söndag 27 januari 2013

Härliga mamman.

Hela den här sketna söndagen har jag haft uppvisningar i olika stadier av dåligt humör. Jag har suttit med händerna för ansiktet och suckat, demonstrativt läst bok under täcket i sängen med övertydlig rynka mellan ögonbrynen, låtsas som att ingen pratar med mig, släpat mig planlöst fram och tillbaka i huset och riktigt vältrat mig i rastlös-/surhet. Det var ett under att grannen ens ville lämna sitt barn här att leka med Knappen efter att jag varit smärtsamt ärlig med hur osympatiskt grinig jag är idag. Det hela lättade dock något när de väl kommit över. Det går inte att vara sur när det sitter två 3-åringar bredvid varandra i soffan och läser kokböcker under andaktsfull tystnad. "Mera fredagsgourmet". Vad besvikna de kommer bli när de inser att det blir blodpudding till middag.

fredag 25 januari 2013

Note to self:

Om du för en gångs skull lyckats smuggla ut oanvända leksaker ur din sons rum för att han inte ska drunkna i prylar, gör dig av med dem på en gång! Lägg dem INTE i en obevakad påse i tvättstugan. Då kommer du med desperation inse vad det är han gör när han plötsligt hörs upprepa "Vad mycket saker! Oj, vad mycket saker! Finns det mera saker?!" där inifrån.

Under solen intet nytt.

Vi är "sjuka" idag. Knappen var lite hängig igår på dagis så vi stannade hemma och sov och kollade på film istället. Jag håller på att rita mitt allra första mönster, Knappen går runt med stavar eftersom han är "så gammal" och "har lite ont i benen", A spelar Bon Iver-låtar på sitt nya piano. I 1,5 dygn hade vi inget internet. Då tittade vi på dålig tv och jag kom på att jag kan sova jättemycket.
Annars tackar jag för matsäckstipsen! Barnet blev mätt och ingen behövde skämmas har jag förstått.
Det här inlägget är bara en reaktion på att vi fick internet tillbaka. Men jag kan åtminstone bjuda på det där rådjurshuvudet jag köpte för ett halvt liv sedan och lovade att återkomma till. 


tisdag 22 januari 2013

Tunnbrödrullar? Eller vadå?

Kände mig som årets mamma när jag kom till förskolan imorse och stod som ett frågetecken när de började prata om utflykten till vattenmuseet imorgon. Det visade sig dessutom att de ska ha matsäck med sig då. Det är första gången han ska matsäck och jag gick in i en helt irrationell prestationsvägg. Vadå matsäck? "Matig" matsäck dessutom. Vad har man i en sån? Om man åker dit det "kanske" finns en micro. Om ungen packar upp en ostmacka när alla andra slevar köttgryta, det funkar ju inte?
Jag har fått hjärnstillestånd. Om någon rutinerad förälder/fjällvandrare/scout har idé, så känn er välkomna att dela med er, för allt i världen.

måndag 21 januari 2013

Pimp my superhero.



"Jag är så på tvären mot nutiden så det kan man inte tro!" sa en farbror till min kollega idag. Tänker på det, det passar liksom in just nu. Att vara lite på tvären. Med tiden. Med förväntningarna. Med städningen och janten. Med lite allt möjligt.
Man kan ju tänka så iallafall. Sen om det blir nåt av det, det får man se. Brukar behöva tänka så i början av året, har jag insett.

söndag 20 januari 2013

Frestelsen.

Jag är fortfarande mätt efter middagen på Trattoria igår. Deras pappardelle med oxsvansragu... Sinnessjukt god.
Idag ska jag på Formex-mässan med min chef. Det ska bli spännande och helt fruktansvärt eftersom det är en mässa för fackhandeln och det betyder att vanliga människor med ha-begär inte får köpa saker där som på "vanliga" mässor. De menar alltså på fullaste allvar att jag ska gå omkring där som en unge med godislöfte i en godisfabrik. En sann utmaning för en sakletare/köpare/älskare.
Okej, hej söndag!



onsdag 16 januari 2013

Löken.

Ikväll har jag dejt med Linn. På himla tiden alltså. Vi ska äta tapas och jag ska grilla henne om nya killen så klart. Men jag har gjort ett rookiemisstag. Förlåt Linn. Men jag käkade skitmycket vitlök till lunch nyss. Sen ritade jag en också, oklart varför, men jag gillar ju vitlök. Det kan också vara ännu ett uttryck av det här dilemmat. Så kan det ju vara.


The day the music died.


måndag 14 januari 2013

Så dålig nu, får ingenting gjort.

Rymde ut på promenad istället för att skaffa kaffe. Kom förbi kallbadhuset dit bara gubbar och tanter går. Tror jag iallafall. Det är vad vi var övertygade om som barn och ingen har argumenterat för motsatsen. Det kan vara att det i folkmun kallas kallbadhuset och vi resonerade att det bara är gubbar och tanter som vill bada kallt. Iallafall. 33 år på den här ön och jag har aldrig varit där inne. Tills idag.
Jag har redan spammat instagram med detta så ni som följer mig där får ni ursäkta.




Jag hade tänkt att jag skulle tänka bättre om jag gick en stund. Det gjorde jag inte, tror jag. I skogen var knallröda blodfläckar och stora pälstussar utspridda. Jag smög runt och letade efter lik. Hittade inget men det såg ut som att det måste gjort ont, vad det nu var.

På väg hem gick jag förbi en stolpe med en sån där trafikspegel på. Något hängde och dinglade i en ståltråd under spegeln och när jag gick närmare insåg jag att det var ett av A's gamla glasögonfodral och kvar inuti låg hans snygglasögon som jag sumpade i vattnet på vår jungfruresa med båten i somras och aldrig trodde jag skulle få se igen. Dessutom stod den här stolpen invid en vik ganska långt ifrån den plats där jag var säker på att jag råkat ha glasögonen över bord. Jättekonstigt var det.

Att vissla oberört.

Meningen är att jag ska göra arbetsprover nu. Inte för att jag tror att jag kommer in på skolan, för det är helt sjukt svårt, utan för att jag måste väl för tusan åtminstone klara av att göra ett par uppgifter. De är skitsvåra och jag letar efter exitskyltar överallt. Till exempel börjar det kännas väldigt angeläget, för att inte säga nödvändigt, att jag åker in till stan och köper kaffe till kaffemaskinen nu. A skulle bli glad, det är ju bara han som dricker sånt kaffe, och det är ju inte riktigt slut än men någon gång tar det slut och då kommer han vara glad att jag ordnade det.
Man ska inte heller underskatta värdet i att sätta upp pärlplattor på väggen och blogga om det.


torsdag 10 januari 2013

Sons of Anarchy.

En annan grej jag gjort i december är att knarka Sons of Anarchy (bättre sent än...). Idag såg jag sista avsnittet och det var en jäkla lättnad. Jag har gått omkring med en konstant kastanj av ångest i bröstkorgen sen jag började titta runt lucia någon gång. Inte sen Six Feet Under har jag varken kollat på något så intensivt eller blivit så påverkad. Inte för att det var det absolut bästa som någonsin gjorts, tycker tex av skådespeleriet haltar både här och där, men för att jag bryr mig så där orimligt mycket. Jag vill att det ska lösa sig och jag vill att alla ska må bra och sluta kaosa jämt och jag tänker på det nästan hela tiden, så pass att mitt allmänna humör har liksom ett SoA-moln på sin himmel.
Så idag var jag tvungen att dra igenom de sista avsnitten på ett bräde bara för att bli av med detta mitt bekymmer. Jag orkar inte drömma om SoA något mer, jag orkar inte behöva påminna mig själv om att DE INTE FINNS PÅ RIKTIGT och att om de gjorde det så känner vi ändå inte varandra, jag behöver lite lugn och ro damn it!

onsdag 9 januari 2013

Hej 2013.

De senaste tre åren har jag runt nyår köpt ett smycke som iallafall i teorin fungerat som en illustration till hur jag önskar att det nya året ska bli. Förra året var det en ugglemedalj som skulle göra mig lugn och klok, året innan ett halsband med en gammal cykel på; lekfull, nostalgisk. Jag vet inte om något av det där faktiskt omsattes i praktiken. Nostalgisk kanske, eftersom vi rev ett hus jag vuxit upp i.

December försvann i något slags sjukdomstöcken. Knappen var hemma halva månaden och sen jag i bihåleinflammation och kanske en liten, liten lunginflammation, det visste man inte så noga, sa doktorn. Och när inte vi var slagna så var det A som låg nerbäddad.
Julen var lugn och vit och fin. Jag slutade röka. Jo, jag rökte förr och skämdes som en hund för det.

Och nu börjar det på nytt igen och bladen är oskrivna och allt det där. Och jag är skitskraj och alla gamla osäkerheter kommer som sega maskrosbarn upp ur marken och vi pratar och pratar, jag och A, om mig och mitt och mig och mitt och jag har sällan varit så trött på mig själv som just nu. Så jag ska blunda och hoppa nu. (alltså, inte så). A sammanfattade det hela igår med en oslagbar imitation av Yoda: "Do or do not. There is no try."

Så istället för ett smycke som lovar mycket men inte gör ett piss så blir det lite mer raka besked. Signerad Klara Wiksten:


För jag vill faktisk inte sitta på ett ålderdomshem om 50 år och tänka att det var ju synd att jag var så feg jämt. Så, nu kör vi.
Just do.