måndag 28 mars 2016

Hej då påsk.

Okej, sista påskdagen då. Knappen har spelat fotboll med sina grannkompisar hela helgen. Bokstavligt talat. De har i olika konstellationer och i varierande antal spelat fotboll på vår gräsmatta HELA helgen. Eftersom A varit redigt förkyld å sin sida så har jag hängt med Junior och lite löst folk han känner. Käkat våfflor, ritat på händer, fötter och möbler, sovit middag, falsettskrikit i protest mot livet och andra grejer 2-åringar gör.
Fick barnledigt ett par timmar idag pga ovanstående plus pms. Ambitionen var att antingen se "Pojkarna" på bio eller köpa en sopskyffel till verkstan på Granit. Rimlig nivå som ni hör. Gick/åkte efter bästa förmåga runt på stan och okynnesshoppade bijouterier, sopskyffel, tishor och batterier (?).
Imorgon fortsätter Knappens lov ute på landet med mormor medan vi andra återgår till ordinarie aktiviteter ink godisförbud.

söndag 27 mars 2016

Astråkig faktiskt.

Barnen kollar på Buskul på Morgonshowen. Buset är att ungarna gömt en walkie talkie någonstans och får sina föräldrar att leta efter röster på olika ställen. I slutet av buset skrattar allihop. Förutom en pappa. Han står med walkien i hand och utbrister "Jag har inte tid! Jag har inte tid!". EXAKT så skulle förmodligen jag reagera. Hur tråkig?!
Practical jokes har verkligen aldrig varit min grej. Nu har jag inte råkat ut för särskilt många men när det hänt är jag en sån som känner sig fruktansvärt förnedrad, munnen spänns i ett stelt leende, jag stöter ut något slags svindålig imitation av ett skratt som låter "he! he" och går därifrån skitirriterad, olidligt generad och förbannar alla människor jag känner.
Charmigt, va? Att kunna bjuda på sig själv. Mmmm.

torsdag 24 mars 2016

Skärtorsdag

Knappen är ute på påskkärringturné med sin bästa kompis E. De kommer förbi här då och då innan de drar vidare. Nyss kom de hem med en hel chipspåse. En hel påse! Vem ger bort hela chipspåsar till påskkärringsbarn?! Under tiden har vi ätit middag eftersom jag redan imorse gav upp någon som helst idé om att han skulle äta middag mitt i den karavan av kärringar som den här extremt barntäta ön genererar när Jesus dör.

On another note, här ska ni få en tillbakatorsdag till för 7 år sen när jag var höggravid med Knappen och blev förlamad i halva ansiktet men tydligen var gla' ändå. Obs att bilden är tagen i juli. Halsduk och dubbla stickade tröjor. Skitsommar.


Glad påsk!

onsdag 23 mars 2016

På bar backe i Hjorthagen.

Vaknade av ett sms på telefonen från banken som talade om att det förekom tvivelaktiga utlandstransaktioner på mitt master card och att det nog vore bäst om jag ringde banken. Ringde banken. Nu är kortet spärrat och jag ska få ett nytt om eh hundra år när alla röda dagar är slut och snigelposten kommer igen. Handlade mat och fick lägga ifrån mig saker i kassan för att mina ynka kontanter inte räckte. Så värdigt.

Iallafall. Åkte på studiebesök hos en sadelmakare i Hjorthagen istället. Drack kaffe, åt kakor och tillverkade livremmar. Mycket bättre.




tisdag 22 mars 2016

Nya tider i skolan.

Idag har vi ÄNTLIGEN börjat en ny programkurs i skolan. Det innebär att till skillnad från de programöverskridande kurser så som stilhistoria och materiallära så har vi äntligen fått komma in i vår egen verkstad igen! Vi ska börja med att jobba i läder, vilket jag aldrig gjort förr, och ska sy en stolsdyna. Det verkar vara ett så himla häftigt material!
Känns så sjukt pepp med skolan nu!
Ska gå till doktor i traditionell kinesisk medicin i eftermiddag för eksemen. På telefon sa hon att eksem är svårt men att hon skulle titta på mig iallafall. Blir spännande. Heja doktorn!
Plus fick tillbaka min stilhistoriatenta med högsta betyg!
Det går bra nu.


Vegetabiliskt garvat läder från Tärnsjö. Så himla fint.

måndag 21 mars 2016

Om att vara en bradålig feminist.

Har i veckan haft en liten nätdiskussion i Mirijams kommentarsfält angående all skit hon fått för att hon dokumenterat och delat sin 10 veckors träningsutmaning på ett eller annat sätt. Läs inlägget och skrolla sedan ner och läs Tjejsaren briljanta kommentar om feministers skuldbeläggande av enskilda kvinnor och de helt orimliga krav som ställs på kvinnor i feminismens namn. Just nu älskar jag internet och folk som internet ger mig.

lördag 19 mars 2016

Kärlek på festen.

Hade ett snack med Knappen idag om det här med att "fucka loss". Om att det är ett ganska fult ord som kan betyda en massa olika saker i en massa olika sammanhang och allt sånt där. Men det här stora lilla barnet hade en egen teori och han är så himla fin och tänker så bra bara. "Ah meh fuck, det betyder sex och ah sex, det är kärlek så det dom menar är kanske att det ska vara kärlek på festen!"
Kärlek på festen.
Ja, vi bestämmer det.

I ♥️ Morris Lessmore

Läste boken för Knappen igår kväll och kom på att det ju finns en helt magisk film som jag hade glömt, så vi tittade på den också. Och grät en skvätt. Finaste någonsin.


torsdag 17 mars 2016

Ikea hack 1, 2 och 3!

Idag har jag spraymålat grejer som en galen person. Köpte detta mästerverk till satsbord på blocket igår kväll:


Plastfilm med trämotiv, mmmm. Observera även att benen fått en liten bård av samma plastfilm. Damen som hackat det här Ikea-bordet hade även hackat sitt kylskåp genom att tejpa det randigt med guldtejp. Plus att det jag trodde var en heltäckningsmatta över hela hennes hem visade sig vara ett lapptäcke av småmattor. Älskar folk som fixar. Älskar blocket för att man får komma hem till random folk som fixar.

Ijallafall. Jag var inte jättesugen på plastfilm så det här hände:



Eftersom våra barn har en tendens att ligga/kräla/rita/spela boll på vårt nuvarande bord och det kändes lite fisigt att sno det från dem så styrde jag upp en liten egen hörna för dem i vardagsrummet. Gick ut i förrådet och grävde fram Knappens gamla Kritter-möbler och tänkte att vafan, jag sprayar!
Före (ink glimt av min nya verkstad!):


Efter:


Ungefär här hade jag fått upp ångan (årets understatement, tänk mer... manisk) och såg mig om efter mer att spraya. Och eh ja. Den röda gungälgen förvandlades till DEN GYLLENE GUNGÄLGEN!


Så många gånger den varit på väg till tippen. Men med så mycket glamour får den stanna.

Jag känner mig ganska nöjd på det hela taget. Dock får vi se hur länge det håller, jag har ju tydligen effektivt förvandlat ca hela vårt vardagsrum till olika nyanser av petroleum, turkos och guld. Plus att hela möblemanget just nu står ute på luftning eftersom färgen luktade så mycket att A blev illamående. I övrigt; ett bra dagsverke om jag får säga det själv!

onsdag 16 mars 2016

Sista rycket.

Idag påbörjas operation Vittsjö. Det är kanske den slutgiltiga dödsrosslingen från vårt vardagsrum innan jag säger upp mig, flyttar till Bahamas och börjar dricka paraplydrinkar istället. Eftersom jag skrev klart min tenta på två dagar som en jäkla chef!, så går dagens exkursion till byggvaruhus, graffitibutik och hägersten där jag ska blocketshoppa det fulaste bordet evah. Vem sätter på plastfilm med trämotiv på ett glasbord? Den personen. Sen blir det Ikea hack för hela slanten. Du käre värld, tack för inredningshets och pinterest.

Det blir nog Bahamas iaf.

tisdag 15 mars 2016

Ett steg tillbaka, två steg fram med tentan.

Bra med hemtenta när man inte kan röra sig pga träningsvärk. Efter 20 minuters träning. Eller ja. 17 kanske eftersom jag var tvungen att vila och dödsflåsa och inte pausade videon, vem gör det liksom?

Så stationär blev jag att jag i princip skrivit klart hela grejen, lite småputs imorgon bara. Inlämning på söndag. Semester halva veckan alltså, när åker vi?!

måndag 14 mars 2016

Cellulosan made me do it.

Har börjat med hemtenta idag. Gjorde ett helt obegripligt val av ämne som strax efter lunch tog knäcken på min person. Jag började leta efter hemmaträningsvideos på nätet. Fattar ni? Jag har inte så mycket som lyft ett finger sen förra våren. Och plötsligt framstod valet mellan att läsa om svensk massaindustri och att utöva högintensiv styrketräning framför tv'n som självklart. Det var första chocken. Sen kom nästa: exakt hur dålig form är jag i?! SÅ SVAG OCH KLEN! OCH FLÅSIG! Måste ev åka på spa nu för att orka bära denna insikt.

söndag 13 mars 2016

Känner att jag kanske måste klargöra att det inte är könshår jag klippt med jättesaxen i min header (sider?) utan det är tagel från en stoppning som ligger och svalpar runt på mitt arbetsbord. Heh.

Ett steg fram, två tillbaka med vården.

Just ja. Farbror pojkdoktorn ringde tillbaka. Det batteri av tester de fick ur de där sex rören blod ser "jättefina" ut. Ingen glutenintolerans, inga konstiga värden, inga brister, allt så himla bra bara.
Vilket lämnar oss vid... (trumvirvel) ...väder, vind och stress! När doktorn föreslog att vi skulle nöja oss så då och om det blev värre kunde jag ju höra av mig igen fick jag en hjärnblödning och sa okej. Det är för mig helt obegripligt att jag suttit i hans rum och pratat om hur jag känner mig helt belägrad, att min hud känns som en enda stor oroshärd, att han sett hur jag ser ut och ändå, ändå föreslår han att vi nöjer oss så när testerna bara visar hur fint allt är. Inte ens ett förslag. Jo, ett. Att "om det blev värre" kunde jag ju kanske höra av mig till den där hudläkaren jag träffade för 1,5 år sen. Han som kom fram till kortison och stress.

Plockade dock upp Idas råd om Omega 3 och Jättenattljusolja och det absolut akuta har lugnat sig. Istället för stora röda kliande fält över hela kroppen är jag snarare en ganska ordentlig samling småsår och mindre fläckar där klådan blir superintensiv ibland. Så eh ja. Uppenbarligen hade jag ett underskott av fettsyror men det var ju ironiskt att det var med hjälp av ni eminenta personer jag skulle få hjälp med det och inte vården. Kämpar vidare alltså. Hepp hepp.

lördag 12 mars 2016

Äntligen hemma.

Har varit på klassresa till Linköpings universitet (som vi tillhör) med skolan. Det är verkligen inte min bästa gren. Vara låst vid en gemensam buss, inte kunna åka hem, bo på vandrarhem, bajsa på främmande toa, sova med folk jag inte känner jättejättebra, äta medvurst från frukostbuffé. Såna grejer. Plus började bra när jag aldrig packade dator eller bok eftersom jag skulle ha telefonen men var så stressad på morgonen att jag åkte hemifrån utan den också som en jävla rookie och bröt ihop i bilen. Kom hem igår kväll och började städa helt maniskt i en timme varpå det brann till i hjärnan och jag var skitsur i ytterligare en timme innan jag kunde lugna mig, landa och processa att det var slut på det hela.

Idag åkte jag till mitt go to place Ikea och låtsades som att det var helt okej att vi tänkte äta lunch där kl 12.30 en lördag tillsammans med storstockholms övriga befolkning. Vilket det ju var, iallafall i jämförelse med aktiviteterna listade här ovan. Hur som helst, leva life och sådär.

tisdag 8 mars 2016

Parasiten.

En gång i vår ungdom kom min kompis Edvard hem från någon djungel/exotiskt land/söderhav med en parasit i foten. Den låg och kliade innanför huden i en liten rund ficka, stor som en 5-krona och den är kanske det äckligaste jag vet. Ibland när jag ser Edvard tänker jag där är Edvard, han är min vän och en gång hade han en parasit i foten och då måste jag hyperventilera en stund.
Inatt har det kliat helt infernaliskt i min hålfot. Funderar nu med allt större desperation på var man kan stöta ihop med en parasit någonstans. Är Lidingö tillräckligt långt bort? Det är ju lite konstig stämning där ibland.

Åh gud. Jag kan inte leva just nu, så mycket tänker jag på min parasit i hålfoten.

söndag 6 mars 2016

Samir, Viktor och Knappen.

Kan vi prata lite om Samir&Viktor vs min 6-åring?
Vi pratar en hel del om begreppen "fuck" och "fuck you" här hemma sen Knappen lärt sig både uttrycket och att ett av handens fingrar är döpt därefter i skolan/fritis/någon annanstans. Mycket av diskussionerna går ut på att inte använda ord och uttryck man inte förstår och att få honom att säga något annat vilket så klart är svårt, inget blir ju så attraktivt som det man inte får/ska.
Sen har han, i likhet med sina kompisar men i tvär motsats till sina föräldrar, en förkärlek till melodifestivalen. Vi har INGEN som helst koll på det så det var med viss förvåning jag insåg att när han kom hem från fritis och sjöng om att "fucka loss" så dök det uttrycket upp igen inte bara från melodifestivalen utan från skolans håll. De har lyssnat på Samir&Viktors bidrag på fritis när de ritar.

Nu kan jag verkligen tänka mig hur man tycker att det är väl inte så farligt, herre gud. Och nej, det är det inte. Men det är inte helt oproblematiskt att en diskussion vi haft mången gång undermineras av att skolan tydligen tycker att det är helt okej. Eller inte bryr sig. Eller inte reflekterar. Eller *insert valfri ursäkt*.

Jag tänkte att det är nog kanske vi som är extra känsliga av någon anledning men sen hörde jag Lotta Bromé på p4 prata om sin dotter som också har Samir & Viktor som favoriter och insåg att det här är VERKLIGEN ingen issue för någon någonstans. Är inte det lite skumt? Känns det inte konstigt för er när era (eller andras) ungar skuttar runt (om de nu gör det) och sjunger om att fucka loss?

Nu har ju vi den inställningen också att vi helst ser att barnen inte svär. Jag köper inte argumentet att om vi vuxna gör det, hur kan vi rimligtvis förbjuda våra barn? Därför att det finns massor av saker vuxna får göra men inte barn. Samma regler gäller inte alltid, om ens ofta, och så måste det ju till viss del vara om vi inte vill leva i total high chaparral. Det är med språket som med mycket annat; du bör kunna det ordentligt innan du har verktyg nog att medvetet börja slakta det. Svära kan de göra när de lärt sig att uttrycka sig utan svordomar. Ett språkets walk the walk. Typ.

Så. Iallafall. Hur tänker ni?

Kan vi alla stanna upp och tänka på detta viktiga en stund nu tack.

Jag har försökt få ordning på vårt vardagsrum i en halv evighet. Det går typ inte. Den charmiga stilblandning jag tänker mig att vi ska ha funkar liksom inte och mitt i allt står ett gammalt ikea stockholm-bord och är fult. Jag har övertygat mig själv att det är bordet som är nyckeln, det som magiskt ska länka ihop det här sammelsuriet av grejer. Så jag har letat soffbord sen kritatiden och blivit en uppgiven människa eftersom allt är fult, fult och fult. Men nu har blixten slagit ner och jag har hittat ett på nätet hos ett företag som renoverar gamla möbler och säljer för en mindre förmögenhet. Vad är rimligt att lägga på ett soffbord egentligen blir nu frågan? Kan man jämka en billig soffa med ett svindyrt bord? Kan man motivera en fraktkostnad på 1000 spänn med att det är det enda soffbordet i hela vida världen man vill ha? Behöver input, gärna vinklad till min fördel.

lördag 5 mars 2016

Helg ju!

Eftersom vi fram tills i höstas i princip inte haft ett nio-till-fem-liv på rätt många år så har helgerna inte stuckit ut så särskilt mycket. Veckan har liksom rullat över i lördag och vi har fortsatt jobba eller plugga eller vara lediga eller lite av varje. Men eftersom min utbildning är praktisk (till skillnad mot A's som var teoretisk och krävande men gav lite större rörelsefrihet i tidsplanering) och kräver att jag är på plats i skolan nästan varje dag så har vår vardag blivit inrutad som aldrig förr. Det har varit den största omställningen för oss än så länge, det strikta schemat. Men med det strikta schemat kommer också HELGEN™! Och istället för att jobba/vara ledig lite överallt i veckan så är helgen bara ledig tid. Så himla mycket mer uppskattar jag helgen nu.

Labbveckan är slut. Vi har knäckt träämnen som om det inte fanns någon morgondag. Fört statistik, ritat tabeller och diagram. Vi har suttit, fem hantverkare med den digitala tummen mitt i handen, hukade över datorer och unisont svurit över power points.
Men. Hundra pinnar och en 4-timmarskroki senare: helg!
Ska köpa skabbig soffa och eventuellt försöka promenera av mig gårdagens magiska skreitorskmiddag på Pastis som med största sannolikhet bestod av smör, grädde och... eh, smör.






Hej!

torsdag 3 mars 2016

Att prata med gravida.

Tänker mycket på Linns inlägg om det bästa med att ha barn och framför allt att prata om det bästa med att ha barn. Vet att jag inte är en sån som säger "vänta bara" men är i övrigt osäker på i vilka ordalag jag pratar med gravida och i synnerhet med förstagångsgravida. Det blir så lätt förlossningsprat och det är kanske inte särskilt konstigt. Det är det som ligger först/närmst och det är det mest bisarra ever. 

Jag fick sy en hel del efter första och jag var skitskraj för att spricka ännu mer inför andra. Jag hade velat träffa någon då som sa att även om man spricker från topp till tå så går det att bli återställd, att en sån skada inte nödvändigtvis är detsamma som livslånga men. Jag hade velat träffa en kontrapunkt till min skräck som kunde ta udden av den. Jag träffade aldrig någon som sa så och efter min andra förlossning, när jag spruckit från topp till tå men också blivit väl omhändertagen och i princip helt återställd, så är jag rädd att jag förvandlats till den där personen själv, helt opåkallat. En som så himla gärna vill kompensera genom att tala om för andra att det kan gå asbra, fast det går liksom... dåligt, oavsett om det finns någon rädsla hos den jag pratar med eller inte. Genom att prata så uppfyller jag ett behov som egentligen var mitt eget och jag motiverar det med att vi måste börja prata om förlossningsskador och inte gömma undan dem som om de inte var en stor och viktig del i den kvinnliga erfarenheten.

Jag tror att mycket prat om förlossning och spädbarnstid går till så. Jag tror knappast att jag är ensam om att, när tillfälle ges, ha en hel del att säga om mitt, kanske till och med ett behov av att prata om mitt. Jag undviker att prata om det som något allmängiltigt, aktar mig för att säga saker som "vänta bara" eller "du ska få se" eller "passa på nu" eftersom jag blev lika galen som the next person av det när jag själv var gravid. Jag har svurit så många gånger över att andra kvinnor mest verkat vilja bekräfta sina egna upplevelser än lyssna på någon annans. Men jag får för mig att jag i grunden drivs av att fortfarande försöka få huvudet runt den där upplevelsen som ligger där och skvalpar i min erfarenhetsbank. Inte för att jag upplever den som traumatisk men den är så väsensskild från allt annat jag varit med om att jag är osäker på om den någonsin kommer att landa i något slags hörn av färdigprocessade minnen i hjärnan.

Och kanske är det därför det är det vi (jag) pratar om framför allt underbart och magiskt men trots allt greppbart som kommer med att sedan ha och leva med barn. Och lika rätt som Linn har i att efterlysa ett annat, mer dynamiskt samtalsspektra kring barn, lika generad är jag över att erkänna att det nog är så här. För mig.



Junior har bytt ut den sista vokalen i sin storebrors namn till ett ö när han ropar på honom. Det är så sjukt roligt. Ett av det bästa är att de får oss att skratta så mycket.

tisdag 1 mars 2016

En mindre.

Knappen har varit på landet med mormor i ett par dagar. De har haft det mysigt och vi med. Fint att kunna ge odelad uppmärksamhet för en gångs skull. Varje gång han sover hos mormor inser jag också hur mycket bättre vi alla skulle kunna sova om vi bara flyttade runt lite. Att vi förmodligen väcker varandra mer än nödvändigt så som det är nu. Har svårt att tro att det bara är en slump att Junior vaknar hälften så mycket de nätter vi är en person mindre i sängen. Oh well.
Skönt att han är hemma igen. Har saknat det här trasslet: