lördag 22 november 2014

Grattis till oss.

Ikväll har vi varit på Trattorian och firat vår 7-årsdag. Vi har alltid gått dit på vår årsdag eftersom det var dit A bjöd mig på vår första middagsdejt, fast då hette det Kungsholmen. Nu har det blivit nya ägare och servisen var lite snurrig och vi blev av med en hel primi piatti någonstans på vägen men min grillade havsabborre?! Mah gawd. Grillade havsabborre, jag älskar dig.
Är hemma nu, barnen sover, jag äter glass och dricker vinterns första glögg med fötterna på bordet, Tropic Thunder på tv. Det går bra nu.

fredag 21 november 2014

Jinx.

Vi fick en smart bebis som tidigt insåg att det inte är någon idé att vara morgonpigg i ett hus fullt av sjusovare. Vi får ställa väckarklocka för att hinna i tid till förskolan och försover oss ofta ändå, det hjälper inte att ha bebis.
Så när jag igår kväll sa till A att jag väntat hela veckan på att det ska bli fredag, då Knappen är hemma också, så att vi slipper gå upp så var jag rätt säker på att det vankades sovmorgon idag.
Det skulle jag inte ha varit. Klockan sju stod bebis upp i sängen, pekade med hela handen och skrek "Titta!"

torsdag 20 november 2014

Knappen.

Vårt stora barn fyllde fem i augusti. Eller, var det 15? Eller 30? Man kan inte så noga veta med honom. På natten när han kommer vill han sova nära, med fotsulorna mot mina lår, ena armen runt min nacke och den andra runt nallen. På morgonen släpar han demonstrativt samma fötter efter sig, stönar Men åååh, du fattar ju ingenting öh!
På dagen ringer förskolan; han har gjort ett svandyk ner för en trappa och landat på munnen/näsan. Vi får en akuttid hos tandläkaren och där går han rakt in och börjar klä av sig jacka och tröja, han ska ha bara t-shirt tydligen och så skakar han liksom loss axlarna lite som om han laddade innan han hoppar upp i stolen. Jag, som inte är jättebra på de här situationerna, backar långsamt ut i korridoren med klump i magen. A, stabil som ett berg å andra sidan, är med honom när han utan så mycket som ett pip låter tandläkaren pilla och trycka och till och med röntga de två lösa framtänderna trots att han får kväljningar flera gånger av den där plastbiten han måste hålla fast med bara tänderna.
Efteråt, på väg till McDonalds för den utlovade milkshaken, frågar han försiktigt om han inte skulle kunna få en leksak? Lilla hjälte. OM du kan få! Så liten och så himla modig och kaxig och mysig och klok och tankspridd och surpuppa och vår fina fina unge.

onsdag 19 november 2014

Bra sälj, Åhléns!

Åhléns julkatalog hade den här skönt peppiga texten på sin förstasida i år.


Ett mästerverk i dubbla budskap, instagrammade jag.

Jag får sällan julpanik. Inte för att jag älskar julen, GLÖGGKVÄLLARNA, MINIJULAFTNARNA, BARNENS JULKLÄDER, DEKORATIONERNA OCH HERRE GUD MODET! utan med största sannolikhet för att våra jular varit utan allt det där. Jag, A, barnen, mamma, en gran, julmat, några klappar hemma hos min mamma. Julafton och på juldagskvällen serveras rester.
Jag vet att min mamma kan småstressa lite innan, vara orolig att det ska fattas någon något på julbordet (vilket det så klart aldrig gör). Annars är vår jul väldigt low key.
Men vet ni vad, Åhléns, när jag läser den här till synes förstående men till slut ändå skenheliga texten känner jag att vi allra helst kan skita i jul. Verkar asjobbigt.

tisdag 18 november 2014

Crunchy.

ICAs "Crunchy" med äpple och kanel, har ni ätit det? Det är i princip äppelpaj i müsliform. Jag äter numera yoghurt med "müsli" till efterrätt. Har ej vågat titta på näringsdeklarationen. Känner starkt på mig att det är slut på det roliga då.
Ska äta "nattmacka" nu och väljer mellan rågbröd med kokt ägg eller Crunchy. Hur dessa två alternativ vaskades fram är ett mysterium men jag har pms och då kan jag tyvärr inte ta ansvar för sånt. Inte heller för det uppenbara valet.

Och värre blir det.

Den här föräldraledigheten har gjort pensionär av mig. Jag har blivit en en-projekts-människa. En sak planerad per dag räcker alldeles utmärkt, annars blir jag lätt stressad och får flackande blick. Jag insåg det när min mamma var här på middag ikväll och berättade att hon blivit sån och jag spontant kände att Ja-a, så ÄR det verkligen! Vinterhalvåret gör ju inte saken bättre heller, när dagen är typ sex timmar lång. Allt som måste hända efter klockan fyra blir så sjukt trögstartat bara för mörkret och man åker omkring i allt det svarta och bara vad gör jag i den här natten?
Så, en grej om dagen, så där vid lunch ungefär. Tillvarons al dente.

Färdig!

Igår blev jag klar med pappas gamla karmstol, mitt första tapetseringsprojekt!
Före:
Karmstol à la 60-talsdirektörskontor. Precis vad det varit också.


Sen hände lite av det här.



Och sen blev det så här:





Känner själv att jag fick 4 magnethammare av 5 möjliga för detta första projekt!

lördag 15 november 2014

Blocket schmocket.

Mot bättre vetande lägger jag ut saker på blocket. Den här gången skänker jag bort ett, eventuellt som golv betraktat, obrukbart golv. Man skulle istället kunna kalla det en jävligt stylish hög plankor. För att uppmuntra till ägarbyte försöker jag lite hurtigt inspirera till att göra något annat KREATIVT med det. Hindrade mig när jag gick Ernst på annonsen och började rada upp förslag; sänggavel! träkoja!
Såatteh... jag sätter mig och väntar på den sedvanliga blocket-framkallade mailkorrespondenshjärnblödningen.


(men alltså, seriöst. jag har ett skitfint golv som kan bli nåt annat om du vill ha?! typ sänggavel!)

V-tecken.

I övermorgon är det måndag igen och JAG SKA TILL SKOLAN VA! Känsla inför det: lycklig fuldans i kombination med detta bröl: Wuoöäaouö! Plus V-tecken så klart.

torsdag 13 november 2014

Livscoachgrisejente

Okej, nu skiter vi i allt gnället i förra inlägget och går vidare. Mot Karins Konstgrepps instagram (karinskonstgrepp, alla med på den?) och #livscoachgrisejente. Hela alltihopa känns liksom bättre nu.

You have deactivated your Facebook account.

Ja, nu har jag det. Häromdagen delade en barndomskompis ett blogginlägg skrivet av en mamma om varför de hade sina barn på förskola. Det var ett rätt märkligt inlägg som till en början blandade ihop två olika sakfrågor för att sen aldrig följa upp kopplingen dem emellan. (nej, jag länkar inte för då måste jag leta upp inlägget och då kommer jag vara sur hela kvällen). Till en början anklagades föräldrar som gör andra saker än att jobba när barnen är på förskolan för att inte respektera förskolepersonalen och deras arbete. Sedan gick resonemanget över till att utförligt beskriva hur den här familjen aldrig gjorde någonting! utanför jobbet utan barnen, med en tydligt fördömande ton mot föräldrar som gjorde det, i den gamla varför-skaffa-barn-om-man-inte-vill-vara-med-dem-andan.

Sedan följde ett tredje stycke med en fantastiskt fin och respektfull hyllning till förskolepedagoger och det arbete de gör för att hjälpa våra barn att förstå och kunna manövrera i den värld vi lever i. Det var fina ord som all förskolepersonal förtjänar att få höra oftare än vad jag kan tänka mig att de får och jag håller med bloggförfattaren till punkt och pricka!

Men allt innan det. Pekpinnarna, det snurriga men ändå högljudda resonemanget som spretade åt alla håll, det oresonliga värdet som lades i att dra runt sina barn i alla tänkbara (och för barnen säkert ointressanta) ärenden bara för att vara tillsammans, och att tala om det, inte som i så-här-gör-vi-i-vår-familj-punkt, utan med ett tydligt pekfinger mot de som väljer att göra annorlunda. Den helt befängda anklagelsen att föräldrar som gör annorlunda inte respekterar förskolepersonalen. Jag blir galen. Provocerad. Trött och förbannad.

Det här inlägget har gnagt i mitt bakhuvud i flera dagar nu. Det finns lika många sätt och anledningar till förskolevistelse som det finns familjer. Att tro att man (helt ogrundat) kan sätta sig över andra människor och deras beslut på det sättet ger mig eksem. Sen började mitt facebook-rage gnaga. Facebook gör mig mer irriterad och trött än glad och när jag loggade in idag och det här förskoleinlägget delats ytterligare och låg överst i mitt flöde såg jag det som ett tecken att det var dags. Hej då facebook.

Disclaimer. Naturligtvis finns det MYCKET värre ämnen som tas upp på fb att uppröras över. Och mycket gott såklart, men det funkar inte för mig bara.

torsdag 6 november 2014

Månadens djur är givetvis...

Älg. Så jobbigt det var att inte riktigt våga släppa ut barnen själva eftersom älgkon var sur och de strök precis runt husknuten och ändå så outsägligt sorgligt när kommunens viltvårdare lät hälsa att kalvarna nu var "borttagna" och att kon, när hon slutat leta efter dem, skulle lugna ner sig. Jag och A hade ju ponerat att man förmodligen sövde ner dem och flyttade dem. Så naivt, inser jag nu. Vill gråta lite när jag tänker på att hon simmade över hit i tron att, vad? Inte fan att ett halvt grannskap upphetsat skulle instagramma henne (mig inräknad) innan vi tog kål på hennes ungar. Nej, nu kan jag inte tänka på det mer.

(Rubrik från Onekligens novemberlista)

Skolan och bänken.

Det här håller jag på med på kursen. Det är min pappas gamla arbetsstol som jag fixat ny sits och nytt tyg på. På insidan av ramen undertill har jag skrivit vem jag är och att det är mitt första tapetseringsprojekt och datum och tänker mig att någon kanske klär om den här igen om 30 år och hittar mitt meddelande. Då kanske de blir glada.
Tyget är från Littlephant och är egentligen inte ett möbeltyg men ah-ja. Så himla mycket sitter jag ju inte på den här stolen. Alltså, före-bild där uppe, efter där nere.


(Plus: dagens duck face-selfie: klarade 40 kg i bänkpress igår. Vet egentligen inte om det är mycket eller lite i någon slags greater scheme men det var tungt som fan och jag tänker att jag ska bli asbra på att bänka.)

onsdag 5 november 2014

Så klart hon hade!

Har fått svar av Kråkan. Älskar röstmeddelanden.

Ljud-sms!

Har nu insett att man ju kan skicka ANDRA TYPER AV LJUD än sin röst.

OTROLIGT snabbtänkt idag.

God natt och hej.

Röstmeddelande.

Har upptäckt att man kan skicka röstmeddelanden med nya uppdateringen av telefonen. Provar det på Kråkan. Har skickat två, har ej fått svar. Sannolikt har hon upptäckt den här funktionen för flera veckor sedan och redan avfärdat den med den högst relevanta frågeställningen; Varför? Bra fråga, Kråkan. Det enda tänkbara svaret jag kan komma på är att Apple tyckte synd om den grupp användare som lider av sådan utstuderad lathet att de inte orkar skriva sms men ändå vill skicka dito. Annars kan jag inte förstå vad ett röstmeddelande har som inte ett vanligt samtal har?
Tänker att jag fortsätter skicka röstmeddelanden till henne så kanske det visar sig.

Hepp! Dagens boktips!

Nu slutar jag ursäkta mig och bestämmer att jag helt enkelt plockar lite russin ur den här novemberlistekakan.

När jag väntade Junior läste jag över sommaren igenom hela Utvandrar-eposet. Jag tänker fortfarande på Karl Oskar och Kristina på veckobasis. Ibland älskar jag dem. På all helgona tänkte jag att jag skulle gå till Mobergs grav, han ligger tydligen på samma kyrkogård som pappa.
Jag såg "Kristina från Duvemåla" när den spelades på 90-talet och har sen förra sommaren grämt mig över att jag inte hade läst eposet då och inte hade vett att fatta vad det var jag såg på riktigt. Och nu när jag googlar den ser jag att den kommer sättas upp på Cirkus nästa höst! Den sanslösa PEPPEEEN! Kråkan, vi går!

Annars kan man läsa nästan vad som helst av P O Enquist. Men särskilt "Nedstörtad ängel" och "Kapten Nemos bibliotek". Kung P O.

måndag 3 november 2014

5 saker jag tänkt på idag (igår).

(Tänker att jag inte ens nämner det upprepade misslyckandet med den här listan.)

1. I fredags hade A's band The Wild Shore releasefest för sin nya ep. Det var sjukt länge sen jag såg honom stå på scen och det var så. jäkla. fint. Blir i vanlig ordning både avundsjuk och fascinerad över hur fyra från varandra fristående människor kan skapa något sånt där tillsammans. Det är helt magiskt. Här kan man lyssna på dem på spotify!

2. Älgar. Först var det exotiskt att ha älgar på ön igen. Sen började de gå omkring på folks tomter och äta upp fruktträd. Sen attackerade kon en kille som fick slänga sig in i sin bil för att undkomma henne. Sen hängde de på lekplatsen innan de kom gående nerför vägen, klev över vår mur som om den var en tröskel bara, lunkade förbi vardagsrumsfönstret som om det inte fanns någon morgondag och nu vågar vi knappt släppa ut Knappen att spela fotboll på gräsmattan själv.

3. När jag tänkte på att jag skulle på kursen idag fick jag fjärilar i magen. Jag har börjat nördsurfa efter verktyg. Alltså, typ min dröm-magnethammare.

4. När Hammarby spöade Jönköping Södra och gick upp i Allsvenskan. Svårt att inte tänka på det eftersom vi var där tillsammans med 30 000 andra personer som alla var helt sjukt glada.

5. Norrland.

(Andra dagen av Onekligens novemberlista)

lördag 1 november 2014

Träningen.

Alltså, jag KAN inte blogga om träningen. Varför är det så? Sen jag började styrketräna i april, efter en eon av tålmodig, försiktig pepp av A, har jag förändrat min livsstil, tränat bort resterna av en rätt tungviktig graviditet och istället börjat bygga muskler på ett sätt jag aldrig ens tänkt var möjligt för mig. Jag börjar se stark ut, jag tycker att det är snyggt. Jag är stolt över det, jag har jobbat som fan. Både mentalt och fysiskt. Jobbar fortfarande, framför allt med den mentala biten, den är svår. A har jobbat som fan. Peppat och stöttat, pushat och dragit. Gör fortfarande.
Och ändå. Varje gång jag försöker skriva om träningen känner jag mig som att jag tagit en duck face-selfie. Varför?!  

Kolla! Så här ser det ut utomhus idag.

Jag misslyckas direkt med den här novemberlistan. Hade inte ens koll på att den börjar idag. Utomhus fanns det ijuförsig inte så mycket att visa ändå, grått och blött var det. Och vi försökte träna men hade det knappt i oss, eller jo, jag var ganska bra i knäböjen (fy farao vad svårt det är!), 50 kg är ett delmål och jag gjorde 45x5 reps idag så det var ju fint. Men sen försökte vi äta lunch ute och det tog för evigt att få beställa och det var svinmycket folk och humöret har varit sådär och nu känns det ganska skönt att dagen snart är över. Ska bara igenom ännu en ska-bara-läggning med Knappen, SEN är det liksom slut.
Nytt försök imorgon.