Hej 2013.

De senaste tre åren har jag runt nyår köpt ett smycke som iallafall i teorin fungerat som en illustration till hur jag önskar att det nya året ska bli. Förra året var det en ugglemedalj som skulle göra mig lugn och klok, året innan ett halsband med en gammal cykel på; lekfull, nostalgisk. Jag vet inte om något av det där faktiskt omsattes i praktiken. Nostalgisk kanske, eftersom vi rev ett hus jag vuxit upp i.

December försvann i något slags sjukdomstöcken. Knappen var hemma halva månaden och sen jag i bihåleinflammation och kanske en liten, liten lunginflammation, det visste man inte så noga, sa doktorn. Och när inte vi var slagna så var det A som låg nerbäddad.
Julen var lugn och vit och fin. Jag slutade röka. Jo, jag rökte förr och skämdes som en hund för det.

Och nu börjar det på nytt igen och bladen är oskrivna och allt det där. Och jag är skitskraj och alla gamla osäkerheter kommer som sega maskrosbarn upp ur marken och vi pratar och pratar, jag och A, om mig och mitt och mig och mitt och jag har sällan varit så trött på mig själv som just nu. Så jag ska blunda och hoppa nu. (alltså, inte så). A sammanfattade det hela igår med en oslagbar imitation av Yoda: "Do or do not. There is no try."

Så istället för ett smycke som lovar mycket men inte gör ett piss så blir det lite mer raka besked. Signerad Klara Wiksten:

För jag vill faktisk inte sitta på ett ålderdomshem om 50 år och tänka att det var ju synd att jag var så feg jämt. Så, nu kör vi.
Just do.