Att ha en egen yta, som den jag fått i huset, är en sån ynnest. Varje gång jag går in i det där rummet blir jag helt varm i bröstet av kärlek till de där åtta kvadraten eller vad det kan vara. Bara mina som jag kan göra vad jag vill med och i. Just nu syr jag lapptäcken. Så fort bebis sover eller är nöjd med att ligga en stund i babygymmet så syr jag.
I våras ritade jag mest. Det går lite fram och tillbaka, det där.
Att ha en plats och att känna sig inspirerad där är som att andas klar ren fjälluft. Det gör någonting med hjärt- och lungtrakten som ingenting annat kommer i närheten av. Det blir så väldigt... lugnt.
5 kommentarer:
Jag blir sjukt inspirerad av DIG och av den här bloggen.
Johanna: Vilken fantastisk komplimang. Tack, vad glad jag blir!
De där täckena är hur fina som helst. Du borde sälja!
Josefine: Tack! Funderar på det men har separationsångest, haha!
Åh, jättefina täcken! Blev mkt inspirerad, tack!
Skicka en kommentar