fredag 21 februari 2014

Syblogg.

Jo men med Johannas pepp kan jag väl syblogga lite.
Min mamma gav mig en overlockmaskin i födelsedagspresent (!) och den har revolutionerat min sömnad, I tell you.
Jag ÄLSKAR den. Det går sjukt snabbt, den skär och viker och kokar i princip kaffe själv och dessutom ser det proffsigt ut. Så:

Bebisbralla. Ur Jenny Hellströms "Sy! Urban Collection". Gjorde storlek "6 mån" men trots att Junior har två månader kvar dit är byxorna lite korta i benen tycker jag, så det är ett tips om man vill testa.

Till brallan finns en hoodie också. Den gjorde jag däremot i stl "1 år" och den sitter som ovan visar på min 4 månaders korv. Så förutom att storlekarna är lite virriga så gillar jag mönstrena plus att hela boken är superfin och sjukt inspirerande!

Gjorde en till hoodie för att göra om, göra rätt med de små misstag jag gjorde med den första. På den här hittade jag på nya misstag men den blev ju ganska fin ändå, tycker jag.

I Hellström-boken finns också ett enkelt mönster på en herr t-shirt som sitter sjukt snyggt, skulle det visa sig. "Jag vill ha samma som pappa", sa Knappen och fick en likadan tisha med mönster hämtat från Inger Öbergs "Mönster och konstruktioner för barnkläder" (som är en rätt bra men otroligt torr och färglös historia).
Under etiketten Verkstan presenterar hittar man sånt jag pysslat med tidigare, om man vill. Fortsättning följer. Hej!

torsdag 20 februari 2014

Spretigt inlägg om att eventuellt försöka komma tillbaka hit.

Tänker kanske varje dag på att jag vill blogga igen, men när det varit tyst ett tag framstår det mesta som jag kan tänkas ha att säga just nu som ganska meningslöst. Jag kan ju blogga om att jag syr som aldrig förr, att alla i familjen fått nya kläder de senaste veckorna.
Jag kan ju blogga om att jag skulle köpa nya skor att superpromenera i, ett par löparskor till och med, men att valet av sko har exploderat ut ur alla tänkbara proportioner och nu framstår som ett livsavgörande beslut som blivit näst intill omöjligt att ta. I morse innehöll 6 av 7 flikar i min webbläsare olika alternativ och medan jag bläddrade mellan dem och febrilt väntade på någon slags magkänsla stegrade sig köksklockans tickande till kyrkklockevolym och domedagen började släpa sig nerför vägen.
Sen var det de där självporträtten jag skulle ta efter att ha drabbats av nostalgi. Jag tog faktiskt några, gjorde en pastisch på mig själv men jag såg gammal ut! Haja det. Jag brukar inte ha så mycket åldersångest men det var någonting med pannan, något som bara gjorde mig deppig. Kan möjligtvis  ha något att göra med att jag inte sovit en hel natt på snart 5 månader, i sann spädbarnsanda, men å andra sidan brukar A nu för tiden använda ordet "väderbiten" när han beskriver mig. (Obs! att han däremot tycker att det är "jättefint" och inte typ... säger det som något dåligt. Han är ju inte ett svin.) Det känns fint. Men de där bilderna. Gammal och sliten, tyckte jag.
Men nu har jag bestämt att jag ska skita i det. Jag ser väl ut som jag ser ut, herre gud, och är dessutom inte 20-nånting längre. Så. Här bild på pannan men inte minst på hemmasydd tröja:


Jenny Hellströms bok "Sy! Urban Collection". Sån jäkla inspirationsbomb. Skaffa den och sätt igång bara!

(Plus: har nu även beställt skor. Custommade från NIKEiD. Slutet gott, allting gott.)

lördag 15 februari 2014

Kockarna och praoeleverna.

Röstar i Genusfotografens tävling om årets sexist  och kommer apropå de nominerade krögarna att tänka på min första prao. Jag och min bästis Helene praoade tillsammans på en restaurang i förorten vi växte upp. Den var fint belägen på en brygga, segelbåtar låg förtöjda i långa rader utanför. Krögaren var en social och allmänt känd figur i området och jag gissar att säkert en halv generation av den här förortens ungar haft sitt första möte med arbetslivet i hans kök. Jag har ett par men väldigt tydliga minnen från den där praoveckan. Ett är från när jag fick göra skagenröra till lunchen och ställdes framför hinkar av majonäs, créme fraiche och räkor och måtten gavs inte i dl eller liter utan i nävar. Ett annat är en ögonblicksbild, nästan som ett foto, av hur jag kommer ut ur köket och går mot lunchbuffébordet och uppfylls av en känsla av att vara i kontroll, att jag vet vad som ska göras och att jag kan göra det. En känsla av att vara stor, att ha en uppgift.
Jag minns också hur man skämtsamt inför praoveckan talade om för oss att kockar inte tänker på annat än sex. Vem som sa så vet jag inte, men vi fnittrade, hade antagligen ganska nyligen börjat fatta vad sex egentligen innebar och att det i någon avlägsen framtid även skulle kunna innefatta oss. Båda två var fortfarande flera år ifrån att förlora oskulden, eller ens gå längre än Ryska postens långtradarkyss.
Och jag minns inte skämten men jag minns att de kom och att vi fnissade sen, i köket under den där veckan, så klart vi gjorde. Vi var två småtjejer i ett kök fullt av män och de skojade med oss. De skojade med oss som om vi var stora, såg oss. De såg oss så tydligt att vi till och med fick med oss varsin gurka hem "att öva på". Och vi fortsatte fnissa, med gurkorna brännande i ryggsäckarna, förlägna, generade och kittlade på någon diffus punkt vi ännu inte själva kunde sätta fingret på.
Och det var det. Det var det där med gurkan, som vi klämde runt så att det skulle se ut som om den var... "övad på". Det var bara det, tänker jag, skämten och gurkan.
Vi gick i 7an, tänker jag sen. 7an. Och man såg på oss så, som två lovliga mottagare av sexuella anspelningar och sexistiska skämt, och vi... vi var 13 och försökte passa in i den här vuxenvärlden för allt vad den alldeles för stora köksrockens tyg höll. Det var i början av 90-talet. Vi var barn.
Nu har det gått nästan 20 år och jag har egna barn och skulle något av dessa barn bli föremål för ett enda av de där till synes harmlösa skämten skulle jag bli galen. För det spelar ingen roll att det bara var ord, det spelar ju ingen roll att det "bara var skämten och gurkan", att ens försöka hävda överdrift och därigenom förflytta ansvaret till oss. Vi var 13. Punkt. Det borde ha räckt.

Har knappt tänkt på det här under de där 20 åren. Tänker på det skitmycket nu.