lördag 30 april 2011

iKorv

ibland iphone mycket bra att ha.

Valborg och finaste Frida

När brasan fortfarande brinner och barnskratt ekar genom skogsdungen går Knappen och jag hem. Han somnar lektrött och med brasdoft i håret. Och jag, jag sätter mig vid datorn, läser det här och grinar lite.

fredag 29 april 2011

Verkstan presenterar pt.8:

Klänning #4, Massa blommor på blå äng.



Att ha tyg på huvudet är en moment i sommarens bära-klänning-och-färg-och-sommarskor-som-inte-är-gympaskor-eller-flipflop-boot camp.

För den intresserade: när jag ondgjorde mig över sömnadsmagasinskatastrofen så tipsade Suziluz om burdastyle.com som senare skulle komma att revolutionera min värld. Världens bästa sy-forum med massor av inspiration, mönster, kunskap och sygalet folk från hela världen som delar med sig, kommenterar, peppar, hejar och älskar det dem gör. (Jenny kollar upp!)
Den här veckan var det en himla trafik till en av mina äldre klänningar som ligger där och när jag undersökte saken visade det sig att den ligger uppe som ett "Featured project" på Burdastyles förstasida den här veckan. Alltså, jag fattar att det är nördigt men för mig är det sjukt stort!

onsdag 27 april 2011

Livslektion

Igår kväll träffades vi vänner till Peder som gick bort i en bilolycka november. Vi slöt upp på en restaurang på söder, åt, mindes, skrattade, var nära och saknade. Jag hoppas att vi kan fortsätta mötas så, i hans anda.
Efter middagen pratade jag med en av Peders äldsta vänner Elias en stund. Han hade nyligen sagt upp sig från sitt jobb på credigt bokförlag, lagt det frilansande fotograferandet på hyllan ett tag och börjat jobba som kock på ett dagis. Och han mådde bättre än han gjort på länge. Det var så stiligt allting innan, med fräsigt jobb och vind i håret och konstanta deadlines som radade upp sig efter varandra som förlossningsvärkar.
Men nu var han äntligen lugn, sa han. Att laga mat till barn och göra fint på deras bord med nyplockade vårblommor. Vad kunde vara viktigare än det?
Jag har tänkt så himla mycket på det där nu. Jag har karriär/livskris med jämna mellanrum, får ont i magen av den där universitetsexamen som jag aldrig fått/varit intresserad av/ens försökt mig på. Får för mig att åren går, rynkorna hopar sig, att jag inte kan någonting och om jag inte lägger på ett kol vaknar jag en dag och inser att tåget gått.
Nästa gång jag tappar bort mig på det där viset ska jag tänka på Elias som lyckligt lagar mat till hungriga och lektrötta dagisbarn och på det min bästa kompis E sa på Peders minnesstund: Peder lärde oss något viktigt genom det sätt han levde. Att alltid, alltid välja kärlek över rädsla.

tisdag 26 april 2011

När det kommer post från Japan

Ska vi gissa hur många 8-åriga frimärkssamlare det finns i Nippon?

söndag 24 april 2011

Att enas om sakernas tillstånd.

Knappen: "Mamma?"
Jag: "Ja"
K: "Go go daä ga."
J: "Okej"

Påskafton

Glad påsk. Vi äter kakor på altanen, läser i solen, får besök som klättrar i träd och räddar vårt äppelträd från gammeldöden, får fina påskägg, leker i en låda, syr klänningar, vinkar till grannar. Jag tänker på saker som kommer och går. Ena stunden är man på ett ställe, andra på nästa. Hur pappa fanns förra påsken och hur vi kommer fira nästa i ett hus som inte finns ännu.
Vi pratar mycket om familj, att alla familjer har sitt sätt att vara tokiga och hur man bäst handskas med det, när man känner svåra saker. Björkarna har musöron, Knappen pekar och säger humma när humlor, stora och högljudda som små flygplan, burrar förbi. Och igår pratade vi om att inte ropa hej, för 3 år sen snöade det trots allt i maj.







fredag 22 april 2011

Bokkärlek

Sitter i solen på altanen, luftar mina kritvita armar och läser:

15 sidor har jag kommit och jag älskar den. Jag menar det. Efter de här 15 sidorna kan det inte gå fel. Och gör det det så har jag 15 sidor kärlek att hålla fast vid.
Linn, nu knappar du genast hem den här boken. Nu, sa jag.

När vi går på påskbesök










onsdag 20 april 2011

Om framgångens hemlighet

När jag sitter och svär över symaskinen över slarvfel jag gör i ren iver då berättar A den här historien för mig:

När Edison uppfann glödlampan var det först efter 300 försök han lyckades. Efteråt frågade man hur han kunde misslyckas 300 gånger. Det gjorde jag inte, sa han, jag uppfann 300 sätt att inte tända en glödlampa.

tisdag 19 april 2011

söndag 17 april 2011

Verkstan presenterar pt.6:

Klänning #3, Pilotens hustru.


Provkörde på jobbet idag, det gick mycket bra. Allt går med lite röda strumpbyxor verkar det som. A påpekade ikväll att sen jag började sy har min klädstil förändrats lite. Till det bättre, sa han.
Den var ganska trött innan, det ska medges. Jag har haft goda intentioner, till och med förutsättningar men de där slitna jeansen som töjts nästan pyjamasbekväma har varit just ett lite för enkelt val. Hur som helst.
Kom hem och började stå i nästa nya aktivitet: poserandet. Jo, så är det nu när jag blivit syforumnörd och inte kan bärga mig tills jag får lägga upp det nya. Jag har svårt att göra detta när någon annan ser på och det ser jag som en måttstock på hur långt över hälsosamhetens gräns denna besatthet tagit sig. Den dag jag poserar ogenerat: stoppa mig.

Knappen ville vara med. Han kör lite mer på den glada stilen.


Vidarebefordrad länkkärlek och ett sorgligt farväl

För en tid sedan tipsade Den där Jenny om bloggen Färdknäpp. Reseblogg? tänkte jag, tack men näe. Porträtt av ofattbart rynkiga tanter med allvarliga ansikten i bergsbyar och en aldrig sinande hyllning till asiatisk mat; okej, tänkte jag.
Så blev det inte riktigt. Jag blev fast. Alltså jag menar fast. Färdknäpp är en av de bästa bloggarna jag läst. Linnea skriver lätt och snyggt, roligt och allvarligt med distans, humor och värme. Gustaf tar bilder som både smeker och slår på käften.
Igår publicerade Linnea det 100e inlägget och talade om att det blivit dags att ta farväl och åka hem. Och jag började grina. Även om jag inte börjat läsa förrän nu mot slutet så har Färdknäpp blivit som en verklig fantasi nästan, där Linnea och Gustaf far runt kors och tvärs över världen och gör en massa saker som jag aldrig skulle våga ens om jag ville. Det har funnits något litet uns av fläktande frihet i att veta att de förmodligen i detta nu tar ett beslut hals över huvud att följa impulser utan rädsla.
Gustaf och Linnea landar på Arlanda lagom till våren. Resan är slut men finns ändå kvar där och är värd varje ögonblick av läsning.

onsdag 13 april 2011

Kommer inte över det.

A tittar på Champions League.
Van Der Fart.
Det är så jävla roligt.
Den adliga fisen.

Tänker på.

Sjukt irriterande när kylskåpet blir fullt och jag bara inte orkar rensa. Jag handlar massa grejer och sen är det som en tetrisvägg av matvaror när jag öppnar dörren. Kommer hem någon dag senare och bara: vad ska jag göra av det här mjölkpaketet nu då? Det är ju fullt?
Och helt säkert ligger det en rutten avokado och en möglig kräm fräsch-burk längst bak på hyllan och bara: hehe.

Ni som kan, upplys mig!

Hur bloggar man bäst från mobilen? Har iphone, behöver app. Ungefär så långt har jag funderat ut själv.

(man kanske skulle kunna se det här inlägget som den där första klunken häxa som osvikligen leder en tonåring rakt ner i fördärvet)

Message to Photobucket:

Define "soon".

Verkstan presenterar pt.5:

Klänning #2, Skepp ohoj!

Äntligen klar. Slaktade ett gammalt påslakan, blev klänning istället. Jobbar vidare på att bära färg och sluta vara mes. Börjar nästan likna en utmaning... Någon som är på?

Det värsta som finns:

att vakna med huvudvärk. Det måste vara någon typ av straff. Jag nästa hoppas på det. För om det är helt random så är det ju den sämsta jäkla affären man kan göra.

tisdag 12 april 2011

Att skaffa sig behov.

Jag har köpt en iphone.

Jag har alltid varit ganska seg med nymodigheter. När jag var 15 gick jag runt med en lila personsökare i fickan långt efter att min kompisar skaffat klumpiga Ericsson-telefoner med enrads-display. Jag stretade på med modem som ringde och tjöt och tog för evigt på sig att koppla upp och min hemtelefon tutade upptaget medan jag satt och tittade på skärmen och väntade på att startsidan för min hotmail skulle ploppa fram, en ikon i taget var 15e sekund. Jag minns att jag planerade mitt surfande så att jag skulle behöva backa så lite som möjligt eftersom allt gick så fruktansvärt långsamt och hur jag pga det bara satte mig vid datorn när jag hade obegränsat med tid. Gjorde bara det nödvändigaste, var aldrig på Lunarstorm eller någonting ens i närheten. När Facebook kom vet jag inte hur länge min kompis Edvard lobbade innan jag efter enträget motstånd gav med mig.
Det tog säkert uppåt två år för A att övertyga mig om att med en macbook skulle jag inte behöva utstå de frustrerade utbrott jag ständigt hade framför min pc. Och sen han köpte sin iphone för ett år sen har han envist hävdat att jag också vill ha en. Men min vana trogen har jag sagt att jag inte alls behöver en iphone, jag ska ringa och skicka några sms och det klarar min gammeltelefon alldeles utmärkt, tack ska du ha.
Mm, har han sagt. Du vill ha en iphone, jag vet det till och med innan du vet det själv.

Och nu är vi där. Jag har köpt en iphone, satt all min tillit till Apple. Det känns fint. Men det som känns allra allra bäst är att jag äntligen kan slänga min helt värdelösa jäkla skit-Sony Ericsson långt åt helskotta. Inte ens 1 år gammal och jag hatar den.

Ny tid. Nya grejer. Om någon månad kan jag säkert inte leva utan iphonen.

måndag 11 april 2011

Katharsis

Vår tvättmaskin är trasig. Den har varit det ett tag. Här är fakta:
- Tvättmaskin trasig.
- 1,8-årig son.

På onsdag kommer det en reparatör. Svindyrt men ni förstår inte hur mycket jag ska tvätta sen. Jag menar det: ni förstår inte.

Hade laddat

Meh. Skulle ju sy klart fina Skepps-klänningen men somnade när jag nattade Knappen och hjärnan förvandlades till gröt. Antiklimax igen. Vad fan?

söndag 10 april 2011

Hopp om liv





Första vårfikan på altanen med Knappens gudfar som kan sjunga och skrika tufft och hans fina tjej som kan snickra timmerhus och det är om möjligt ännu tuffare.

Otålig

Det dåliga med helg är att det inte kommer någon post. Ingen post - ingen

Bolibompa

"Grattis till alla som har någonting att fira idag! Wohoo!"
Vilken inställning! Den enda vettiga. Det är så det ska vara, så ska jag leva från och med nu: klä mig i färg och omge mig med en generaliserande optimism.

På restaurang

Igår firade vi A's svåger på Shanti. God mat, gott sällskap. Servisen på stället lämnade dock någonting mer att önska även om den var en upplevelse. De uppträdde ungefär som om vi var den där kompisen någon tagit med sig till en liten hemmafest som ingen riktigt känner eller men som tar lite för mycket plats för att någon ska vara bekväm.
Priset togs efter middagen när A beställde en 4a Gin och tonic och fick just detta:

En 4a gin. Och tonic.

Det hela föranledde förstås en uppsjö av skämt som tex Vad hade man fått in om man beställt en white russian? Ett gäng bleka ryssar?
Det var A som ansvarade för det skämtet. Det var mycket roligt.
Så kan det gå.

lördag 9 april 2011

Låt jag saknat idag

Present

Vi var hos Kråkan och hälsade på Liten och Lillis, lekte kalas med dockporslinet tills Liten tyckte det var "dags att ställa undan tårtan för idag" och vi fick äta riktig pizza i köket istället. När vi gick fick jag och Knappen varsitt smycke av Liten.

Jag lånade genast hans.

fredag 8 april 2011

Sova? ...eller sova?

A har snöat in på dataspel. Han pratar numera ett språk jag inte förstår och vi trängs runt den lilla bordsyta vi har med sladdar, tangentbord, symaskin och tyghögar. Att sy har belägrat min hjärna på ett sätt ingenting annat gjort och jag kan äntligen till fullo förstå vad det är som händer A när han snöar in. För, som sagt, det är så han gör saker. Hela vägen.
Förstå otillfredställelsen i att vara ensam hemma en fredagkväll utan en enda tygbit som inspirerar. Om en stund dör min dator och A har tagit med sig vår enda sladd. På tv kommer bara skit eller sånt jag inte vågar se själv. Läsa/skriva/rita/sticka? Orkar inte. Antiklimax. Hej då.

torsdag 7 april 2011

Verkstan presenterar pt.4:

Topp #1, Sofia Ashley.


Romantiken vet inga gränser sen vi förra veckan kom fram till att man ska våga vägra kontor. Det här med rosa volang ställer jag mig fortfarande något tvivlande till men drömma kan man ju alltid. En dag kanske jag odlar egna klängrosor och är helt bekväm i den fullfjädrade romantiken.

onsdag 6 april 2011

Äpplet rättar till affärer. Igen.

Jag är inne i en period då det är lätt att små saker får lite överdrivet stora proportioner. Till exempel är det inte med tålamod jag väntat på att köpa det rätta tyget för att sy den där tröjan, utan varje dag som gått utan har lämnat mig med en litet sting av oro. Som att det gjorde ont att inte få börja sy just idag. Nu har jag tyget men inte tråden och jag tänker på den där tråden med en liten liten klump i magen nästan hela tiden.
En annan sak. Häromdagen länkade Cinderalley till Karins Konstgrepp (himla fint) som i sin tur hade köpt min drömväska. Där var den, väskan jag letat efter.
Jag beställde snabbt som attan och satte mig vid brevlådan och väntade. Nu har det precis slagit mig att jag köpt fel storlek, att jag av bara farten glömde kolla. Jag ville ha den lilla ju.
Så nu gör vi så här. Jag följer Karins exempel och köper båda och ni klickar er in på Karins inlägg och tittar riktigt noga på hur fin (och stor) den stora väskan är, hur mycket bra ni kan få plats med och så köper ni den av mig sen. Så kan alla vara glada och jag kan släppa den uppblåsta väsk-ångesten.
Nu går jag saker lite i förväg, jag har inte fått väskorna än. Men anmäl gärna intresse om sådant finnes så kan affär säkert slutas inom snar framtid.

tisdag 5 april 2011

En om dan - en som ger upp.

Häromdagen när jag sa att jag bara tänker på tyger, klänningar och mönster så menade jag allvar. Försöker tänka på annat. Det går inte.
Kommer nog till mig snart.

måndag 4 april 2011

Snart så

Fåglarna sjunger som tokiga ute. Jag satt förbluffad på trappan och funderade på varför de kommit just hit allihop. För det måste varit allihop, så många var de. Och sjöng. På grannens tomt satt två hackspettar på varsin sida om en tallstam och försökte bryta sig in. Ett V av gäss flög över oss.
Då fanns det plötsligt hopp om liv, om en vår, om att det tids nog ändå kanske kommer kännas så här

Veckans inlägg

Suziluz kan skriva så att det bränner i hjärtat. Innerliga, vackra, nästan filmiska texter. Allt som oftast grinar jag en skvätt när jag besöker hennes blogg. Och ibland skrattar jag, för hon är också underfundig, oväntad och fri. Här till exempel.

Jag lämnar junior för senior

Det uppstod kärlek med omedelbar växtvärk mellan mig och Dymo. Jag lät utseendet gå före innehållet när jag skulle välja och tog den som var finast. Det skulle visa sig vara ett misstag trots att den är ljusblå och dymar ordning och reda:

Tyvärr måste jag nog lämna den och gå vidare trots att vår saga knappt hunnit börja och att det smärtar mig. Men det är Dymo Junior. Barnet som inte lärt sig några skiljetecken alls förutom punkt. Och det kan jag inte med. Jag kan inte leva utan , ! eller ?
Jag menar; vad har vi för framtid när den inte ens kan skriva

som sig bör?

söndag 3 april 2011

Tänkte bara säga.

Äpplet och dåren lever fortfarande, om än med konstgjord lunga. Ni behöver inte men det vore roligt om ni kom och skrev med mig. En rad eller två.

Jag ska dyma hela världen, lilla mamma

Ett mål för dagen. Skaffa denna:
Jag känner redan nu att det spirar en potentiell kärlek mellan oss.

lördag 2 april 2011

Lördagsfint


Jag skulle vilja skriva något läsvärt men det enda jag tänker på just nu är tyg, mönster, klänningar, klänningar, mönster och tyg.

Sakta ner. Kom nu då.

Tiden går så himla fort nu, fortare än någonsin förr kanske. Inte bara pga Knappen och för att han växer så fort och är så lång och har foträta gympaskor nuförtiden och säger nej med bestämdhet i tid och otid och ibland vågar sig på att sjunga imse vimse spindel alldeles själv.
Den flyger iväg bara. Så mycket vill jag göra, sy och fixa att det nästan inte hinns med.
Och samtidigt sniglar den sig fram genom snögloppet. Jag drömmer om den där garderoben av hemmagjorda klänningar och en kunskap som flyttat ner från hjärnan till ryggraden. Om ett hus där vi får plats med all vilja och skapandelängtan, allihop.
Nu får vintern vara slut. Nu vill jag visa Knappen är världen inte är en ändlös variation av brunt, grått och beige. Nu får solen, den höga luften och krokusen komma.
Kanske händer det imorgon. Kanske händer det en dag som känns som imorgon.