Tisdag fm

Knappen sover, solen skiner, jag dricker min andra kopp kaffe.
Musik-dvd'n har fått ett uppsving här hemma. Det är mysigt. Har varit mycket Depeche Mode på senaste. Men idag tittar jag på Sigur Rós.
Vill genast ha en sån där fin Islands-tröja. Eller en ny mössa.
Längtar till våren.

Och vad gäller Amaryllisen här bredvid.
Ja... vad ska man säga. Den är inte lättskrämd iallafall.

Allmänläge torsdag

Fick pepp igår efter skötbordspimpet och styrde upp en gammal ful spegel som skräpat här. En sån som ingen vill ha men ingen heller orkar slänga så den har hängt på toa i snart två år. Under en morgonrock. Men i ansiktshöjd om man sitter på toaletten. Den har varit ett barr i vardagen kan man säga.

Igår kväll vände vi upp och ner på vardagsrummet. A kröp runt på golvet, drog kabel, klistrade kabellister, skruvade elektronik med miniskruvmejsel och andra trix som han är bra på. Snart har vi hemmabio. Sweetlife. Då ska jag sluta somna när vi kollar på film. Enda problemet är att ingrepp i etablerad ordning nästan alltid resulterar i en sån här hög någonstans:

Här är den i sin oförställda nakenhet. Jävla amaryllis. Vi har små små kryp som flyger överallt nu för tiden. De kryper upp och ner ur löken på den här lömska plantan. I allt fuktigt ligger de och flyter. Lämnar jag min kaffekopp några minuter ligger det en svart liten kille död på ytan när jag kommer tillbaka. I badrummet. I köket. Överallt. Dess dagar är helt klart räknade. Inga fler förskönande bilder i motljus. Det är slut. Över. Död.

Om självbild och speglar

Jag skulle vilja veta hur man gör för att veta hur man ser ut. Jag inser lite då och då att jag faktiskt inte vet. När jag ser bilder på mig själv säger jag 8 gånger av 10 "Vad konstig jag ser ut!" varpå A brukar sucka "Du ser ut som du". Och även om jag ibland får en fulchock så såg jag ju bevisligen ut så där åtminstone under ett ögonblick i livet. Och när jag ser en snyggbild tänker jag såklart "Jaa, inte så pjåkigt!".
Samma med själva kroppen. När Knappen precis kommit köpte jag ett par skitsnygga jeans som jag spanat på ganska länge. Efter moget övervägande köpte jag dem i storlek 38 och bestämde att när jag kommit så långt att de sitter bekvämt, då får jag faktiskt nöja mig. Småpojkshöfternas tid är förbi.
Nu är det så beskaffat att de där målbyxorna sitter ganska bra nu. Vilket måste betyda att det hänt saker. Detta bekräftar ju A, men för min del skulle jag lika gärna kunna se ut precis som när vi lämnade bb. Och så här har det nästan alltid varit. Jag har konstanta aha-upplevelser i provrum.
Men nu när jag tänker på det där med ansiktet så har ju A rätt. Han ser inte likadan ut hela tiden, han har tusen olika ansikten, men alla är han och alla är de finaste.
När han provar kläder tex har han alltid en min i ansiktet som aldrig syns annars. Jag är säker på att jag gör samma sak. Och om man inte kan lita på spegeln då har man bara fotografierna kvar. Brutalt ärliga på både gott och ont.
Kanske är det så att man helt enkelt inte ska ge sig på att försöka förstå hur man ser ut.
Jag har inte några direkta issues med mitt utseende, förutom de små obligatoriska störningsmomenten, bara en till synes omättlig nyfikenhet. Projekt: en om dan är fullt av självporträtt. Jag ska sluta leta efter något när jag tar alla bilderna. Jag ska ta dem och tänka "Det där är också jag", och inte försöka sålla fram en bild som representerar mig.

Det blev lite vimsigt nu. Men det är sånt jag tänker på den här morgonen.

Snö och kallt. Mycket kläder. Det gillar jag.

Januarikvällstanke

Julen på väg ut. Sista glöggen. Nu är det bara vinter kvar.
Inga nyårslöften som tynger, bara må bra, mysa, vara med Knappen. A har fått spännande nytändning i köket och har börjat året med att servera ny och sjukt god GI-mat.
En liten altan till våren.
En efterlängtad konsert på alla hjärtans dag.
Skriva klart, knyta ihop, avsluta.
Dokumentera.
Det ska bli ett bra år.

Iskyla och en japansk ananas

Det finns inget dåligt väder bara skitkallt. När Knappen just kommit och vi gick igenom föräldraskap 1.0 läste jag ang. hur mycket kläder han skulle ha på sig att jag skulle titta på mig själv och sen lägga på ett lager till på honom. En knepig måttstock eftersom A ofta går runt i t-shirt när jag gräver efter yllekoftor i garderoben och vice versa.
Hur som. Köldrekord inatt. Knappen har följdaktligen: body, långärmad tröja + fleece-jacka. Byxor, strumpbyxor, tjockestrumpor + raggsockor. Köpevantar + hemstickade. Toppluva, lurvig björnmössa + luvan på overallen. Fårskinn, två filtar + åkpåse. Jag kan ha gått lite overboard.

Den här låg i brevlådan i morse:


Hmm. Vänta ett ögonblick. Jag antar att den inte är till mig. Och min son är 4 månader. Fyra månader. Försök igen om typ... 5 år.

Johanna i Jakan skriver om Årets notis (som för övrigt är helt oslagbar!), vilket påminde mig om urklippet som legat och skräpat i min kalender hela förra året. Jag älskar rubriken!

"Världsartisten" Hideki Kaji (?!) kommer till Sverige (?!) för att spela in en video utklädd till ananas (?!). Filmteamet tar en paus och lämnar Hideki ensam (?!), fortfarande iklädd ananas-dräkt (?!) varpå världsartisten blir nedslagen och rånad.
Jens Lindgård (?!) från gruppen The Mopeds (?!) får uttala sig i frågan (?!).
-Usch, säger han.
Minst sagt.

Amaryllis 2.0

igår

idag

Tyvärr, gott folk,

kommer ni inte undan min döende Amaryllis. Jag vet inte varför jag har ett sånt behov av att, inte bara fota den på avgrundens rand, utan dessutom exploatera den stackaren här.
Men sådan är världen.





(och apropå gårdagens dödskallenapp finns ett tänkvärt inlägg på temat här.)

00-talets litterära 10-i-topp

Apropå listor så skulle jag och A lista 00-talets bästa album igår. Efter en 10 minuter sisådär hade A komponerat en 10-i-topp lista men när det var min tur tog det så lång tid att hela samtalet självdog innan jag hade hunnit uppbåda en enda kandidat.
Idag har jag med nöd lyckats klämma ur mig 10 album något sånär värdiga att hamna på någon typ av summerings-lista över huvud taget. Den är så fattig, min lilla hopskrapade samling, att jag får nöja mig med att säga att Jóhann Jóhannssons "IBM 1401, A User's Manual" är garanterat den bästa skiva som kommit min väg under detta millenium.
Men en litteratur-bästa (i urval natürich) kan jag presentera! Romaner utgivna under 00-talet, alla kanske inte tungviktiga storverk men böcker som fått mig att må antingen mycket bra eller mycket vad som helst. Utan inbördes ordning och under stort allvar:

Lars Saabye Christensen - ”Halvbrodern”

Carl-Johan Vallgren - ”Den vidunderliga kärlekens historia”

Michael Chabon - ”Kavalier & Clays fantastiska äventyr”

Alessandro Baricco - ”Nittonhundra”

Jonathan Safran Foer - ”Allt är upplyst”

Anna-Karin Palm - ”In i öknen”

Erlend Loe - ”Maria & José”

Kerstin Ekman - ”Urminnes tecken”

Vigdís Grímsdottír - ”Tystnaden”

Audrey Niffenegger - ”The time travelers wife”

Om listor och året som gick

Cinderalley efterfrågar hur våra listor över året ser ut. Jag gillar tanken på att lista och summera men när jag snor hennes lista och börjar fylla i så framträder ett återkommande mönster snabbt som blixten. På alla frågor som inte behandlar konsumtion eller kultur blir svaret genast Knappen. Han är det största och mest omvälvande, ur honom kommer de nya insikterna, han är årets bedrift, fysiska förändring, nytillskott och vuxenpoäng. Och att vara allt vi kan och ännu mer för honom är det nya årets löfte.

Vi fortsätter att följa mina stackars blommors förfall:

Amaryllis idag

Amaryllis