tisdag 16 september 2014

Sitt kvar i bilen, barn, mamma ska bara...

I morse när vi åkte till förskolan och det var tät dimma som lagt daggdroppar på varenda spindeltråd i hela skogen? Magiskt.






onsdag 10 september 2014

Kanske när jag blir stor.

I måndags började jag på en kurs i möbeltapetsering. Det är det jag ska göra nu, gå på kurs på måndagar och vara mammaledig resten av veckan. För nästan två år sen, när jag hade min sedvanliga yrkesrelaterade livskris sa min bästis "Men ska inte du bli möbeltapetserare?". Nu har jag stött och blött det ett bra tag och insett vilken jäkla bra idé det var. Att jag inte tänkt på det tidigare. Så nu ska vi se om den funkar lika bra i praktiken. Hur som helst var det himla fint att sitta där på en pall vid en bänk och spänna sadelgjord, sy med kroknål och bli lite skitig under naglarna. Det blir nog bra, det här.

Hemma fortsätter ampeltillverkningen. Alltså, kan inte sluta.




söndag 7 september 2014

Blocket

Häromdagen fick jag och A ett ryck och började sälja grejer på blocket. Sånt vi inte tänkt på att sälja tidigare och sånt vi tänkt på i flera år att sälja men aldrig kommit oss för, typ radiatorer och parkettgolv från gamla stugan som istället tagit upp i princip all plats i vårt lilla förråd, så himla smart. I ren iver har vi rivit upp grejer omkring oss och utropat den här?! eller den här?!
Det ÄR verkligen en lisa för själen att rensa ut, göra sig av med.

Tills jag inser att för varje grej jag lägger ut på blocket skaffar jag mig åtminstone en till främmande person att ha att göra med. Dåligt stavade mail, intressen som snubblar på tröskeln och går upp i rök, tusen frågor. Om det hela kommer att vara värt det återstår att se.

onsdag 3 september 2014

Så himla sorgligt i skogen.

Tidigare idag berättade vår granne att hon fått ringa viltvårdare igår för att det låg ett rådjur på hennes tomt som knappt kunde röra sig för att hela bakdelen släpade i marken bara. Den hade släpat sig en bit in i skogen när man kom i närheten och ett kid hade hoppat iväg bland träden. Och sen hade viltvårdaren kommit och skjutit det och sagt att det var en get och att nästan allt varit brutet och att hon var uppenbart diande. Nu tänker jag på kidet och vill grina lite mest hela tiden.

Ursäkta den hurtiga pysselstilen men alltså there's no stopping.

Ja, Äpplet har blivit pysselblogg, kan inte hjälpas. Efter workshopen igår kom jag hem och styrde ihop en lampa i ren iver. Skärmen köpte jag på Myrorna för ett halvt liv sen men den har bara legat på hyllan tills nu. Här är en före-bild när jag har den på huvudet helt vanligt, när jag dessutom är flera år och ett par barn fattigare än idag.

Någon otroligt kreativ och tålmodig person har klätt in den i intrikata lager av plastband som jag inte haft hjärta att röra förut men plötsligt förra veckan brutalt klippte sönder. Kvar blev skelettet som jag sprayade med samma färg som kulorna i ljusstaken. Det jag är mest nöjd med är nog lamphållaren i porslin, så fin! Och faktumet att jag lyckades plocka ihop alla elektriska delar i någon random el-webshop utan att det blev fel grejer. Träkulor och en textilsladd, "antik" glödlampa som är alldeles för stor visserligen men iallafall, ett passande fönster och så var det klart!



Går nu runt som en hungrig hund och sniffar genom hela huset efter saker som kan behöva lite färg, någon träkula eller lite ampel på sig. Man kan aldrig få nog av någotdera. Eller jo. Men inte just idag.

Tre timmars bliss en vanlig tisdagkväll.

Igår kväll var jag hos Betonggruvan och lärde mig knyta amplar i makramé. Betonggruvan aka Josefine Halfwordson och möbelmakaren Mimmi Staaf håller såna här workshops titt som tätt, håll koll på hemsidor alt insta (@betonggruvan och/eller @mimmistaaf) och gå på en sån för det var helt fantastiskt. Hashtagen #hantverka skapades igår också om man vill kolla hur det såg ut. Även om jag inte är så bra på att mingla och ibland antagligen framstår som direkt konstig bland folk jag inte känner (typ inser att jag svarar på tilltal alldeles för sent eftersom jag fastnar i funderingar på vad jag ska svara) så var det himla fint att sitta runt ett bord tillsammans med andra och göra något med händerna. Eventuellt kommer jag nu knyta amplar tills vi har slut på fönstergluggar. Och sen knyta ampel runt en lampskärm och en termos och kanske också ett barn.








tisdag 2 september 2014

The Killing.

Okej, så nu har jag också sett klart The Killing S04. Och det är bitterljuvt. Säsong 4 var inte den bästa och slutet har jag också lite dubbla känslor inför. Sara Ödmark på tvdags.se formulerar ungefär exakt vad jag känner; den där djuplodade, lojala vänskapen helt befriad från sexuell spänning har för mig varit en av seriens största behållningar, så att kyssen i slutet uteblir var en lättnad kan man minst sagt säga. Att de ser på varandra med kärlek och faktiskt ser friska och välmående ut kan jag absolut vara med på men om mer följer så behöver inte jag nödvändigtvis veta om det.
Kommer sakna Linden och Holder dock. Regnet, ciggen och bitande ärlighet.

måndag 1 september 2014

P to the M to the S.

Jag har lite pms, tror jag. Jag har skaffat mig en mens-app så att jag kan hålla reda på och förstå mig själv och annat som man nu för tiden kan anförtro sin mobiltelefon. Jag har inte haft den så länge än, appen, så min cykel har inte riktigt hunnit utkristallisera sig ännu, men en god gissning är att vi är någonstans i veckan före. Hur som helst skulle det förklara bland annat det sammanbrott jag fick igår när jag kollade på andra säsongen av Masters of Sex och det var hemskt om ett spädbarn som fötts tvåkönad och hade en skitpappa som tyckte att han ("han" enligt kromosomuppsättningen) var ett missfoster. Så skulle han opereras och satt fast i en ställning och skrek och då var det som att kroppen min slets itu och instinktivt slängde jag ipaden ifrån mig och bröt ihop och fulgrät. A fick klappa och göra te och macka och övertyga mig om att för de allra flesta bebisar så går det bra och att de oftast inte har skitpappor och att det inte var på riktigt.
Usch, nu börjar jag tänka på det igen. Måste gå och göra te och macka.

I heart träkulor.

Ljusstake av träkulor och läderband. Allt man behöver finns hos Panduro i olika storlekar och former. De turkosa kulorna är sprayade med Montana Black, kulör 400-6320 Hope, köpt via skapamer.se som har übersnabb leverans om man beställer på förmiddagar, mkt bra! 



fredag 29 augusti 2014

Nähäpp...

Såå trött. Den där att somna halv nio när man lägger ett barn. När kvällen, de där efterlängtade timmarna när ungarna somnat, bara rinner ut i sanden och blir ingenting. Jag blir lika besviken varje gång. Speciellt dagar som idag när kreativiteten och lusten legat och ryckt i mig hela dagen och jag liksom gått in och ut ur mitt rum tusen gånger, tittat på symaskinen, slagit på, slagit av, plockat bland tyger, flyttat en penna från en hylla till en annan bara för att få göra någonting och hela tiden tänkt att ikväll, åh vad jag ska suga musten ur den där dyrbara egentiden. Men när den kommer så orkar jag inte. Hela kroppen bara lägger ner, hjärnan stämplar ut och går hem. Så jag beställer lite grejer från nätet så att jag kan pyssla ihop den där lampan någon annan kväll, när jag inte somnar i soffan framför The Killing.

torsdag 28 augusti 2014

När jag odlar.

Jag har förmodligen inte ett grönt finger på min hand men vad jag trots det ändå har är två paprikaplantor, en chili och en muterad basilika i en pallkrage på altanen. Den ena paprikaplantan är enorm och producerar lika överdimensionerade paprikor. Men, och nu kommer den ödmjuka okunskapens ansikte fram, när får man skörda egentligen? Jag har vårdat och stirrat, vårdat och trugat den där plantan HELA sommaren och nu är sommaren i princip över och jag har ännu inte fått smaka den hemodlade succéns frukt! De bara hänger där, svullna och gröna och blir aldrig varken röda eller gula eller någon annan färg som skulle föreslå någon slags mognad. Ni får ursäkta en novis frustration men HUR LÄNGE SKA MAN VÄNTA EGENTLIGEN?! Avundsjukt ser jag på instagram hur folk hela sommaren gått ut i sina små köksodlingar och plockar ihop kvällens sallad med jordiga fingrar medan jag sitter i min solstol bakom mörka glasögon och får inte en sekunds bekräftelse av den där förbenade plantan, hur jag än blänger på den. Vad gäller den andra paprikaplantan så verkar den ha gett upp och förtvinar långsamt i den förstas arroganta skugga, berövad både sol, jord och utrymme.

I en annan krage har jag jordgubbar. Eller "jordgubbar". Jag har plantor som växt explosionsartat och slängt ut långa tentakler år höger och vänster som rotat sig alldeles av sig själva och vuxit upp till ännu fler exploderande plantor ungefär så som jag föreställer mig att utomjordingar förökar sig i någon drypande håla i rymden. Men inte en enda gubbe. Och nu visade det sig dessutom att den där inbrottstjuven som strök runt på altanen igår kväll och skrämde skiten ur mig som satt i soffan helt fredligt och tittade på The Killing, tydligen var ett hungrigt tjuvaktigt rådjur. Så nu har jag inte ens alienplantor längre.

Och så är det chilin. Som visserligen klämt fram någon typ av frukt, om än i vanlig ordning konstant omogen, men som inte är avlång och smal så som bilden visade och som jag hade tänkt, utan snarare som en liten, veckad paprika. Rund och bullig, som sådana där köttiga tomater man kan få långt ner i södra Europa. Det kan ju vara så att jag, helt omedvetet på slumpaktig väg, ympat fram en helt ny sorts chili som kommer att revolutionera hela grönsaksbranschen med sina kick ass egenskaper. Man vet ju aldrig, konstigare saker har ju hänt.


Kungen av arroganta paprikor.

onsdag 27 augusti 2014

Åka till stan.

Idag var jag på stan. Alltså, riktiga stan, den man måste åka t-bana till t-centralen för att komma till. Fast jag åkte bil, men iallafall. Det var så länge sen jag gick på Drottninggatan att jag kände mig helt storögd och turistig. Och ställd över allt folk. Vad gör alla människor hela dagarna om de har tid att shoppa kl halv 2 en onsdag, allihop? Jobbar ingen?
Iallafall så åt jag stekt strömming i Hötorgshallen (vad fint det har blivit där! mvh Sist på bollen) samtidigt som jag gungade vagnen med ena foten som ett annat storstadsföräldraproffs. Tyvärr fanns inte det jag åkte till stan för att köpa trots att Junior spelade rutinerad bebis och sov precis hela tiden och att vi betalade nästan 200 spänn i garageavgift.
Sen åkte vi tillbaka hem till korkeken. Vilken fin jäkla ek det är, känner jag.


Lite om att sy för barn.

Att sy kläder till barnen är roligt, smart och behöver inte vara särskilt komplicerat. Jag syr enkla saker till våra barn, de mer avancerade projekten behåller jag till mig själv av rent egoistiska skäl; jag vill inte se något jag lagt ner timmar på få sig brutala sandlåde-/leromgångar och slitas sönder på nolltid. Att däremot slänga ihop tröjor och mjukisar efter behov går fort och enkelt. Jag handlar nästan alltid tyg antingen på rea eller från stuvhögar så materialkostnaderna står i god relation till den tid plagget används innan det blir för litet/slits ut. Det finns tusen ställen att hitta mönster för barn, både på nätet och i fysisk form (tex Ottobre som har både gratismönster på hemsidan men framför allt säljer mönstertidningar. Ett annat tips är det här vahettere google.). Jag använder ganska ofta mönster ur den här boken:


Här finns grundmönster till de flesta typer av plagg och tanken är att man själv ska kunna utgå från grundmönstret för att sen utveckla till något eget. Inspiration får man dock leta efter på annat håll, "Mönster och konstruktioner..." är en helt färglös men mycket effektiv handbok som tillhandahåller precis vad man behöver rent tekniskt. Resten får man sköta själv.


Det här setet till Junior tog i effektiv tid, mellan blöjbyten och räddningsaktioner, kanske 1,5-2 timmar att få ihop. Skulle man eller vill man börja sy regelbundet kan jag dessutom högljutt och ivrigt rekommendera att investera i en overlockmaskin. Jag har en ganska enkel Singer-maskin som jag fick av min mamma förra julen, köpt på Hemtex för strax under 3000 kr och den har, både i tid och effektivitet, betalat sig flera gånger om redan! 


Något som jag skulle kunna och verkligen borde bli bättre på är dock att återanvända material som finns hemma redan. Saxa ur kläder som jag och A kasserar tex. När jag tänker på det så har jag ju en hel hög t-shirts som A tyckte sig vara klar med i någon låda. Återkommer om detta viktiga. 

tisdag 26 augusti 2014

Augusti-höst.

Den här hösten som håller på att hända? Lite sorgligt är det för att jag, sen vi flyttade från stan, faktiskt njuter av sommaren. Lite skönt är det för att jag älskar att få klä på mig mycket kläder. Kofta, kängor. Älskar kofta och kängor. Hösten är mysig och snygg. Jag trivs bäst med kläder på mig, jag trivs bäst när andra har kläder på sig också.

En annan grej är att det börjar. Om det är något som ska börja så börjar det ju ofta på hösten. Jag ska vara mammaledig förutom på måndagar för då ska jag gå på möbeltapetseringskurs! Alltså peppen! Jag har peppat hela sommaren genom att släpa hem grovsopor från allehanda grannar som tömt sina gamla stugor. Solstolar, pallar, brickor plus två 50-talsstolar och en öronlappsfåtölj som står i mammas förråd och väntar på att jag skaffat mig tillräckligt mycket skills. Jag ska bli så jävla bra på det här, jag känner det! Så här har jag instagrammat det hela.

Nu ska jag gå och skaffa mig en matsked tårta. Sa jag att det är vit prinsesstårta med chokladmoussebotten?




måndag 25 augusti 2014

När det fylls 5.

Alltså, vad fruktansvärt trött man blir av att ha barn som fyller år! Och då har vi inte ens haft kalas. Det hade vi förra året. Och förrförra. Och efter båda sa vi att det här gör vi ju inte om. Med håret på ända, svettiga pannor och begynnande magsår stod vi i det slagfält som är resultatet av ett 4-årskalas och insåg att ingen kunde egentligen säga ifall någon faktiskt haft roligt i den tornado av sockerstinna förskolebarn som på gränsen till hysteriskt dragit genom huset de senaste två timmarna.
Det jag kunde minnas var att en framförde klagomål över att det var fiskdamm och inte skattjakt, den radiostyrda bilen föll som en köttbit ner i en pöl pirayor, hur en spännande och alldeles nyöppnad present försvann i händerna på ett äldre barn medan Knappen längtansfullt väntade på sin tur och lite andra sådana där blodtryckshöjande utmaningar som kommer med barn.
Så vi bestämde att istället för kalas får barnet ifråga välja en aktivitet + en kompis och så gör vi det. Typ Grönan, djurpark, bio, såna grejer. Så Furuviksparken blev det. Vi var föga imponerade av parken som sagt men Knappen verkade nöjd fram tills att ovädret drog in, då hans rädsla för åskan tog över lite.

Dagen efter hade vi födelsedagslunch så att mormor och gudfar fick fira och på kvällen gick A och Knappen och såg Hammarby spela på ett fullsatt Tele2.
När alla till slut somnat låg jag i soffan och pös långsamt ihop som en av ballongerna i kristallkronan. Trots att man skiter i kalas är det som att springa ett maraton, de där födelsedagarna. Men en bra sak är att det nu, i en låda i kylskåpet, finns en ganska stor bit tårta kvar som jag skamlöst äter upp en långsam matsked i taget. Vit prinsesstårta med chokladmoussebotten.
Vänta. Jag säger det igen.

Vit prinsesstårta med chokladmoussebotten.

Uh-hu.