söndag 28 december 2008

The flip side

Så, nu är det över, andas in andas ut. Jag är mätt och lite skitig under naglarna.

Det i-somras-renoverade gästhuset, även kallat Smekmånaden invigdes inatt av svägerska med tillhörande äkta man. Så nu är det varmt mellan lakanen. Kom och gästa.

Jag tänker fortsätta något längre ner i den sövande post-jul-vill-bara-titta-på-film koman.

(är det ytterligare ett åldertecken att tycka att nytt år är skönt?)

Gott nytt.

onsdag 24 december 2008

Kärleksfullt Julmorgongnäll.

Tv4... vad är det med tv4:as morgonprogram?

-Julaftonsmorgon, vi måste ha en schysst musikgäst! Vem?
-Hmm...
- Jag har det! Amy Diamond! Världens läskigaste barn! Vilken julstämning!

"Har du några jultraditioner? Jag menar, det är ju inte så länge sen du trodde på tomten."
Haha! Steffo till Amy!

Att tv är en del av julen går ju inte att ducka för längre. Tvärtom borde den omfamnas.
"Kan du vissla, Johanna" och Karl-Bertil. Dessutom borde varje knytt unna sig "Sunes sommar" någon gång då och då. "Sunes sommar" och "Planet Earth" gör världen till ett bättre ställe.

God Jul. Igen.

måndag 22 december 2008

Julveckans lista:

1. Födelsedag. Det var ett par år sen åldersnojan försvann, vad skönt det var. 29... Fan vad gammalt det käns.

2. Läste Mikebikes inlägg på Bloggfrossa om grannen med ljudallergi och fick en påminnelse om hur sjukt skönt det är att bo här, ur just grannaspekten. Aldrig mer behöver jag lyssna på den ogenerade 18-åringen med britt-popdrömmar i lägenheten under. Aldrig mer gubben som prompt ska kissa rakt ner i toaletten på natten. Eller barnfamiljen rakt över som varje morgon exakt 08.15 går hemifrån och på vägen ut testar eko-frekvensen i trapphuset. It´s over. We are free.

3. Drömde i går natt att jag drunknade i julklappar och julsånger. Viss panik. Och åldernoja. Är inte det ett tecken om något? Julstressångest och julstjärnor i små arrangerade kruklandskap i f-dagspresent?

4. Klä granen tillika få mammas köttbullar till middag.

5. Top model-maraton. Jag kan inte låta bli. Tyra Banks är helt fruktansvärd! I love it!

God Jul så länge.

Vi ses på andra sidan.

torsdag 18 december 2008

do it for me, duras


Lagerrensning på Modernista. Man skulle kunna sjunga en sång, dansa runt huset, fira. Eller så kan man inte gå just den enda dagen på hela jäkla året, så man skiter i det. Fyndlåda hos världens coolaste förlag. Säg det en gång till, smaka. Fyndlåda hos världens coolaste förlag.
Ryktet går att P O Enquist signerar på kungsholmen på lördag... Jag worky work. Kill. little. self.
Jag är så här töntig. På riktigt.

tisdag 16 december 2008

Tusen nyanser av grått

Det är sanslöst dassigt väder. Världens depp. Grå gråare död. Vår lilla parkering är en gyttjepöl, med en något för liten improviserad landgång som sakta sjunker ner i träsket Artax-style. Inte ett rådjur så långt ögat kan se. Utan sol i 40 dagar försmäktar vi på denna ö.
A´s medicin är att frossa så sjuka South Park avsnitt som möjligt. It´s growing on me, måste jag erkänna. Ibland tänker jag på Butters.

lördag 13 december 2008

Jag har varit jättedålig

på att skriva på senaste. Jag är tom i hjärnan nu för tiden. Gnällde om det till A nyss, han sa; "skriv Fis". I sanning, mitt hjärta. Om vardagen ska porträtteras så måste jag ju erkänna att ordet Fis är ett av de mest frekvent använda orden i vårt hem. Hur det blev så vet jag inte men det är den ljumma, smygande sanningen. Så...
Fis på er.

onsdag 10 december 2008

Jul på jobbet

Jul i detaljhandeln. Here we go.
I december blir svenska folket bokälskare. Butiken där jag jobbar ligger mitt i en galleria, omgiven av mq, stadium, pizzahaket, the works. Förra året stod grannbutikernas personal utanför oss och glodde på vår kundanstormning med öppna munnar och halvkvävda "åh fy fan". Och december lockar fram det bästa och det värsta hos folk. Jag gillar mitt jobb, jag gillar det vi säljer, jag gillar de flesta kunder (de flesta dagar).
Veckorna innan jul är så här; det är mycket folk i butiken, folk blir småsura för att det är trångt, de vill inte vänta på hjälp men ska naturligtvis ändå ha bästa möjliga service när de har köat klart, sura som bin, för att alla andra måste julhandla just nu. På nåt vis försvinner både tålamod och förmågan att uppfatta att vi jobbar för allt vad tygen håller, och att alla, alla, får vänta på sin tur.

Men så ibland dyker den där kunden upp som bara vill veta, som är öppen som en dag och bara ber om att bli informerad, som vill möta mig, som litar på mig. Då blir jag glad. Då känner jag att fan va fint det är, vad mysiga människor det finns ute i världen, och ibland kommer dem hit till oss.

Imorgon är jag tillbaka på jobbet. Kom och säg hej.

fredag 5 december 2008

"I eat life"


Tom Cruise. Han är numera officiellt min mardröm. Kanske den läskigaste människan jag vet. Kolla här.

Jag ville inte veta det där. Så många filmer ute ur matchen nu. Top gun. Cocktail. Magnolia.

Actors Studio på 9an. Konstpausernas mecka, Tom i sitt hemskaste esse. När det kommer till honom tror jag på allt jag hör. Det är väl klart att hans unge är nån slags space-messiah. Varför skulle hon inte vara det?
Allt snack om självdistans vad gälde Petter häromdagen; glöm det, Heeere´s Tommy!

Every time I think I´m going to wake up back in the djungle.


Precis innan jag somnade härom kvällen, var det sista jag hörde att A zappade ute i soffan och landade på öppningsscenen i Apocalypse Now. Sen dess har jag haft Martin Sheens raspiga släpande röst i huvudet. Every minute I stay in this room I get weaker. Och så lite rosafärgad rök som drar tätt över floden genom täta fuktiga grenar, en död hundvalp och en tystnad som är alldeles för tyst. Vid ett eller annat tillfälle har man satt sig ner, slängt på Apocalypse Now och aldrig varit samma person igen. Lite i överkant kanske, men nånting är det, nåt som alltid kommer att börja krypa under skinnet och gör att man med skräckblandad förtjusning känner sig törstig.
Är det verkligen sound methods?

onsdag 3 december 2008

Det var Petters tur förr


Sitter i skrivandets stund framför tv4:as nyhetsmorgon (?) med yogurten i halsen och kollar på Petter som, sitt 10-årsjubileum till ära, hiphopar ut sitt hjärta tillsammans med dj sleepy, som jag förövrigt trodde hade dött. På sig har Petter den sedvanligt överdimensionerade t-shirten, med en Jättestor bild på sig själv på! Precis under hakan har han sitt ansikte en gång till i jätteformat, från halsen till skrevet!
Vad jag önskar att jag hade bättre koll på Petter. Jag skulle så gärna vilja veta om han egentligen är jäkligt skön som har den där på sig, eller om det är så illa och fantastiskt distanslöst som jag trots allt tror? Informera mig någon! Eller är han bara en sentimental halvkackig hiphopare som bara lyckades dyka upp i precis rätt tid där borta i det sena 90-talet? Och varför känns han redan som den sura gamla det-var-bättre-förr gubben? Han är, vad?, 31?
Frågan är vidare varför jag bryr mig? Vad är det hos Petter som får mig att skriva ett helt jäkla inlägg om honom? Jag vill veta om han bär den där tischan av samma anledning jag skulle gjort.
(aargh! medan jag skriver detta avslutar han sitt tv4 besök med ett...medley! ett medley! god damn it!)

måndag 1 december 2008

Mr J, indeed!

"Our closets are full and in each of them is a talkshow waiting to happen"

- Jerry Springer