Syblogg.

Jo men med Johannas pepp kan jag väl syblogga lite.
Min mamma gav mig en overlockmaskin i födelsedagspresent (!) och den har revolutionerat min sömnad, I tell you.

Jag ÄLSKAR den. Det går sjukt snabbt, den skär och viker och kokar i princip kaffe själv och dessutom ser det proffsigt ut. Så:

Bebisbralla. Ur Jenny Hellströms "Sy! Urban Collection". Gjorde storlek "6 mån" men trots att Junior har två månader kvar dit är byxorna lite korta i benen tycker jag, så det är ett tips om man vill testa.

Till brallan finns en hoodie också. Den gjorde jag däremot i stl "1 år" och den sitter som ovan visar på min 4 månaders korv. Så förutom att storlekarna är lite virriga så gillar jag mönstrena plus att hela boken är superfin och sjukt inspirerande!

Gjorde en till hoodie för att göra om, göra rätt med de små misstag jag gjorde med den första. På den här hittade jag på nya misstag men den blev ju ganska fin ändå, tycker jag.

I Hellström-boken finns också ett enkelt mönster på en herr t-shirt som sitter sjukt snyggt, skulle det visa sig. "Jag vill ha samma som pappa", sa Knappen och fick en likadan tisha med mönster hämtat från Inger Öbergs "Mönster och konstruktioner för barnkläder" (som är en rätt bra men otroligt torr och färglös historia).
Under etiketten Verkstan presenterar hittar man sånt jag pysslat med tidigare, om man vill. Fortsättning följer. Hej!

Spretigt inlägg om att eventuellt försöka komma tillbaka hit.

Tänker kanske varje dag på att jag vill blogga igen, men när det varit tyst ett tag framstår det mesta som jag kan tänkas ha att säga just nu som ganska meningslöst. Jag kan ju blogga om att jag syr som aldrig förr, att alla i familjen fått nya kläder de senaste veckorna.
Jag kan ju blogga om att jag skulle köpa nya skor att superpromenera i, ett par löparskor till och med, men att valet av sko har exploderat ut ur alla tänkbara proportioner och nu framstår som ett livsavgörande beslut som blivit näst intill omöjligt att ta. I morse innehöll 6 av 7 flikar i min webbläsare olika alternativ och medan jag bläddrade mellan dem och febrilt väntade på någon slags magkänsla stegrade sig köksklockans tickande till kyrkklockevolym och domedagen började släpa sig nerför vägen.
Sen var det de där självporträtten jag skulle ta efter att ha drabbats av nostalgi. Jag tog faktiskt några, gjorde en pastisch på mig själv men jag såg gammal ut! Haja det. Jag brukar inte ha så mycket åldersångest men det var någonting med pannan, något som bara gjorde mig deppig. Kan möjligtvis  ha något att göra med att jag inte sovit en hel natt på snart 5 månader, i sann spädbarnsanda, men å andra sidan brukar A nu för tiden använda ordet "väderbiten" när han beskriver mig. (Obs! att han däremot tycker att det är "jättefint" och inte typ... säger det som något dåligt. Han är ju inte ett svin.) Det känns fint. Men de där bilderna. Gammal och sliten, tyckte jag.
Men nu har jag bestämt att jag ska skita i det. Jag ser väl ut som jag ser ut, herre gud, och är dessutom inte 20-nånting längre. Så. Här bild på pannan men inte minst på hemmasydd tröja:

Jenny Hellströms bok "Sy! Urban Collection". Sån jäkla inspirationsbomb. Skaffa den och sätt igång bara!

(Plus: har nu även beställt skor. Custommade från NIKEiD. Slutet gott, allting gott.)

Verkstan presenterar: Amningspocho revised.

Har sytt färdigt den där amningsponchon till min granne idag så nu kan bäbis komma, varsågod. För övrigt verkar amningsponcho (som inte är ett förkläde man knyter om halsen som ett segel typ) vara en bristvara. En enda modell hittar jag när jag googlar. Potentiell ny karriär apropå gårdagens ångest?

Uppstart verkstad.

Styrt upp en lampa till Knappens rum. En Ikea-skärm, en lila sladd på Åhléns-rea och några stuvar i stökig hemmalåda. Mycket behändigt och ganska fint.

Ikea, för övrigt. Börjar försonas med tanken på att jag verkligen gillar Ikea. De har fina grejer. I lagom doser. Dessutom önskar de sin personal en riktigt trevlig dag på jobbet i högtalarsystemet när de öppnar. Det var trevligt.

Knappen sover under Australien. Jag tänker mig att han en dag kommer sitta på en het sandstrand med salttovor i håret om en sisådär 20 år och berätta för sin nyfunna australiska flick-/pojkvän om hur, genom hela sin barndom, just hens världsdel var det sista han såg innan han somnade på kvällen och det första han såg på morgonen.

Iallafall. Jag har pimpat en gammal landetbyrå också den här veckan. Färg, det är det nya svarta.
Turkos. Mmm, turkos...

 

Hej så länge!

Verkstan presenterar: Den ovälkomna tröjan.

Jag: Titta! Mamma har sytt en tröja till dig!
Knappen: Näe.
Jag: Nej? Tycker du inte den är fin?
Knappen: Näe. Inte fin.
Jag: *spelar oberörd*
Knappen: *poserar likväl*

Plötsligt händer det.

Det har varit allvarlig produktionstorka i verkstan ett tag. Ingen plats, ingen ork även om tid funnits och inspirationen har inte lyst med sin frånvaro direkt, snarare gått ett steg bakom mig med ett vasst pekfinger i min nacke och hånskrattat. Men när jag av ännu oidentifierad anledning ändå satte mig ner och petade ihop den här för ett tag sen var det som att koppla upp ett startbatteri till huvudkontoret. Dagarna efter fann jag mig själv hungrigt grävande i tygbutikens stuvlådor, åka runt med symaskinen i bilen och rafsa genom skåpen efter gamla mönster som gömt sig i flytten. Och jag ska inte ropa hej för att sen sjunka som en sten i ån men det här är vad som hände sen:
I <3 80-talet.

Verkstan presenterar/presterar sällan.

Verkstan har inte haft så mycket att presentera på sistone. Mest för att det har varit sommarlov, Knappen har haft lite sommardygnsrymt, lagt sig senare än vanligt och några få timmar därefter har jag däckat med huvudet i boken. Och så klart att allt jag vill göra baseras på mönster ur en japansk mönsterbok med japansk text och ja, ni fattar. Det inkluderar ett visst mått av avancerad kodknäckning som min sommarslöa hjärna inte mäktat med. Men snart öppnar dagis igen och vi är tillbaka i det vanliga (förutom att tömma, packa ihop och flytta = sytid = haha. ha. ha.)
Oh well.
Men en tröja till Knappen med mammas gamla recyclade knappar har det blivit iallafall.

Sommarsnoret.

Alltså, jag är så himla förkyld. Jag är aldrig sjuk och nu är jag helt sjukt förkyld och det tar aldrig slut. Det är 25 grader och jag verkligen känner hur bacillerna bara gosar runt i den varma sommarkroppen, inte alls särskilt sugna på att tuktas av c-vitamin och sömn.
Dö, baciller, dö, säger jag och de bara hehe.
Så jag syr en kjol av ett tunntvättat påslakan och tar en alvedon istället.

Verkstan presenterar: klänning och en trög hjärna.

Vi är fortfarande mätta sen midsommar. Men nu också pollentunga. Man tänker att när man diskat efter ett midsommarfirande, då har man liksom fyllt sin diskkvot för minst ett halvår framåt. Men det funkar inte så, det kommer ny disk hur mycket man än snålar med samma glas hela dagen.
Just ja, pollen var det. Känner mig belägrad, men hinner sy en klänning på förmiddagen av mormors gamla påslakan innan jag tar helt slut.
Så, äntligen igen, presenterar verkstan: Sunshine mod.

Sommar i sikte

Fikar med A som förr i världen och pratar om det som ska komma sen.
Syr en kjol och lär mig av mina misstag.
Läser Magnus fina inlägg om att vårda sin 15-åring, tar en kaffe i solen och funderar på min egen. Hon som körde runt på en chockrosa Ciao, låg på golvet i sitt rum och lyssnade på Nirvana, skamlöst var kär i en 12-åring och River Phoenix och som hade hittat ett sommarparadis på sin storebrors landställe.

Fint det.

En sjuk liten och verkstan presenterar pt.11:

En vecka på dagis, en vecka hemma med monstersnoret. Efter en helg på nya rutschkanan ("Ouii!") och försommarmys borde vår hjälte vara redo för nya tag på måndag.
Jag tittar halvhjärtat på Harry Potter, väntar på att orka måla naglarna och drömmer om att kunna skriva med samma inspiration jag syr.

Veckans skörd: Kjol #2, Ur mormors syskrin. Med risk för att förvandla Äpplet till Vecko-Revyn: det här är nog årets sommarfavorit.


Topp#2, Den där med färg.

Verkstan presenterar pt.10:

Tröja #orkarintenumreramer, Den glada.
Kommer jag sy fler tröjor i trikå? Ja! Världens bästa material.

Hej då!

Verkstan presenterar pt.9:

Blus #1, Det grönskande tålamodet.



Den här blusen höll på att få det bästa av mig skulle man kunna säga. Nu vet jag hur huvudbry stavas. Med mönster från en bok på japanska och bara några pilar att utgå ifrån är jag ändå rätt nöjd. Men det låter ju stiligt iallafall; chiffong.

Verkstan presenterar pt.8:

Klänning #4, Massa blommor på blå äng.



Att ha tyg på huvudet är en moment i sommarens bära-klänning-och-färg-och-sommarskor-som-inte-är-gympaskor-eller-flipflop-boot camp.

För den intresserade: när jag ondgjorde mig över sömnadsmagasinskatastrofen så tipsade Suziluz om burdastyle.com som senare skulle komma att revolutionera min värld. Världens bästa sy-forum med massor av inspiration, mönster, kunskap och sygalet folk från hela världen som delar med sig, kommenterar, peppar, hejar och älskar det dem gör. (Jenny kollar upp!)
Den här veckan var det en himla trafik till en av mina äldre klänningar som ligger där och när jag undersökte saken visade det sig att den ligger uppe som ett "Featured project" på Burdastyles förstasida den här veckan. Alltså, jag fattar att det är nördigt men för mig är det sjukt stort!

Påskafton

Glad påsk. Vi äter kakor på altanen, läser i solen, får besök som klättrar i träd och räddar vårt äppelträd från gammeldöden, får fina påskägg, leker i en låda, syr klänningar, vinkar till grannar. Jag tänker på saker som kommer och går. Ena stunden är man på ett ställe, andra på nästa. Hur pappa fanns förra påsken och hur vi kommer fira nästa i ett hus som inte finns ännu.
Vi pratar mycket om familj, att alla familjer har sitt sätt att vara tokiga och hur man bäst handskas med det, när man känner svåra saker. Björkarna har musöron, Knappen pekar och säger humma när humlor, stora och högljudda som små flygplan, burrar förbi. Och igår pratade vi om att inte ropa hej, för 3 år sen snöade det trots allt i maj.

Verkstan presenterar pt.6:

Klänning #3, Pilotens hustru.


Provkörde på jobbet idag, det gick mycket bra. Allt går med lite röda strumpbyxor verkar det som. A påpekade ikväll att sen jag började sy har min klädstil förändrats lite. Till det bättre, sa han.
Den var ganska trött innan, det ska medges. Jag har haft goda intentioner, till och med förutsättningar men de där slitna jeansen som töjts nästan pyjamasbekväma har varit just ett lite för enkelt val. Hur som helst.
Kom hem och började stå i nästa nya aktivitet: poserandet. Jo, så är det nu när jag blivit syforumnörd och inte kan bärga mig tills jag får lägga upp det nya. Jag har svårt att göra detta när någon annan ser på och det ser jag som en måttstock på hur långt över hälsosamhetens gräns denna besatthet tagit sig. Den dag jag poserar ogenerat: stoppa mig.

Knappen ville vara med. Han kör lite mer på den glada stilen.

Verkstan presenterar pt.5:

Klänning #2, Skepp ohoj!

Äntligen klar. Slaktade ett gammalt påslakan, blev klänning istället. Jobbar vidare på att bära färg och sluta vara mes. Börjar nästan likna en utmaning... Någon som är på?

Verkstan presenterar pt.4:

Topp #1, Sofia Ashley.


Romantiken vet inga gränser sen vi förra veckan kom fram till att man ska våga vägra kontor. Det här med rosa volang ställer jag mig fortfarande något tvivlande till men drömma kan man ju alltid. En dag kanske jag odlar egna klängrosor och är helt bekväm i den fullfjädrade romantiken.

Verkstan presenterar pt.3:

Kjol #1, Moster Agatas gardin.


(jag har ett visst problem med genomskinligheten på linnet, ni får ursäkta, ska skärpa mig.)

Verkstan presenterar:

Knappbralla #1, Monkey business. Kanske borde sy till mig själv också, vem vill inte ha lila apbyxor liksom?