måndag 30 december 2013

Att glida ur 2013 på en räkmacka.

Jag har så himla mycket att göra. Jag ska/bör/borde/måste:

- sy på min nya overlockmaskin som jag fick i födelsedagspresent av mamma.
- läsa alla coola comics jag fick av A i födelsedagspresent.
- spela World of Warcraft som jag fick av A i annan present.
- läsa Bea Uusmas "Expeditionen" som jag fick av Kråkan i födelsedagspresent.
- dricka kaffe i Elsa-koppar jag fick i födelsedagspresent.
- shoppa upp presentkort på konstnärshandel som jag fick av A i julklapp.
- göra konst av shoppingen.

Det är mycket nu, det märks ju. Kommer bli ett svettigt januari.

söndag 29 december 2013

Min julklapp till mig.

Det här med att jag fortsätter buda SOM EN CHEF på ebay och bara köper tokfint porslin, YES I DID!
Älskar ebay. Älskar Blue Italian. Älskar redan varenda måltid jag ska äta på de här.




lördag 28 december 2013

Typ tillbaks.

Någon gång strax innan min födelsedag la sig den där bloggadventskalendern ner och dog. Alldeles lägligt efter att jag ogenerat hunnit meddela världen vad jag önskade mig i julklapp.

Sanningen är att "2013 års bästa kompishändelse" var nästa dags rubrik och jag tänkte och tänkte på det. Inte på vilket händelse specifikt utan hur jag skulle kunna skriva om Kråkan, och om hur många gånger under det här året jag tänkt att jag ÄLSKAR att jag får ha henne i mitt liv, utan att låta drypande sentimental. Det blev ingenting. Det blev kalas och sen jul, en himla massa regn och en bebis som skrattade så att världen stannade upp för en sekund. Men så är det i slutet av dagen, iallafall. Att jag har världens bästa bästa vän och hon är alldeles min bästa vän och om alla hade en bästa vän som hon skulle världen vara ett bättre ställe.

Sen skulle jag skriva om 2013 års gråt och det ville jag inte tänka på. Jag har grinat över att barn far illa på jorden så många gånger i år.

Årets bloggförälskelse är Monkinodraw. För att Moa verkar sjukt cool, duktig, snäll, insiktsfull, kreativ och rolig. Plus att hon skrev ett helt galet bra och peppigt inlägg om kreativitet/skapande som varenda knytt borde läsa.  

Som vanligt har jag ambitionen att vara modigare än jag var 2013 och kanske de flesta föregående år. (Lucka 23: "Gör det här bättre 2014 än jag gjorde det 2013")

Och 24: Julafton. Vår julafton var som alltid. Lugn. Bara vi och min mamma. Tomten som förra året var norrlänning hade i år utvecklat en finlandsvensk dialekt. Pappa fattades oss. Men Junior hade kommit till. Knappen var modig och pratade med Tomten. Klapparna gick hem. Vi blev mätta, mådde väl. Små jular ftw.

Okej. God fortsättning.

torsdag 19 december 2013

Det här önskar jag mig i julklapp 2013.

Jag gillar julklappar, att ge och få. Det här med att vuxna inte ska köpa till varandra, som iallafall den här familjen/släkten haft uppe för diskussion ett par gånger; äsch! säger jag. Någonting kan man väl ge/få. Alla gillar ju presenter! Behöver ju inte vara jättemycket så klart, men någon grej iallafall. Som typ glasunderlägg från Out of print. Helt sjukt bra julklapp.



onsdag 18 december 2013

Min födelsedag 2013...

är på lördag. Förra året hade jag bihåleinflammation och jag kände mig skitgammal för att jag tänkte att det väl ändå inte var så mycket att fira. Så säger bara old folks. Min födelsedag i år kommer bli lugn och jag får krama lite på några jag tycker himla mycket om. Precis ungefär perfekt.

2013 års bästa reseminne.

Berlin. Så himla nervös jag var innan, för att jag är trygghetsjunkie och alltid toknervös när jag ska resa. Och så himla bra det blev. 
Bokhandeln, frukosten, monumentet. De längtar jag tillbaka till.




måndag 16 december 2013

Mitt jobb 2013.

Mitt jobb väntar på mig under 2013 hoppas jag. När jag sen kommer tillbaka dit hoppas jag på att kunna kombinera det med något annat också men allt det där får vi se senare.
Nu ska jag hänga med bebis.

(Edit. Väldigt förvirrande inlägg det här, märker jag. Det var ju inte nästa år det ska handla om det här. Plus att nästa år heter 14 och inte 13. Oh, well...)

söndag 15 december 2013

Tips eller knep som jag vill dela vidare.

Design House Stockholm har släppt en Elsa Beskow-kollektion som finns på Hemtex. Kolla här:

Det är ett tips till alla litteraturälskare, alla porslinsälskare och alla som älskar mig men inte vet vad ni ska köpa i födelsedagspresent/julklapp.

Ett knep jag upptäckt funkar mycket bra när man ibland kanske behöver lite perspektiv på tillvaron är att skaffa en bebis, vänta någon månad eller två tills hen är stor nog att avsluta varje amningspass med en på alla vis engegerande monolog tillägnad bröstvårtan. Det kan vara en kärleksförklaring, det kan också vara funderingar i största allmänhet, det vet man inte så noga. Men att få lyssna på de här utläggningarna kan göra den mossigaste av dagar lite ljusare.

lördag 14 december 2013

Något som gjorde mig riktigt stolt.

Det var det där med att göra en sån här lista samma år man fött barn. Det blir lätt enkelspårigt. Därför svarar jag... fött barn! Nä, men inför mig själv är jag stolt över att jag klarade förlossningen med bara lustgas. Och det ligger inget som helst fördömande av smärtstillande behandlingar i det, den epidural jag fick med Knappen är förmodligen en stor anledning till att jag har positiva minnen från den förlossningen. Stoltheten ligger i att jag klarade av något jag var rädd för. Jag hade oroat mig innan för att det av någon anledning inte skulle finnas tid eller möjlighet till smärtlindring och att jag skulle få panik. Det fanns ingen tid, skulle det visa sig, och jag gled flera gånger runt på en slak lina över ett hav av panik men det gick. Hur det än gick till så gick det.

fredag 13 december 2013

Det bästa med A.

Han får mig att skratta. Varje dag.

torsdag 12 december 2013

Det bästa med Knappen & Junior.

Ibland när tittar han upp på mig när vi pratar, min stora lilla hjälte, och ögonen är klarblå och stora och har samma form som hans pappas, tycker jag nästan att jag kan se hans tankar virvla omkring därinne, som ett dimstråk. Hur de där ögonen inte kan gömma alla funderingar kring världen som stormar kring honom. Vad universum är, vart vatten kommer ifrån, varför man ibland tänker på saker man är rädd för, varför man måste städa sitt rum.

Ibland vaknar jag på natten brevid den här lilla, nya kroppen, som börjar bli rund och valkig så som storebror aldrig var, och när jag anstränger blicken kan jag se hans ögon som runda svarta skuggor. Han ligger helt stilla, bara fingrarna rör sig lite som om han hörde en melodi någonstans ifrån och omedvetet följde den med handen. Han ligger vaken, tyst och alldeles lugn och bara tittar och tittar in i mörkret. Vad tänker han just då, vad ser han, vad känner han. Snart faller ögonlocken långsamt ihop igen och han driver iväg, munnen mjuk och halvöppen.

Det bästa med Knappen och Junior är att de är alldeles magiska.

onsdag 11 december 2013

2013 års skönaste skapande.


Att ha en egen yta, som den jag fått i huset, är en sån ynnest. Varje gång jag går in i det där rummet blir jag helt varm i bröstet av kärlek till de där åtta kvadraten eller vad det kan vara. Bara mina som jag kan göra vad jag vill med och i. Just nu syr jag lapptäcken. Så fort bebis sover eller är nöjd med att ligga en stund i babygymmet så syr jag.




I våras ritade jag mest. Det går lite fram och tillbaka, det där.


Att ha en plats och att känna sig inspirerad där är som att andas klar ren fjälluft. Det gör någonting med hjärt- och lungtrakten som ingenting annat kommer i närheten av. Det blir så väldigt... lugnt.

tisdag 10 december 2013

Traderahajen.

Jag har, som eventuellt sista människan på jorden, upptäckt Tradera. Eller, jag visste ju att det fanns men har aldrig köpt/sålt någonting. Idag tog en budgivning på en kofta jag hittat slut. Det har varit jag och en till som budat de senaste dagarna och, osäker på om det blev en fix idé eller inte, så gav jag mig fan på att vinna den där auktionen. Den slutade strax innan 17, då skulle jag med god marginal ha kommit hem från förskolehämtning hade jag planerat och sedan satt jag med datorn brevid mig hela sista halvtimmen och glodde på de där sekunderna som tickade ner. Den andra budgivaren hade bjudit över mig sen i morse och jag satt med fingret på musknappen, spänt koncentrerad som i någon vindpinad mexican stand off och när det var 30 sekunder kvar drog jag till med mitt sista bud och KABOOM, där satt den!
Jag har varit ogenerat nöjd med mig själv nu hela kvällen. Min första auktion. Vann den LIKE A BOSS!

Tv-serier jag tittade på (och vad jag tyckte om dem).

Sons of Anarchy. Under hösten dock med ett något mer normalengegerat förhållningssätt än när jag förra vintern knarkade serien så intensivt att jag hade klump i bröstet å Tellers vägnar även när jag inte tittade och drömde om mc-dudes flera gånger i veckan.

Öste igenom Breaking Bad i slutet av graviditeten. Det var tillräckligt bra för att se S01-05 men inte fantastiskt. Jag har försökt sätta fingret på det och A och jag kom fram till att för att en serie ska funka måste man ju antingen gilla huvudkaraktären eller hata hen. Man måste liksom vara bunden till hen genom något typ av känslospann. Walt hamnar på något vis mitt emellan. Ibland sympatiserar jag med honom, ibland är jag förbannad på honom och det är ju all fine and well. Men oftast tycker jag bara att han verkar osoft. Och det räcker inte riktigt hela vägen. Det blir bra, men inte svinbra.

Orange is the new black. Helt okej. Serien pratar om det råa fängelselivet men vi får inte se så mycket av det. Och man lägger så stor vikt vid det att det liksom saknas. Den gamla, men ack så sanna, klyschan "Show them, don´t tell them", som används inom den mesta typen av fiktion summerar det hela rätt bra. Tycker jag. Skitigare till säsong 2, tack.

Girls. Gillade S01, älskade S02.

Newsroom. Andra säsongen saknade den förstas barnsjukdomar; var mycket rakare, mindre neurotisk och mycket bättre.

Homeland, S01. Bra.

The Killing, S03. Svinbra!

Och just nu: Mad Men S02. Också bra men inte svinbra. Lunkar på i sakta mak, som en ganska trevlig fika. 

Peppen inför nästa år dock:



!!

måndag 9 december 2013

2013 års bästa låt.

När jag var yngre tyckte jag att det var så jäkla konstigt att inte vuxna lyssnade på musik mer. Alltså, hade musik på hemma bara, sådär ungefär jämt, som jag hade. Det var alltid musik på och jag kunde inte förstå hur man kunde vilja gå omkring och ha det tyst omkring sig. Om man tex tvättade eller städade, utan musik på fanns det ju bara det tråkiga kvar, hur kunde man välja det? Dessutom var ju musik tid- och ålderslöst så det fanns ju ingen bra ursäkt i att jag var ung och de var vuxna. Detta outgrundliga mysterium.

Nu för tiden kan jag komma på mig själv med att tänka den olidligt medelålders tanken "jag kanske skulle lyssna på lite musik!" som om det var något slags happening i min vardag och inte det normaltillstånd som det så självklart var för 10 år sen. (Obs att jag även använde det olidligt medelålders begreppet happening. Jag låter det stå kvar som en påminnelse om vart det barkar).

Inte nog med detta, jag konsumerar inte heller ny musik. Jag har kommit in i en fas där jag upptäcker ca en ny artist/platta per år och så konsumerar jag den. Bara. Förra året var det Florence and the Machine och i år har A fått mig att lyssna på Britta Persson.  Och till råga på allt, och det här är väl den paradoxala poängen, så är det här rätt okej för mig. I teorin tycker jag att det var väl själva fan vad torrt och trist det är men i praktiken så saknar jag ingenting direkt. Jag går inte runt och tänker att jag borde. Nä, jag tar en kaka till och lyssnar på Come Transmit för tredje gången idag.


söndag 8 december 2013

Så här försökte jag göra samhället bättre.

Den här frågan ger mig dåligt samvete innan jag ens hunnit fundera över svaret. Den stirrar mig inträngande i ögonen och kräver "Ja, Sofia. Vad har du att visa upp egentligen?"
Så vad har jag då?
Jag sopsorterar, ink kompost.
Vi kör relativt koldioxid- och bränslesnåla bilar, iallafall i relation till deras storlek och drivmedel. Allra helst skulle jag vilja ha en hybrid men vi väntar tills något tillräckligt hållbart alternativ visar sig. Man vill ju kunna tanka på fler ställen i världen än typ tre och man vill inte behöva betala en mindre förmögenhet för bilen.
Förhoppningsvis lyckas vi fostra våra söner till inkännande, empatiska, solidariska och kärleksfulla individer som hjälper till att göra det här samhället mer inkännande, empatiskt, solidariskt och kärleksfullt även i framtiden.
Sen vet jag faktiskt inget mer.

lördag 7 december 2013

Förskolan works in mysterious ways.

Det här om att bä bä vita lamm gick på restaurang och bajsa under bordet? Och det tydligen kom en polis med gaser i magen dit? Är det någon annan med erfarenhet av barn i förskolan som känner till något om det?

Vinterskräcken.

Min granne skrev i morse på fb att fyra av sex familjemedlemmar blivit magsjuka under natten. Nu på eftermiddagen har den femte tydligen också dukat under. Nu är det bara hon kvar. Vilken jävla skräck. Att vara helt omringad och veta att om hon klarar sig ur det här frisk så kommer den bedriften troligtvis utgöra världens åttonde underverk.

Min relation till magsjuka, och framför allt vinterkräkan, har varit minst sagt ansträngd. För ett antal år sen var den närmast att betrakta som en fobi, då jag konsekvent undvek att gå ut i onödan (alltså, inte "ut" som i "krogen", utan "ut" som i "utanför lägenheten") och om jag var tvungen, vilket man ju lätt blir om man bor ensam, jobbar/pluggar och eventuellt måste äta ibland, så gjorde jag det jag var tvungen till så snabbt som möjligt och stel som en stålfjäder. Det där var för jobbigt att hålla på med tillslut och efter ett par vintrar så där bestämde jag mig för att försöka slappna av lite. Det hela hjälptes av att jag började fundera på när jag själv egentligen varit magsjuk i livet och kom fram till att de kräksjukor jag haft var antingen matförgiftning eller någon slags influensa som gjorde att jag inte kunde stå upp utan att spy, på typ 90-talet. Och så hade jag ju hört också att 25% av befolkningen är immun mot vinterkräkan så jag bestämde mig snabbt för att jag var en av dem. Den övertygelsen tillsammans med en hel del handsprit har funkat hittills knack knack ta i trä.
Men då har jag aldrig heller haft fyra spysjuka barn att ta hand om på en och samma gång. Respekt till den som klarar det.

Detta hoppas jag händer 2014.

Att vi får vara friska.

Att vi hyr en stuga på Gotland i sommar och stannar där ett tag och har det svinbra och när vi ska åka hem är det lite sorgligt att det är slut men lika skönt att komma hem.

Att A kan ta sin examen.

Att jag börjar på något nytt, vad som helst, i vilken skala som helst, kanske vid sidan av, kanske helt, det spelar inte så stor roll. Att jag inte är feg.

fredag 6 december 2013

2013 års bästa händelse.

Det kom en bebis, det var ju en himla fin sak. Knack knack ta i trä så har det dessutom gått mycket bättre än den näst intill kris vi hade försökt förbereda oss på efter alla upplyftande utsagor i stil med "Ojoj, TVÅ barn, det betyder inte bara dubbelt så mycket jobb, snarare trippelt, sanna mina ord!".
Det har liksom bara... funkat. Årets bästa är så klart att Junior kom. Med betoning på att, inte när.

I juni var vi på Gotland och ett par gånger satt jag där, på en strand eller en restaurang eller i en soffa och tänkte "Precis nu. Precis här."

Så förutom Juniors entré så har de bästa stunderna varit ögonblick snarare än tilldragelser. Och det är ju inte så dumt.
Inte dumt alls.

torsdag 5 december 2013

2013 års sämsta händelse.

Vi har varit ganska förskonade från jobbiga saker i år, iallafall sådant som sätter permanenta spår, som död eller sjukdom. Jag dråsade ner i någon slags ångest när jag blev gravid, trots att det var både planerat och önskat. Det kan ha varit hormoner, det kan ha varit... bara livet, men jag tyckte det var skitjobbigt. Skitjobbigt att ha ångest, skitjobbigt att ha dåligt samvete över att känna så inför ett väl övervägt beslut. Jag försvann från bloggen ett tag och här är vad jag mer hade att säga om det när jag kom tillbaka.

Jag har tagit mig friheten att modifiera bloggadventskalendern lite. Nu är den ett hopkok av Jennys, Bondhustruns och en gnutta min egen;

6. Bästa händelse
7. Detta hoppas jag händer 2014
8. Så här försökte jag göra samhället bättre
9. Bästa låt
10. Tv-serier jag tittade på
11. Skönaste skpande
12. Det bästa med Knappen & Junior
13. Det bästa med A
14. Något som gjorde mig riktigt stolt
15. Tips eller knep som jag vill dela vidare
16. Mitt jobb 2013
17. Bästa reseminnet
18. Min födelsedag
19. Det här önskar jag mig i julklapp
20. Bästa kompishändelse
21. Gråt
22. Bloggförälskelse
23. Gör det här bättre 2014 än jag gjorde det 2013
24. Så här tror jag att julafton 2014 kommer att bli

Okej, hej.

onsdag 4 december 2013

2013 års bästa måltid(er).

Två måltider sticker ut från året. Det är näst intill omöjligt att summera ett år då jag varit gravid nästan hela tiden och sen fött barn utan att i princip alla händelser faller inom ramarna för just den händelsekedjan. Ergo: en av måltiderna är den frysta Findus-låda innehållande köttbullar och potatismos som jag serverades på förlossningen i oktober. När vi skulle få Knappen för fyra år sen talade man upprepade gånger om för mig att jag inte borde äta under värkstimulerande behandling vilket resulterade i att jag 12 timmar senare var långt in i värkarbetet men helt utmattad, kraftlös och mådde skit av galopperande hunger och det var inte förrän jag började spy upp alla den där saften de hänvisade mig till som jag lyckades tigga till mig en tallrik fil innan det var dags för krystfinal.
Nu hade vi bestämt innan att om jag ville äta skulle jag äta, oavsett. Jag skulle inte ligga på förlossningen och lida mer av hunger än av värkar. Så när en barnmorska framåt middagstid kom in och erbjöd, en inte oansenlig, variation av vad hon urskuldande beskrev som "lite tråkiga" frysta färdigrätter blev jag lättad och glad som om hon just sagt att Melker Andersson stod i köket idag. Sannolikt var den måltiden ungefär lika "tråkig" som barnmorskan förutspått men det märkte jag knappt medan jag glupskt pillade i mig varenda liten ärta på tallriken.

En annan fin måltid var midsommarmiddagen. Vi brukar fira småskaligt med närmaste vännerna, helst utan stång och sång men med så mycket god mat som möjligt. De här midsomrarna har blivit himla lugna och fina och lite gästspel av andra midsommarflyktingar har förekommit ibland. Förra året hade vi bott i huset i ett dygn innan den gemensamt komponerade buffén stod på bordet och någon uteplats eller tomt hade vi knappt utan ställde upp utemöblerna utanför köksfönstret och åt på vad som i princip fortfarande var ett grustag. I år hade vi gräs under fötterna och jag gjorde till och med ett tappert försök att gå med Knappen och mormor ner till öns gemensamma midsommarstång, för Knappens skull tänkte jag, men klarade av att stanna i ca 20 minuter innan jag fick ett akut anfall av folkskygghet och fick gå hem igen.
Alltså, det här med att vara några stycken bara, ifred, och laga mat tillsammans. Det är något visst i det.



tisdag 3 december 2013

2013 års favoritfoto(n).

Eftersom jag har för vana att inte lägga upp bilder på min familj rakt framifrån så blir urvalet lite skralt men de här två hör till favoriterna i allafall. A mitt inne i Förintelsemonumentet i Berlin och Knappen mitt i den nyvunna badlyckan på Ljugarn på Gotland, båda i juni.




måndag 2 december 2013

2013 års bästa träningshändelse.

Jag tränade mig på att föda barn. Det händer inte så ofta, ungefär lika ofta som jag besöker någon annan typ av träningsfacilitet. Jag tycker inte om att "träna", jag är en promenerande person om jag måste välja motionsform. Det tar emot att varken säga att jag tycker om eller inte tycker om att föda barn, det faller liksom utanför ramarna för den typen av beskrivning, så det där med "bästa" är en definitionsfråga, hur som helst har jag inte tänkt träna på det något mer any time soon.

2013 års bästa bok.

Det var en helt okej boksommar, tyckte jag. Sen började jag sent om sider läsa Mobergs Utvandrar-epos och dog genidöden. Åter igen ställde jag mig frågan: Hur har jag levat innan detta episka?! Kommer ihåg för typ 10 år sen när Kråkan var tvungen att gråta en stund efter att ha avslutat "Sagan om konungens återkomst" bara för det sorgliga att det hela över huvud taget tog slut. Lite så var det. Jag var tvungen att sörja både Kristina och Karl Oskar ett tag. Jag kan på riktigt säga att jag känner mig som en lite rikare person efter detta.

Friskt vågat och allt det där...

Jag tror jag ska haka på Jennys bloggadventskalender. Inspirationen är låg (räcker tydligen bara åt de eviga lapptäcksprojekten), så vi testar. Så här är upplägget:

2013-års…
1. Bästa bok
2. Bästa träningshändelse
3. Favoritfotot
4. Bästa måltid
5. Bästa bok
6. Bästa händelse
7. Detta hoppas jag händer 2014
8. Så här försökte jag göra samhället bättre
9. Bästa låt
10. Tv-serier jag tittade på
11- Nyhet(er) som berörde
12. Det bästa med Knappen & Junior
13. Det bästa med A
14. Det sämsta med Knappen & Junior
15. Det sämsta med A
16. Mitt jobb 2013
17. Bästa reseminnet
18. Min födelsedag
19. Det här önskar jag mig i julklapp
20. bästa kompishändelse
21- Politiska ställningstagande
22. Bloggföräläkskelse
23. Gör det här bättre 2014 än du gjorde det 2013
24. Så här tror jag att julafton 2014 kommer att bli

Ligger ju lite efter så jag får väl börja genast. Here we go.