Om när jag betalade för medelåldern

Idag var jag iväg till den lokala gallerian för att besöka Presstop-butiken och jag var pepp och lågor över att jag skulle köpa någon form av sy-tidning. Däri skulle jag hitta den perfekta klänningsmodellen för mitt första klädesplaggs-projekt. Hade en förställning om hur jag skulle vilja att den såg ut men var helt klart öppen för förslag. Mr Designer, bring it on. Ja, ni förstår.
Vad jag fann var helt klart det mest eftersatta utbudet på, vad jag antar, den mest eftersatta marknaden i mannaminne.
På allvar. Med den orginalitets-hets som iallafall genomsyrar en stor del av hufvudstaden så måste det ju sitta tusentals pop-diy'are hukade framför sina symaskiner i full färd att uppfylla sig själva och bli egna personer. Alla människor som äger en symaskin är inte 50+ med livslånga prenumerationer på Hemmets Journal som månadens höjdpunkt.
I ren desperation tog jag den som såg minst medelålders ut, som inte hade en sandbrun oversize tunika/tält med en virkad blomma på axeln på omslaget eller halvsnygg modell nertvingad i knälång kjol och virkad väst.
Jag valde "Sömnadsmagasin" som lovade "Allt om handarbetes". Jag tänkte att det där om "handarbetes" kanske skulle klarna vid läsning. Dessutom lovade omslaget "37 nya design du själv kan sy!" och stjärnspäckat mode, modern batik och min personliga favorit: trender & tendenser. Jo, och den var ju inplastad så klart så det var minst sagt ett gris-köp.
Så fort Knappen somnat slängde jag mig över detta modemirakel och hade slukat den pärm till pärm på kanske... 1,5 minut.
Det här kan vara mina absolut sämst spenderade 59,50 kronor någonsin. Ett helt magasin med bara skit och en drös stavfel.
Så till handarbetsmagasinsredaktörerna där ute: Ni hade åtminstone ett rätt; batik är en tendens.
Gud förbjude någonsin mer en trend.