måndag 30 september 2013

Det här att gå över tiden.

Jag är tillräckligt trött/har ont i höfterna, ljumskarna, unterlife för att inte orka gå typ promenad, eller för den delen ens från sovrum till sovrum. Har jag suttit ner en stund är jag helt stelopererad när jag ska ställa mig upp. Har däremot upptäckt att köket är en tillräckligt liten yta för att orka röra sig på samtidigt som jag håller mig sysselsatt. Så jag lagar en del mat nu. Och bakar igen. Vet ni hur mycket socker det är i kärleksmums?! Det visste inte jag. Nu vet jag. Och jag är rädd.
Jag som inte ens är en laga-mat-type-of-gal.
Med jämna mellanrum parkerar jag mig i soffan och fortsätter att sträckläsa Utvandrar-eposet. Och tittar på min fejjan-feed som är full av bebisar. Lägger pärlplattor med förkyld son.
Har det inte hänt något till på onsdag (min underbyggda gissning: nej) ska vi ringa till sjukan för kontroll och sen få ingångsättning bokad och hela den reprisen. Funderar på det här med hinnsvepning. Har ni gjort det? En annan karaktärsbrytande grej jag gjort i helgen är att googla det och vid fullt medvetande och mina sinnens fulla bruk klicka på en familjelivlänk. There, I did it. Not happening again, om man säger.

Hälsningar från v42.  

lördag 28 september 2013

Special.

Knappen ringer hemifrån mormor (som ju bor 2 minuter bort):

- Jag ska sova hos mummu.
- Jaha! Vad mysigt!
- Jaa. Kommer du snart med vällingen?
- Vällingen? Men du har ju inte druckit välling på flera veckor?
- Nää... Men, men det är lite SPECIAL här hos mummu så jag ska dricka välling nu.
- (börjar pedagogiskt asgarva) Vad sa du?! Sa du att det var lite "special" hos mummu idag?
- Ehm... Jag vet inte vad jag sa... Det är lite... KONSTIGT här hos mummu så jag ska dricka välling!
- Okej, absolut, jag förstår. Jag kommer med vällingen.

Alltså, den här stora underbara lilla människan. 4 år, liksom. Storebror vilken dag som helst. Som jag älskar honom.

onsdag 25 september 2013

Månadens läsupplevelse. På tiden, kan man väl säga.

Läser Mobergs Utvandrar-serie. Är 200 sidor in i andra boken, "Invandrarna", och som vanligt när jag läser klassiker blir jag helt ställd över hur bra det är! Trots mina sex år i bokhandeln (plus de föregående 10 som allmän nörd) när jag fortfarande en pubertal föreställning om att klassiker är "gamla" och "sega". Håller visserligen på att krevera på denna eviga Gud som aldrig lämnar någon i fred och vill allt som oftast örfila högfärdigheten ur folk till höger och vänster men personporträtten, miljöbeskrivningarna! Allt det som borde vara skåpmat för varenda självutnämnd littvetare som jag! Måste skärpa mig, känner jag. Walk the walk, liksom.





Bara Karin Holmbergs broderade omslag till nya pocketutgåvan. Briljant!  

Överburenhetens oändliga seghet.

Inom loppet av en vecka har bästa vännerna fått bebis, en bekanting fått bebis, en kompis som gått över tiden varken svarar i telefon eller bloggar sen två dagar så chansen att de fått/får bebis är ju ganska stor. See a pattern here, Junior? Komsi, komsi.

Red. Två bekantingar. Två. Hmpf.

söndag 22 september 2013

Vi har ju gjort det här förr en gång, ibland tänker jag på hur knäppt det är.

Idag är det enligt konstens alla regler beräknade förlossningsdatumet. Det blir nog ingen bebis idag, har en känsla av att den här ungen kommer ta det ungefär lika piano som storebror gjorde; dvs väldigt.
Men. Kan inte låta bli att tänka på då. Hur surrealistiskt allting var, hur vid sidan av allting var. Kunde skriva om det till slut, nästan ett halvår efteråt. Då var det så här.

tisdag 17 september 2013

Tillbakatips!

Tack för serie-tips folket! Nu får ni ett tillbaka. Jag är beredd att förlåta Netflix det något mediokra utbudet endast på grund av att de faktiskt har "Into eternity" i sitt bibliotek. En helt magisk dokumentär om Finlands slutförvar av sin radioaktiva kärnavfall. Bloggade lyriskt om den här, efter att jag sett den första gången på Kspecial. Men alltså allvarligt. Det låter kanske dött men den är så sjukt snygg/cool/fascinerande. Se'ren ba.

Tv-seriegnäll.

Eftersom jag har lite tid att slå ihjäl i väntan på förlossning så försöker jag kolla ikapp tv-serier jag missat. Avslutade just första säsongen av Homeland, ändå rätt bra till slut, men ska det inte finnas en säsong till? Var är den, Netflix? Var är andra säsongen av The Killing, Netflix?
Har även precis försökt med Bron. Nu har jag sett tio minuter av första avsnittet och den här blonda polis-människan?! Jag klarar henne inte! Svensk filmindustri; för tusende gången, vad är upp med dramatensvenskan, när ska ni sluta med den? När ska svenska skådisar börja prata normalt och sluta leverera repliker?
Lägger ner hela företaget as of nu, orkar inte väga 100 kilo OCH vara sur. Det är mer än min hjärna klarar.
Slut på gnäll.

torsdag 12 september 2013

God morgon var det visst.

Den här gravidgrejen att vakna i svinottan och inte kunna somna om. Skämta aprillo?
Vet ni vad som händer när man ligger vaken en timme eller två klockan fyra på morgonen? Man upptäcker hur jävla hungrig man är. Som om jag tänkte gå upp och äta då. Feck no?!
Istället formulerade jag en lista på 300 grejer jag ska göra idag varav förmodligen ingen kommer att bli gjord. Jag menar, hur realistiskt är det att jag med 1,5 veckor kvar till bf lägger mig på knä i rabatten och rensar ogräs? Borde slagit mig som en dålig idé redan halv 5 i morse kan man tycka.

måndag 9 september 2013

Random lägesuppdatering.

Well, hello.
Det är T minus två veckor nu och jag är officiellt ett hus. Jag försöker att ta det kolugnt, viiila och allt det där och det går bra eftersom jag iallafall inte orkar röra på mig pga väger en miljon men går dåligt för att jag ligger hemma och minut för minut bokstavligen känner hur min hjärna förvandlas till gröt.

Kommer förmodligen trots detta att åka till Ikea och köpa en ordentlig och på Ikea-manér ganska ful skohylla eftersom jag även blivit helt fixerad vid tanken på att styra upp det hav av skor man tvingas vada genom ifall man vill komma in till oss. Känner redan nu att jag kommer behöva sova ett halvår efter att ha gått det smärre maraton det är att ta sig igenom Ikea men man orkar ju göra just det ännu mindre när bebis väl kommit och det är ju lite när som, det.

Ijallafall. Var lite hängig en vecka för ett tag sen och då styrde mina granntjejer upp en baby shower till mig. Dog vad fint det var. Har aldrig bevistat en sådan förut och det var väldigt mysigt och gulligt av dem och jag blev alldeles gråtrörd och sen gick jag hem och aktiverade det Netflix-presentkort jag fick och har dragit igenom hela "Orange is the new black" den här veckan. Hoppas att andra säsongen tuffar på sig lite. Det pratas och hintas om det råa fängelselivet men man får egentligen inte se så mycket av det (förutom den förlösande avslutningen såklart) och om de skulle våga göra det hela något skitigare (våldsammare?) så skulle jag kanske t.o.m känna något när jag tittar och då skulle det ju kunna bli riktigt bra det här.

Så var det med det. Hej!