Värt en liten dans faktiskt.

Jag är säkert som vanligt sist på bollen men jag har hört att den som är sist på bollen är den som gör mål. (Jag är Zlatan.) Iallafall. Handelsbankens app! Eureka!

Ps. A.k.a Photo a day 24. Guilty pleasure. Ds.

Photo a day 23. Something old.

Jobbade i en annan butik idag tillsammans med ett litteraturvetare som visade sig vara full av fantastisk kunskap om allsköns ting. Tex att förr i världen, innan de lagt vantarna på automatvapen och började skjuta på varandra istället (tydligen) så gick konflikter mellan stammarna av Papua Nya Guineas urinvånare till så att stammarna möttes upp öga mot öga vid uppgjord plats. Där bugade man vördnadsfullt för varandra innan alla fattade sina spjut och började kasta. När det första spjutet träffade mänskligt kött blåstes striden genast av och den stam med sårad man på sin sida fick helt sonika erkänna att "Okej... Ni vann idag" och så var det hela över.

Jag tar inget ansvar för sanningshalten i detta uttalande men det sätter onekligen ett visst perspektiv på hur dagens konflikter ser ut. Och det är en fantastisk historia.

Photo a day 22. Your shoes. eller Varför ändra på ett vinnande koncept?

Photo a day 21. Reflection.

Jag har en mapp med bilder på datorn som heter "Sofia, reflektion".
"Reflektjoon!" utbrast A en gång med det snobbigaste uttalet han kunde uppbåda och menade att det hela var borderline pretentiöst. Och ja, är man ihop med en som drömmer om att ge ut en diktsamling, då får man liksom tåla att det blir så ibland.
Iallafall. I den där mappen finns bara självporträtt men för att ändå försvara mig en smula så syftar "reflektion" inte till någon särdeles introvert aktivitet utan till antingen speglar, högblanka garderobsdörrar eller annat som avger ja, en reflektion.

Photo a day 20. Someone you love.

Idag har min kille och min bästa kompis träffats på bibliotek för att diskutera såna där viktiga och komplicerade saker som man lär sig på universitet. Jag har, som känt, inte gått på dito och är i ärlighetens namn inte tillräckligt smart för att uppfylla det behovet hos någon av dem. Jag är bra på andra saker. Så det är en himla tur att de har varandra. Och tycker om varandra och vill prata med varandra. Det är kanske det finaste jag vet. På samma vis som A's bästa kompis flyttade rakt in i mitt hjärta, till en plats designerad för de fina man kan ringa till och bara "Emergency! Hilfe!"

Idag hörde jag en tant på radio som sa att intimitet är att vara i tillit hos en annan människa.
Att vara i tillit. Omsluten. Det var så himla vackert. Och då tänkte jag på de här personerna som jag har i mitt allra närmsta. Att de är där och vill vara det, trots att jag inte kan framföra särskilt trovärdiga teorier om makroekonomi eller ibland pratar i kvadrat om mitt och kommer på först när jag ska gå att fråga hur någon annan mår, att jag äter till jag skäms vid matbordet, säger klantiga saker eller svarar på sms ungefär var 3e dag.
Och det bästa av allt är att de vill ta del av varandra. Det är lyckan det. Och kärleken.

Photo a day 19. Sweet.

Det här är min son. Han sitter under handfatet på toa och kollar på "From rock to road", en presentationsfilm av Volvos gräv- och arbetsmaskiner. Helt vanligt.

Photo a day 18. Something you bought.

Idag har jag försökt köpa flera saker med tvivelaktig framgång. Först satt jag i möte på Kakelspecialisten i 1,5 timme utan att kunna bestämma mig för varken det ena eller det andra. Sen åkte jag och tittade på braskaminer utan att köpa någonting där heller. Sen var jag förbi huset, gick runt bland de alldeles nyss resta innerväggarna, kändes som om det inte var riktigt på riktigt, så himla bra blir det men det resulterade iallafall i att jag nu bestämt mig för att köpa den här tapeten:
Jag kan inte förneka faktumet att jag tycker väldigt mycket om att köpa saker, det gör jag.

Photo a day 17. Water.

Bildutmaningen fortsätter i text märker jag. När jag letar bland mina gamla dokument är vattnet där hela tiden. Det regnar nästan jämt i de där gamla texterna, särskilt de från när vi just flyttat ut till stugan som nu är borta. Så det här är dagens bild av vatten.



över en natt blir det höst
det är så märkligt

som ett penseldrag
och marken fläckig av björklöv

jag sitter vid köksfönstret
ska slå på ett element
men kan inte slita blicken

jag har en ros i en vas på bordet
den vissnar
la jag den på gräset
skulle den försvinna

allt går ihop

det har regnat
grinden står halvöppen
körsbärsträdet slokar
stammen nästan svart
mossan vackert gröngrå

jag är så trött
huvudet hänger
hukar mig bakom granen
känner små kalla regndroppar mot låret
där luktar kiss och jord

jag hann inte med
över en natt blev det höst
golvet här inne fullt av
kläder och barr
ifrånsprungen
vill jag skrika
lutad över altanräcket

sprang ifrån mig
gjorde du

höstjävel

eller vem det nu var
stökigt blev det i alla fall

jag kan vada här inne
genom disk och skor
det känns nästan som att svälla


men det är bara huvudet som hänger
jag kan inte slita blicken
en kråka kraxar när jag går ut
kraa kraa
en sådan kliché att jag blir arg
vill peka finger
men han kan flyga
och det kan inte jag

ett träd, ett litet, alldeles rött
man kan göra det fint
om man vill
le lite
dra raggsockan över foten
lägga en ros på marken
snyta sig

Photo a day 16. Morning.

Höll på att börja gråta av tacksamhet när jag kom ut i köket imorse och kom på att jag faktiskt orkat städa där igår kväll (städat i förhållande till hur det var innan alltså. alltid så). Att ha det städat är en underskattad omständighet. En lisa för själen. Så också att barn vaknar halv 9 och inte i ottan. Här skulle jag ju kunna inflika att det snöar så härligt också om jag var en sån person men det är jag inte.

Photo a day 15. Happiness.

När mamma gräver fram en flyttkartong med mina gamla leksaker och ställer den på golvet framför Knappen brister han ut i en lovsång som om han funnit den sjunkna staden Atlantis själv.
"Oj! Oj oj oj! Va här?! Oj! Ojoj!"
Idag har happiness gått i arv.

Photo a day 14. Something you're reading.

Jag har också setts läsa skvaller, amerikanska superhjälteserier och Katerina Janouchs "Ingrid ska sova". Plus att jag häromdagen för min själsfrids skull bestämde mig för att "Kapten Nemos bibliotek" av P O Enquist är min allra bästa bok. Planerar att läsa om mycket snart.

Photo a day 13. In your bag.

I min väska råder oftast kaos. Jag bär omkring på en massa skit jag inte behöver eller inte vet vad jag ska göra av för det mesta. Just nu till exempel en betald faktura från Bokus och en påminnelse på samma faktura. De har jag i väskan för att? Ehm. Jag skrev ett telefonnummer till en bilverkstad på den ena typ.
Två lådor med ett presentkort vardera, till Panduro och Zara. Oklart varför jag prompt ska bära runt på dem i själva lådan också.
En plånbok jag knappt använder eftersom kort och pengar iallafall lyckas samlas i min fickor, en sån där plastgrej man stänger plastpåsar med tydligen, passerkort till jobbet, en isskrapa till bilen, ett plektrum (?), astmaspray och handkräm.
En annan sak som jag har sen igår är ett bokmärke från Bonnier. I deras klassikerserie på pocket har det kommit/kommer det ett gäng nytryck som har så sjukt snygga omslag. Bland titlarna ingår tex Sartres "Äcklet" och Hesses "Siddharta" (!). Till detta får man detta oslagbara bokmärke:
Lite så skulle man kunna säga om min väska också. Köpte ju en ny för ett tag sen. Det hjälpte inte kaoset. Kan man säga.

Photo a day 12. Close-up.

Photo a day 11. Where you sleep.

Någonstans i det här havet av täcken och kuddar sover vi just nu allihop. Än på den ena sidan, än på den andra. Oftast vaknar jag av att Knappen sitter på knä bredvid mig med ansiktet fem cm från mitt och frågar "Frukost?!"

Photo a day 10. Childhood.

Den här utmaningen verkar bli en mer textuell än fotografisk utmaning. Min barndom är nerpackad i lådor, i källare, i bodar. Inga bilder till hands, allt i väntan på ett sen som nog kommer i sommar. Jag minns min pappa mest, från min barndom. Kanske för att han var hemma mycket, gammal redan då. För många år sen skrev jag en text om honom, oss. Den får bli mitt photo a day idag.


Skallgång

Pappa kallade oss nattdjur. Stormdjur.
Först fick jag åskan, hans finaste gåva till mig. Sedan småtimmarna som jag la under kudden för ett senare tillfälle. Han slog in mig i tjocka filtar och satte mig under taket på altanen. Regnet som piskade lövverken, blixtarna som blev leenden mellan oss. Hans ögon glittrade i mörkret och jag var som allra mest hans.

Ur det oskickade brevet:
Nu lägger du dig ned. Nu blundar du. Du drömmer, ensam som då.
Om provet och klockan som obönhörligt tickar
om farmor som är död sen många många år
men står i badrummet och lägger håret med fintandad kam
tick tack tick tack.

Tiden har tagit mig långt därifrån nu. Hjärtat är stort och ensamt med stormen långt därifrån nu. Genom jalusierna ser jag den skölja rännstenarna fria. Ikväll är jag en skugga över väggen, en persiennens penseldrag genom rummet, vidare ut i dimman. I all hast utdragen, bakåt, in i åren. Åter igen till vedbacken, där han står, stor och varm med fiskmåsarna kretsande runt huvudet. Och jag i gungan där fötterna inte än når mark, skrattande med en alldeles ny liten fiskmåsnäbb att skrikande begrava i strömmingsrens. I gungan som knarrar, tillbaka till sängen som knarrar när skyfallet får fönstren att skallra långt därifrån nu.

Ur det oskrivna brevet:
Du kommer till mig, pappa. Kommer till mig genom regnet.
Står utanför mitt fönster på andra våningen, lägger handen mot rutan.
Min hand mot din på glaset och läpparna rör sig men jag hör inte
överröstad, pappa, som aldrig då
jag hör dig inte för åskan som kokar glaset som kokar
le inte så där skräm mig inte så där
och bruset i öronen, ditt utdragna släpande andetag, avtar
som åska så långt bort att vi inte ids räkna.

Men i skymningen spricker det upp, vi spricker upp och nytt regnrent ljus faller över vedbacken, rummet och altanen och genom skogen mellan husen löses en sista fläkt av din varma andedräkt upp. Hos stormdjuren finns ingen rädsla, min flicka, säger du till sist. Nu vet jag att det är så.

Ur det sista brevet:
Nu lägger du dig ned. Nu blundar du.
Och när det klara rena barnskrattet stiger ur den tjocka filten
mjuknar dina stela leder äntligen
hjärtat bultar jämnt och starkt i bröstet
det är de slagen vi räknar nu.
Vi kan räkna för evigt.

Photo a day 9. Daily routine.

En daily routine jag har, förutom att jag ätit exakt samma frukost de senaste 15 åren, är att fundera över, ha beslutsångest för, fantisera, konkretisera och lobba för tapeter till huset. Det låter väl alldeles lagom ytligt men får man gå loss så får man och dessutom går bara "Project runway" en gång om dagen på tv. Just nu är det hallen som är på, hehe, tapeten. "Kanske så här?" säger jag till A och visar. Och han kontrar oftast hjälpsamt med "Mm. Fint. Du får bestämma."
I alla fall. Gillar den här, trots hipstervarning.

Photo a day 7. Favourite.

Det är över 2,5 år sen vi ringde på dörren till det som skulle bli vår husentreprenör och sa att vi hade hört att de kunde det här med att bygga hus. Då hade vi redan tagit oss igenom en halvårslång labyrint av planering, fundering, utbyggnadsritningar, diskussioner och kasserade idéer som efter mycket tandagnisslan och vaknätter mynnat ut i beslutet att riva stugan vi hade.

Hos husentreprenören började en annan resa. En kantad av val efter val, beslutsångest, möten med arkitekter, ett modernt hus med platt tak, sedan ett som såg ut som en borg, sedan det lite mjukare tills vi äntligen landade vid ett vi trodde på. Möten igen, nya val, kontrakt, beslut och tillslut en ritning vi stirrat oss blinda på, förgäves försökt se framför oss och fått försonas med tanken att vi vet säkert först när vi ser det.

Vi flyttade, rensade under lång lång tid, och rev stugan, blev med lägenhet och lerig byggarbetsplats. De senaste månaderna har vi stått vid vägkanten och sett grävmaskiner komma och gå, borrmaskiner borra och spränga så att grannarna tror att något gått fel, träd knäckas och panikfällas i Gudrun, grunden stå och osa av nylagd cement mitt i den första snön.

Och så kom idag. Idag kom den första leveransen. Den första leveransen som skulle komma med en 30 meter lång lastbil, vårt hus, huset, skulle komma och vi skulle äntligen få se om allt det vi tänkt, drömt och fantiserat skulle förkroppsligas ens i närheten av vad vi hoppats på. I snöblandat regn kör vi ut, nervösa och... nervösa.

Och där står det. Huset. Vårt hus. Och alldeles så fint och lagom och perfekt som jag inte ens vågat drömma om. Min favorit. Nu och förhoppningsvis under lång lång tid framöver.

Photo a day 5. Something you wore.

Henke-tisha, äppelsjal och rosetter. Jag kan äntligen sätta upp håret igen, yo. Inte en dag för tidigt.

Photo a day 4. Letterbox.

När jag var 12 och prenumererade på Serie-Starlet skickade jag in en sån där söka-brevvänner-annons. Jag fick skitmånga svar. I flera veckor fick jag flera brev om dagen med tjejer på x jordsnurr som hade disco, killar och innebandy som intressen och lyssnade på Milli Vanilli eller Lena Ph.
En av dem hängde med i flera år. Hon bodde på landet, fyllde år på samma dag som jag och hade egna hundar. En gång pajade hon familjens dammsugare för att hon sög upp spillt vatten med den när hon inte orkade torka.
Ibland kom det små häften i kuvert på posten som man skulle fylla i och skicka vidare. Oftast var de hemmagjorda av rosa och grönt papper med klistermärken på omslaget och man skulle skriva någonting fint eller roligt i den och när den blev full skulle den skickas tillbaka till skaparen vars adress stod på baksidan. Inuti stod saker som "Killar är som toaletter. Antingen upptagna eller fulla med skit" och "Rosor är röda, violer är blå"-dikter. Och de där små böckerna fulla av småtjejers klokheter, kärlek, besvikelser och funderingar skickades kort och tvärs över landet, från det ena flickrummet till det andra som en stafettpinne av ord. Tänk om man hade haft en sån kvar. Ett litet tidsdokument över småtjejers tankar i det tidiga 90-talet. Då skulle jag lägga det här, tillsammans med alla andra viktiga brev:

Photo a day 3. Something you adore.

Papper och tyg. Nästan allt jag tycker om har med papper och tyg att göra. Det jag läser, det jag klär på mig, det jag klipper, klistrar, ritar och syr. Och den där sekunden, en bit in i arbetet, där jag plötsligt inser att det kommer att funka, att all tankekraft och planering och småpill kommer att falla ut som jag tänkt, eller bättre, den där sekunden när jag inser att jag kommer att tycka om det jag gjort, den sekunden är värd varenda felsydd och uppsprättad söm, varenda felklippt pappersflik och varenda havererad idé.