Det här önskar jag mig i julklapp 2013.

Jag gillar julklappar, att ge och få. Det här med att vuxna inte ska köpa till varandra, som iallafall den här familjen/släkten haft uppe för diskussion ett par gånger; äsch! säger jag. Någonting kan man väl ge/få. Alla gillar ju presenter! Behöver ju inte vara jättemycket så klart, men någon grej iallafall. Som typ glasunderlägg från Out of print. Helt sjukt bra julklapp.

Juuul, juuul...

Ena sekunden tänker jag att jag ska föreslå att vi ska skita i det här med julklappar. Knappen kan väl få någon men sen kan det väl vara. Vi behöver inte ens köra förbrukningsvaru-klappar som min pappa helt obegripligt föreslog ett år och sen gav bort blommiga servetter i 100-pack till alla. Jag får ångest av det, känner att jag måste ju hitta på bra klappar liksom, ingen halvengegerad vas med prickar på som man kanske eller kanske inte såg i en Rusta-katalog i höstas.
Nästa sekund inser jag att jag själv redan har en mental önskelista som fylls på i rasande fart. Ett par svarta Dr Martens (stl 40 + sula, tack!), den här tröjan (stl M går bra), de här besticken, en pannkakslagg (teflon), presentkort på Kreatima. Tex.

A däremot föreslog detta kontroversiella idag: "Kan vi inte skita i tomte i år?" och jag bara eh... fick gå ut och ta luft. Vi har ju för fan barn! Bästa ursäkten för att ha tomte! Bästa ursäkten för att få se vilken show det blir när pappa åker för att köpa snus!

Inte ha tomte... Jag har ju redan funderat i flera veckor på vem vi ska låna tillräckligt stora skor av eftersom vår son, om jag känner honom rätt, kommer att fundera över varför tomten hade pappas skor i flera år framöver annars. Han är en observant prick, den där. Det första han sa när han kom ut på förskolans parkering när mamma hämtade honom och hon hade bytt till vinterdäck på bilen var: "Har du nya hjul?!". Jag skulle inte ens under hot kunna säga hur fälgarna på vår egen bil ser ut.

Iallafall... Ska vi säga en klapp var? Och tomte på det? Bra.

Och det var julen.

Och det blir jul och vi åker ut till mamma i dagarna två och andas väldigt långsamt och äter mycket mat och julklapparna staplas och innehåller både finbyxor till pappan och hemmagjord Knappenkalender till mormorn och Nintendo 3ds till mamman (Nintendo 3ds!). Går promenad och kör runt med nya traktorn på mattan och pratar med grannarna på vägen och glöggen tar aldrig slut.

Och så kommer juldagskvällen och det blir storm och vi sover i egen säng igen och på annandagens morgon ringer grannarna ute på ön och säger att vårt isoleringsmaterial som låg så fint staplat på tomten nu ligger huller om buller över hela grannskapet och så ringer nästa granne och säger att den där krokiga tallen har spruckit och knakar oroväckande och jag tutar ut med bilen genom småvägarna där träd ligger som plockepinn i skogsbrynen och min mamma dyker upp och vi plockar och donar på vår byggarbetsplats och klättrar över staket och diken in på granntomter och smyger med oss stora frigolitplattor tillbaka hem. Och det är presenningar och stenbumlingar och mammas nyputsade skitiga skor och hoppas att tallen inte faller på lekstugan tills imorgon och iväg igen.

Och på ica tar jag för en enda gångs skull kvittot i kassan och står där och räknar som en gammal tant och inte blev det något extrapris på de där äggen iallafall och ändå är det jag som har mössan i hand när jag får mina 17 extrapriskronor tillbaka och slinker ut som skamsen hund.

Och nu är julen slut. Den var fin. Nu ska jag spela Nintendo, hej då!

Dan före dan före dopparedan.

Här får ni en julklapp! Jenny skriver så bra att det känns som en gåva att få läsa.

Dagens övning är att ordna så att det kommer en tomte till oss på julafton. Har ju förstått att vi är där nu. Milstolpe, kallar jag det. Det känns lite som en gamble eftersom mitt eget starkaste tomteminne är att jag var sjukt rädd för tomten, fick sitta i knä och smågrina när han var på besök och att han dessutom hade en gosedjursapa med sig till mig i en klapp som jag också blev så rädd för att den fick sitta fastsurrad i takkronan på behörigt avstånd resten av kvällen. Kanske har Knappen en mer sansad inställning, vi får se.

Fanfar!

Nu är den här, granen! Linn kom på finbesök och vi hade ingenting att bjuda på i vanlig ordning utan hon fick nöja sig med en släp kopp kaffe och julgransklädnad. Jag hade som känt peppat som en galning men det verkar som att det är jag som är allra mest upphetsad över granen i den här familjen. Knappen var mest intresserad av lådan som den kom i och att stajla för Linn med sina soffklättrarkonster. Hon tyckte granen var fin iaf. Kan vi inte ha gran jämt, känner jag.

Granen tjala la la!

Nu har jag hållit mig på mattan i flera veckor och INTE slängt upp julgranen i ren entusiasm. Den ska man ju tydligen inte plocka fram förrän ett visst datum, mycket viktigt. Det där datumet verkar dock diffa lite beroende på vem man pratar med. Chefen sa 23e december mycket bestämt. Min mammas datum brukar sammanfalla med att hon har tid/lust/ork någonstans mellan min födelsedag den 21a och julafton. Det verkar som att man får bestämma lite själv. Då bestämmer jag att hos oss sätter vi upp julgranen imorgon. Det är mycket bra datum, tycker jag. Lagom flexibelt inför framtidens jular också.

Får man äntligen bestämma själv nu?

När man blivit så gammal (typ nu) att man skaffar en egen julgran (alltså igår) och slutar åka snålskjuts (vem orkar med barr liksom) på att ens föräldrar (mamma) (pappa också snålskjuts) fick stå för gran, när får (bör) man sätta upp den då (imorgon)?
(Säg imorgon helst)(Jag har för fan en DINOSAURIE att hänga i den!)

God Jul från chefen.

Igår var jag på tre kalas. Två där jag fick ge bort paket (fast det var A som gav ett) och ett där det visade sig att jag skulle få paket. Min chef, alltså. Hon bara: kokar drottningsylt till hela personalen! Så himla fin är hon, tänker på oss, fixar, roddar, stuvar runt och om så att alla ska må bra, pekar med hela handen när det behövs och bjuder på kriscigaretter när man kommer till jobbet och har haft en skitdålig morgon. Dessutom har hon en imponerande förmåga att vara förvånansvärt självutlämnande med sig och sitt och ändå behålla en självklar ganska okomplicerad chefsroll.
Fint som snus är det på mitt jobb.

101226

Julklappstips

Har man en klurig unge som dessutom äger ett Nintendo DS att köpa julklapp till så är det här det enda rätta.
Helt sjukt bra.
(Funkar väldigt bra också om man har en Sofia att köpa julklapp till. Jag bara säger.)

Drömmen

Jag har ett nästan absurt ha-begär efter en vit plastgran. Det skulle vara så fint och alldeles lagom tacky. I hörnet där gungstolen står skulle den trona. Då skulle jag gå loss på Indiskas kitchiga pynt och inte vara mottaglig för varken kompromisser eller A's obligatoriska Indiska-suck.
Men. Gran blir först nästa år har vi sagt. Mamma har en och det är ju där vi ska vara när det väl är dags.

Kan man önska sig en gran i julklapp? Ja?