. Vad fint.


På min yngsta sons första födelsedag kommer en hälsning från förr.

Har ni också fått post från er själva idag? Jag blir helt mjuk när jag tänker på att någon initierade det här projektet för 20 år sen och sen också genomförde det hela. 1994 satt jag alltså tydligen i Postmuseets vattenfestivaltält och skrev brev till mitt framtida själv. Jag är där med min bästa vän Helena och Jonas, min första kille. Jag var ung och han var ännu yngre, vilket var en svårmanövrerad källa till nervositet hos hans föräldrar och jag var utan tvekan mer ihop än han. Det skriver jag inte i brevet, men minns tydligt, den där frustrationen. Iallafall. I skrivandets stund, i ett tält för 20 år sen, har vi tydligen sett fyrverkerierna kvällen innan och är på väg till Skeppsholmskyrkan där vi ska sälja biljetter och program till den årliga uppsättningen av Jesus Christ Superstar. Jag avslutar brevet eftersom han tjatar på mig att bli klar, lägger det i ett kuvert, slickar igen, kryssar i rutan som lovar att ingen ska läsa mitt brev och lämnar det där i Postmuseets förvar. Ingenting av det här minns jag. Eller jo, Helena, Jonas, musikalen men ingenting av brevet eller tältet. I 20 år har det sen legat i en låda någonstans, mer än halva mitt liv och idag kom det tillbaka.
Att det finns någon som genomfört det här gör att jag vill gråta en skvätt. Så himla fin värld ändå.


tisdag 7 oktober 2014

Fb?

Men Facebooks vara eller icke vara? Nu har jag velat i flera år om huruvida jag ska skita i det hela eller bara låta det vara.
Okej, på plussidan:
- Man har kontakt, eller åtminstone "kontakt" med folk man annars skulle tappa bort.
- Det är ett praktiskt kommunikationsverktyg.
- Jag läser intressanta artiklar/blogginlägg/texter som jag annars säkert skulle missa.
- Folk diskuterar saker. Stöter, blöter, höjer sin röst.
- Tidsfördriv.

På minussidan (och det här säger säkert mer om mig än någon annan):
- Jag stör mig otroligt mycket på folk.
- Jag stör mig så mycket på folk att jag tycker illa om folk jag egentligen tycker om.
- Folk diskuterar saker.
- Jag har missat ett antal födelsedagar som jag inte borde ha eftersom jag, helt ogrundat, börjat lita på att fb ska hålla reda på och påminna mig.
- Jag har missat ett antal inbjudningar som drunknat i det träsk av mer eller (oftast) mindre riktade inbjudningar man får.
- Folk använder uttryck som "inboxa mig".
- Facebook ser mig.
- Tidsslöseri.

Alltså, jag vet inte?

söndag 5 oktober 2014

Refurn.

Jakten på en liten fåtölj att klä om på kursen tog mig till Refurn. BÄSTA STÄLLET! Refurns vision handlar om att ge möbler fler än ett liv, att slå ett hål på slit-och-släng och ett slag för återanvändning. De tar emot möbler, såväl som räddar från återvinningsstationer och säljer vidare både i befintligt skick och/eller restaurerade av någon av deras möbeltapetserare/renoverare. Det finns butiker i Hammarby Sjöstad, Årsta, Solna och lagerbutiken på Stjärnhovs Säteri utanför Gnesta, där jag var idag. Dessutom kan man på hemsidan titta på hur mycket möbler som helst plus detta briljanta: boka för påseende utan köptvång, samt för billig peng få möbel i Stjärnhov körd till Stockholm, också utan köptvång.
Vi for iväg till Stjärnhov idag och det var ju helt magiskt. Om man kan tänka sig att lägga ner ett penseldrag eller så själv kan man i princip hitta vad som helst där, till helt okej pris. Mitt i säteriet, bland hästhagar och hölass öppnar sig lada efter lada med möbler. När man går genom gångarna av noga staplade stolar som folk gjort sig av med får man lätt en känsla av att ha någon slags skyldighet att se till att de får liksom... leva slut. Jag fick min fåtölj, i behov av omklädnad men stabil med ett resårhus som verkar må bra för 300 spänn. Däremot, hade jag vetat hur stor lagerbutiken var hade vi packat mackor och kaffetermos och planerat heldag bland hästar och pinnsoffor. Det blir till nästa gång.



torsdag 2 oktober 2014

Höstfint.

Hej. Nu är det höst och familjen har traditionsenligt sjunkit ner i ett mindre träsk av snor och halsont. Så vi är hemma mest, jag har färgkodat bokhyllorna i ett försök att få någon stil på ett ganska spretigt vardagsrum och har finkammat nätet efter något att ha på väggen och kommit fram till att jag nog gör alldeles bäst i att tapetsera eventuellt hela vårt hem med bilder av den här mannen: Kevin Russ aka ett geni.


Varsågoda för hösttips.

torsdag 25 september 2014

Men hallå?

Alltså, jag har inte läst på så sjukt länge. Det är helt tomt i läshjärnan, inget in inget ut. Trots att jag börjat på två svinbra böcker ("Sommarljus och sen kommer natten" av Jón Kalman Stefánsson (!) och "The Lost City of Z" av David Grann) som blir det bara inte av. Jag läser inte. Det kan vara di här barna, att när de väl somnat går min hjärna över i stand by läge och kan bara ta in flytande intellektuell föda, läs: rörlig bild. Och det är så otroligt tråkigt. Jag känner mig som att en tredjedel av min person är sjukskriven. Hade med mig en bok i helgen när jag var på spa med min svägerska (spa... mmm...), låg på en schäslong i badrock, mätt på frukt och te utan en enda tid i världen att passa och det enda mitt huvud kunde tänka sig att göra vara att ligga helt stilla och glo på grantopparna utanför fönstret. I flera timmar. I kid you not.
Hur gör man? Hur kommer man igång igen?

måndag 22 september 2014

Måndagstips.

Karin går som vanligt från klarhet till klarhet. Idag om attityd. "Rimlig attityd". Genialt.

http://www.karinskonstgrepp.se/2014/09/dalig-attityd.html

Berlin-baserade tatueraren Chaim Machlevs instagram dotstolines. OMFG. Jag måste åka till Berlin och tatuera mig lite, känner jag. Eller så kan vi tatuera A, det spelar inte så stor roll, bara det blir gjort.


Måndagsbergochdalbanan.

Här sitter jag i soffan och har pms och äter chokladsås med glass. Jag har varit skitsur nu på kvällen. Eller först var det okej för jag har varit på kurs och känt mig som värsta proffsiga hantverkaren hela dagen. Sen typ sjönk vår båt mitt i middagen och sen kom hösten och jag tvättade fler maskiner än jag orkade hänga och sen hängde det ytterkläder på en köksstol och plötsligt var jag sur. Och nu äter jag sås. Jag har sent om sider bett om ursäkt till de som är vakna, de andra får jag ta imorgon.

Men alltså, måndagar = kursdagar = favoritdagar! Idag var tredje tillfället och hittills har vi övat på att göra en stolsits på gammalt vis men idag blev jag klar med den och kunde börja på mitt första riktiga projekt! PEPPEN! Jag ska jobba med arvegods från pappa, den karmstol han hade vid sitt skrivbord hemma ända sen jag var liten. Älskar hela grejen. Taglet, verktygen, de konstiga orden.


  

söndag 21 september 2014

Det stora lilla barnet.

Bebisen är sjuk. Hur är det möjligt, tänker jag först tills jag inser att en mer relevant fråga är hur han lyckats inte vara sjuk typ någonsin med en storebror i förskolan under samma tak. Ijallafall. Skruttig och lite febrig och sover en massa. Tittar på en och knölar ihop ansiktet för att riktigt visa vilket skitliv det är just nu.
Bebisen fyller även 1 om tre veckor och slutar därmed att vara bebis. Är det verkligen okej? Tror inte. När Knappen var liten så längtade jag liksom hela tiden till att han skulle bli större, så att man kunde slappna av lite. Den här gången tog det bara ett par månader innan vi började fråga oss hur vi ska kunna leva utan en sån där som ålar runt, ömsom pratar med ömsom äter saker och asgarvar åt en ketchupflaskas blotta existens. Den här bebisen är så sju-hukt jäkla gullig. Och rolig. Och, förutom de första två, även tandlös vilket vi efter en del fundering insåg är anledningen till skruttigheten. Hur som. Har gillat att ha bebis igen mycket mer än jag väntade mig.

 Vart tog den här bebisen vägen?

fredag 19 september 2014

Gjiöra kullerrbyttalainen.

När det är dags att sova vill jag att vi ska läsa "Ska vi va?" av Pija Lindenbaum men Knappen insisterar på att läsa en sönderfallande, säkert flera hundra sidor lång Richard Scarry-bok på finska. När jag vägrar så lägger han sig brevid mig för att "läsa den själv". Så nu läser han. På "finska" som låter som en amerikan som pratar svengelska. Uttalar alla r som om han hade gröt i munnen och så.
Det är fantastiskt.

torsdag 18 september 2014

När börjar bebisar städa?

Kan eventuellt vara så att det yngsta barnet varit och rivit i bokhyllorna och att det legat ett mindre träsk av böcker, magasin och cd-skivor på golvet sen igår (eller förra veckan) men eftersom det mesta ligger under och bakom en fåtölj kan det ju också hända att man råkar inte orka se det. På ganska länge. Jag kanske borde ta tillfället i akt och som ett experiment se hur lång tid det tar innan 5-åringen börjar städa självmant.

Känns ju sådär.

Jag har färgat håret i den något velande färgen "Brown black". Den var mer black än brown skulle det visa sig. A har under kvällen frågat om det "känns bra" att färga håret, antagligen för att jag pratat om det ett tag, men har inte utvecklat sin kommentar mer än så. Osäkert hur jag ska tolka det.

Råkade döda en stor husspindel (varning, bildgoogling i länken) också. Det var inte meningen, den råkade hamna mellan glaset och golvet när jag skulle fånga och kasta ut den och blev dekapiterad. Nu har jag dåligt samvete eftersom jag var tvungen att jaga den och den hann liksom haja att det var trubbel på gång. Kan spindlar få dödsångest?

Alltså. Grym med eventuellt missklädsamt hår. Skön torsdagskombo där.

Hej då.

tisdag 16 september 2014

Sitt kvar i bilen, barn, mamma ska bara...

I morse när vi åkte till förskolan och det var tät dimma som lagt daggdroppar på varenda spindeltråd i hela skogen? Magiskt.






onsdag 10 september 2014

Kanske när jag blir stor.

I måndags började jag på en kurs i möbeltapetsering. Det är det jag ska göra nu, gå på kurs på måndagar och vara mammaledig resten av veckan. För nästan två år sen, när jag hade min sedvanliga yrkesrelaterade livskris sa min bästis "Men ska inte du bli möbeltapetserare?". Nu har jag stött och blött det ett bra tag och insett vilken jäkla bra idé det var. Att jag inte tänkt på det tidigare. Så nu ska vi se om den funkar lika bra i praktiken. Hur som helst var det himla fint att sitta där på en pall vid en bänk och spänna sadelgjord, sy med kroknål och bli lite skitig under naglarna. Det blir nog bra, det här.

Hemma fortsätter ampeltillverkningen. Alltså, kan inte sluta.




söndag 7 september 2014

Blocket

Häromdagen fick jag och A ett ryck och började sälja grejer på blocket. Sånt vi inte tänkt på att sälja tidigare och sånt vi tänkt på i flera år att sälja men aldrig kommit oss för, typ radiatorer och parkettgolv från gamla stugan som istället tagit upp i princip all plats i vårt lilla förråd, så himla smart. I ren iver har vi rivit upp grejer omkring oss och utropat den här?! eller den här?!
Det ÄR verkligen en lisa för själen att rensa ut, göra sig av med.

Tills jag inser att för varje grej jag lägger ut på blocket skaffar jag mig åtminstone en till främmande person att ha att göra med. Dåligt stavade mail, intressen som snubblar på tröskeln och går upp i rök, tusen frågor. Om det hela kommer att vara värt det återstår att se.

onsdag 3 september 2014

Så himla sorgligt i skogen.

Tidigare idag berättade vår granne att hon fått ringa viltvårdare igår för att det låg ett rådjur på hennes tomt som knappt kunde röra sig för att hela bakdelen släpade i marken bara. Den hade släpat sig en bit in i skogen när man kom i närheten och ett kid hade hoppat iväg bland träden. Och sen hade viltvårdaren kommit och skjutit det och sagt att det var en get och att nästan allt varit brutet och att hon var uppenbart diande. Nu tänker jag på kidet och vill grina lite mest hela tiden.

Ursäkta den hurtiga pysselstilen men alltså there's no stopping.

Ja, Äpplet har blivit pysselblogg, kan inte hjälpas. Efter workshopen igår kom jag hem och styrde ihop en lampa i ren iver. Skärmen köpte jag på Myrorna för ett halvt liv sen men den har bara legat på hyllan tills nu. Här är en före-bild när jag har den på huvudet helt vanligt, när jag dessutom är flera år och ett par barn fattigare än idag.

Någon otroligt kreativ och tålmodig person har klätt in den i intrikata lager av plastband som jag inte haft hjärta att röra förut men plötsligt förra veckan brutalt klippte sönder. Kvar blev skelettet som jag sprayade med samma färg som kulorna i ljusstaken. Det jag är mest nöjd med är nog lamphållaren i porslin, så fin! Och faktumet att jag lyckades plocka ihop alla elektriska delar i någon random el-webshop utan att det blev fel grejer. Träkulor och en textilsladd, "antik" glödlampa som är alldeles för stor visserligen men iallafall, ett passande fönster och så var det klart!



Går nu runt som en hungrig hund och sniffar genom hela huset efter saker som kan behöva lite färg, någon träkula eller lite ampel på sig. Man kan aldrig få nog av någotdera. Eller jo. Men inte just idag.

Tre timmars bliss en vanlig tisdagkväll.

Igår kväll var jag hos Betonggruvan och lärde mig knyta amplar i makramé. Betonggruvan aka Josefine Halfwordson och möbelmakaren Mimmi Staaf håller såna här workshops titt som tätt, håll koll på hemsidor alt insta (@betonggruvan och/eller @mimmistaaf) och gå på en sån för det var helt fantastiskt. Hashtagen #hantverka skapades igår också om man vill kolla hur det såg ut. Även om jag inte är så bra på att mingla och ibland antagligen framstår som direkt konstig bland folk jag inte känner (typ inser att jag svarar på tilltal alldeles för sent eftersom jag fastnar i funderingar på vad jag ska svara) så var det himla fint att sitta runt ett bord tillsammans med andra och göra något med händerna. Eventuellt kommer jag nu knyta amplar tills vi har slut på fönstergluggar. Och sen knyta ampel runt en lampskärm och en termos och kanske också ett barn.








tisdag 2 september 2014

The Killing.

Okej, så nu har jag också sett klart The Killing S04. Och det är bitterljuvt. Säsong 4 var inte den bästa och slutet har jag också lite dubbla känslor inför. Sara Ödmark på tvdags.se formulerar ungefär exakt vad jag känner; den där djuplodade, lojala vänskapen helt befriad från sexuell spänning har för mig varit en av seriens största behållningar, så att kyssen i slutet uteblir var en lättnad kan man minst sagt säga. Att de ser på varandra med kärlek och faktiskt ser friska och välmående ut kan jag absolut vara med på men om mer följer så behöver inte jag nödvändigtvis veta om det.
Kommer sakna Linden och Holder dock. Regnet, ciggen och bitande ärlighet.

måndag 1 september 2014

P to the M to the S.

Jag har lite pms, tror jag. Jag har skaffat mig en mens-app så att jag kan hålla reda på och förstå mig själv och annat som man nu för tiden kan anförtro sin mobiltelefon. Jag har inte haft den så länge än, appen, så min cykel har inte riktigt hunnit utkristallisera sig ännu, men en god gissning är att vi är någonstans i veckan före. Hur som helst skulle det förklara bland annat det sammanbrott jag fick igår när jag kollade på andra säsongen av Masters of Sex och det var hemskt om ett spädbarn som fötts tvåkönad och hade en skitpappa som tyckte att han ("han" enligt kromosomuppsättningen) var ett missfoster. Så skulle han opereras och satt fast i en ställning och skrek och då var det som att kroppen min slets itu och instinktivt slängde jag ipaden ifrån mig och bröt ihop och fulgrät. A fick klappa och göra te och macka och övertyga mig om att för de allra flesta bebisar så går det bra och att de oftast inte har skitpappor och att det inte var på riktigt.
Usch, nu börjar jag tänka på det igen. Måste gå och göra te och macka.

I heart träkulor.

Ljusstake av träkulor och läderband. Allt man behöver finns hos Panduro i olika storlekar och former. De turkosa kulorna är sprayade med Montana Black, kulör 400-6320 Hope, köpt via skapamer.se som har übersnabb leverans om man beställer på förmiddagar, mkt bra! 



fredag 29 augusti 2014

Nähäpp...

Såå trött. Den där att somna halv nio när man lägger ett barn. När kvällen, de där efterlängtade timmarna när ungarna somnat, bara rinner ut i sanden och blir ingenting. Jag blir lika besviken varje gång. Speciellt dagar som idag när kreativiteten och lusten legat och ryckt i mig hela dagen och jag liksom gått in och ut ur mitt rum tusen gånger, tittat på symaskinen, slagit på, slagit av, plockat bland tyger, flyttat en penna från en hylla till en annan bara för att få göra någonting och hela tiden tänkt att ikväll, åh vad jag ska suga musten ur den där dyrbara egentiden. Men när den kommer så orkar jag inte. Hela kroppen bara lägger ner, hjärnan stämplar ut och går hem. Så jag beställer lite grejer från nätet så att jag kan pyssla ihop den där lampan någon annan kväll, när jag inte somnar i soffan framför The Killing.

torsdag 28 augusti 2014

När jag odlar.

Jag har förmodligen inte ett grönt finger på min hand men vad jag trots det ändå har är två paprikaplantor, en chili och en muterad basilika i en pallkrage på altanen. Den ena paprikaplantan är enorm och producerar lika överdimensionerade paprikor. Men, och nu kommer den ödmjuka okunskapens ansikte fram, när får man skörda egentligen? Jag har vårdat och stirrat, vårdat och trugat den där plantan HELA sommaren och nu är sommaren i princip över och jag har ännu inte fått smaka den hemodlade succéns frukt! De bara hänger där, svullna och gröna och blir aldrig varken röda eller gula eller någon annan färg som skulle föreslå någon slags mognad. Ni får ursäkta en novis frustration men HUR LÄNGE SKA MAN VÄNTA EGENTLIGEN?! Avundsjukt ser jag på instagram hur folk hela sommaren gått ut i sina små köksodlingar och plockar ihop kvällens sallad med jordiga fingrar medan jag sitter i min solstol bakom mörka glasögon och får inte en sekunds bekräftelse av den där förbenade plantan, hur jag än blänger på den. Vad gäller den andra paprikaplantan så verkar den ha gett upp och förtvinar långsamt i den förstas arroganta skugga, berövad både sol, jord och utrymme.

I en annan krage har jag jordgubbar. Eller "jordgubbar". Jag har plantor som växt explosionsartat och slängt ut långa tentakler år höger och vänster som rotat sig alldeles av sig själva och vuxit upp till ännu fler exploderande plantor ungefär så som jag föreställer mig att utomjordingar förökar sig i någon drypande håla i rymden. Men inte en enda gubbe. Och nu visade det sig dessutom att den där inbrottstjuven som strök runt på altanen igår kväll och skrämde skiten ur mig som satt i soffan helt fredligt och tittade på The Killing, tydligen var ett hungrigt tjuvaktigt rådjur. Så nu har jag inte ens alienplantor längre.

Och så är det chilin. Som visserligen klämt fram någon typ av frukt, om än i vanlig ordning konstant omogen, men som inte är avlång och smal så som bilden visade och som jag hade tänkt, utan snarare som en liten, veckad paprika. Rund och bullig, som sådana där köttiga tomater man kan få långt ner i södra Europa. Det kan ju vara så att jag, helt omedvetet på slumpaktig väg, ympat fram en helt ny sorts chili som kommer att revolutionera hela grönsaksbranschen med sina kick ass egenskaper. Man vet ju aldrig, konstigare saker har ju hänt.


Kungen av arroganta paprikor.

onsdag 27 augusti 2014

Åka till stan.

Idag var jag på stan. Alltså, riktiga stan, den man måste åka t-bana till t-centralen för att komma till. Fast jag åkte bil, men iallafall. Det var så länge sen jag gick på Drottninggatan att jag kände mig helt storögd och turistig. Och ställd över allt folk. Vad gör alla människor hela dagarna om de har tid att shoppa kl halv 2 en onsdag, allihop? Jobbar ingen?
Iallafall så åt jag stekt strömming i Hötorgshallen (vad fint det har blivit där! mvh Sist på bollen) samtidigt som jag gungade vagnen med ena foten som ett annat storstadsföräldraproffs. Tyvärr fanns inte det jag åkte till stan för att köpa trots att Junior spelade rutinerad bebis och sov precis hela tiden och att vi betalade nästan 200 spänn i garageavgift.
Sen åkte vi tillbaka hem till korkeken. Vilken fin jäkla ek det är, känner jag.