fredag 27 november 2009

Äppelfrossa

Vi har ett äppelträd nu för tiden. Eller ja, det stod här när vi flyttade hit. I ärlighetens namn har det stått där sen jag var liten, men var ganska dåligt som klätterträd och dessutom var jag allergisk. Nu har jag trotsat allergin och envisas med att äta ett äpple om dagen och däremellan förfina mina smulpajsegenskaper. Idag har min mamma, vars träd det var från början, introducerat den här makapären från en tidsålder nära min födelse:



Så nu kan vi även dricka våra äpplen! Och det gör jag, med besked. Middagen står på bordet, och när kvällen är slut har jag säkert bälgat en liter.

Mamma, som visade sig från sin bästa sida, får stå för dagens bild:




Dagens ögonblick

Alldeles nyss stod A i dörröppningen och pratade. Medan han pratar lägger han upp handen mot dörrkarmen så att armen sträcks ut framför ansiktet. Och mitt emellan två meningar pussar han, helt spontant och utan att tänka på det, ljudligt sig själv på överarmen, varpå han direkt ser jätteförvånad ut och utbrister: "Men! Såg du vad jag gjorde? Det var ju jättekonstigt, varför gjorde jag så?!"
Och det kan man ju onekligen fråga sig.

En Steffo-spya och ett tips

Så, snålar till mig både bredband och lunch hos mamma idag. Det här har jag tänkt på de senaste dagarna. I korthet.

1. Steffo. Vilken jäkla kille. Tv4's morgonsoffa igår: en kock plus assistent som ska vara utomordentligt skickliga på sitt område serverar Steffo och hans kvinnliga programledarkollega sushi.
Att Steffo är en hungrig prick visste vi.
Att sushi skulle ta den hungern till nya höjder anade man väl aldrig. Inte en lugn stund fick han. Understruket av hans kollegas försynta anmärkning att sushi kanske inte var hennes kopp te. Desto mer till mig, lyste ur Steffos ögon medan han sträckte sig långt över bordet med pinnarna i högsta hugg.
Kock-damen berättar om rätterna och uttalar wasabi med en något överraskande men whatever betoning på första a´t.
Steffo: "Du säger wasabi. Det är väl onödigt när det heter wasaaabi."
Kock-damen berättar att för att göra sushin rättvisa ska sushi-biten vändas så att det är fisken som doppas i soyan, inte riset.
Steffo: "Varför det?! Ingen gör ju så!"
Lite senare berättar Malou (en annan sjukt ocharmig tv4-personlighet) att hon bjuder på barnstjärnor i sitt (förskräckliga) program Efter 10 och hon har bjudit in Anton Glanzelius i egenskap av urvuxen barnskådis.
Steffo: "Bjudit in Anton Glanzelius? Men han sitter ju här ovanför i huset! Vi kan också bjuda in Anton!"
Var sitter Steffos skoskav nånstans?! 30+ listade sina värsta människor och har Tv4´s samlade kår på en plats. Snart skriver jag också under på det.

2. KÖP DEN HÄR:

Jätte. Jätte. Roligt. Passar på att rekommendera övriga böcker om Kurt också. Han är kung.

3. Föräldragrupp. Hade både en och två barnvagnsmaffiafördom. Har alltid uttalat mammagrupp med en elakartad krökning av läppen.
Ser mig själv skriva på maillistan för framtida promenader tillsammans. Där ser man.
Jag måste smälta vad jag känner inför hela grejen. Återkommer om det.

4. Det var med hälsan som insats den här En om dan kom till, då min rekvisita gav mig både svidande och svullna ögonlock och ett kort men jobbigt astmaliknande tillstånd. Allt för konsten.


onsdag 25 november 2009

Meddelande från skogen

Det är allvarligt störigt att vara utan bredband. Trodde inte jag skulle störa mig så mycket. Tji fick jag, här inser man ett och annat om sig själv... Jämmer och död, jag som alltid predikat det analoga levernet.
Borde anat att det där med fotolabb och hemtelefon inte funkar hur gärna man än vill.
Mamma fyller år. Jag äter tårta med ena handen och klappar efterlängtade Äpplet med andra.
Snart så, snart... Då ska jag berätta om föräldragrupp och hur man blir som man inte trodde att man skulle.

Projekt; En om dan har ett romantiskt tema den här veckan.






söndag 22 november 2009

Klant-jag och några bilder

Det får bli lite hipp som happ nu när jag, som sagt, manövrerat ut vårt bredband lite smidigt sådär. Sjukt irriterande. Har gett mig på surf i mobilen vilket resulterade i det förra något tvivelaktiga titel-baserade inlägget plus att min mobil för egen maskin skapat en helt ny blogg som jag tydligen har nu. Stay tuned för att se fortsättningen på spektaklet.
Här är några av helgens En om dan:






torsdag 19 november 2009

En kupp och ett slut

Blogger iscensatte någon slags kupp mot mig för en stund sen i form av teckensnitt-vägran. Halva inlägget som det skulle, halva i ett teckensnitt jag aldrig sett förr, än mindre valt själv. Det hela fortgick med sån envishet att jag helt sonika fick radera hela inlägget.
Så om det var någon som råkade förbi under pågående strid så fick den sig ett litet bubblarinlägg fullspäckat med snaskiga fördomar om författaren Sapphire och dennas (dennes?) roman Push.

Eftersom jag inte tänker återupprepa den dåliga karaktär som genomsyrade den fördomsfulla och helt ogrundade svadan, kan jag istället tala om att jag nyss läste och grinade mig igenom slutet på "Boktjuven". Riktigt. Riktigt. Bra.

onsdag 18 november 2009

15.13

Hänt innan lunch




(Jag har en grej för hår och sudd just nu. Den går kanske över snart.)

tisdag 17 november 2009

Väderbiten

Med risk för att låta way över mina snart 30 så finns det ta mig tusan inga dåliga väder.
There. I said it.
Det regnar, det är gråblött, ett sånt där konstigt softat disljus.
Jag tar mig an Projektet: En om dan med iver. Laddar vagnen med lagom trött barn och kamera, mig med nya visions-parkan och gummistövlar, mössa. Går rundan, vilken tar tre gånger så lång tid för att jag lufsar runt i skogen och fotar och sen väg#1 med misslyckat försök till kaffepaus hos mamma.
När jag går hem är parkas blöt, vagnen är blöt, världen är blöt. Och det är grymt, ingenting är lite obekvämt, inga förrymda regndroppar innanför kragen, inget snor, inga frusna fingrar.
Idag lyckades jag med konststycket: bara mys i regn.




Gråblöt dags musik

Så här låter vår tisdagsmorgon. "Goosebombs" sa en som kommenterat klippet på youtube. Kunde inte sagt det bättre själv.

söndag 15 november 2009

Projektsjösättning

Jag hade tänkt komma med bildbevis för att saker i mörker inte är samma som på dagen fast utan ljus. Men jag hann inte. Det blev mörkt igen.

För att inte bli kreativt utarmad har jag, egentligen utan att märka det, lanserat Projekt: en om dan. Jag ska ta en bild om dagen. Hur det går till eller om den redovisas eller inte spelar ingen roll. Gårdagens finns att beskåda här (dream och fall). Här är dagens:


lördag 14 november 2009

Rädslan i svartögat

Jag tränar på att inte vara mörkrädd. Så jag gick ut med soporna och hämtade ett äpple för en stund sen. Det här är vad jag såg:








Det är inte alls precis samma som på dagen fast utan ljus. Det var bara ljug. Men när man inser det är man förhoppningsvis ganska stor och lite modig.
Jag jobbar på det.

fredag 13 november 2009

En dag full av treats

Eftersom det är lätt att känna sig... inte så snygg så här post-graviditet så provar jag en ny grej: volang.
"Välkommen till mer volang i vardagen", sa expediten när jag införskaffade den här kreationen:

Det funkar ganska bra.
Dessutom var jag hos frisören idag så kronan sitter på verket.
Plus att min mamma hade spanat in en vinterjacka som hon tyckte att jag skulle ha och som jag fick i för tidig födelsedagspresent/julklapp. Det är en jättefin fodrad parka som hon hade haft någon slags vision om att jag skulle ha när jag "går här på vägarna" (alltså: rundan, väg#1, väg#2 och världen nedanför backen). Imorgon ska jag provköra den.
Inte nog med allt detta. Vi fikade hos pappa och fick bulle, glass och praliner.
Och man är väl inte den som är den.

torsdag 12 november 2009

Allmän lista över dagen

1: Vi bor på en udde, på en höjd. Ska man till oss måste man upp för en både lång och brant backe. Det gör att våra promenader begränsas till just vår udde. Jag vågar inte ta mig ner för backen av rädsla för att inte komma upp igen utan att ringa bärgare för både mig och vagn. Så, här uppe hos oss har jag alltså; 1 runda som går runt och två vägar som går fram och tillbaka, varav en bjuder på kaffepaus hemma hos min mamma om man vill.
Dagens ekvation: runda+väg#1+runda.

2: Häng med kompis från förr och hennes två sprillans nya tvillingar. Orutinerad mamma-hängare som jag är hade jag redan gått promenad. Fortfarande grön i det här levernet tydligen.

3: Mamma-häng = bulle!

4: Bullarna ryker den dag jag tar mig ner/upp för backen.

5: Idag har jag åter igen påmints om hur grymt det var att flytta från stan och hit. Inte av nån speciell anledning, jag har bara tänkt på det flera gånger.

6: Mitt perspektiv på livet och vardagen har blivit ganska mycket snävare. Bubblan synligare och mer oberörd. Skönt. Mer Ferdinand. Mer korkek.

7: Den här killen, han är lite på sniskan:

onsdag 11 november 2009

Tiden & Tanten

Idag mötte jag en tant i blomsterhandeln som talade om för mig att när hon hade småbarn, på 40-talet ungefär skulle jag gissa, så sa hennes man alltid till henne: "Glöm inte att titta på henne!" Hon tog om hand, och han satt lutad över deras lilla solstråle och tittade och tittade. Hennes poäng var ju, uppfriskande nog, inte att han satt på rumpan medan hon städade, fejade och bytte blöja utan att han faktiskt hade närvaro att njuta av deras lilla medan hon fortfarande var just det; liten. "Den där tiden försvann ju så här", sa tanten och knäppte med fingrarna. "Ja, och de här 11 veckorna har gått så här", sa jag, knäppte med fingrarna och insåg att det var sant.
Tanten inte bara missade att titta ordentligt, hon missade dessutom att höra sin man påpeka och påminna om det.
Jag tänker att på sätt och vis är tiden allt och inget just nu. Hur vi än gör så kommer vi säkert längta tillbaka hit och tycka att det gick för fort. Fördelen vi kan skaffa oss är att åtminstone veta om det. Och, som Anonym så väl uttryckte det i sin kommentar till tidigare inlägg,: stanna upp och beskriva.

tisdag 10 november 2009

Nytt bloggmöte

Hittade den här idag. Det är jätteroligt. Sjukt nöjd.

Fint

Hörde antingen Björk eller Sjón, minns inte vem, nån gång säga att bla punken blev så stor på Island på 80-talet för att det inte fanns någonting annat att göra där än att starta band. Idag verkar de spruta ur sig unga, klassiskt skolade elektronika-benägna islänningar. Här är en som är fin:



Men här är den finaste:

måndag 9 november 2009

Konsten, Tiden & Knappen

Här är den, som utlovat: Gatukonsten i vårat hood.


Tog bilden genom bilfönstret på väg mot min lista av nyttigheter som skulle betas av. Aldrig har tiden vänts och vritits och sträckts ut och krympt som nu. Jag tänker att jag ska göra en grej, ska bara koka en kopp kaffe först. Så gör jag det och dricker den men när jag ställer koppen i diskhon har det plötsligt gått två dagar. Eller; jag ska skicka in de där papprena men Knappen bajsade grönt i torsdags så det har inte blivit av.
För det är lika mycket den här ledigheten (eller som min bästa kompis poängterade: ordet ledighet är så lagom missvisande för det här varandet), som själva Knappen och hans göranden. Händer något konstigt dras tiden ut och blir låångsam, men när han för första gången griper efter nallen med flit så drar tiden ihop sig och börjar småspringa.
När A frågar om han ätit på länge har jag ibland svårt att svara. Var det innan promenaden eller ställde jag mig nyss upp från sängen där vi ammade?
Det är en ganska bekväm förvirring. Eftersom den inte gör något, eftersom jag har en liten 11 veckors partner in crime :)
Nu ska vi gå ut en stund innan solen går ner och det plötsligt har blivit vår och dags för frukost igen.

Sköna måndag

När man är mamma-ledig får man börja dagen med att dricka kaffe och äta chokladtryffel. I sängen. Ja, det får man.

söndag 8 november 2009

Tavelmysteriet

Vi har fått regelrätt streetart på ön där vi bor. Någon kreativ själ har tagit det märkliga och sköna initiativet att spika upp en oljemålning på en telefonstolpe längs vägen. Den föreställer ett hus vid vatten, helt i någon slags grågrön färgskala. Det är inget vidare upplyftande konstverk men jag blir glad varje gång jag passerar. Ska ta en bild vid tillfälle och visa. Vi har en mystisk kreatör i buskarna...
(Kan ju vara samma person som i slutet av sommaren satte upp den handskrivna skylten "Rea i kiosken på lördag" inramad i krusidullig guldram på samma stolpe. Kan vara ledtråd?)

fredag 6 november 2009

Fredagkväll

Jag gjorde precis egen chokladsås. Sen åt jag den. Chokladsås med glass. Ha!

torsdag 5 november 2009

Fråga till Blogger-användare

Kanske är det jag som är trög, förlåt mig i så fall, men kan jag komma direkt från min bloggs startsida till instrumentpanelen? Utan att passera min profil, anpassa eller nytt inlägg menar jag...

Musikhuset #3

En stanna-inne-och-lyssna-på-sina-bästa dag. Mjukisbyx-lyssna.
Jag upptäckte Depeche Mode när jag var 15 år i ett mörkt rödskimrande fotolabb, där jag stod lutad över framkallningsbad och såg pretentiösa och överarbetade kompis-porträtt träda fram på pappret. "Violator" var som en oväntad och sedan oumbärlig present. När jag väl fått den förstod jag inte hur jag kunnat leva utan. Depeche-pelaren i mitt musikhus kommer alltid stå med alla lampor släckta och lukta framkallningsvätska. Här lades första stenen:

onsdag 4 november 2009

Onsdag

Eftersom A pluggar och jag och Knappen mest läser och äter är det en tyst dag hemma. Radion på till frukost och lunch men sen inte.
Det blåser upp nu, det där havsljudet går genom grenarna som står svarta mot en duvblå himmel. Vågor låter som vind, vind som vatten. Vill ha regn.
Det snöade tidigare, små hårda hagel. På det nakna äppelträdet hänger frukten kvar och lyser som små planeter i mörkret.

Läste "Mordbyn". Den var bra.

Började precis på Markus Zusak´s "Boktjuven". Endast 20 sidor in vill jag redan rekommendera den. Om det så bara var nedförbacke härifrån så sitter den ändå som ett kärleksbrev i hjärtat. Det är någonting i språket, tonen, som får mig att tro att författaren verkligen älskat sin historia.

På söndag är det Fars dag. A´s första. Det känns fint.

tisdag 3 november 2009

Av ingen annan anledning

än att det är en sjukt bra låt som definitivt är ett par slitna favoritjeans i garderoben. För att Sarah är fin och Mauro är charmig och när man börjar deppa ihop på vintermörkret här om några månader så vet man att någonstans i Stockholm sitter en ung Mauro på ett hustak i solnedgången och sjunger. Och det kan ju värma vilket fruset vinterhjärta som helst.

måndag 2 november 2009

Svin-vaccin.

Idag har vi vaccinerats mot Grisen. Vi åker till vår vårdcentrals provisoriska lokaler i Vår gård. I trapphuset, som dagen till ära får agera väntrum, köar hela skalan. Mamman med två dagisbarn som genast lägger sig raklånga på golvet, hurtfriska mormor i färgglad märkes-vindjacka som omständigt fyller i både sin och morfars hälsodeklaration, 4 kockar i arbetskläder på rad, den tufsiga farbrorn med gles snövit page-frisyr under mössan. Det luktar barn, på det där mjölkiga fadda dagis-sättet.
Vi har nummer 69 på vår kölapp och mottagningen har knappt varit öppen i en halv timme.
Jag tänker två saker där på trappan: Här samlas vi, allihop, från Knappen till gubbarna.
Och: Trots att det inte är mer än 10 veckor sen jag låg med benen i vädret och krystade ut nämnda bebis så känns det barnsligt jobbigt att ta spruta.
Mottagningsrummet är lika provisoriskt som väntrummet. Två sjuksystrar; en som laddar sprutan, en som skjuter. Hon som laddar vänder sig knappt om och hälsar när vi kommer in. Vi är en kopia på det löpande bandet. Avfallsbunken svämmar snart över av kanyler. På en hylla ligger en spridd hög klistermärken, på fönsterbrädet en handväska i skinnimitation och gulddetaljer.
När vi kommer ut genom dörren börjar den 4-åriga flickan som är näst på tur att gnälla mot mammans bröst. Inför Grisen, och laddar-systern, är vi alla lika.

Men nu går han bet, svinet. Ingen kommer här fram, här fram. Vi åker hem och äter pommes, lövbiff och bea för att det var bomben när vi var små. Vad gör man inte när man blivit för stor för klistermärken.

bebisfarbror