fredag 28 mars 2014

Fabbologi.

Idag tänker jag på Sjörövar-Fabbe. Och på meningen "Sjörövaryrket passar'n bra, det är bara att röva och ta." Livslektion! Ibland när jag har kris brukar jag idissla faktumet att det man jobbar med inte definierar vem man är. Fabbe har ju fattat det där. Han är inte sjörövare för att han jobbar med det. Han har tvärtom valt sjörövaryrket för att han är sjörövare! Så måste det ju vara. Även om han skulle sadla om och bli bagare så skulle han ju vara Sjörövar-Fabbe fortfarande, eller hur? Bagar-Fabbe? I think not.
Sen kan man ifrågasätta Fabbes moral men han verkar ju i allafall ha en tydlig uppfattning om vad han vill och det är fan skitsvårt.

söndag 23 mars 2014

Den berömda ån.

Nu har jag nog skjutit mig i mina Nike Air Pegasus. Plågade mig igenom löppasset igår och lyckades knäcka den magiska gränsen 5 km! En halv mil, damn it. Orimligt nöjd med mig själv. Här får ni en guide över detta osannolika event:
1 km: Jo, det här går ju ganska bra.
1,5 km: Vadå, har jag inte kommit längre?
2 km: Det är skitlångt kvar ju.
2,5 km: Kanske blir en kort runda idag.
3 km: Bara till den där stolpen där borta.
3,5 km: Se där, det var bara en s.k "tröskel".
4 km: Nu dör jag.
4,5 km: Jag dog eventuellt nyss men har bara inte märkt det, det här är så jobbigt att jag blivit förvirrad.
4,7 km: What?! Snart fem?!
4,8 km: Snart 5!
4,9 km: KÄMPAAA!
5 km: STANNA ALLA KAN SLUTA SPRINGA DET ÄR ÖVER JAG VANN.

Däremot kan jag ha ropat hej alldeles för tidigt. Dagens utflykt går till öppet apotek för att fixa stödbinda till knät. Några tips?

lördag 22 mars 2014

I-landsproblemets slut.

Om ca en vecka kommer vi att få kommunalt vatten och avlopp. Fattar ni?! Nä, det kanske ni inte gör för det låter inte så fancy men det är en sån jäkla lyx, I tell you! Vi har alltså haft en enskild brunn och en tank dit allt avlopp och gråvatten gått som vi fått tömd runt var 5e vecka (bortsett från våra första 1,5 år då vi körde med utedass). Och det kan ju funka jättebra och funkade jättebra tills vi rev stugan och byggde huset. Då, antagligen pga att någon skada uppstod i brunnen, blev vårt vatten skit. Så nu har vi bott i två år i världens finaste nybyggda hus men tvingats ha dunkar med vatten som vi hämtat någon annanstans ifrån på köksbänken för att dricka/laga mat och vattnet ur brunnen har levt sitt eget liv och ändrat både färg och doft efter eget lynne lite då och då.

Men om en vecka är vi påkopplade på det kommunala nätet och aldrig igen behöver vi stoppa en gäst som slår upp ett glas vatten ur kranen i köket eller ursäkta oss för den kalkbruna toaletten som får oss att framstå som ovårdade grisar eftersom den inte går att få ren. Eller duka fint men hoppas att ingen av någon anledning vänder på tallrikarna eftersom undersidorna blivit flammiga och missfärgade.
Vi kommer ha rent vatten att duscha barn i, tryck i kranen och jag ska för första gången fylla det där badkaret som bara har stått fram tills nu, stänga in mig och bada badkar, som vilken normal människa som helst. Inte en dag för tidigt. Det började kännas lite snopet för ett par år sedan när vi, som bor knappt 3 mil utanför huvudstaden, hade skitvatten när till och med min mammas 100 år gamla soldattorp mitt i den sörmländska skogen njöt av det kommunala finvattnet.

Men no more! Nästa vecka. Äntligen.


Man gillar ju panoramainställningen i nya telefonen dårå.

tisdag 18 mars 2014

Förtorkningsmagi.

I begynnelsen av denna här blogg plågade jag er en jul med en oändlig rad bilder av en julblomma i olika stadier av död. Dessvärre tvingas jag göra om denna manöver i år också. Jag kan bara inte få nog av döende blomster.




Nike to the Air to the motherfekking Pegasus.

Mina skor kom till slut och revolutionerade min värld, I tell you. Jag har sprungit varje dag förutom två de senaste 10. Jag som skulle promenera, at best. Jag som hatar allt vad träning/motion heter och blir trött av bara tanken. Som i princip försonats med att jag säkert förlorar ett par år på den här obändiga oviljan till träning, men so be it. Jag plågar mig inte frivilligt.
Jag fick mina skor och andra dagen jag var ute så kändes det, alldeles på riktigt, som om skorna ville springa. Jag tänkte så: det känns som att skorna vill springa. Så jag provade lite, tänkte att jag kanske klarar några hundra meter innan jag kollapsar, om jag har tur. Det visade sig att jag kom två kilometer innan jag klappade ihop. Så imponerad av mig själv blev jag att jag provade nästa dag igen. Och så har det hållit på. Idag sprang jag 3,7 km och hade nog klarat 4 om det sista jag gjorde inte varit öns i särklass brantaste backe. Typ 40 grader säkert.

Japp. Det hela är fortfarande något surrealistiskt. Plus att jag idag lyssnade på Lady Gaga hela vägen. Vem är jag?

Här får ni ett par andra skor som jag också haft på mig idag. För första och/eller sista gången får ni gissa själva.


fredag 7 mars 2014

Hej, vad gör ni?

Sitter ni inte och kollar på "A young doctor's notebook" på HBO Nordic? Varför inte det? Gör det.


torsdag 6 mars 2014

Och;

Obs! att jag även eventuellt kommer att få perfekt hy, fast b-kupa, storlockigt hår och några år tillbaka när skorna kommer.

De bortom all rim och reson efterlängtade skorna.

Mina puppor ba:
"Jarfalla, Sweden. 06.03.2014, 7:10 Out for Delivery"

Peppen!

(Det är osäkert exakt VAD för underverk jag förväntar mig att dessa skor ska utföra, bara ATT det kommer att ske. Eventuellt ökar min kondis samt minskar mitt midjemått ca 20% av blotta anblicken, något sånt tänker jag mig. Känner att det kanske behövde klargöras, det där.)
























onsdag 5 mars 2014

Tex: hur gör man för att inte dö av pastabrist?

(Alltså, den här headern. Måste verkligen åtgärda den.)

Jag har börjat med laktos- och glutenfri kost i ett försök att få bukt med de galopperande eksem som täcker ca 80 % av min kropp just nu och håller mig vaken om nätterna. Det går än så länge okej. Laktosen är inte så svår men gluten däremot. Har mer än några gånger stått handfallen i kylskåpsdörren och inte riktigt vetat varken hur eller vad. Så har ni några tips eller idéer eller erfarenheter som kan komma en rookie som mig till gagn, knock yourselves out i kommentarsfältet. Alla tankar kring detta välkomnas!

We will never be royals.

Det lunkar på. Jag hänger med Junior, väntar otåligt på mina in absurdum genomtänkta skor (som enligt UPS i skrivandets stund är i Danmark, yey), har släppt på min träna-guard och låtit A instruera mig i ett par sjukt jobbiga övningar som jag kan företa här hemma på golvet efter alla promenader jag tar och i framtiden ska ta i mina genomtänkta skor och i gengäld precis hetsätit med matsked en bit prinsesstårta med chokladmoussebotten som grannen donerade till oss nyss.

Vi har varit på slott. Hela världen var en oändlig räcka av gråtoner men vacker ändå.

Vi och de fyra närmaste firade A's 30-årsdag och drog runt ett dygn bland flyglar, gustavianska soffgrupper, kakelugnar och kristallampetter.


Vissa av oss red häst.

Frossade i det fantastiska påfundet afternoon tea.

Flera sorters mousse. Mitt på blanka eftermiddagen. Tänka sig.

En korg med öl, en bastu och brygga med utomhusjacuzzi som ångade i diset. Sedan champagne och fyra-rätters och en alldeles egen matsal.

Ett rum med utsikt mot sjön och jag insåg att jag får lite för lite av dimma och knotiga träd. Och afternoon tea förstås.