Drog till med lite migrän nu på eftermiddagen. Jag har tur som slipper ligga ensam i mörkt, svalt rum i flera dygn, utan kör istället oftast loss på en sisådär 4, 5 intensiva timmar som börjar med det välbekanta flimret i höger öga som på en knapp halvtimme brukar ha spridit sig så att jag i princip är halvblind. På detta följer någon timme av talsvårigheter och förvirring. Jag sluddrar, tappar ord, kan inte uttala ungefär hälften av alla bokstäver och bör helst vara tyst. Idag hade jag svårt att förstå en hel del grejer också. Satt tex och stirrade på min svägerskas mans instagrambild och kunde för mitt liv inte komma på vem han var. När jag efter flera minuter åtminstone kunde placera honom i min ingifta släkt tog det ytterligare en kvart innan jag kunde gå med på att han faktiskt hette så som det stod vid bilden. (Kim, om du ser detta, no offence! Du är bästa svägerskas mannen och 364 dagar och 22 timmar om året vet jag vad du heter också!) Det hela avslutades idag med 2 timmars intensiv huvudvärk som sedan avtog så pass att jag åtminstone kunde ta en liten kvällspromenad till bryggan och skvallra med grannen en stund.
Har dragit på mig morgonrock och ligger med något ömt huvud i soffan och kollar på "Deliverance" på tv, så att jag riktigt ska känna tacksamhet att jag har hälsa, förstånd och trygghet i behåll.
3 kommentarer:
Alltså...det hör blev dubbelt nu. För det första: migrän är skit. Hatar. HATAR. Vem uppfann skiten liksom? Lägg av säger jag till den mänskan. Men så bara i det där tråkiga migränen som du beskrev och jag känner verkligen med dig eftersom jag har skiten själv, så måste jag erkänna att jag liksom började skratta lite för de där med Kim. Var tvungen att läsa upp, han hinner aldrig läsa bloggar. Han tyckte de va lite skoj också...men tråkigt att du hade ont...och konstigt att du tappar bort sådär.
Iallafall. Hoppas ditt kloka fina huvud mår fint nu, vila drick slappna av så de inte kommer tebax (och nu blev jag full i skratt för phonen ville skriva tentakel istället för tebax...)
Ok. Klart slut. Kram.
Mathilda: Men alltså, man får skratta! Man måste skratta. Jag brukar tänka på att jag inte ska klaga för mycket, jag har trots allt sluppit DIN migrän. Blä för den! Känner mig mest sopig mot Kim som kom i vägen! Haha.
Men fy fan. Så ovärt migrän är.
Skicka en kommentar