torsdag 31 maj 2012

Att bo i ett showroom.

Sådärja. Nu har mäklaren varit här och fotograferat och haft privat visning. Jag har aldrig städat så mycket i hela mitt liv. Vi har städat så mycket att det ekar här. Det e k a r i mitt hem. När Knappen fick se det hela senare på kvällen tvärstannade han på dörrmattan, pekade med hela armen och utbrast "Vad har du gjort här, mamma?!". Sen försökte han understryka sin poäng ytterligare med att hävda att "pappa vill inte så, pappa blir arg då!"
Jag var tvungen att dokumentera denna förmodligen enda gång vårt hem kvalat in under kategorin "mycket välstädat". Det här kan vi sitta och berätta om för varandra framför en öppen spis om en sisådär 20 år.
Imorgon: slutsamråd i huset = sista stopp innan inflytt!

(och just ja. eh... kom och köp!"



onsdag 30 maj 2012

Och flytten säger "tick tack tick tack".

Det enda jag kommer sakna med lägenheten är det här:
Solnedgången. Och då var kvällens ett skämt jämfört med de 80-talsaffischer i chockrosa och lila vi haft den senaste veckan.

En rolig och helt annan grej är att en väldigt känd svensk skådespelare som kanske eller kanske inte spelat en väldigt känd svensk fiktiv spion i sin senaste film har flyttat till våra hoods och när vår 6-åriga granne träffade honom på vägen och på barnvis ogenerat frågade vem han var presenterade han sig enkelt som "världens bästa skådespelare". Skönt med folk med självinsikt. 

måndag 28 maj 2012

Dissekerad.

Packar ihop grejer inför mäklarfotografering. Allvarligt, vart kommer alla grejer ifrån? Vad ÄR de för något? När flyttade de in här? Och när ska jag göra alla de där projekten som jag misstänker är anledningen till deras närvaro?
Plus: Mäklarmöte och fotografering - det känns som att få sitt liv satt under lupp. Föreställer mig att de har någon typ av skräpradar som ger fullt utslag på vartenda dammkorn och varenda snorkråka Knappen tappat bland sina leksaker. Sen åker de hem till sina välpolerade högblanka totaldesinficerade hem och skrubbar sig desperat med stålborste i duschen innan de slår sig ner i sina matsalar där linneservetterna doftar syrén och matoset aldrig någonsin skulle komma på tanken att lämna köket.
Helt vanligt.

När något gammalt hälsar på.

När jag var liten och växte upp i den stuga som jag och A rev för ett halvår sen hade vi en massa gubbar och tanter som grannar. Jag minns mycket gubbar och tanter från min barndom. Mitt över vägen bodde Sonja och Nisse. Nisse hade en flakmoppe och bjöd på nyfiskad strömming som jag åt med glädje hos dem men aldrig hemma. Jag minns att jag sitter på pottan i deras lilla stuga och att mamma någon gång skrattat åt att jag tultade över dit bara för att bajsa det första jag gjorde.
Brevid oss bodde Gustav och Diddi i en om möjligt ännu mindre stuga. De hade ett barnbarn som såg ut som en sommardröm med blonda lockar och fräknar och som förvarade ett slitet litet flipperspel från 70-talet i en garderob som jag fick prova men aldrig fick någon styr på. I ett av mammas fotoalbum sitter jag som rund 2-åring i skotskrutig klänning på deras stentrappa och äter tårta med imponerande koncentration.
Alla gubbar och gummor är borta sen länge och permanentbostäder har skjutit upp där sommartårtor bakades och strömming rensades på vedbackar.

Idag hade det dykt upp en gammal plastbåt på dagisgården när vi kom dit. Säkert har den varit vackert röd en gång i tiden men hade nu börjat luta åt dammigt brunt och ungarna kryllade över den som myror. Och jag har hört av mamma att det är Gustavs gamla båt. Att den slutligen i lördags rensades bort i den årliga vårstädningen av grannskapet och att den drivit iväg till Knappens dagis istället för ett annat typ av liv. Och jag blir alldeles varm när jag tänker på det. Gustav med sina stora glasögon och Diddi med sitt ordentligt lagda hår. Och Knappen som 30 år senare i lek slänger benet över kanten på samma gamla plastbåt, mitt i sitt eget lilla sammanhang här och nu men ändå med ena foten i något gammalt, som en gång var mitt och som jag trodde för alltid var borta. Kanske inte iallafall.

söndag 27 maj 2012

Osäker.

Äpplet har eventuellt tillfälligt blivit hårt, kantigt, svart och rött. Kanske återgår vi till ordinarie färgskala. Jag vet inte. Vad säger ni?

Att ha eller att inte ha, det är frågan.

En litet (lyx-)problem med att flytta till helt nytt är att plötsligt ser ens gamla möbler mer än lovligt tilltufsade och dassiga ut. Hur ställer man in en deppig gammal tv-bänk från ikea, som redan från början var en nödlösning, i det där nya gnistrande vardagsrummet?
Vi har letat tv-bänk så ögonen blöder i alla väderstreck. Det EXISTERAR inte en snygg tv-möbel i världen. I kid you not.

Men skänkar finns. Och nu kommer ett tips till den entreprenör som känner sig träffad: gör en tv-möbel som ser ut så här så ska jag köpa en till varje rum:
Så hett eftertraktad att någon typ av nobelpris kommer att instiftas enbart för den som löser problemet har jag hört.

Smack! bara.

Slutbesiktningen av huset är över och besiktningsmannen imponerad. "Det är sällan jag får se ett husbygge som är så väl utfört". Och vi blev stolta som om vi byggd det själva.
Efteråt la snickarna nycklarna på köksbänken, tackade för ett trevligt samarbete, hoppade in i sina skåpbilar och försvann. Och kvar stod jag och A i det plötsligt så tomma och stora huset och viskade med skräckblandad förtjusning "... vad gör vi nu?" och kände oss lite som om vi i ett ögonblick gått från praktikant till vd.
Egen nyckel. Ingen som pekar med hela handen och förklarar saker längre. Bara vi. Med vårt hus.
Plums.

torsdag 24 maj 2012

Att fortsätta och fortsätta ändå.






Att feja med stil.

Storstädar inför mäklarmöte iförd nya sommarklänningen.
*underbaraclara*
Fråga: vill mäklaren ha kaffe när den kommer? Och kaka?

Byggbloggen påbörjar sin sorti.

Imorgon smäller det. Slutbesiktning. Snickarna har packat ihop och lämnat en ensam kvar som går runt och pular och duttar. Elektrikerna ser småsvettiga ut men lovar storverk. Igår kopplades vattnet på men skapade genast panik då det som kom upp ur brunnen var kolsvart och ingenting jag ens skulle tvätta bildäcken med. Men nu är brunnen, som stått helt oanvänd i över ett halvår, tömd och nyfylld och en glad röris som vridit sig hela natten i vattenbekymret ringde glad och lättad och sa att nu såg allt fint ut. Rent, gott vatten i kranen och så skålar vi på det.
Förutom att tomten fortfarande ser ut som skit som är det liksom klart nu. Det känns helt surrealistiskt. 3 år tog det. Hela Knappens liv.
Om några veckor kan vi nog flytta in. Och ursäkta franskan, men fy fan vad jag ska flytta då!


Och tack för peppen inför ansökan till skolan! Rakt in i hjärtat ropar ni!
Jag står på reservplats men gråter inga bittra tårar för det. Jag tror jag vet vart jag snubblat som värst i min ansökan. Och det är mycket fint som väntar det här året ändå!

onsdag 23 maj 2012

Ja eller nej?

Provdagarna slut och jag känner mig uppäten, idisslad och utspottad. Det är kanske det jobbigaste; att lösa uppgift efter uppgift med tidsbrist, prestationsångest och osäkerhetsstress. Och sen bara INTERVJU och försök att inte vara så jävla konstig nu, försök VARA SMART.
Det fina; att det räcker med att sträcka ut ett litet lillfinger för att alla de andra som man övertygat sig själv om är fulla av den gudasända talang man själv saknar, ska kasta sig över möjligheten att få ventilera sina egna osäkerheter.
Iallafall, jag har sökt till en fotoskola.
Utmaning: gå ut på stan och försök få 10-12 främmande män i 35-40 årsåldern att ställa upp på porträtt. Tänk dig att dessa bilder ska vara biljett in eller brandtrappa ut ur ditt framtida yrke. Inlämning idag. Hej, stressen.
Anyhoo. Ni får inte se några män eftersom jag lovat varenda en dyrt och heligt att de inte ska dyka upp i www men ni kan få ett torn och en fågel för honom lovade jag inte ett skit.
Svar på ansökan kommer på fredag. Om inte mina nerver gått helt big bang på mig tills dess.


tisdag 22 maj 2012

Allt som vanligt alltså.

A sitter framför mig med gitarren och sjunger Merci-låten från reklamen med full blown inlevelse. Just nu är det den finstämda versionen. Nyss singer-song-writer-versionen. Min gissning är att country-versionen ligger cirka 1 minut bort. Knappen ligger i soffan och skriker något typ av odefinierbart kommando.

Varför är jag inte förvånad?



A peppar inför andra provdagen.

Jag: Nu går jag. Hej då!
A: Ge järnet!
Jag: Okej.
A: Nä, men jag menar det. Hitta någon att ge järnet till.
Jag: ...

söndag 20 maj 2012

Djuret inom oss.

Apropå bilden i förra inlägget. Den togs i samband med att jag kom på att jag skulle ta ett självporträtt när jag ser ut som en dinosaurie. Helt vanligt.

Iallafall.

Jag kan inga dinosaurier förutom T-rex utan gick på den välbeprövade magkänslan. Så klart finns (fanns) det en sån här, det vet ju alla, tänkte jag.

Visade bilden för A ikväll. Och han, som har sett Jurassic Park cirka tusen gånger, bara "Velociraptor!"
Jag tänker mig att det bara kan vara en blinkning från ett tidigare liv som skräcködla.
Mäktigt.


Alla tummar för mig, okej?

Imorgon ska jag på provdag på en skola jag sökt till. Jag har ju bestämt att det är dags att skaffa mig ett "yrke". Har ett starkt behov av att kunna säga "jag är xxx" som sträcker sig något längre än "jag är asbra på att sälja romaner på pocket och häftklamrar". Är grymt avundsjuk på folk som har en titel.
Iallafall, eftersom jag är skräckslagen inför att jinxa det hela så vågar jag inte säga mer, men det kan ha någonting med till exempel den här bilden att göra:


lördag 19 maj 2012

Nu jävlar är det sommar.

Entré: Knappens första möte med aggressiv geting. Värst var nog hans chock över hur världen är beskaffad när ett litet spännande flygfä kan ställa till sådan dramatik.

Entré 2: Gårdsstädning. Jag, Knappen och en armé av pensionerade tanter. Bland annat en som talade om hur fruktansvärt det var att unga människor döper sina barn till just det namn Knappen bär. Det heter ju bara gubbar! När det lite senare började talas om att det ska komma upp en gräsklipparlista som vi får fylla i så att alla pytsar in med lite gräsklippning över sommaren kändes det alldeles lagom att vi flyttar om någon månad. Hehe, skrockade jag för mig själv tills jag insåg att dit vi ska där finns det inte ens en anslagstavla att sätta upp en slik lista på! Bara en jävla massa gräs som inte en enda jäkel förutom vi har skyldighet att klippa.

Å andra sidan, det är ett glashus jag mer än gärna kastar sten i.

fredag 18 maj 2012

Hello Thom Yorke!

Jag hittade den här helt bedårande filmen hos Annika Bäckström för ett par dagar sen och måste dela. Det ligger ett visst hopp investerat i det hela. Finns det någon A förmodligen skulle lämna mig för så är det Thom Yorke. Nu kan ju detta kanske tolkas som att jag försöker bli av med A på ett något komplicerat vis men jag räknar kallt med att riskerna att Thom skulle sladda in här och ta över mitt liv är tillräckligt små för att dela Magdalenas film men också hennes sköna hopp om att ingenting är omöjligt. (Kopplingen här endast Thom Yorke som inspirationskälla och inte förhållandesabotör. Bara understryker det. Utifall att.)

torsdag 17 maj 2012

Mat för öga och gom, eller hur säger man.

Jag försöker peppa för att A's matbloggande ska göra ett återintåg. Inte bara för att det är trevligt utan också för att jag får anledning att lägga upp den enorma mängd bilder jag tar på hans mat. Funderar allvarligt på att skaffa mig en karriär som matfotograf. Inte för att jag är så särskilt talangfull utan för att det är så roligt. Varför skulle jag inte ens i min vildaste fantasi kunna förklara men icke desto mindre funderar jag på det. Varför vill jag fota mat?

Här är dagens middag. Kött från en ko. Vilken del av kon föredrog A dock att tala om först efter avslutad måltid. Vad det hette minns jag inte längre men det kan ha haft med diafragman att göra. Brutalt, lät det hur som helst. Men gott. Sjukt gott.


Saker man bara gör en enda gång i livet.

Går till Andys lekland en röd dag mitt i veckan när förskolorna har stängt.

tisdag 15 maj 2012

Till er.

Jo, och så vill jag säga att det har varit fantastiskt roligt med era glada tillrop angående video(b)loggen! Om ni inte tröttnat helt så kommer nog lite till, bara jag lyckas vaska fram lite tid mellan mailsvarande, byggkontrollerande och dagishämtning. Så här glad blev jag faktiskt:


Vatten vatten bara vanligt vatten.

Om jag precis la ner 1500 spänn på kemisk analys av vårt brunnsvatten på ön? Ja. Och nu blundar jag och tänker på det här istället:


måndag 14 maj 2012

Toscana-hjärtat #2




Med fötterna hemma men hjärtat i Toscana.

Eftersom de flesta filmer fortfarande far omkring i Europa med A & Fred får det bli bildkavalkad istället idag. Jag är hemma igen. Trött av resa och intryck. Det är en nästan surrealistisk känsla att jag sitter hemma i soffan men vaknade i det här rummet imorse. Tornet av sten.

Vi har haft det så obeskrivligt bra. Den perfekta blandningen av utflykter och lugna dagar hemma.
Vi har ätit mat.
Trängts i det lilla köket med de vackra möblerna.

 Ätit frukost i solen och sett den gå ner över lummiga berg.
 
Varit på vinprovning.

 Hos den här mannen.

 Och fått guidad tur i hans fabrik.





A har lagat mat som aldrig förr. Jag ska äta risotto morgon middag kväll framöver. Vid flera tillfällen enades vi om att den mat A producerat under de här dagarna överträffat den vi ätit på lokal.

lördag 12 maj 2012

Bildblogg

Det har visat sig att det är lättare att göra resedagbok instängd i en bil än med frisk bergsluft vinande runt vristerna. Men vi kan väl säga att det känns ungefär så här:



Klicka för större.

Video(b)logg #6

Och ni bara MEN SKA NI ALDRIG KOMMA FRAM ELLER?! Jo, snart. A & Fred måste bara illustrera lite först.




Video(b)logg #5

Samtidigt, någon annanstans i världen.

Video(b)logg #4

Det är lite si och så med internetuppkopplingen här så vi ligger minst sagt efter i video(b)loggandet, bare with us.
Hur som helst. A & Fred är fortfarande på väg men har nått Alperna, fått någon typ av uppenbarelse, A lättar sitt hjärta och de har helt klart kommit, som man säger, "igång".


Om ni är fler (om ni ÄR fler?) som inte får ljud på mästerverket, let me know, så ska jag... eh... sörja? (och ev låta som att jag vet hur man fixar det.)

torsdag 10 maj 2012

Video(b)logg #3

Nu är vi här. Och det är helt obeskrivligt. Det är också näst intill omöjligt att inte jump the gun och bara prata om Toscanas böljande kullar och att vi sover i ett torn av sten men var sak har sin tid och i www har A&F ännu inte nått sitt mål och jag och Timraren har inte ännu lämnat svedala.
Så en sak i taget...
Dag två i sagan om vägens hjältar:

tisdag 8 maj 2012

Mor/dotter-relation i sitt esse.

Jag har två p-böter att betala innan jag åker. Personligen brukar jag inte betala dem förrän första påminnelsen kommer. Den är ju åtminstone på papper och kommer i riktigt kuvert och är inte någon gul plastremsa som tillfallit mig helt random på stan som en annan jäkla flyer. Antingen måste jag betala nu eller gömma dem. Min mamma ska ju sova här inatt och jag misstänker att det faller under hennes moderliga plikter att bli småstressad om jag lämnar dem som de är och drar på solsemester istället.
Eh ja. Det var det.

(har visst kommunikationsbehov i dessa tider, som synes.)

En eras död.

Det är inte utan sorg jag upptäcker hur ointresserad jag är av att Kent har släppt ny platta. Någonting går oundvikligen i graven nu. Men som en liten tröst visar det sig dock att de fortfarande kan få mig att grina lite medan jag drar dammsugaren efter mig genom lägenheten.
Hej då Kent, vi ses i nostalgin.

Domedagspackningsmusik:

Hej världen.

Vaknade, fick resfeber. Ska packa, tvätta, gå till aopteket och städa som om det var emigration det handlade om och inte en fem dagars resa. Det funkar ju liksom så. Jag lägger oproportionerligt stor vikt vid småsaker i skarpt läge. Tänker mig ångesten när jag sitter i solen i sydeuropa och inser att jag GLÖMDE TANDTRÅDEN. Mm-hm. Om jag kommer iväg, vill säga. Eventuellt fick jag ju SARS igår när jag var på stan. 

måndag 7 maj 2012

Video(b)logg #2

Våra hjältar anlände till Köpenhamn och så här var det då. Men först: everyone - Fred, Fred - everyone:


Själv börjar jag få resfeber. Går runt och är helt övertygad om att jag med största sannolikhet alldeles nyss blev smittad med någonting fruktansvärt som strandar mig för evig framtid. Men förutom domedagstemat: peppen!

Video(b)logg #1

Nu kommer den; videologgen. För en stund slänger vi den relativa anonymiteten Äpplet levt under i garderoben till förmån för resedagbok. Kanske är det roligast för er som faktiskt känner oss och vi lämnar inga kvalitetsgarantier men nu kör vi!
Hejdå-video!:

Några minuter senare stod vi utanför huset och vinkade farväl i blöja och mjukisbrallor och vinden drog över världen medan bilen rullade ut från gården och eftersom jag var så till mig att jag inte ens lyckades få med kameran under självaste avfärden så kan ni lyssna på den låt som flög ut ur de öppna bilrutorna när den försvann:


söndag 6 maj 2012

Så kom den stora dagen.

A har pratat om att resa bort cirka forever. Förutom den här helgen i London, obligatoriska släktresor till Finland och en snabbvisit till Köpenhamn har varken jag eller A varit någonstans på år. Så med glittrande, längtansfulla ögon har han pratat om den Italienska landsbygden, maten, vinet, solstrimmiga motorvägar genom ett öppet och suktande Europa. Och jag har lett och sagt ja, jo men Knappen... Eftersom att flyga inte är A's bästa grej i världen har resa med bil eller tåg eller båt ponerats och planerats och jag har slitits mellan ångesten att lämna Knappen så länge som en sådan resa skulle ta och en längtan efter välbehövlig vuxensemester. Och så plötsligt efter mycket om och men så står A's bästa kompis Fred och hans tjej Timraren där och bara vi hänger med! och så vips! Imorse satte sig A&F i bilen och styrde kosan söderut med första stopp i Köpenhamn medan jag och Timraren flyger till Florens på onsdag där vi möts upp allihop för att dra ut på den Toscanska landsbygden och bo i borg och äta mozzarella plockad direkt ur en buffeljuver i dagarna fem. Sen gör vi en omvänd manöver och flyger tillbaka medan männen kör hemåt och bör landa i Sthlm tre dagar senare.
Så det här är vår energiinjektion. När vi kommer tillbaka står vi på tröskeln till nya huset, kan snart lämna den här lägenheten som långsamt blivit mindre och mindre och äntligen få landa i något som vi planerat och stött och blött i snart 3 år och som äntligen finns på riktigt.

Kanske, förhoppningsvis, kommer Äpplet förvandlas till videologg för den här resan, det vore himla fint och charmigt tycker jag men eftersom de där klippen A skickade över ikväll kom fram som bilder och inte film så får vi väl se hur det går.
Anyway, från oss alla i Sthlm till A & Fred i Danmark: Bon voyage, boys! Vi ses snart.

torsdag 3 maj 2012

Dagen då jag blev körd.

Jag är sur idag. Det är sådana dagar man får reklammail från Lindex där de erbjuder 20% på bh och marknadsför något som kallas "Full effect" och uppmanar till att man ska "get the look". På bilden halvligger modellen på en divan iförd turkos push-up och förförisk blick. Vad är det för effect? För vem? Män? Kvinnor? Världspolitiken? Och vad är allting annat om det inte är full effect? Vad ska den här fulla effecten syfta till och om jag inte uppnår den (tex för att jag är planka och inte ens med en pistolmynning mot tinningen skulle kunna producera lite klyfta) är jag då evigt förbannad till mindre, medelmåttig eller, gud förbjude, no effect? Hur skulle det se ut? Gå genom livet utan att låta brösten göra ett fullvärdigt intryck på världen?
Ka-ta-strof.

(ev skulle man kunna tolka "full" som fyllig vilket är en helt annan sak men det gör "man" inte när "man" är sur.)

Den surrealistiska känslan

när det blir alldeles tyst hemma mitt på dagen och man hör klockor som tickar från alla håll och det plötsligt känns som att bo i en gammal människas hem.