måndag 31 januari 2011

Den romantiska drömmens död #6

Det går inte att köpa sig romantik, det kan numera räknas som en vedertagen sanning.
Ni har följt klännings-såpan. I fredags trillade en posten-avi ner i lådan. Rekommenderat brev från Singapore. Aha! Nu kommer den - den spetsprydda romantiken!
Hämtade paketet, med viss dämpad glädje, fortfarande med en gnutta skepsis (här börjar lite spännande bakgrundsmusik spelas), öppnade ett hörn av paketet i bilen på väg hem och... (musiken stegras, publiken håller andan) fel jävla klänning IGEN!

Nu ska jag skriva ett kortfattat, syrligt mail till säljaren och förmodligen få ett lika kortfattat tillbaka förhoppningsvis inom närmsta halvår om jag ska tala utifrån erfarenheten.
Och mitt i alla svordomssvador över värdelösa affärsägare så sitter det en liten gnällkärring som nöjt gnuggar händerna och börjar fila på gnällmail med något som närmast liknar frosseri.

söndag 30 januari 2011

Ensam men sams.

Kryssade ensam igenom ett söndagspackat ikea idag. Finns det ingen statistik på hur många par som blir osams där? Den skulle jag vilja se.
Det intressanta med ikea är ju inte hur fam. Kamprad skatteplanerat bort biljarder kronor utan hur de lyckats få folk (mig) att fortfarande vilja åka dit.
- Ikea?
- (Ser hela deras sortiment rusa förbi innanför ögonlocken.) Tråååk.
- Åka dit?
- Ja!

lördag 29 januari 2011

Varenda unge. De glada, de konstiga och de tysta.

Jag har velat skriva något i flera dagar men det har liksom tagit stopp. Allt jag vill säga låter så banalt just nu. Och för att det banala ska bli värt något igen måste jag berätta vad jag tänkt på.

Härom kvällen tittade jag på Uppdrag granskning om pedofilkatastrofen i Sundsvall. Det slet i hela kroppen när jag såg det, kröp runt som maskar i bröstet. Sen Knappen kom har jag extremt svårt att värja mig från den sortens historier.
När avsnittet var över och det satt som ett kladdigt äckel över hela kroppen tänkte jag att jag skulle ta en bloggrunda och tänka på annat en stund. Jag seglade in hos Östfrontens Ms Stiffneck och hamnade mitt i det här inlägget. Och det var värre än varenda minut av det tv-program jag just sett. Det är det starkaste och mest fruktansvärda blogginlägg jag läst. Det brinner bakom texten, med vrede, sorg och frenesi, och när jag läser slår orden på mig med hårda knytnävar.
Det var länge, länge sen en text berörde mig på det här viset. Den förföljer mig och får mig att tänka, titta på världen igen, komma ihåg att, inte vara rädd, men försiktig. Och lova mig själv att alltid, alltid våga fråga, våga lita på magkänslan, våga gå med öppna ögon och öppet hjärta. För varenda unge.

torsdag 27 januari 2011

Torsdag






Grytvantar efter mönster av Alla kan sy, vimpel efter Underbara Clara.

onsdag 26 januari 2011

Dödskonst




Hur blev det nu med den där döda julstjärnan? Blev den konst?

tisdag 25 januari 2011

På jobbet

Mamma till 20-åriga sonen:
- Köper du fyra nya böcker nu?! Du har ju redan flera som du inte har läst!
- Ja, men jag bytte den där som jag fick av Gösta i julas för den där andra jävla Twilight-boken fanns ju inte då och så en annan som jag vill läsa och så hittade jag två böcker om våldtagna barn, så...
- Jaha.

Går.

Göra fint, äta kaka, köra på.

Just nu finns det ingen hejd på pysslet. Jag vet inte riktigt vad det handlar om, fix och don hela tiden. Det blir fint runt omkring men mitt på bordet står en gammal julstjärna som nu är så torr och döden död att man kan missta den för en installation. Man kan inte få allt.
Men en ful låda kan bli en fin. Och kanske kan en död blomma bli konst.

måndag 24 januari 2011

Snöa in

Sen jag skaffade ett Nintendo DS så har jag hängt en del i spelbutiker. Det fina med spelbutiker är att det bara jobbar allvarligt inbitna spelnördar där. De vet och kan allt och frågar man efter rätt sak så börjar ögonen tindra på dem och axlarna åker upp under öronen i ett privat litet mys.
Jag föreställer mig att mellan butiksgolvet och det egna vardagsrummet finns det inget riktigt avstånd. När de går hem för dagen så går de liksom inte ut i den riktiga världen där man måste tänka på inköpslistor, p-böter och posten-avier. De bara färdas genom någon elektroniskt ljudlagt dimma ett ögonblick innan de plötsligt är hemma och sugs iväg igen av handkontrollen. De säger saker som yes, nice, copy that och checka upp. De knappar på sina datorer och tänker på sina hjältar.
Folk i seriebutiker är samma sak. En gång i London stod jag i en fönsterlös källarbutik med serier från golv till tak och pratade comics med en glåmig och blek kille. Han såg ut som om han inte sett dagsljus på år, kanske sov han där i ett bakre rum inkilad mellan hyllor, staplar, kaffebryggare och skyddsplastfickor. "I'm into zombies!" sa han och det glödde i de där insjunkna ögonen.
Jag har sagt det förr, säger igen; älskar insnöat folk. En dag ska jag bli sån.

Kvälls-projekt

Med viss fördröjning har jag lyckats omstrukturera köket så att en av favorit-julklapparna får plats. Nu är det bara att komma på fika när det passar. Välkomna!

Till salu

Snart kanske det är över, den här trötta klännings-följetången. Dessvärre har det hela mynnat ut i att jag inte bara måste vänta lite till på den klänning jag från början beställde, utan jag sitter dessutom fast med en helt annan klänning som jag inte vill ha.
Så, skulle du vara sugen på den här sockertoppen så är den till salu:

söndag 23 januari 2011

Den romantiska drömmens död #4

Allvarligt. Klännings-kvinnan är så dålig på att svara på mail att trots att det snart gått en vecka så har vi fortfarande inte lyckats bestämma hur vi ska göra. Att ställa fler än en fråga i samma mail verkar vara mer än hon klarar av att svara på. Börjar tröttna. Om jag inte passar mig kommer mitt nästa meddelande börja så här:
Whatever.
Nä, förresten, att skriva med punkt och versaler passerade vi någon gång i fredags. Alltså:
whatever

lördag 22 januari 2011

Vuxna mänskan

Jag blir mörkrädd när A inte är hemma. Stelnar i hela kroppen så fort det knäpper lite någonstans i huset. Det är helt vidrigt. Jag tänker inte verbalisera vad jag ser i huvudet.
Jag försöker avdramatisera det hela med att titta på 40 most slimmed down celebs på mtv.
Ordet lågvattenmärke har precis fått en alldeles ny innebörd.

Eller bara blogga värdelösheter

Dålig tv: Avatar.
Fråga: Tror man bara att Sigourney Weaver är bra för att hon var tuff i Alien? Eller har hon alltid varit så här dålig?

Ensam hemma

Sy?
Läsa?
Dålig tv?
Zelda?

Varför blir det alltid dålig tv?
S.l.ö.s.e.r.i.

fredag 21 januari 2011

sure dear...

Håller fortfarande på och dividerar om den felskickade klänningen via meddelanden på Etsy. Långsamt har smileys och utropstecken försvunnit ur meningarna för att nu bara innehålla det absolut nödvändigaste. Inte ens hej/hej då längre. Säljarens senaste meddelande började så här: "sure dear..." Det är engelska och betyder trööött.

torsdag 20 januari 2011

Om när det snöade i somras

I somras när det var så där tokvarmt var det ingen i vår familj som kunde sova särskilt bra. Så vi investerade i en luftkonditioneringsmaskin som stod på golvet i sovrummet och surrade ett par timmar på kvällen. Sen försvann värmeböljan och vi packade ihop den i lådan igen. Den där lådan står fortfarande kvar i ett hörn i vardagsrummet. Det är en ganska stor låda. Rätt ful. Och varje gång jag ser den förundras jag över hur vi inte lyckades lyfta ut den där lådan till förrådet innan snön kom. Hur överraskad kan man bli? Man undrar: när kom snön? I augusti?

Sy- och läsfeber



Grytvantar.
Hittade fina bloggen Alla kan sy (bara namnet! pepp!) där mönster till bla grytvanten finns.
Om inspiration eller spark i sy-rumpan behövs, kolla där!

Läste ut Alexandra Coelho Ahndorils "Mäster" nyss. Det var min kollega på jobbet som övertygade mig om att ge henne en chans. Innan makarna Ahndoril började skriva under pseudonymen Lars Keppler så hade jag ingen vidare koll på varken honom eller henne. Sedan avslöjades Kepplers riktiga identitet och plötsligt satt det svartklädda snyggo-paret i tv-soffor och lät sig intervjuas och plutade tillsammans på pressbilder och jag fattade aldrig vad man skulle med pseudonymen till om man ändå inte tänkte vara konsekvent med den. Jag blev irriterad. Typiskt mig. Men, som jag sa till kollegan idag, det enda jag hör när jag sett de två tillsammans i tv är en släpig röst som med snobbiga i'n talar om att vi skriver inte bara bästsäljande böcker tillsammans, vi ligger också med varandra på ett högst intellektuellt vis.
Ja, det säger kanske mer om mig än om dem.
Hur som. "Mäster", var det. Hon skriver förjävla bra. Tätt, målande, ibland lyriskt och vackert. Men det är om socialismens intåg i sverige, arbetarrörelsen, rösträtten. Det är stora saker som skulle tåla att plöjas djupare ner i än de dryga 200 sidorna i "Mäster". Jag blir inte klok på om det är en barndoms/uppväxtskildrig av August Palms liv hon vill åt, om det är en historia om en familjs kamp för sina drömmar om framtid och samhälle, om det är de som faller offer för kampen som det egentligen handlar om eller om det är just socialismens födelse hon vill titta på. Oavsett vilken av ovanstående det kan vara, om något, så vill jag ha mer, djupare, bredare. Den är fattig på dialog, boken, och det behöver ju inte vara dåligt men jag vill veta: hur talar August och Johanna om sakerna? Hur går tongångarna bland de andra arbetarna som finns kring honom?
Det är stora, svepande rörelser genom händelserna, som om hon bara vill berätta i stora drag men så vackert som möjligt.
Styrkan ligger också just där. Språket fyller ut med sin skarpsinnighet och finkänslighet så mycket att jag ändå lägger den ifrån mig med den där varma mättnadskänslan bra böcker ofta lämnar.

Torsdagmorgon 1.0

Efter debacklet med klänningen är jag tillbaka i min safe zone. Rea-shoppar på herravdelningen. Har vårvinter alt. höst-längtan.

tisdag 18 januari 2011

Antiklimax

Paketet med den romantiska dröm-klänningen hade kommit på posten idag. Thailändska frimärken och exotiska skrivtecken på kuvertet.
De hade skickat fel klänning. Borde anat ugglor i mossen redan då.

När jag lagar mat

Sedan jag träffade A har inte jag lagat särskilt mycket mat, det är det han som gör. Inte mig emot, han är väldigt bra på det.
Men under den här tiden borta från spisen så har mina kulinariska färdigheter långsamt förtvinat, jag har absolut ingen improvisatorisk förmåga i köket längre; jag måste laga efter recept och om något fattas blir jag svettig och stressad. Så jag undviker det.
Ibland faller det sig ju så att jag lagar mat iallafall. Idag var en sån dag, jag råkade ha ett recept i fickan som jag plockat på mig i affären förra veckan och tänkte att det innehåller kyckling, rotfrukter och gratängost, vad kan gå fel?

Det finns tre lägen på den skala jag mäter tillfredsställelsen A får av min hemlagade mat. Riktigt bra är det när det låter så här:

- Mm! Det var ju jättegott!

Det händer inte så ofta. Och det förstår jag, för så bra är jag inte.
Ganska ofta (tex förra veckan när jag gick loss på köttfärssoppa med kardemumma) låter det så här:

- Mm? Jo, men jag tyckte om det! (Är det okej om jag saltar lite?)

Vilket betyder att det inte var helt lyckat men fullt ätbart. Tex fick kardemumma-soppan kommentaren "intressant" ett ögonblick senare. Och det vet man ju vad det betyder.

Så idag hade jag alltså det där receptet i fickan. Jag när en konstant längtan efter rotsaker ( helst ugnsrostade) och därför var det inte helt otippat en del palsternacka med i projektet.
Någonstans halvvägs började jag ana oråd. Det hände liksom inte, det där som ska hända när man lagar mat, alltså hände verkligen inte. Jag kände mig manad att varna A för att det här kanske inte blir så bra. Han fick ett något stelt uttryck i ansiktet när jag plockade ut den färdiga rätten ur ugnen men vi höll fanan högt, dukade och satte oss.
Sen lät det så här:

A: ...

Jag: Från botten av mitt hjärta, förlåt!


Nu måste jag så klart tillägga att min matlagning inte uteslutande handlar om att tillfredsställa A, snarare handlar det om att jag borde sluta utsätta honom för den.
Jag ska hålla mig till mina fiskpinnar och ris. (förutom sist då, när jag lyckades få allt att smaka bränt smör.)

måndag 17 januari 2011

Men... hur?

Snyggaste bokhyllan på väggen idag. Trolleri trollera!

När A läser bok för Knappen

De sitter i soffan och tittar och pekar på bilderna.
A: Titta där är Ingrid. Hon ska bada. Vad konstigt, det är en fisk i hennes balja. Den flyr. Fast den är glad. Knappen, kan du säga bajs?
K: Mamma.

Knappen städar.

Knappen tar det lugnt.

I badhuset.

Nu töar det skitfort. Ute och inne. Snart kan man bada i vårt badrum. Vi som aldrig haft badkar ens.

Helgen





Skulle sy ett gosedjur. Vi kan kalla det försök 1.0. Han blev så ful att han får stanna kvar istället för att bli present. Heter Roger - ev. en dinosaurie. Alltså, han heter så: Roger-ev.en dinosaurie.
Annars har jag åter igen upptäckt att nostalgi är bäst på håll (bild 1) och att Agneta Pleijel skriver så fruktansvärt elegant, vackert och bra.

söndag 16 januari 2011

"The Arrival" av Shaun Tan

Ibland kommer kunderna in på jobbet och vill ha saker jag aldrig hört talas om men som fångar min uppmärksamhet och nyfikenhet. För ett par veckor sen kom en förvirrad mormor in och skulle ha "något som hette "The Arrival" eller något sånt" till sitt barnbarn. Jag letade och letade men det enda som kom upp var en serierroman som av allt att döma riktade sig till vuxna. Vi kunde aldrig riktigt komma fram till om det var den hon letade efter men när hon gått kunde jag inte slita mig från datorn. Jag beställde den till mig själv. Häromdagen kom den i lådan.
Alla litteraturintresserade borde åtminstone en gång läsa en serieroman och gärna en helt ordlös som "The Arrival" tex. Redan från första uppslaget strömmar kärlek från sidorna. Den tid och tanke och passion som krävts för att sammanställa alla dessa små små konstverk till ett verk lyser mellan sidorna och det går inte att vara oberörd.
Jag har knappt läst halva än men jag fulgrät redan innan första kapitlet var slut.
Läs den.

lördag 15 januari 2011

Vykort från diskartiden.

Finns det inte en punkt i livet där disken tar slut. Som man liksom växer sig fram till och igenom och sedan passerar, som en pubertet. Och efteråt bara: mina diskande dagar är slut och jag är klokare än förr. Åratal senare hamnar man på en middag med trevligt sällskap och sent på kvällen börjar nostalgiska anekdoter från diskartiden utbytas under sentimentala skratt, kanske om hur man en gång fastnade med handen inuti gummihandsken eller råkade slå sönder arveporslin mot diskhoplåten.
Vissa kanske inte ens var diskare. Det kanske sitter någon vid bordet som runt småtimmarna skruvar lite på sig och säger: Jag var aldrig diskare. Jag dammsög.
Någon klappar på axeln och det hummas och nickas förstående. Dammsugarna, de hade det inte lätt, det vet man ju.
- Jag betalade räkningar, säger plötsligt en tredje och då blir det alldeles tyst runt bordet. Man kan höra en nål falla och alla vet att den här kvällen, det här sällskapet aldrig blir sig likt igen.

fredag 14 januari 2011

Perspektiv #2

Vår varmvattenberedare är så liten och värdelöst att jag fortfarande drömmer om den där duschen jag tog i det 0.5 m2 lilla klorstinkande utrymmet på finlandsbåten i somras. Jag blundade och det kom varmt vatten. Sen kom det mer. Sen kom det lite till. Och sen ännu mer.
Bliss.

Att vilja romantik.

Apropå det här med att köpa saker. Jag avslutade kvällen med att köpa en riktig dröm, en sommarnatts dröm. Det var ett klockrent fall av jag kan bara inte hålla mig.
Jag är sällan bekväm i spets och volang även om jag försöker, jag försöker. Jag drömmer om volangkant, ullstrumpbyxor, mamelucker och mormorskängor. Om ett långt, bångstyrigt hår som inte låter sig fästas eller nålas ner utan alltid smiter och hänger i oemotståndliga vågiga slingor runt öronen och nacken. Jag drömmer om att vara romantisk och skittuff.
Men. Tillslut står jag där i garderobsstöket och känner mig iallafall varken trygg eller särskilt naturlig förrän jag fått på mig mina gamla smala jeans och en av As för stora tröjor. Kroppen vill ha over size med indragna händer i för långa koftärmar men hjärtat är fullt av spets.

Så jag köpte mitt hjärtas dröm. Och jag ska finna tillfällen att ha den, finna mod och kaxighet och skor som passar. Där emellan ska jag hänga upp den på väggen och bara njuta.

Inte nog med allt det fina. Den heter "Creamy Soft Misty Pale Cream Yellow Nostalgia Ballerina Whimsical Romantic Victorian Marie Antoinette Chiffon Peasant Quaint Romance Dress"
Varför få nog?


torsdag 13 januari 2011

Trööött.

Ikväll är jag så trött att jag inte ens orkar ta en ordentlig bild på nya tischan, utan photoboothar den istället. Miss Muffin tipsade om Out of Print's webshop och idag kom förutom denna en Animal Farm-tröja till A. Galet nöjd. Däremot har min läsa-klassiker-hög trefaldigats så att jag med trovärdighet skulle kunna bära upp alla sjukt fina tröjor jag vill ha därifrån.
Mitt nätshoppande har antagit helt oanade proportioner på senaste.

onsdag 12 januari 2011

Maskinen och jag.

Hemmaugglar.

Boar på det där gravida viset, fast utan graviditet. Vill fixa, längtar efter nya huset, drömmer om en bokhylla som rymmer alla böckerna, smart och snygg förvaring, nya sängkläder. A har fått ett läs-revival och plöjer böcker på all ledig tid. Vi packar ner filmer i flyttkartonger för att få loss hyllplats, beställer fler böcker och skulle kunna ta med oss en kaffetermos och sätta oss vid grinden och vänta på brevbäraren i ren entusiasm. Det är fint, varmt och bara lite, lite för trångt.
Tänk att ha en plats där symaskinen skulle kunna stå framme jämt, i ett hav av stuvar. Det ska jag ha när jag blir stor.

tisdag 11 januari 2011

2010. Trots allt.

Jag ville ju så gärna summera året, som sagt. Men det blev övermäktigt, evighetslångt och ganska förvirrat. Och ändå ligger den där påsknytar-viljan där och... vill. Hos Östfrontens ms Stiffneck hittar jag en överkomlig sammanfattning som jag stjäl för att få lite ro i kroppen inför 2011.
Så, with no further due; 2010:

Årets bedrift: Slutuppgiften på Grafisk design-kursen. Ett litet steg för formgivning, ett stort för Sofia.

Årets bittra: Husets akilles-häl avloppet. När det frös igen helt och hållet i mars och A låg utslagen i vinterkräkan, då bet vi sönder knogarna för att inte explodera.

Årets bästa semester: Veckan på finska landsbygden. Bastu, grillad mat, tår i sanden och kortspel på glasverandan. Och Tori Amos.


Årets nytillskott: Symaskin och pepp. Handarbetspepp över huvud taget. Nya bilen James.


Årets förlust: Pappa. Och gamla vännen Peder.

Årets vuxenpoäng: Om det är vuxenpoäng eller inte vet jag inte men en sak är att mina födelsedagsfiranden krympt avsevärt de senaste två åren. Från att vara trånga, syrefattiga men trevliga tillställningar där folk som jag nästan aldrig träffar annars dyker upp av gammal tradition till att bli små, intima middagar med de finaste närmaste. De två senaste är de finaste födelsedagarna jag haft.

Årets fysiska förändring: Den långsamma återgången till pre-graviditetskroppen. Tog längre tid än jag trott och så jul på det. Två steg fram, ett tillbaka.


Årets nya kändisförälskelse: Ett tag var det Jason Schwartzman. Nu är det Comhem-Judit.

Årets mest gåshudsframkallande låt:



Årets läsupplevelse: "Boktjuven" av Markus Zusak. "Vi, de drunknade" av Carsten Jensen. Omlästa Tove Jansson-böcker.

Årets fest: Knappens allra första kalas.


Det har varit ett bra år. Tungt ibland, sorg som kommer ta tid och följa oss in i nästa år som en skugga. Men jag har överträffat mig själv, vågat nytt, vågat prova och visa. Det jag behöver för 2011 är kraft, motivation och mod att fortsätta så.

måndag 10 januari 2011

Film.

Bond är tråkigt och dåligt.
Prutt-Bond.

söndag 9 januari 2011

Leverans.

Hyllpratarna som jag lovade häromdagen har fått sin plats nu här till vänster. Det kommer fler snart. De kan ni läsa medans jag syr så det ryker. Ni fina som var först till kvarn har fått med er allt mjöl hem så nu är det semesterstängt i affärn. Kanske öppnar den igen så småningom :)

lördag 8 januari 2011

Egna spöken.

Så fort A gått och lagt sig eller om jag är ensam på kvällen så börjar det knäppa och skrapa konstigt runt om och i huset. Alltid.
Jag hatar det.

Att göra grejer

Det händer att jag får sån lust att sy något att jag snokar runt huset som en hungrig hund. Försöker hitta saker som kan tänkas må bra av lite omslag. Har jag ingen ömtålig sak som ligger oskyddad mot världens hårda kanter och skulle behöva ett litet vadderat fodral? A kanske vill ha någon sorts påse till sina ps-handkontroller? Man kanske skulle börja sminka sig och ha en flickgullig sminkväska?

Ett litet fodral, anyone?
Anyone?


fredag 7 januari 2011

Romantikstilistik

Juveler för tangentbordsromantiker/narkomaner. (Min Etsy-feber håller i sig.)

Romantikpanik

Vi har en tapetlös fläck i köket (fläck=kanske 1,5 m2). Det här kortstygnsbroderiet har suttit uppnålat där för att s.a.s avleda uppmärksamhet (hur man nu gör det med 40x50 cm tyg). Igår kväll bestämde jag att det var under budskapets värdighet och det blev en kudde istället. Inspirerad av Wendinskan.
Jag hjärta min nya symaskin.

tisdag 4 januari 2011

Att långsamt lämna ett hus

Det var inget lättvindigt beslut att riva det här huset och bygga nytt. Det tog nästan ett år att komma fram till det. Arkitektmöten, ritningar på alternativa utbyggnader, promenader runt tomten med fundersamma fingrar mot hakan, 2 vintrar.
Mina föräldrar byggde den här stugan för 30 år sedan som sitt sommarställe. Min barndoms somrar levdes här. I mitt sex kvadrat stora rum lekte jag med barbie, flyttade upp och ner i min våningssäng efter humör och låg sommarmornar och tittade på Solstollarna och Toffelhjältarna på tv. Lite senare hade jag en utklippt bild på Edward Furlong på min lilla anslagstavla och samlade Serie-Starlet i bokhyllan brevid Kalle Anka-albumen. När jag var kanske åtta ritade jag en liten gubbe som jag klippte ut och la på lite bomull i en tändsticksask och gömde bakom ramen till en tavla. Jag ville att den skulle vara en kompis och jag behövde en hemlighet.

Det som finns kvar idag av det gamla är badrummet med sina rosa väggar och läckande plastmatta och en gulblommig tapet i köket. Långsamt har vi gjort huset till vårt. Målat ut det gamla, möblerat och tapetserat in det nya. Men det är bara kosmetika.
Temperaturen stiger och när jag står i badrummet och tandtrådar hör jag med ens ett litet rasslande ljud. Det droppar från taket, ner genom de girlanger av plastblommor jag kamouflerat de fula rören med. Smältvattnet rinner ner genom taket på osynliga små stigar och in i huset.
Det är som en déjà vu. Här stod jag förra året, på samma ställe med samma ljud och ser sminket långsamt rinna av ett trött gammalt ansikte.
Det är rätt beslut att riva. Det behövs för mycket, kräver för mycket, faller ihop för mycket.
Sista vintern, tänker jag, sista vintern. En bitterljuv sista läckande vinter.

Ett ögonblick.

Jag hoppade över 30-dagarsbloggandet. Men jag äger en väska full med saker, några syskon och ögonblick svåra att glömma. Alldeles nyss kom jag att tänka på ett just sådant.
För många år sen när jag bodde i stan hade min sekelskifteslägenhet breda fönsterbräden som jag ofta satt uppkrupen på i det öppna fönstret sommarkvällarna igenom. Gatan jag bodde på var lugn men nära annat som inte var det och folk kom och gick förbi i strida små strömmar.
En särskild kväll satt jag där med en filt om benen, rökte cigaretter och drack te och väntade på någon som skulle komma. Det började skymma, gatlyktorna hade tänts och ett gult sken låg som en filt mellan fasaderna. Det var lugnt och tyst.
Och så plötsligt en röst. Någonstans i grannhuset, högt uppifrån strömmade en hög och klar barnröst som med ett småbarns halva språk sjöng Blinka lilla stjärna rakt ut i stadskvällen. Det ekade mellan husen, den där lilla nästan overkliga rösten, ljus och öppen. Hur mycket jag än vågade luta mig ut kunde jag inte se vart den kom ifrån, fick bara lyssna till den när den sjöng där ut genom fönstret in i mörkret. När sången var slut tystnade hon men när en kvinna ett ögonblick senare kom gående nedför gatan fanns den där igen, rösten.
"Hej mamma!" ropade hon med sådan glädje att hjärtat drog ihop sig till en liten boll i bröstkorgen och kvinnan på gatan stannade upp, lyfte blicken högt och svarade "Hej älskling!" innan hon försvann in genom porten och strax därefter hördes ett fönster stängas till någonstans under den mörkblå sommarhimlen.
Jag saknar inte stan, inte alls. Men det finns minnen och ögonblick från stadslivet jag vårdar försiktigt och ömt.

måndag 3 januari 2011

Dansk-mysteriet

Våra nya läderklädda danska grannar har vi fortfarande inte sett röken av. Nu har det gått så lång tid att det börjar verka mystiskt. Vad gör de där inne? Vad är det för rör som dykt upp längst ytterväggen? Kanske har de fuffens för sig?
Tills idag. När jag och Knappen gick förbi på förmiddagen stod den danska kvinnan och packade in saker i deras bil. Jag passade på att tala om för henne att jag tänkte presentera mig. Då blev hon lite stressad eftersom hon stod där i "morgonhår" och allt. Men trevligt var det och jag ser fram emot grannfika i sommar, barn som blir bästisar direkt och hur glada de kommer bli när vi nästa år smäller upp ett nytt hus och byter ut deras utsikt från gräsplätt/vedbacke till tvättstugeingång och baksidesskräp.

"All my friends are superheroes" av Andrew Kaufman

De där rekommendationslapparna som vi har i hyllorna på jobbet som jag berättade om häromdagen, de kallas för hyllpratare. Kortfattade tips när det inte finns tid/plats/ork/lust för recension eller samtal. Från och med idag finns hyllpratare också här på Äpplet, tänkte jag. Som etikett och snart även i en vänsterspalt nära dig.
Vi börjar här:


Så charmigt, värmande och bedårande att det värker i hjärtat. Och så lite sorgligt så klart. Perfekt!

Det var Linn som skriver Just another fucking blog som tipsade om den här. Tack, Linn, den har gjort min dag!

Och som en liten premiär-treat; ett smakprov:

That night Tom started having pains in his chest. The first one came at ten in the evening. It was sharp and enduring. He doubled over but it passed. The next came two hours later; by morning they came every ten minutes. The Perfectionist was sleeping and he knew not to touch her. He called the Amphibian.

"Hey" said Tom.

"Hey" said the Amphibian.

"Ahhhh" said Tom. A pain shot through his heart.

"What's happening?"

"Pain in my chest."

"Sharp and enduring?"

"Yes."

"But recurring?"

"Yes!"
"In greater frequency?"

"Less than ten minutes now."

"I'm sending over a doctor."

"What is it?"

"He's the best there is."

"Tell me what it is!"

"Your heart is breaking" the Amphibian said.

söndag 2 januari 2011

Om när jag blir gammal.

Imorgon ska jag göra en synundersökning. Jag har börjat se lite dålig. Suddigt med text på tv och så. Jag ska komma ihåg det här om tio år. När jag fortfarande hade tillräckligt bra syn för att fåfängt och förväntansfullt hoppas på att underkännas på provet.

"Till sista andetaget" av Anne Swärd

På jobbet brukar vi skriva små rekommendationslappar som vi sätter i hyllorna vid böcker vi tycker om. När jag kommer tillbaka till jobbet på onsdag ska jag skriva en lapp som lyder så här:

"Underlig, kärv och vacker språkkonst om möjlig och omöjlig kärlek!"