måndag 30 december 2013

Att glida ur 2013 på en räkmacka.

Jag har så himla mycket att göra. Jag ska/bör/borde/måste:

- sy på min nya overlockmaskin som jag fick i födelsedagspresent av mamma.
- läsa alla coola comics jag fick av A i födelsedagspresent.
- spela World of Warcraft som jag fick av A i annan present.
- läsa Bea Uusmas "Expeditionen" som jag fick av Kråkan i födelsedagspresent.
- dricka kaffe i Elsa-koppar jag fick i födelsedagspresent.
- shoppa upp presentkort på konstnärshandel som jag fick av A i julklapp.
- göra konst av shoppingen.

Det är mycket nu, det märks ju. Kommer bli ett svettigt januari.

söndag 29 december 2013

Min julklapp till mig.

Det här med att jag fortsätter buda SOM EN CHEF på ebay och bara köper tokfint porslin, YES I DID!
Älskar ebay. Älskar Blue Italian. Älskar redan varenda måltid jag ska äta på de här.




lördag 28 december 2013

Typ tillbaks.

Någon gång strax innan min födelsedag la sig den där bloggadventskalendern ner och dog. Alldeles lägligt efter att jag ogenerat hunnit meddela världen vad jag önskade mig i julklapp.

Sanningen är att "2013 års bästa kompishändelse" var nästa dags rubrik och jag tänkte och tänkte på det. Inte på vilket händelse specifikt utan hur jag skulle kunna skriva om Kråkan, och om hur många gånger under det här året jag tänkt att jag ÄLSKAR att jag får ha henne i mitt liv, utan att låta drypande sentimental. Det blev ingenting. Det blev kalas och sen jul, en himla massa regn och en bebis som skrattade så att världen stannade upp för en sekund. Men så är det i slutet av dagen, iallafall. Att jag har världens bästa bästa vän och hon är alldeles min bästa vän och om alla hade en bästa vän som hon skulle världen vara ett bättre ställe.

Sen skulle jag skriva om 2013 års gråt och det ville jag inte tänka på. Jag har grinat över att barn far illa på jorden så många gånger i år.

Årets bloggförälskelse är Monkinodraw. För att Moa verkar sjukt cool, duktig, snäll, insiktsfull, kreativ och rolig. Plus att hon skrev ett helt galet bra och peppigt inlägg om kreativitet/skapande som varenda knytt borde läsa.  

Som vanligt har jag ambitionen att vara modigare än jag var 2013 och kanske de flesta föregående år. (Lucka 23: "Gör det här bättre 2014 än jag gjorde det 2013")

Och 24: Julafton. Vår julafton var som alltid. Lugn. Bara vi och min mamma. Tomten som förra året var norrlänning hade i år utvecklat en finlandsvensk dialekt. Pappa fattades oss. Men Junior hade kommit till. Knappen var modig och pratade med Tomten. Klapparna gick hem. Vi blev mätta, mådde väl. Små jular ftw.

Okej. God fortsättning.

torsdag 19 december 2013

Det här önskar jag mig i julklapp 2013.

Jag gillar julklappar, att ge och få. Det här med att vuxna inte ska köpa till varandra, som iallafall den här familjen/släkten haft uppe för diskussion ett par gånger; äsch! säger jag. Någonting kan man väl ge/få. Alla gillar ju presenter! Behöver ju inte vara jättemycket så klart, men någon grej iallafall. Som typ glasunderlägg från Out of print. Helt sjukt bra julklapp.



onsdag 18 december 2013

Min födelsedag 2013...

är på lördag. Förra året hade jag bihåleinflammation och jag kände mig skitgammal för att jag tänkte att det väl ändå inte var så mycket att fira. Så säger bara old folks. Min födelsedag i år kommer bli lugn och jag får krama lite på några jag tycker himla mycket om. Precis ungefär perfekt.

2013 års bästa reseminne.

Berlin. Så himla nervös jag var innan, för att jag är trygghetsjunkie och alltid toknervös när jag ska resa. Och så himla bra det blev. 
Bokhandeln, frukosten, monumentet. De längtar jag tillbaka till.




måndag 16 december 2013

Mitt jobb 2013.

Mitt jobb väntar på mig under 2013 hoppas jag. När jag sen kommer tillbaka dit hoppas jag på att kunna kombinera det med något annat också men allt det där får vi se senare.
Nu ska jag hänga med bebis.

(Edit. Väldigt förvirrande inlägg det här, märker jag. Det var ju inte nästa år det ska handla om det här. Plus att nästa år heter 14 och inte 13. Oh, well...)

söndag 15 december 2013

Tips eller knep som jag vill dela vidare.

Design House Stockholm har släppt en Elsa Beskow-kollektion som finns på Hemtex. Kolla här:

Det är ett tips till alla litteraturälskare, alla porslinsälskare och alla som älskar mig men inte vet vad ni ska köpa i födelsedagspresent/julklapp.

Ett knep jag upptäckt funkar mycket bra när man ibland kanske behöver lite perspektiv på tillvaron är att skaffa en bebis, vänta någon månad eller två tills hen är stor nog att avsluta varje amningspass med en på alla vis engegerande monolog tillägnad bröstvårtan. Det kan vara en kärleksförklaring, det kan också vara funderingar i största allmänhet, det vet man inte så noga. Men att få lyssna på de här utläggningarna kan göra den mossigaste av dagar lite ljusare.

lördag 14 december 2013

Något som gjorde mig riktigt stolt.

Det var det där med att göra en sån här lista samma år man fött barn. Det blir lätt enkelspårigt. Därför svarar jag... fött barn! Nä, men inför mig själv är jag stolt över att jag klarade förlossningen med bara lustgas. Och det ligger inget som helst fördömande av smärtstillande behandlingar i det, den epidural jag fick med Knappen är förmodligen en stor anledning till att jag har positiva minnen från den förlossningen. Stoltheten ligger i att jag klarade av något jag var rädd för. Jag hade oroat mig innan för att det av någon anledning inte skulle finnas tid eller möjlighet till smärtlindring och att jag skulle få panik. Det fanns ingen tid, skulle det visa sig, och jag gled flera gånger runt på en slak lina över ett hav av panik men det gick. Hur det än gick till så gick det.

fredag 13 december 2013

Det bästa med A.

Han får mig att skratta. Varje dag.

torsdag 12 december 2013

Det bästa med Knappen & Junior.

Ibland när tittar han upp på mig när vi pratar, min stora lilla hjälte, och ögonen är klarblå och stora och har samma form som hans pappas, tycker jag nästan att jag kan se hans tankar virvla omkring därinne, som ett dimstråk. Hur de där ögonen inte kan gömma alla funderingar kring världen som stormar kring honom. Vad universum är, vart vatten kommer ifrån, varför man ibland tänker på saker man är rädd för, varför man måste städa sitt rum.

Ibland vaknar jag på natten brevid den här lilla, nya kroppen, som börjar bli rund och valkig så som storebror aldrig var, och när jag anstränger blicken kan jag se hans ögon som runda svarta skuggor. Han ligger helt stilla, bara fingrarna rör sig lite som om han hörde en melodi någonstans ifrån och omedvetet följde den med handen. Han ligger vaken, tyst och alldeles lugn och bara tittar och tittar in i mörkret. Vad tänker han just då, vad ser han, vad känner han. Snart faller ögonlocken långsamt ihop igen och han driver iväg, munnen mjuk och halvöppen.

Det bästa med Knappen och Junior är att de är alldeles magiska.

onsdag 11 december 2013

2013 års skönaste skapande.


Att ha en egen yta, som den jag fått i huset, är en sån ynnest. Varje gång jag går in i det där rummet blir jag helt varm i bröstet av kärlek till de där åtta kvadraten eller vad det kan vara. Bara mina som jag kan göra vad jag vill med och i. Just nu syr jag lapptäcken. Så fort bebis sover eller är nöjd med att ligga en stund i babygymmet så syr jag.




I våras ritade jag mest. Det går lite fram och tillbaka, det där.


Att ha en plats och att känna sig inspirerad där är som att andas klar ren fjälluft. Det gör någonting med hjärt- och lungtrakten som ingenting annat kommer i närheten av. Det blir så väldigt... lugnt.

tisdag 10 december 2013

Traderahajen.

Jag har, som eventuellt sista människan på jorden, upptäckt Tradera. Eller, jag visste ju att det fanns men har aldrig köpt/sålt någonting. Idag tog en budgivning på en kofta jag hittat slut. Det har varit jag och en till som budat de senaste dagarna och, osäker på om det blev en fix idé eller inte, så gav jag mig fan på att vinna den där auktionen. Den slutade strax innan 17, då skulle jag med god marginal ha kommit hem från förskolehämtning hade jag planerat och sedan satt jag med datorn brevid mig hela sista halvtimmen och glodde på de där sekunderna som tickade ner. Den andra budgivaren hade bjudit över mig sen i morse och jag satt med fingret på musknappen, spänt koncentrerad som i någon vindpinad mexican stand off och när det var 30 sekunder kvar drog jag till med mitt sista bud och KABOOM, där satt den!
Jag har varit ogenerat nöjd med mig själv nu hela kvällen. Min första auktion. Vann den LIKE A BOSS!

Tv-serier jag tittade på (och vad jag tyckte om dem).

Sons of Anarchy. Under hösten dock med ett något mer normalengegerat förhållningssätt än när jag förra vintern knarkade serien så intensivt att jag hade klump i bröstet å Tellers vägnar även när jag inte tittade och drömde om mc-dudes flera gånger i veckan.

Öste igenom Breaking Bad i slutet av graviditeten. Det var tillräckligt bra för att se S01-05 men inte fantastiskt. Jag har försökt sätta fingret på det och A och jag kom fram till att för att en serie ska funka måste man ju antingen gilla huvudkaraktären eller hata hen. Man måste liksom vara bunden till hen genom något typ av känslospann. Walt hamnar på något vis mitt emellan. Ibland sympatiserar jag med honom, ibland är jag förbannad på honom och det är ju all fine and well. Men oftast tycker jag bara att han verkar osoft. Och det räcker inte riktigt hela vägen. Det blir bra, men inte svinbra.

Orange is the new black. Helt okej. Serien pratar om det råa fängelselivet men vi får inte se så mycket av det. Och man lägger så stor vikt vid det att det liksom saknas. Den gamla, men ack så sanna, klyschan "Show them, don´t tell them", som används inom den mesta typen av fiktion summerar det hela rätt bra. Tycker jag. Skitigare till säsong 2, tack.

Girls. Gillade S01, älskade S02.

Newsroom. Andra säsongen saknade den förstas barnsjukdomar; var mycket rakare, mindre neurotisk och mycket bättre.

Homeland, S01. Bra.

The Killing, S03. Svinbra!

Och just nu: Mad Men S02. Också bra men inte svinbra. Lunkar på i sakta mak, som en ganska trevlig fika. 

Peppen inför nästa år dock:



!!

måndag 9 december 2013

2013 års bästa låt.

När jag var yngre tyckte jag att det var så jäkla konstigt att inte vuxna lyssnade på musik mer. Alltså, hade musik på hemma bara, sådär ungefär jämt, som jag hade. Det var alltid musik på och jag kunde inte förstå hur man kunde vilja gå omkring och ha det tyst omkring sig. Om man tex tvättade eller städade, utan musik på fanns det ju bara det tråkiga kvar, hur kunde man välja det? Dessutom var ju musik tid- och ålderslöst så det fanns ju ingen bra ursäkt i att jag var ung och de var vuxna. Detta outgrundliga mysterium.

Nu för tiden kan jag komma på mig själv med att tänka den olidligt medelålders tanken "jag kanske skulle lyssna på lite musik!" som om det var något slags happening i min vardag och inte det normaltillstånd som det så självklart var för 10 år sen. (Obs att jag även använde det olidligt medelålders begreppet happening. Jag låter det stå kvar som en påminnelse om vart det barkar).

Inte nog med detta, jag konsumerar inte heller ny musik. Jag har kommit in i en fas där jag upptäcker ca en ny artist/platta per år och så konsumerar jag den. Bara. Förra året var det Florence and the Machine och i år har A fått mig att lyssna på Britta Persson.  Och till råga på allt, och det här är väl den paradoxala poängen, så är det här rätt okej för mig. I teorin tycker jag att det var väl själva fan vad torrt och trist det är men i praktiken så saknar jag ingenting direkt. Jag går inte runt och tänker att jag borde. Nä, jag tar en kaka till och lyssnar på Come Transmit för tredje gången idag.


söndag 8 december 2013

Så här försökte jag göra samhället bättre.

Den här frågan ger mig dåligt samvete innan jag ens hunnit fundera över svaret. Den stirrar mig inträngande i ögonen och kräver "Ja, Sofia. Vad har du att visa upp egentligen?"
Så vad har jag då?
Jag sopsorterar, ink kompost.
Vi kör relativt koldioxid- och bränslesnåla bilar, iallafall i relation till deras storlek och drivmedel. Allra helst skulle jag vilja ha en hybrid men vi väntar tills något tillräckligt hållbart alternativ visar sig. Man vill ju kunna tanka på fler ställen i världen än typ tre och man vill inte behöva betala en mindre förmögenhet för bilen.
Förhoppningsvis lyckas vi fostra våra söner till inkännande, empatiska, solidariska och kärleksfulla individer som hjälper till att göra det här samhället mer inkännande, empatiskt, solidariskt och kärleksfullt även i framtiden.
Sen vet jag faktiskt inget mer.

lördag 7 december 2013

Förskolan works in mysterious ways.

Det här om att bä bä vita lamm gick på restaurang och bajsa under bordet? Och det tydligen kom en polis med gaser i magen dit? Är det någon annan med erfarenhet av barn i förskolan som känner till något om det?

Vinterskräcken.

Min granne skrev i morse på fb att fyra av sex familjemedlemmar blivit magsjuka under natten. Nu på eftermiddagen har den femte tydligen också dukat under. Nu är det bara hon kvar. Vilken jävla skräck. Att vara helt omringad och veta att om hon klarar sig ur det här frisk så kommer den bedriften troligtvis utgöra världens åttonde underverk.

Min relation till magsjuka, och framför allt vinterkräkan, har varit minst sagt ansträngd. För ett antal år sen var den närmast att betrakta som en fobi, då jag konsekvent undvek att gå ut i onödan (alltså, inte "ut" som i "krogen", utan "ut" som i "utanför lägenheten") och om jag var tvungen, vilket man ju lätt blir om man bor ensam, jobbar/pluggar och eventuellt måste äta ibland, så gjorde jag det jag var tvungen till så snabbt som möjligt och stel som en stålfjäder. Det där var för jobbigt att hålla på med tillslut och efter ett par vintrar så där bestämde jag mig för att försöka slappna av lite. Det hela hjälptes av att jag började fundera på när jag själv egentligen varit magsjuk i livet och kom fram till att de kräksjukor jag haft var antingen matförgiftning eller någon slags influensa som gjorde att jag inte kunde stå upp utan att spy, på typ 90-talet. Och så hade jag ju hört också att 25% av befolkningen är immun mot vinterkräkan så jag bestämde mig snabbt för att jag var en av dem. Den övertygelsen tillsammans med en hel del handsprit har funkat hittills knack knack ta i trä.
Men då har jag aldrig heller haft fyra spysjuka barn att ta hand om på en och samma gång. Respekt till den som klarar det.

Detta hoppas jag händer 2014.

Att vi får vara friska.

Att vi hyr en stuga på Gotland i sommar och stannar där ett tag och har det svinbra och när vi ska åka hem är det lite sorgligt att det är slut men lika skönt att komma hem.

Att A kan ta sin examen.

Att jag börjar på något nytt, vad som helst, i vilken skala som helst, kanske vid sidan av, kanske helt, det spelar inte så stor roll. Att jag inte är feg.

fredag 6 december 2013

2013 års bästa händelse.

Det kom en bebis, det var ju en himla fin sak. Knack knack ta i trä så har det dessutom gått mycket bättre än den näst intill kris vi hade försökt förbereda oss på efter alla upplyftande utsagor i stil med "Ojoj, TVÅ barn, det betyder inte bara dubbelt så mycket jobb, snarare trippelt, sanna mina ord!".
Det har liksom bara... funkat. Årets bästa är så klart att Junior kom. Med betoning på att, inte när.

I juni var vi på Gotland och ett par gånger satt jag där, på en strand eller en restaurang eller i en soffa och tänkte "Precis nu. Precis här."

Så förutom Juniors entré så har de bästa stunderna varit ögonblick snarare än tilldragelser. Och det är ju inte så dumt.
Inte dumt alls.

torsdag 5 december 2013

2013 års sämsta händelse.

Vi har varit ganska förskonade från jobbiga saker i år, iallafall sådant som sätter permanenta spår, som död eller sjukdom. Jag dråsade ner i någon slags ångest när jag blev gravid, trots att det var både planerat och önskat. Det kan ha varit hormoner, det kan ha varit... bara livet, men jag tyckte det var skitjobbigt. Skitjobbigt att ha ångest, skitjobbigt att ha dåligt samvete över att känna så inför ett väl övervägt beslut. Jag försvann från bloggen ett tag och här är vad jag mer hade att säga om det när jag kom tillbaka.

Jag har tagit mig friheten att modifiera bloggadventskalendern lite. Nu är den ett hopkok av Jennys, Bondhustruns och en gnutta min egen;

6. Bästa händelse
7. Detta hoppas jag händer 2014
8. Så här försökte jag göra samhället bättre
9. Bästa låt
10. Tv-serier jag tittade på
11. Skönaste skpande
12. Det bästa med Knappen & Junior
13. Det bästa med A
14. Något som gjorde mig riktigt stolt
15. Tips eller knep som jag vill dela vidare
16. Mitt jobb 2013
17. Bästa reseminnet
18. Min födelsedag
19. Det här önskar jag mig i julklapp
20. Bästa kompishändelse
21. Gråt
22. Bloggförälskelse
23. Gör det här bättre 2014 än jag gjorde det 2013
24. Så här tror jag att julafton 2014 kommer att bli

Okej, hej.

onsdag 4 december 2013

2013 års bästa måltid(er).

Två måltider sticker ut från året. Det är näst intill omöjligt att summera ett år då jag varit gravid nästan hela tiden och sen fött barn utan att i princip alla händelser faller inom ramarna för just den händelsekedjan. Ergo: en av måltiderna är den frysta Findus-låda innehållande köttbullar och potatismos som jag serverades på förlossningen i oktober. När vi skulle få Knappen för fyra år sen talade man upprepade gånger om för mig att jag inte borde äta under värkstimulerande behandling vilket resulterade i att jag 12 timmar senare var långt in i värkarbetet men helt utmattad, kraftlös och mådde skit av galopperande hunger och det var inte förrän jag började spy upp alla den där saften de hänvisade mig till som jag lyckades tigga till mig en tallrik fil innan det var dags för krystfinal.
Nu hade vi bestämt innan att om jag ville äta skulle jag äta, oavsett. Jag skulle inte ligga på förlossningen och lida mer av hunger än av värkar. Så när en barnmorska framåt middagstid kom in och erbjöd, en inte oansenlig, variation av vad hon urskuldande beskrev som "lite tråkiga" frysta färdigrätter blev jag lättad och glad som om hon just sagt att Melker Andersson stod i köket idag. Sannolikt var den måltiden ungefär lika "tråkig" som barnmorskan förutspått men det märkte jag knappt medan jag glupskt pillade i mig varenda liten ärta på tallriken.

En annan fin måltid var midsommarmiddagen. Vi brukar fira småskaligt med närmaste vännerna, helst utan stång och sång men med så mycket god mat som möjligt. De här midsomrarna har blivit himla lugna och fina och lite gästspel av andra midsommarflyktingar har förekommit ibland. Förra året hade vi bott i huset i ett dygn innan den gemensamt komponerade buffén stod på bordet och någon uteplats eller tomt hade vi knappt utan ställde upp utemöblerna utanför köksfönstret och åt på vad som i princip fortfarande var ett grustag. I år hade vi gräs under fötterna och jag gjorde till och med ett tappert försök att gå med Knappen och mormor ner till öns gemensamma midsommarstång, för Knappens skull tänkte jag, men klarade av att stanna i ca 20 minuter innan jag fick ett akut anfall av folkskygghet och fick gå hem igen.
Alltså, det här med att vara några stycken bara, ifred, och laga mat tillsammans. Det är något visst i det.



tisdag 3 december 2013

2013 års favoritfoto(n).

Eftersom jag har för vana att inte lägga upp bilder på min familj rakt framifrån så blir urvalet lite skralt men de här två hör till favoriterna i allafall. A mitt inne i Förintelsemonumentet i Berlin och Knappen mitt i den nyvunna badlyckan på Ljugarn på Gotland, båda i juni.




måndag 2 december 2013

2013 års bästa träningshändelse.

Jag tränade mig på att föda barn. Det händer inte så ofta, ungefär lika ofta som jag besöker någon annan typ av träningsfacilitet. Jag tycker inte om att "träna", jag är en promenerande person om jag måste välja motionsform. Det tar emot att varken säga att jag tycker om eller inte tycker om att föda barn, det faller liksom utanför ramarna för den typen av beskrivning, så det där med "bästa" är en definitionsfråga, hur som helst har jag inte tänkt träna på det något mer any time soon.

2013 års bästa bok.

Det var en helt okej boksommar, tyckte jag. Sen började jag sent om sider läsa Mobergs Utvandrar-epos och dog genidöden. Åter igen ställde jag mig frågan: Hur har jag levat innan detta episka?! Kommer ihåg för typ 10 år sen när Kråkan var tvungen att gråta en stund efter att ha avslutat "Sagan om konungens återkomst" bara för det sorgliga att det hela över huvud taget tog slut. Lite så var det. Jag var tvungen att sörja både Kristina och Karl Oskar ett tag. Jag kan på riktigt säga att jag känner mig som en lite rikare person efter detta.

Friskt vågat och allt det där...

Jag tror jag ska haka på Jennys bloggadventskalender. Inspirationen är låg (räcker tydligen bara åt de eviga lapptäcksprojekten), så vi testar. Så här är upplägget:

2013-års…
1. Bästa bok
2. Bästa träningshändelse
3. Favoritfotot
4. Bästa måltid
5. Bästa bok
6. Bästa händelse
7. Detta hoppas jag händer 2014
8. Så här försökte jag göra samhället bättre
9. Bästa låt
10. Tv-serier jag tittade på
11- Nyhet(er) som berörde
12. Det bästa med Knappen & Junior
13. Det bästa med A
14. Det sämsta med Knappen & Junior
15. Det sämsta med A
16. Mitt jobb 2013
17. Bästa reseminnet
18. Min födelsedag
19. Det här önskar jag mig i julklapp
20. bästa kompishändelse
21- Politiska ställningstagande
22. Bloggföräläkskelse
23. Gör det här bättre 2014 än du gjorde det 2013
24. Så här tror jag att julafton 2014 kommer att bli

Ligger ju lite efter så jag får väl börja genast. Here we go.

lördag 30 november 2013

Gör just nu.

Jag har snöat in på att sy lapptäcken. Så himla enkelt och fint (så här gör jag)! Kan nu knappt tänka på annat än tyg, mönsterkombinationer, tråd och om jag eventuellt har fina lakan som jag kan slakta till förmån för bebislapptäcken? Etsy är min bästa vän just nu, och igen.
Skulle kunna tänka mig att bygga lite lager och ställa mig på nästa års lokala julmarknad om det inte vore för den svåra separationsångest jag får. Måste ev skaffa fler bebisar som kan ligga på dem om detta fortsätter.



torsdag 28 november 2013

"Om detta talar man endast med kaniner" av Anna Höglund.

Hej, här kommer jag med boktips! Anna Höglunds "Om detta talar man endast med kaniner". Jag ä l s k a r såna här böcker. Enligt bokhandeln är det en bok för 9-12-åringar men för mig är det en av de där helt ålderlösa böckerna, de som snarare är för en viss typ av person än en specifik ålder. (Som tex flera av Shaun Tans titlar). Det är en total enmanshow i det avseendet att författaren också är konstnär, eller kanske är konstnären också författare, hur som helst känns både text och den suggestiva, ibland nästan kusliga, bilden som ett högst personligt avtryck av just upphovskvinnan. Inte nödvändigtvis på det sätt att det sökande efter sammanhang och samhörighet som huvudkaninen söker är hennes eget, men uttrycket; den säregna mörka tonen i berättandet, både visuellt och textuellt. Jag vet inte hur jag ska beskriva det utan att låta skitnödig men kontentan är att den här fantastiska, vemodiga lilla pärlan lämnar mig inte bara lycklig på det sätt litteratur då och då gör utan även omåttligt nyfiken på vad mer för oemotståndliga märkligheter som rör sig inuti Anna Höglunds hjärna.





tisdag 26 november 2013

Vänner.

Dels på grund av att vi bor där vi bor men också för att hans mormor och hennes sociala liv är en så stor del av hans liv, så har Knappen bland sina vänner även ett litet gäng tantkompisar. När han skulle ha sitt 3-årskalas var det "kompisarna och några tanter" som stod på gästlistan och så är det i hans liv.
Igår kväll hade han feber så han är hemma idag, men feberfri. Junior sover i vagnen, jag syr och om jag tittar ut genom fönstret ser jag Knappen på andra sidan gatan med en av sina tantkompisar. Ibland är han där och leker med hennes barnbarn men det går minst lika bra utan. Idag eldar de upp några tallar som hon fällde förra veckan. Han har egen skottkärra med sig och de jobbar och släpar och sliter och drar och genom glipan i fönstret hör jag dem prata med varandra hela tiden. För en stund sen blev det tyst och rökplymen som rest sig över hustaket avtog en stund. Känner jag min son rätt hade han snackat till sig en fikapaus då. De är inte svårflirtade inte, hans tantkompisar.

torsdag 21 november 2013

Luggens vara eller icke vara?

En annan grej som kommer tillbaka från förra gången är dilemmat: vad göra med kroppen? Medan jag väntar på att bli av med graviditetskilona märker jag att det blir väldigt viktigt med det jag faktiskt kan göra något åt relativt snabbt och smärtfritt. Förra vändan pyntade jag mig med volang, nu har jag blivit helt besatt av att klippa håret. Egentligen vill jag ha kort hår, som jag haft ofta och länge och trivs i, men A tycker det långa är så fint att jag inte kan med att klippa det.
Så jag har kollat på gamla bilder för att komma på något men kombon långt hår/klippa något nytt verkar liksom mest resultera i det gamla slitna "klippa lugg". Och jag vet inte. Hittar det här gamla självporträttet (f ö från förra mammaledigheten) och det är ju himla fint men det är ju en good hair day och hur många såna har man i en tillvaro där det tar två dagar från att man bestämde sig för att duscha tills man faktiskt kommer fram till duschen?
Anar också att bilden ifråga lögnaktigt övertygar mig om att med lugg följer även den rynkfria ungdomen.


Jag har ny dator som är helt tom på bilder så den här hittade jag på min flickr men därifrån kan man ju av upphovsrättsliga skäl inte spara ner något så det här är en skärmdump. Jag har nu alltså stulit en bild av mig själv. Classy.

måndag 18 november 2013

Sista ordet.

Och så det här med att A har smittat mig med sin förkylning och näsan är både täppt och full med snor och att jag hatar att sova förkyld och att då dessutom behöva vakna för att amma varannan timme och sen försöka somna om. Vet ju redan nu att jag kommer sova skitdåligt inatt. Slut på dag, dramatik och gnäll, hej då!

söndag 17 november 2013

Helikoptern i natten.

Den här då: paniken i att det nyss cirkulerade en helikopter på extremt låg höjd och lös upp hela vår tomt med en strålkastare?! Mitt i natten. Flera varv.

Det visade sig vara en ambulanshelikopter som letade landningsplats och inte en polis på jakt efter mördare i skogen, som var min första skräckslagna tanke, men adrenalinnivån nu! Dessutom så himla fint hur det började ringas och sms'as grannar emellan för att kolla om alla var okej. Så trots att jag satt och instinktivt böjde mig som ett skal över Junior som sov i famnen medan jag följde den där rytande farkosten med blicken och A instinktivt la upp strategier för att se till att jag och barnen var i säkerhet, så känner jag mig tryggare nu än någonsin. Om det krisar så finns de där, som ett nät under oss.

Han som blev hämtad, mammas granne, verkar ha haft en hjärtinfarkt men det ser ut som att allt ska gå bra, det hela ska ha spelat ut under ganska lugna former trots dramatiken. Men fy fabian vad läskigt det var. Man vill ju inte behöva åka helikopter, det vill man inte.

Hej! Finns den kvar? Jag vill gärna ha den. Med vänliga hälsningar Jonny.

Det här med att sälja grejer på blocket. Jag ska sluta svara på mail från folk som inte kan skriva med punkt och stor bokstav. Eller med några som helst skiljetecken eller radbrytningar. På riktigt, är folk så här dåliga på att skriva eller orkar de bara inte?

För nej, jag har ingen lust att sälja till "finns den kvar jag vill ha den.jonny". Och nej, jag vet inte riktigt varför men vi väl kan kalla det principsak.

(Och ja, jag förstår ju att en del människor kan ha svårt för det där med att skriva men om alla språkmisshandlare jag blocket-mailat med i livet faller in i den kategorin så måste statistiken för skrivsvårigheter vara bra mycket mer skrämmande än jag anat.)

lördag 16 november 2013

Fina grejer.

Den här veckan har min fejjan-feed innehållit förvånansvärt fina saker. Här är tre:

20 Dream-Like Photo Manipulations by Caras Ionut

The 33 Most Beautiful Abandoned Places In The World

Plus den här. (Efter ca 5 sekunder började jag fulgrina)


Lördagshänget.

Jag vet inte om det var förkylningen som temporärt förvirrade A men idag föreslog han först att vi skulle åka till Ikea och gick sedan igenom hela varuhuset, med barnvagn + barn + förkylning + lördag, i något slags zen-tillstånd, till synes helt oberörd av den trängsel och hets som i vanliga fall får honom att intensivt "hata alla".

När vi sen kom hem med det där soffbordet vi väntat på sen i april spenderade vi någon timme eller så med att kånka runt möbler, flytta på mattor, homestyla med citroner på fat, puffa kuddar och klia oss i huvudet. "Nja", sa vi till varandra, "det är någonting som känns lite off" och så flyttade vi lite till. Nu känns det helt okej, jag börjar fundera på att sälja några saker och känner redan nu en försmak av lättnaden i att bli av med grejer.

Dock har Junior fått börja med magdroppar och bvc-Marie sa att tredje dagen börjar bakterierna jobba på riktigt och då kan det tillfälligt bli värre och av allt att dömma inträffade det där nu under kvällen. Vill typ grina för jag tycker så synd om honom. Fan också att små ska ha ont. Dessutom ser han, precis som Knappen gjorde, ut som den olyckligaste människan i världen när han är ledsen. Alltså, underläppen och hela grejen. Ibland kan jag inte låta bli att skratta för att han nästan ser ut som en karikatyr av någon som gråter, men inte idag.

fredag 15 november 2013

Läsdippen.

Jag har hamnat i en läsdipp. Så dåligt. Men vad läser man efter Utvandrar-eposet liksom? Fyra böcker har jag börjat på men sen bara helt sonika slutat läsa efter typ 50 sidor. Nu ligger de strödda över vardagsrummet som förkastade sommarkatter. Istället sitter jag och klickar hem andra böcker från nätet som verkar mycket intressantare och bättre.

I början av veckan låg det fyra bokpaket i brevlådan. Fyra! I knappt 20 underbara sekunder fick jag trycka dem mot bröstet på väg upp för grusgången och bara ÄLSKA bokpaket, innan jag kom in och insåg att det var A som hade beställt böcker med mitt konto. "The origins of the first and second world wars". Ja jo, visst. Men var är min fantasynovellsamling?! Besvikelsen. Ja, ni fattar.


torsdag 14 november 2013

Sons.

Junior sover i famnen medan jag tittar på Sons of Anarchy när det plötsligt slår mig med smärtsam tydlighet. Junior har samma frisyr som Wayne Unser.



Det gör ingenting. Jag älskar Unser.

Föräldraledig.

Nu börjar den. Den där stadiga förminskningen av ens värld som en föräldraledighet så lätt för med sig. Denna företeelse kan ta sig uttryck på flera sätt. Exempel:

- Under förmiddagen föds ofta en luddig impuls att "göra något". Detta resulterar allt som oftast att jag drar runt barnvagnen i någon typ av galleria och "uträttar ärenden" eller skaffar saker jag eller någon i min familj "behöver".
- Efter nyss nämnda aktivitet kan jag enkelt tillbringa en hel eftermiddag (eller bevisligen flera) med att fundera på och nästan uppröras över varför klädkedjan Zara, som jag älskar att hata och hatar att älska, den här säsongen absolut vill förvandla hela sin målgrupp till små pensionärer. (Hatar pga usel service och dålig stämning, älskar pga har hittat flera av mina mest bisarra plagg där tex zebrablusen som alltså inte var zebrarandig utan full av små zebror.) Det är ett under att inte ingången blockerades av ett berg av kunder som kollapsat av beige/marinblåchock.
- När jag nyss skulle fixa en kaffe kom jag skräckslaget på mig själv att under bråkdelen av en sekund välja kaffekopp efter hur snygg den skulle vara att instagramma. Mår nu lätt illa över mig själv och hinkar det där kaffet i den fulaste koppen jag kunde hitta (en fruktansvärd tingest med Andy Warhols Monroe-porträtt på som jag haft sedan jag flyttade hemifrån och tyckte att den utstrålade någon slags cool kulturmedvetenhet som jag gärna ville förknippas med).

Iallafall. Det ska bli spännande att se vart denna högintellektuella tillvaro tar vägen. Det blir väl annat när bebis blir lite större och vill annat än bara äta/sova. Borde kanske gräva fram kameran och återuppta Projekt: En om dan från förra mammaledigheten. Jag vill ju helst inte bli hjärndöd någon gång det närmsta året.

måndag 11 november 2013

!

Åh vad ni är bra! Tackar ödmjukast för era svar ang preventivmedel, vad ni är grymma som berättar! Det här med piller känns mindre och mindre aktuellt. Nya tider nu!

söndag 10 november 2013

Pillertrillaren.

Jag har alltid ätit p-piller. Sen jag var 16 och någon person på ungdomsmottagningen sa att det var det bästa har jag pillat i mig de där. I 18 år. Olika sorter, olika starka i olika perioder av livet men än dock; jag har mixtrat med mina hormoner i hela mitt vuxna liv. Som jag tror att många, många kvinnor gör. Att p-piller finns är en helt fantastisk grej. Att vi kan leva ut och älska och ligga och det står oss fritt hur vi vill agera och växa. Det är inte det.

Ett par gånger under de här åren har jag trevande frågat min gynekolog (som jag nog ska byta när jag tänker efter) om alternativ till piller. Jag vet att de finns och vad de är men knappt något om hur eller hur bra. För jag vill veta hur jag känns au naturel. Hur är mitt humör, hur är min kropp, hur är min sexlust? Är det samma eller har jag gått runt i bokstavligt talat mer än halva livet och... inte vart som jag borde vara?

Gynekologen, som jag nu verkligen tänker byta när jag tänker efter, har svarat med ljummet intresse, "ja jo", som om min fråga inte var allvarligt ställd. Lagt fram någon liten broschyr kanske, lite blasé med tankarna på annat. Men jag vill verkligen veta. Och det börjar bli dags nu igen.

Så. Hur gör ni? Vad har ni provat, hur funkade det? Jag vill veta det som inte står i den där glänsande broschyren.

Oh, the pleasure.

Köpa böcker. Mmm, blir alldeles gosig och mjuk i hela hjärtat. Trots att jag vet att åtminstone den sista i raden kommer generera skrik-i-kudden-ångest. Gör ingenting alls, ge mig bara.


lördag 9 november 2013

Lite mer förlossning och andra karaktärsdanande aktiviteter.

Blir man någonsin klar med sin förlossning undrar jag. Min första är fyra år sedan och jag minns den som ganska lång men under kontroll och antagligen i något slags förskönande skimmer. Det var tufft men inget trauma på något vis. Och ändå sitter jag nu framför dansk förlossningstv och fulgrinar. Någonting vrider sig i vånda när de tvingas ta fram sugklockan och trots åren som gått lägger jag handen över ögonen där framför tvn och hör mig själv viska nej, jag vill inte. Inte ens då gjorde jag så och det får mig att fundera på vad som egentligen händer under förlossningen och hur man förhåller sig till det efteråt. Vad är det som får mig att grina så här trots att jag (med vissa förbehåll) har ett över lag ganska positivt minne av det hela? Vad är det man är med om som lägger sig så långt bak i huvudet att det bara lockas fram av enklast möjliga igenkänning men undkommer alla de intima samtal om dito jag haft med vänner?

Gick igår kväll även igenom ett flerbarnsförälderns kraftprov. Var ensam hemma med båda och lyckades genom något typ av mirakel att till slut natta en sovvägrande unge samtidigt som den andra hade ont i magen och skrek. Jag kan eventuellt ha utbrustit "det här är mer än jag klarar av!" högt vid något tillfälle under showens gång. Men här sitter vi nu och äter frukost igen som om ingenting och just den kvällen kommer åtminstone aldrig mer tillbaka, det vet man med säkerhet.

onsdag 6 november 2013

Elddopet.

Att åka till Ikea ensam med två barn är att göra en grundlig inventering av deras faciliteter. Kissa på en toalett, bajsa på en andra, byta blöja på en tredje och tvätta händerna på en fjärde.
Har även tvingats åka hiss med plus minus 10 finska personer som verkade tro att just den hissturen var den enda och sista i världshistorien och att solen inte går upp i morgon om inte varenda en kom med, kosta vad det kosta ville. Sällan har jag blivit så irriterad på så mycket folk på så kort tid. Och ja, den här hissen var visst på väg nedåt. Den lysande knallröda pilen kan ha varit en ledtråd.
Funderar även på att tatuera in mitt telefonnummer väl synligt på min 4-åring. Är det lagligt?

fredag 1 november 2013

Konsten att vara sjuk.

Alldeles nyss drabbades Knappen av plötsligt magont och illamående. Dock hade han inte ont om han "fick sitta i någons knä" sa han med darr på läppen. En stund senare när jag flyttade på mig för att äta middag fick jag inte lämna honom eftersom han också blivit "allergisk mot soffan".

tisdag 29 oktober 2013

Blown away.

Det finns ju ögonblick när man frågar sig hur man någonsin kom på tanken att ägna sitt liv åt någonting annat än dans.
Hur kan någon, någonsin vilja göra något annat än att dansa?
Det frågar man sig.

 Sigur Rós: Valtari on Nowness.com


Hur länge ska det här hålla på då?

Sträckbänken mellan vetskapen om att man precis har varit gravid i en evighet och att se sin egen kropp i spegeln och bara what the?!

Cheruben.

Förra veckan sa barnmorskan på bvc att bebisar helst ska gå upp 150-200 gram i veckan, 200 being bra!
Junior väger + 350 g från förra veckan.
Matglad kille, det där.

lördag 26 oktober 2013

Hej Junior!

Min yngsta son verkar ha blivit skelögd sen igår. Jovisst. Jag har en sån nu, en "yngsta son". Som fyller tre veckor på tisdag. B-a-n-a-n-a-s.

De där sista veckorna var det som att tiden gick baklänges, så segt var det. Plus att vi inte övade på profylaxen alls lika mycket som innan Knappen och att jag därför snabbt övertygade mig själv om att den här förlossningen därför skulle bli en potentiell mardröm. Gjorde en sån där hinnsvepning som vi pratade om; funkade inte. Så tillslut fick vi göra den smått bisarra manövern att lämna Knappen på dagis som vanligt måndag morgon och bara "hej då älskling, idag ska mamma och pappa föda barn" och bli igångsatt istället.
Och det gick ju "bra". De första 9-10 timmarna var lååångsamma. A pluggade, jag kollade på Vita Huset och så profylaxade vi lite då och då. Sen promenerade vi i korridoren och då plötsligt small det till och två timmar senare var han ute. Det var till att klara sig med lustgas och ren vilja, ingen skön epiduralsömn halvvägs som med Knappen. Däremot upplevde jag den beryktade krystreflexen, vilken fattades mig sist. Och efter fyra sådana forsade han ut. Det är nu "bra" kommer in i bilden. Bebis var visserligen "stasad" och blåsvart över hela huvudet men mådde finemang men när vi fastställt det och barnmorskan slängde en blick på mig istället och sa "Jaa... Vi får ha doktorn att titta på det här" gick luften liksom ur. Jag hade hela vägen från mödravården pratat om min oro för att få en stor bristning och tagit upp det med varenda barnmorska vi träffade under hela förlossningen. Det var min skräck, jag ville INTE dit igen.

Jag minns så tydligt besvikelsen och ångesten över att när Knappen kommit ut, då var det inte över, det var inte slut, jag som bara ville lägga ihop benen och bli lämnad ifred var tvungen att fortsätta med något. Och doktorn sydde och sydde i en halv evighet och jag bara önskade så hårt att det skulle ta slut. Hur jag såg och kände det där lilla jamande knytet på bröstet men hade så svårt att fokusera på honom för jag var tvungen att hålla ihop tills det någon gång var över.

Kanske borde de där fyra krystvärkarna ha varit fler den här gången, kanske hade det inte spelat någon roll, vad vet jag, vad vet någon, den stora bristningen var där likväl men den här gången blev jag efter fem timmars väntan körd till operation och fick sova mig igenom 45 minuters lappande och lagande.
Det fina i kråksången är att trots att jag fick den där skadan jag varit så rädd för så har återhämtningen gått jättebra och förvånansvärt fort. Det verkar som att jag inte kommer märka av det här när det är helt läkt, vilket jag är så sjukt tacksam för efter alla skräckinjagande Uppdrag Granskning-historier. Jag känner mig fysiskt mycket bättre än efter Knappen trots att den här bristningen var värre.

Och så Junior. (Antar att man aldrig kommer över behovet av att prata förlossning innan man pratar bebis. För mig är det, både då och nu, som någon slags obligatoriskt förord för att helt kunna fokusera senare). Junior. Som är i särklass världens finaste bebis. En kopia av Knappen när han var liten. Och jag vågar knappt säga det, tar i allt trä jag kan, men vi sover till och med lite på nätterna. Ibland flera timmar på raken. Knappen är finaste storebrorsan, full av pussar och klappar och gos.

En av de starkaste känslorna just nu är någon slags lättnad. Över att det är klart nu på något vis, graviditeten är över, nu har vi våra två ungar, nu finns dem och ligger inte i ide i någon slags oviss avlägsen framtid, nu ska liksom resten av livet börja. Jag ska vara mammaledig, få tillbaka min kropp och min garderob (åååh vad jag längtar efter dem!), A ska ta examen, vi ska bygga gästhus, plantera träd, jag ska fundera ut ett och annat och sen får vi se. Men just nu njuter jag allra mest av att en av många efterlängtade pusselbitar äntligen fallit på plats. Hej Junior!

fredag 4 oktober 2013

Typ max några dagar.

I våras satt vi (dvs jag och lite löst folk) och förbluffades över hur många som skulle ha barn i september. Alla skulle ha barn då. Typ alla jag kände. Alltså, vi skulle få det så sjukt trevligt på bb allihop, där vi satt och åt skorpor med apelsinmarmelad med bittra kantbitar i och tindrade med ögonen över alla harmoniska sensommarbebisar och pratade amningsteknik och avslag som om det inte fanns någon morgondag och solen låg över Årstaviken lite snett från sidan och det var så fin utsikt här från sös, det var det verkligen. September, vilken månad. Lite svalare men fortfarande solgul och med ljumma kvällar att riktigt suga sommarmusten ur.

Nu har alla de där bebisarna kommit. Till och med de överburna, de som inte hade särskilt bråttom alls och fick tjatas ut. En efter en har de passerat bäckenbottnar och hörseltest och glidit vidare ut i luftlivet och alldeles snart kommer deras föräldrar vakna en dag och tänka att livet utan barn, utan den här ungen, gud det känns som tusen år sen.

Alla utom Junior. Hen har hittat sin korkek och är inte särskilt intresserad av samkvämet. Ni kan ha era halsinfektioner och göra era hinnsvepningar bäst ni vill, I ain't going nowhere. Hen tänker bli oktoberbebis, komma lunkande i kängor och halsduk genom lövdrivorna. Jag hade ju tänkt att vi skulle stå redo tillsammans när det var dags för höstpromenad men okej då. Även om jag känner mig lite omsprungen av livet och förväntningarna och att det tar sig uttryck i ett imponerande oförutsägbart känsloliv så är vi åtminstone på slutspurten. Igångsättning tidigt nästa vecka om hen inte kommit. Bara dagar kvar nu.

Tills dess kan ni kolla på den här guldklimpen med det finaste namnet, en av de bb-skorpor vi missade.

Vi har iallafall tur med vädret.

Det här att ha gått 12 dagar över tiden OCH att jag och A har varsin infektion i halsen så att det känns som att gnugga en spikmatta genom svalget varje gång man sväljer?

Å andra sidan vaknade jag av att jag låg sked med Knappen imorse. Jag var lilla skeden.

måndag 30 september 2013

Det här att gå över tiden.

Jag är tillräckligt trött/har ont i höfterna, ljumskarna, unterlife för att inte orka gå typ promenad, eller för den delen ens från sovrum till sovrum. Har jag suttit ner en stund är jag helt stelopererad när jag ska ställa mig upp. Har däremot upptäckt att köket är en tillräckligt liten yta för att orka röra sig på samtidigt som jag håller mig sysselsatt. Så jag lagar en del mat nu. Och bakar igen. Vet ni hur mycket socker det är i kärleksmums?! Det visste inte jag. Nu vet jag. Och jag är rädd.
Jag som inte ens är en laga-mat-type-of-gal.
Med jämna mellanrum parkerar jag mig i soffan och fortsätter att sträckläsa Utvandrar-eposet. Och tittar på min fejjan-feed som är full av bebisar. Lägger pärlplattor med förkyld son.
Har det inte hänt något till på onsdag (min underbyggda gissning: nej) ska vi ringa till sjukan för kontroll och sen få ingångsättning bokad och hela den reprisen. Funderar på det här med hinnsvepning. Har ni gjort det? En annan karaktärsbrytande grej jag gjort i helgen är att googla det och vid fullt medvetande och mina sinnens fulla bruk klicka på en familjelivlänk. There, I did it. Not happening again, om man säger.

Hälsningar från v42.  

lördag 28 september 2013

Special.

Knappen ringer hemifrån mormor (som ju bor 2 minuter bort):

- Jag ska sova hos mummu.
- Jaha! Vad mysigt!
- Jaa. Kommer du snart med vällingen?
- Vällingen? Men du har ju inte druckit välling på flera veckor?
- Nää... Men, men det är lite SPECIAL här hos mummu så jag ska dricka välling nu.
- (börjar pedagogiskt asgarva) Vad sa du?! Sa du att det var lite "special" hos mummu idag?
- Ehm... Jag vet inte vad jag sa... Det är lite... KONSTIGT här hos mummu så jag ska dricka välling!
- Okej, absolut, jag förstår. Jag kommer med vällingen.

Alltså, den här stora underbara lilla människan. 4 år, liksom. Storebror vilken dag som helst. Som jag älskar honom.

onsdag 25 september 2013

Månadens läsupplevelse. På tiden, kan man väl säga.

Läser Mobergs Utvandrar-serie. Är 200 sidor in i andra boken, "Invandrarna", och som vanligt när jag läser klassiker blir jag helt ställd över hur bra det är! Trots mina sex år i bokhandeln (plus de föregående 10 som allmän nörd) när jag fortfarande en pubertal föreställning om att klassiker är "gamla" och "sega". Håller visserligen på att krevera på denna eviga Gud som aldrig lämnar någon i fred och vill allt som oftast örfila högfärdigheten ur folk till höger och vänster men personporträtten, miljöbeskrivningarna! Allt det som borde vara skåpmat för varenda självutnämnd littvetare som jag! Måste skärpa mig, känner jag. Walk the walk, liksom.





Bara Karin Holmbergs broderade omslag till nya pocketutgåvan. Briljant!  

Överburenhetens oändliga seghet.

Inom loppet av en vecka har bästa vännerna fått bebis, en bekanting fått bebis, en kompis som gått över tiden varken svarar i telefon eller bloggar sen två dagar så chansen att de fått/får bebis är ju ganska stor. See a pattern here, Junior? Komsi, komsi.

Red. Två bekantingar. Två. Hmpf.

söndag 22 september 2013

Vi har ju gjort det här förr en gång, ibland tänker jag på hur knäppt det är.

Idag är det enligt konstens alla regler beräknade förlossningsdatumet. Det blir nog ingen bebis idag, har en känsla av att den här ungen kommer ta det ungefär lika piano som storebror gjorde; dvs väldigt.
Men. Kan inte låta bli att tänka på då. Hur surrealistiskt allting var, hur vid sidan av allting var. Kunde skriva om det till slut, nästan ett halvår efteråt. Då var det så här.

tisdag 17 september 2013

Tillbakatips!

Tack för serie-tips folket! Nu får ni ett tillbaka. Jag är beredd att förlåta Netflix det något mediokra utbudet endast på grund av att de faktiskt har "Into eternity" i sitt bibliotek. En helt magisk dokumentär om Finlands slutförvar av sin radioaktiva kärnavfall. Bloggade lyriskt om den här, efter att jag sett den första gången på Kspecial. Men alltså allvarligt. Det låter kanske dött men den är så sjukt snygg/cool/fascinerande. Se'ren ba.

Tv-seriegnäll.

Eftersom jag har lite tid att slå ihjäl i väntan på förlossning så försöker jag kolla ikapp tv-serier jag missat. Avslutade just första säsongen av Homeland, ändå rätt bra till slut, men ska det inte finnas en säsong till? Var är den, Netflix? Var är andra säsongen av The Killing, Netflix?
Har även precis försökt med Bron. Nu har jag sett tio minuter av första avsnittet och den här blonda polis-människan?! Jag klarar henne inte! Svensk filmindustri; för tusende gången, vad är upp med dramatensvenskan, när ska ni sluta med den? När ska svenska skådisar börja prata normalt och sluta leverera repliker?
Lägger ner hela företaget as of nu, orkar inte väga 100 kilo OCH vara sur. Det är mer än min hjärna klarar.
Slut på gnäll.

torsdag 12 september 2013

God morgon var det visst.

Den här gravidgrejen att vakna i svinottan och inte kunna somna om. Skämta aprillo?
Vet ni vad som händer när man ligger vaken en timme eller två klockan fyra på morgonen? Man upptäcker hur jävla hungrig man är. Som om jag tänkte gå upp och äta då. Feck no?!
Istället formulerade jag en lista på 300 grejer jag ska göra idag varav förmodligen ingen kommer att bli gjord. Jag menar, hur realistiskt är det att jag med 1,5 veckor kvar till bf lägger mig på knä i rabatten och rensar ogräs? Borde slagit mig som en dålig idé redan halv 5 i morse kan man tycka.

måndag 9 september 2013

Random lägesuppdatering.

Well, hello.
Det är T minus två veckor nu och jag är officiellt ett hus. Jag försöker att ta det kolugnt, viiila och allt det där och det går bra eftersom jag iallafall inte orkar röra på mig pga väger en miljon men går dåligt för att jag ligger hemma och minut för minut bokstavligen känner hur min hjärna förvandlas till gröt.

Kommer förmodligen trots detta att åka till Ikea och köpa en ordentlig och på Ikea-manér ganska ful skohylla eftersom jag även blivit helt fixerad vid tanken på att styra upp det hav av skor man tvingas vada genom ifall man vill komma in till oss. Känner redan nu att jag kommer behöva sova ett halvår efter att ha gått det smärre maraton det är att ta sig igenom Ikea men man orkar ju göra just det ännu mindre när bebis väl kommit och det är ju lite när som, det.

Ijallafall. Var lite hängig en vecka för ett tag sen och då styrde mina granntjejer upp en baby shower till mig. Dog vad fint det var. Har aldrig bevistat en sådan förut och det var väldigt mysigt och gulligt av dem och jag blev alldeles gråtrörd och sen gick jag hem och aktiverade det Netflix-presentkort jag fick och har dragit igenom hela "Orange is the new black" den här veckan. Hoppas att andra säsongen tuffar på sig lite. Det pratas och hintas om det råa fängelselivet men man får egentligen inte se så mycket av det (förutom den förlösande avslutningen såklart) och om de skulle våga göra det hela något skitigare (våldsammare?) så skulle jag kanske t.o.m känna något när jag tittar och då skulle det ju kunna bli riktigt bra det här.

Så var det med det. Hej!

onsdag 21 augusti 2013

Hej hej förlossning.

Ikväll ska vi på repetitionskurs av profylaxen. Det är med skräckblandad förtjusning jag ser fram emot det. Å ena sidan känns det som att ta ett rejält kliv närmre slutet på den här graviditeten, å andra sidan kommer det bli smärtsamt uppenbart att det inte betyder att man åker till sjukhuset och andaktsfullt får en sockersöt mjukdoftande fridfullt sovande bebis serverad på silverfat med en stråkkvartett diskret spelande i bakgrunden utan att det sannolikt är ungefär 4 kilo utbrytarkung som ska knöla sig igenom mitt underliv.
Peppen?

fredag 16 augusti 2013

Jahapp. Knyta ihop den här säcken då.

Okej. Utan att på något vis föreslå att sommaren är över eller ens på sista versen *visslar oberört* tänker jag att det iallafall är dags att summera sommarens läsning.


Jag gick ut hårt med vad min chef har kallat förra årets bästa roman: "Den osynliga bron" av Julie Orringer. En kärlekshistoria förlagd till 30-talets dekadenta studentliv i Paris. Den unge Andras från Budapest studerar arkitektur och förälskar sig i den äldre, hemlighetsfulla balettlärarinnan Klara. En komplicerad men passionerad affär ska det visa sig tills kriget kommer och det blir elände, hjärtskärande och ganska spännande.
Jag hade ju orimliga förväntningar så klart efter att ha hört min chef sälja den på jobbet det senaste året och det blev ju som det blir då. Jag tyckte om den, helt klart perfekt hängmatteläsning över semestern, absolut läsvärd men att dra till med "årets bästa roman" vore att överdriva. 3,5 äpplen av 5 möjliga.

Sen: David Vanns "Dirt". Älskar Vann. Alltid rått, alltid ångestladdat.
Galen, 22-årig new age'are, lever i en kvävande och isolerad tillvaro tillsammans med sin känslomässigt klängiga mamma. Ett gammalt arv försörjer dem båda men hotas av moster Helen och 17-åriga kusinen Jennifers giriga klor. En gemensam resa till familjens gamla landställe tvingar relationerna till sin spets där Galen slits mellan ett sexuellt maktspel med kusinen och den alltför klaustrofobiska relationen till sin mor. På Vann'skt manér eskalerar det hela både långsamt och smärtsamt till sin absoluta kokpunkt.
Trots att den har samma febriga kvalitet som vanligt, trots att Vann inte duckar för det som skaver och luktar och osar i det mänskliga psyket, så är det långt ifrån hans bästa roman. En överraskning är dock hans talang för sexscener, det är den skeva maktbalansen mellan Galen och Jennifer som stannar kvar längst efteråt tillsammans med Galens allt mer desperata sökande efter transcendens som tar sig oanade former. Men någonting saknas, och jag har svårt att sätta fingret på det. En dimension kanske, av något slag. 3 av 5 äpplen.

Efter det var jag kanske sist på bollen någonsin och drog äntligen igenom "Cirkeln" av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg. Behöver jag ens säga det? Fantasydrama där unga häxor bekämpar onskans makter i skolmiljö i svensk småstad.
Antar att den blev lidande av samma förväntningsproblematik som "Den osynliga bron". Har hört för många, för lyriska röster om den. Bra men jag blev inte blown away, tyvärr inte ens nog för att läsa andra delen. 3 generösa äpplen av 5.

"Nightwoods" av Charles Frazier. Långt ute i vildmarken, alldeles invid en sjö och på lagom avstånd från småstaden på andra sidan lever Luce ett lugnt, ensamt liv som vårdnadshavare av ett gammalt nedlagt vildmarkshotell. Frivilligt avskuren från det mesta av socialt liv och mänskliga relationer lever hon i övertygelsen att andra människor för det mesta ändå aldrig är att lita på. Tills den dag barnen kommer. Som enda levande släkting blir hon plötsligt även vårdnadshavare av sina två märkliga skräckslaget stumma syskonbarn, kvarlämnade i världen efter att deras mor mördats. Och med barnen kommer inte bara ett nytt liv, ett nytt ansvar utan även det förflutna med sina nattsvarta skuggor och bränder.
Det här är det första jag läser av Frazier men absolut inte det sista. Inte bara med ett vackert språk utan även med ett fantastiskt öga för dynamik och detaljrikedom målar han upp porträttet av den självständiga råbarkade kvinnan Luce såväl som de introverta och outgrundliga barnen. Med finstämd förståelse för människors egenheter och ibland oförklarliga sätt låter han relationen försiktigt växa fram samtidigt som det förflutnas mörka hot långsamt men obönhörligt närmar sig. Sommarens bästa bok. 4 av 5 äpplen.

Och så "The ocean at the end of the lane" av husguden Neil Gaiman.
Kort: berättarjaget återvänder till sin hemort och översköljs av minnen från barndomen då en inneboende de hade i huset stal familjens bil och begick självmord i den och därmed rörde upp mörka krafter som borde stannat där de var. En ny vänskap föds och blir startskottet på den magiska saga som följer.
Neil Gaiman är oslagbar som sagoberättare. Hans historier sprakar alltid av magi, värme och fantastik och beskrivs både som fantasy, sagor och fabler. Det finns nästan ingenting i hans bibliografi som inte skrivit sig rakt in i hjärtat på mig (förutom "Neverwhere" av någon märklig anledning), vare sig han skriver för barn, vuxna eller i serieform (fast det är klart, "Sandman"-serien är sjukt svårtoppad). "The ocean..." sägs vara den första vuxenromanen sen "Anansi boys" men jag vet inte om jag håller med. Den känns mer ungdomsroman, storyn är rakare, enklare, utan krusiduller och i sig en alldeles underbar liten historia. Men det stannar också där, det blir inte episkt vare sig i handling eller kvalitet, utan nöjer sig med att vara "en underbar liten historia". 4 små äpplen av 5.

onsdag 14 augusti 2013

Lapptäcke till Junior.

La dagen på att sy ett lapptäcke till Junior. Höftade lite med storlek, landade på ca 65x90 cm, tror att det blir bra till både vagn och spjälsäng.

 Använde bara tyger jag hittade hemma och klippte ca 1000 lappar (35 st) på 15x15 cm.

 Sicksackade duktigt. Erik Haags sommarprat rekommenderas för att inte dö uttråkningsdöden.

La ut det hela på golvet, flyttade runt ett tag tills det kändes bra. Började se ljus i tunneln. Gillar inte att ha strykjärnet stående varmt länge och insåg det absolut geniala i att ha järnet kopplat till en sån där förgreningsdosa med på/av-knapp som man kan trycka på med foten istället för att krypa på golvet för att dra ut/sätta i kontakten en miljon gånger. Har varit skamlöst nöjd med mig själv hela dagen pga smart idé.

 Sydde ihop och pressade.

Skaffade en meter quiltfoder (eller vad det heter), det enda jag köpt till projektet. Valde baksidestyg, quiltade för första gången,

 sydde ihop, vände rätt, sydde kant och voilà!


5 veckor kvar. Tick tack.

fredag 26 juli 2013

"Oj! Den där poppar snart va?!" sa jordgubbsförsäljaren till magen.

Jag drömmer om vatten. Mängder av vatten. Först simmar vi på öppet hav, jag är trött men det finns ett mål som jag kommer förstå när jag ser det. Sedan slungas jag mot en hotellfasad av en enorm flodvåg. Därefter besöker jag Helene Billgren i hennes palats som är till brädden fullt av färgglada möbler och lila sammet men hon envisas med att bestämt förneka de enorma vattenskadorna som gör att det regnar i nästan varje rum. När jag vaknar är jag trött, andfådd och osäker på om jag överlevt eller bara skjutit upp min drunkningsdöd ett ögonblick.

Passerar granntjejerna med bilen när de är ute och powerwalkar. De går så fort.
Foglossningen drar i höfterna, förutom magen känner jag mig som om jag bar runt på ett hus jag inte kan ställa ifrån mig. Ser mig i spegeln och får klaustrofobi. Inte min bästa vecka ever.

Två månader kvar bara. Två månader.

torsdag 25 juli 2013

Charles Ingvar.

När Sickan tappar det, sitter i Rockys knä, kallar Vanheden för Fläskberg och tror att en italiensk loafer är en katt.

Någon gång i svensk filmhistoria läste någon avgörande person manuset till Varning för Jönssonligan och sa "Vi kör!". 

Den personen vill man ju träffa.

måndag 15 juli 2013

Dagens finaste.

A delade den här på fejjan idag och när jag hade tittat klart kom jag på mig själv med att sitta ensam och fånle från öra till öra.


söndag 14 juli 2013

Alltså vi snackar typ 5 olika sorter!

Måste ha blivit så ställd av de här husmorsaktiviteterna jag har ägnat mig åt att jag helt sonika förträngt att vi handlade en enorm låda glass idag. Plötsligt ter det sig helt orimligt att jag sitter vid mitt skrivbord, slentriansurfar och har astråkigt när jag skulle kunna sitta i soffan och äta skitmycket glass istället. Varför har jag inte tänkt på det? Det här är jag när jag snabbt som en spjut försvinner mot frysen:







Insta-juli.

Idag har jag plockat in ett av mina mest eftertraktade vuxenpoäng: att kunna baka utan att behöva handla. En rätt otippad målsättning med tanke på att jag känner för att baka, tänker på att baka och i värsta fall faktiskt bakar ca en gång om året. I alla fall så är det så jäkla vuxet att ha allt man behöver bara så där. Jag och Knappen behövde bara gå till skogs och skaffa bären. Så vi gjorde det.




Det hela har ABSOLUT ingenting att göra med den oförklarliga handlingskraft som fick mig att sent om sider spika upp de där tavlorna över sängen som jag tänkt på... sen sist jag bakade ungefär.



Annars fiskas det en hel del här. Eller, grabbarna fiskar. Och äter glass på båtmacken.


Och apropå glass och vuxenpoäng. Glassbilen kom förbi idag. Chauffören höll på att lägga upp en ny rutt och eftersom vi råkade vilja handla just då så blev vår adress första stopp på nya turen. Återstår att se huruvida detta ska visa sig vara en bekvämlighet eller en förbannelse.

torsdag 11 juli 2013

Ett litet sammanträffande bara.

Jag var inget Sex and the city-fan, såg på sin höjd det avsnitt som råkade gå samtidigt som jag hade zapparkväll, men jag minns tydligt när Charlotte (eller var det Miranda?) var gravid och gick runt och kocketterade med att hon var i "the nesting fase" och inte kunde få nog av att piffa hemma inför bebisankomst. Jag blev så fruktansvärt provocerad av det där för det var så jäkla dumt att med viktig uppsyn hålla på och veteskapligt förklara sina förberedande instinkter inför föräldraskapet när det var tapeter, toatvålar och sidenkuddar det hela handlade om. 
"Nesting fase, nesting fase" hör jag som ett irriterande mantra i huvudet medans jag för första gången på ett år (1 år!) plötsligt städar undan flyttlådor som fortfarande stått kvar och samlat damm och retat gallfeber utan resultat sen förra sommaren, åker till Ikea 3 gånger på lika många dagar, sätter upp gardinstänger och syr gardiner tills ryggen gråter, köper, ramar in och hänger upp illustrationer och printar, sorterar ut papper, styr upp nya kuddar till hammocken och känner en extremt sällsynt lust att baka.
Men alltså, spärra in mig.

onsdag 10 juli 2013

Göre bara och bli lite gladare än förr.

Vi pratade om Postcrossing för ett tag sen, ja? Alltså, jag tror inte ni fattar hur schysst det är.
Jag hörde talas om det via en kund som när hon skulle förklara vad det var hon gjorde började meningen med "alltså, eh, det är ganska nördigt men..." och alla vet ju att det är början på någonting bra. Jag signade up och nörden i mig gick bananas. Idag tex har jag precis spenderat 1,5 timme på ett vykort till en komplett främling i Kina som jag med största sannolikhet aldrig kommer att höra av igen. Det finns något i det här som gör mig så himla glad så något episkt självuppfyllande sätt.
Börja postcrossa, peoples!

tisdag 9 juli 2013

Skitdag.

Drog till med lite migrän nu på eftermiddagen. Jag har tur som slipper ligga ensam i mörkt, svalt rum i flera dygn, utan kör istället oftast loss på en sisådär 4, 5 intensiva timmar som börjar med det välbekanta flimret i höger öga som på en knapp halvtimme brukar ha spridit sig så att jag i princip är halvblind. På detta följer någon timme av talsvårigheter och förvirring. Jag sluddrar, tappar ord, kan inte uttala ungefär hälften av alla bokstäver och bör helst vara tyst. Idag hade jag svårt att förstå en hel del grejer också. Satt tex och stirrade på min svägerskas mans instagrambild och kunde för mitt liv inte komma på vem han var. När jag efter flera minuter åtminstone kunde placera honom i min ingifta släkt tog det ytterligare en kvart innan jag kunde gå med på att han faktiskt hette så som det stod vid bilden. (Kim, om du ser detta, no offence! Du är bästa svägerskas mannen och 364 dagar och 22 timmar om året vet jag vad du heter också!) Det hela avslutades idag med 2 timmars intensiv huvudvärk som sedan avtog så pass att jag åtminstone kunde ta en liten kvällspromenad till bryggan och skvallra med grannen en stund.
Har dragit på mig morgonrock och ligger med något ömt huvud i soffan och kollar på "Deliverance" på tv, så att jag riktigt ska känna tacksamhet att jag har hälsa, förstånd och trygghet i behåll.

söndag 7 juli 2013

Släkten är värst?

Tröttman när ens medelålders kusin fnyser att det där med genusmedveten uppfostran är något hennes (nu vuxna) barn "slapp drabbas av".

onsdag 3 juli 2013

Dagens grin.

Idag har jag grinat för att Knappen ville gå till mormor och jag inte kunde bestämma mig för om han skulle få det eller inte. Då tjatade han. Då skrek jag. Sen fick jag mördarsamvete och grinade och sa förlåt. Då smackade han med tungan, lyfte på ögonbrynen och sa "Mm", som en annan tonåring.
Sen skulle jag jobba på kvällen och tyckte så sjukt synd om mig själv för det. Men det var trevligt, som det ju nästan alltid är på jobbet.
Allt detta grinande i tid och otid kan ju ha något att göra med att jag är astrött jämt och att det förmodligen stavas JÄRNBRIST och en annan dag ska jag förklara hur jävla struligt det är att dagligen få i sig tillräckligt med järn utan att äta piller eller råka inta någon typ av mjölkprodukt samtidigt.
Nu ska jag gå och äta skitmycket leverpastej. Hej då!

Apropå igår.

Idag har jag nästan eldat upp vårt hus. Grinade inte.

Varför vara förutsägbar när man kan vara irrationell?

måndag 1 juli 2013

Stabil som ett berg.

Har någon typ av period nu verkar det. Sen igår har jag grinat pga:
- Maten blev inte som i receptet.
- Unicef-reklam.
- Knappen flyttade på några pinnar jag behövde för att bygga upp hans Pippi-tält.
- Min telefon förlorade mottagning och samtalet bröts när jag beställde take away.

Ska sova nu. Kan knappt bärga mig för att se vad för katastrofer morgondagen har att bjuda på.

söndag 30 juni 2013

Min.

Imorgon börjar Knappen på simskola. Stora killen.
Och på Gotland blev han kär för första gången. Alltså, blixtförälskad så det syntes i hela ansiktet. Vi har pratat om vad det betyder att älska förut och nu pratade vi "kär". Det betyder att "man tycker jättemycket om den och vill krama på den". Olivia, 5 år, har vår Knapps lilla hjärta i sin handflata.

Jag vet inte vad det är, om det är åldern eller sommaren eller bara jag men vår son just nu! Har ju alltid varit finaste ungen ever men den lilla personlighet han håller på att bli? Magisk!


This too shall pass.

Nu har den kommit, min målklänning. När bebis kommit och gravidkroppen är borta och jag kan ha den här; då är jag tillbaka. Med Knappen hade jag ett par jeans men då hade jag bestämt mig för att nöja mig med att komma tillbaka till stl 38 och inte 36, som innan. Så kom jag dit, (efter en eon av tid), drog på mig brallorna och kände mig... smått otillfredsställd.
Så jag beställde denna fantastiska skapelse i samma storlek jag har andra klänningar från samma märke och drog den över provdockan som är inställd på mina pre preggomått. Och den är jä-hävligt smal den där midjan. Tur att den har resår. Då har vi ökat marginalen till en vettigare nivå åtminstone.

Är lite fixerad vid kroppen just nu dårå. Kan inte hjälpas, den är inte direkt i sitt mest diskreta tillstånd. Plus att det varit en del prat om att vi börjar bli "gamla" på senaste. Och "vi" är jag och mina närmaste plus/minus 35-åriga småbarnsmammor till grannar. Har alltid sett fram emot att bli det där "gammal", iallafall den åldern som otvetydigt är "vuxen" och som har lite trovärdighet. Nu är vi där. Tror jag. Hade liksom tänkt att den där 25-årskroppen på något mirakulöst sätt skulle följa med bara. Alternativt att man i samband med det där "vuxen" per automatik och åldervisdom helt sonika slutar bry sig. Ingetdera hände. "Efter 30 får man inget gratis", sa de. De hade rätt.

fredag 28 juni 2013

Fin grej på Gotland.

På tork i grannens hus.


Gotland.

Vi åkte till Gotland lite sådär bara. Vår granne har hus där med gästhus som vi fick låna plus att min mamma var där och hälsade på samtidigt så Knappen har ju haft de fyra kanske mest bortskämda dagarna i sitt liv den här veckan. Full uppmärksamhet från morgon till kväll av två mormorstyper. Precis som det ska vara när man är snart 4. 
Han har dessutom upptäckt havet. Det tog ca 10 minuter på stranden i Ljugarn innan han förvandlats från landkrabba till säl. En sån som huttrande med blå läppar bara ska bada "lite till". Hemma har han mest stått i vattenbrynet och kastat stenar men öppet hav och lite långgrund sandstrand gjorde tydligen underverk. Simskolan i nästa vecka kommer alldeles lägligt.


Gotland var magiskt, som alltid. Jag vill helst vara där jämt. Ha ett hus. Bygga ett, drömde vi om i bilen. Eller ett gammalt, fullt av snickarglädje, dragiga fönster och mer kärlek än komfort.



Vi gick på loppisar så klart. Fyndade ibland. "Fyndade" ibland.


Precis som det ska vara.





Det hela var väldigt fint. Sol och hav, raukar och mat. Och känslan av att komma långt långt bort på några få timmars båtresa.
 



Nästa sommar hyr vi hus ett tag. Längtar redan.