A och kärleken.

A har en crush på Jamie Oliver. Han säger att om han var gay så... Men det jag tror att han egentligen menar är om inte vi var ihop så... Han smekte trots allt den här Jamie-bilden på kinden med tummen.

Det var det där med perspektivet igen, ja...

Ibland får jag lite panik av husbygget. Som nu när jag, med A i telefonenluren, skulle kolla om jag fått iväg det där viktiga mailet till kommunen och inte hittar det någonstans. Blixthuvudvärk och yrsel. Alltså bara så där.
A fick hala fram stora peppen och lugna ner mig och när jag istället började yla om att jag ALDRIG kommer kunna välja tapet (livsavgörande okej?) så kom det som man kanske skulle kunna beskriva som peppens tonartshöjning:
"Älskling, vad som än händer så kommer det bli så jävla bra, fattar du? Du kommer kunna ställa lavalampor överallt och vi kommer bara Fan vad bra det blev med de här lavalamporna här!"

Han vet vilka knappar och rattar han ska skruva på för att växla ner det här under stundom skenande loket. Hur mycket plats får TAPETER ta i en flickas hjärta liksom?

(Har funderat i flera minuter nu på om det ska stå hjärta eller hjärna i den där sista meningen. Börjar bli yr igen.)

Kakan kan gå itu.

A hade Björn Afzelius gamla dänga "Tusen bitar" på hjärnan helt vanligt till frukost imorse.

A (sjunger "finstämt"): Hm hm men mitt hjärta kan gå i tusen bitar!
Jag: Fint.
A: Vad är det som kommer först? (nynnar) Hmhmm hmhmm hm hm men mitt hjärta kan gå i tusen bitar...
Jag: Jag vet inte men det är någonting som kan gå itu.
A: Banan?
Jag: Just ja.
A: Kakan? Kakan.
Jag: Är det inte allting? Allting kan gå itu?
A: Fy fan vad dåligt! Varför är det inte kakan?! (knyter näven i luften) Det är POWER i det!

A recenserar mina val del 2.

Det är typ regnstorm och sjukt kallt, jag sätter på mig det varmaste jag har och reaktionen låter inte vänta på sig.
- Vad fan har du på dig för tröja?!
- En gammal.
- Fy fan vad ful! Den ser ut som någon konstig... sallad.
- Sallad?
- Det ser ut som om du har sallad och cous cous på dig! Blä!

Han återgår till datorn medan jag försöker att inte skratta och få astmaanfall. Så sneglar han tillbaka på mig och utbrister lidande:
- Men TA AV DEN DÅ!

(Det KAN vara så att han har en poäng men som sagt, jag är ju 30+ och praktisk nuförtiden)
(del 1)

A recenserar mina val.

A hatar grapefrukt. Så häromdagen när jag köpt grapefruktjuice påminde jag honom om att den stod i kylen så att han inte skulle ta fel till frukosten. Det gick bra till en början. Så igår kväll drog han tankspritt till sig mitt glas från bordet och svepte en klunk. Skådespelet, folket, skådespelet. Hela ansiktet förvreds på en tiondels sekund, han viftade med armarna, grimaserade och begravde ansiktet i händerna, väste mellan fingrarna:
- Arrgh! Vem dricker det där?!
- Jag. Det är gott!
Han knep ihop ögonen och knycklade samman hela ansiktet.
- Vilken sorts människa gillar det där?!
Så lyfte han bort händerna, öppnade kisande två rödsprängda ögon och kved:
- Jag vill gråta.
- Näe, inte gråta. Gott!

Imorse väckte jag honom, vi pratade en stund men det var inte förrän han kom ut ur duschen som han var vaken nog att lägga märke till min senaste höstshopping.
- Vilken horribel skjorta du har på dig!
- Ja! Ful, va? Jag gillar den!
- Den ser ut som en... spya.
- Ja, en spya av polohästar!
Han drog handduken om midjan.
- Först juicen och sen den där skjortan. Det är någon på huvudkontoret som inte vill vara med längre.

Kan hända. Jag tänker hur som helst gå all in på hösten!

Från min bästa sida.

Lyckades arbeta upp ett riktigt dåligt humör under middagslagandet. Efteråt ställer A försiktigt sin tallrik på diskbänken, säger trevande: Tack för maten, älskling?
Jag (avmätt): Tacktack...
Jag (biter ihop): Förlåt att jag är så sur och tråkig.
A (tröstande): Men älskling, det ÄR svårt att steka fiskpinnar!

Ja, ni hajar ju nivån på dagens humör.

A flyttar.

På förekommen anledning plockar jag nu bort "Veckans A". Jag är alldeles för dålig på att uppdatera den och A's komiska kvaliteter hamnar i allvarligt orättvisa. Däremot har han istället fått en egen etikett att härja fritt i: "När A pratar". Jag skulle ju kunna bara ta bort den men vill ju inte oroa alla hans fans.

Göra saker.

A: Kom igen, vi måste göra någonting! Ut i världen!
Jag: Ok, jag har ett bra förslag och ett som jag tycker är bra och du tycker är tråkigt.
A: Ok?
Jag: 1; Plocka upp Kevin på den där fikan.
A: Ja, det låter trevligt, vad är det andra? Involverar det någon typ av Indiska?
Jag: Nej, men en kakelbutik i Gustavsberg.
A: No way! That ain't fucking gangsta!
Jag: Eh, nä.

Martyren.

Eftersom A hade sovmorgon idag och jag åt lunch samtidigt som han åt frukost så gjorde jag följdaktligen ingen mat till honom. Nu, en halvtimme senare, är besvikelsen över att han inte fick någonting så stor att han i fem minuter underhållit en martyrisk utläggning.
"Nähä, jag ska inte ha någonting. Ett glas vatten bara, om ens det, jag är ju inte hungrig, jag behöver ju ingen mat. Nej, jag ska inte ha någonting, ingenting till mig. Jag ska ju bara spela tennis i två timmar men jag behöver ingen mat, nehej då, inte till mig. Jag får ingenting."
Gud hör bön.

Det blir inga blomsterbilder idag.

A med bästa kompisen F i soffan, midsommar kl 01.00.

A: Fattar du hur stor snopp han (King Kong, reds anm.) har?!
F: Ja, hehe.
Jag: Jag vill inte att ni tänker på det.
A: Den är ju 40 kvadrat!
F: Ja, hehe.
Jag: Jag vill inte att ni tänker på det!
A: Det är två trailers!
F: Hehe.
Jag: ...

När A aldrig får cola.

Jag dricker coca cola i soffan. A utbrister:
- Jag fick ingen cola?
- Jaha, förlåt!
- Jag frågade ju.
- Men jag hörde inte!
- Så säger alla som ska ge mig cola. Alla härliga babes.
- ?

Representativ konversation

A från köket:

- Älskling?
- Mm.
- Du äter mitt liv.
- Jaså.
- Du äter mitt liv...

Apropå det här gamla inlägget.

Humorn.

A byter kanal på tv'n och går ut i köket.
Jag slänger ett öga på tv'n.

Jag: Vad är det här? "Återstoden av dagen"?
A: Ja. Tre.
J: Va?
A: Tre.
J: "Återstoden av dagen 3"?
A: Ja. (Börjar kluck-skratta för sig själv.)

(slutar inte)

(slutar fortfarande inte)

J: Vad håller du på med?
A: Varför säger du inte att det var roligt? Det var roligt.