söndag 1 maj 2016

Pms-veckans höjdpunkt

var härom kvällen när A var ute och drack öl med sin syrra och jag hade peppat för att laga pasta med zucchini och fetaost till mig och barnen. Eftersom A inte gillar zucchini men skulle bort och jag plötsligt insett att jag hade min zucchinichans så framstod genast denna anspråkslösa maträtt i all sin enkelhet som en gourmetmåltid för mitt inre öga. Det gick i vanlig ordning när jag lagar mat sådär. Det ena barnet petade i maten och det andra försvann.
Jag tröstade mig i min antiklimaktiska ensamhet med att äta pizzarester till efterrätt och chokladsås med lite glass. När Knappen väl dök upp ljög jag och sa att pizzan var slut så jag skulle kunna äta upp den själv senare. A proud moment.

För att ändå landa på fötterna framhålles dock min till synes outtröttliga tilltro till att jag en dag kommer att laga något som är, om inte MYCKET gott, så åtminstone jättegott. Vad härligt det ska bli.

söndag 24 april 2016

Om när jag dog lite grann av obekvämhet på ica.

En sak med att ha flyttat tillbaka till sin barndomsort är att man verkligen inte är ensam om det. Regelbundet springer jag in i gamla kompisar och bekantingar och bekantas bekanta och han med håret och hon med naglarna och kaxiga storasystrar och truliga småbröder och alla deras föräldrar. Ibland hälsar man, ibland inte. Ibland tittar man på varandra i smyg eller helt öppet och igenkänningen finns där men det räcker så. Och så ibland blir det som idag; så krystade konversationer att hela ens person vrider sig som en mask innanför huden och man hellre hoppar framför tåget än byter ett enda ord till i denna tornado av obekvämhet.
Vi har aldrig pratat förut trots grundskola och gymnasium under samma tak. Vi har gemensamma kompisars kompisar at best. Jag är övertygad om att hans fördomar om min töntighet är ca exakt lika intakta som mina om hans korkade snobbighet. Vi låtsas att vi inte ser varandra genom hela vår lokala lilla hutlöst dyra ica-butik men när jag hamnar bakom honom i kassakön märker jag på hans sätt att vända sig om att han har bestämt sig och gjort det oundvikligt. Jag tittar upp.
"Tjenaa!" utbrister han med höjda ögonbryn som om det var ett hett efterlängtat återseende. Jag hälsar tillbaka, som man gör, med ett obegripligt, av artighet (antar jag) framkallat, tonfall som om jag också bara väntat på att få träffa just honom och i samma ögonblick inser jag mitt misstag. Man kan inte sluta prata efter ett sånt hälsande. "Hur är läget då?" säger han och nickar lite. "Tack bra!" svarar jag med den där lätt höjda rösten som liksom hintar att det faktiskt är ganska bra, trots allt man kan tänka sig. "Själv då?" kommer jag på lite för sent och medan jag packar upp varor och aktivt undviker hans blick. Här har jag även hunnit stressa upp mig så mycket över att den här konversationen ens tagit fart att jag inte vet vad han svarar. Men jag antar något, för det blir tyst och han tittar på mig och det är plötsligt tyst för länge och febrilt letar jag efter något att säga eftersom jag tydligen nu tagit på mig att föra detta stelopererade ögonblick in i evigheten.
"Bor du här ute?" blir det. Det gör han. Typ. Han bor halva tiden i stan också. Jag får inte ihop det, det där luddiga svaret jag kanske borde förstå någonting av om jag bara var en annan person, så jag säger att "det låter ju... lagom." Lagom? Han är förvirrad, det märks på det lätt spända fnysskrattet och det är fan jag också för vad menade jag med det? Jag bestämmer mig för att det var ironiskt men det kan jag ju inte liksom tala om och nu har jag tänkt på det så länge att ytterligare en tystnad är alldeles för lång och han suckar jättehögt och säger att han plötsligt blev så otroligt trött! Jag med, känner jag. En och en halv mil har han sprungit idag, berättar han. OCH utfört någon annan slags träning innan också. Och jävlar vad trött han blev nu på en gång!
Åter igen funderar jag på varför han berättar det här nu så länge att han liksom hinner titta efter ifall jag tänker svara eller inte. Innan jag svarar funderar jag även lite på hur fruktansvärt löjligt, ÄNNU löjligare even, det här måste låta för en tredje part. Kan den parten möjligtvis vara någon bakom mig? Eller hon i kassan? Jag smygtittar på båda. De verkar inte höra eller så låtsas de bra.
Jag svarar, nu pinsamt sent, något putslustigt om att det är dags att ta helg på söndagkvällen. "Höhö!" säger han. Eller jag eller båda eller jag vet inte längre för NU MÅSTE DET TA SLUT! Och det gör det strax därefter när jag stint koncentrerar mig på kassörskan och han står med sina varor i handen och är färdighandlad och jag ser i ögonvrån hur han öppnar munnen för att säga något och jag snabbt som blixten nästan skriker "Hej då!" och börjar fingra på kortapparaten. Han lyfter sin enlitersflaska av den svindyra 50-spännsjuicen i luften, "harebra!" och går därifrån/hem/ut i kvällen.
När vi kör ut från parkeringen hamnar vi bakom den mattsvarta Mazerati vi såg parkera samtidigt som oss tidigare, Knappen är mycket imponerad. Vi kör efter den ett par kilometer innan den svänger in på den lilla vägsnutt med enbart sjötomter som vår hjälte sa sig bo på. Typ. När han inte bor i stan.

torsdag 14 april 2016

Toscana-längtan och en sur en + äpple.

Så. Nu har jag äntligen fått tillbaka min/en telefon och ordningen är återställd. Tydligen blev mina samlade internetförehavanden lidande av telefonhaveriet trots att familjen äger både datorer och ipad som inte badat i toaletten.
Anyway.

Vi har börjat planera årets Toscana-resa. Eftersom A inte flyger så brukar han bila ner medan jag och barnen ett par dagar senare har flugit till lämplig ort antingen i Italien, eller som förra året, i södra Tyskland och så plockar han upp oss där. Målet har varit att vi alla ska bila tids nog men jag får lätt yrsel, svettningar och tunnelseende av bara tanken på fyra-fem dagar i bil med Junior. Men. Barnen blir större och plötsligt var den där relativt billiga flygbiljetten inte så billig längre så det lutar åt att alla personer här tutar och kör Sthlm - Chianti i juni. Eftersom vi har grannar som är både italienare och greker och som bilat i vad som verkar vara generationer så bjöd vi in oss själva på kaffe till dem för lite tips och reinforcement förra helgen och nu känns det hela lite lugnare. Det här ska nog gå bra. Förra årets två-dagarstripp från München till Toscana var lite som ett genrep och det klarade vi utan kris och panik.
Det här blir fjärde året i Castellina in Chianti och här får ni ett "härligt" självporträtt jag tog i ett utslag av konstnärlig inspiration vårt första år. Ni ser ju hur bra det är där (och hur förtvivlat UNG JAG VAR!).

måndag 4 april 2016

Måndag hela dagen.

Idag har jag haft en bajs/bra dag. A skulle börja på nytt jobb och tio minuter innan vi var tvungna att åka hemifrån och medan han fixade frillan passade jag på att tappa min telefon i toan. Vet ni hur en iphone 6 passar i ett avloppsrör? Like a glöve, I tell you.
Jag, som uppenbarligen har en mycket mer symbiotisk relation till min telefon än jag helst vill erkänna, bröt ihop (igen) och låg som värdigheten själv på knä med armen halvvägs ner i toan och grinade i tio minuter. Det hjälpte inte, så jävla dåligt. Telefonen satt där den satt och klockan gick och gick.
Jag fick lämna den. I toan. Sådär bara.

Här kan vi stanna upp ett ögonblick och föreställa oss hur jag i en parallell värld bjöd A på ett fulländat musikalnummer av lyckosparkar och hejarop på väg till nya jobbet.
Så.

Lämnade barnen och körde lugnt och laglydigt till en läkartid som jag nu var försenad till. Träffade doktorn som drog ut på tiden. Körde lugnt och lagligt rakt in i århundradets rusningstrafik på Essingeleden. I norra länken hade de nya infarterna öppnat så folk körde som yra höns varpå jag plötsligt befann mig på E4an på väg i fel riktning med begynnande magsår och stirrig blick.

Det är nu man ringer någon.

Passerade elevkökets Iprenförråd på väg till verkstan, en halvtimme försenad. Fantiserade om floder av kaffe och betande enhörningar på ängar av hallonsnören.
Spenderade dock resten av dagen med den här ▽. Och det är fasiken nästan lika bra.


Och telefonen. Lossnade först när grannskapets byggherre själv kom hit, monterade loss och vände upp och ner på toan. Dagens lärdom alltså; ha inte mobilen i bakfickan när du ska kissa.
(edit. Ha inte en iphone 6 i fickan. Studier visar att en iphone 5 klarar ett snabbt dopp i toan förvånande bra plus är även lätt att få upp.)

fredag 1 april 2016

Helg på det.

Idag kom Knappen hem från sitt påsklov på landet med mormor. Där hade han kört slut på både henne och hennes fästman samt försatt sig i skuld då han "lånade pengar av mormor när jag tvingade henne att köpa lego".
Junior har sovit hela nätter hela veckan. Eureka! Imorgon är det jag som köper en våningssäng och reclaimar dubbelsängen till föräldrarna.
Plus styrt upp anslagstavla till verkstan. Så jäkla bra. Man köper kork på 3 metersrulle och får med fin bok med bra inspiration till hur man kan sätta ihop olika mönster. Stift med träkula från Granit.
Enda bra med pms; jag får saker gjort.


måndag 28 mars 2016

Hej då påsk.

Okej, sista påskdagen då. Knappen har spelat fotboll med sina grannkompisar hela helgen. Bokstavligt talat. De har i olika konstellationer och i varierande antal spelat fotboll på vår gräsmatta HELA helgen. Eftersom A varit redigt förkyld å sin sida så har jag hängt med Junior och lite löst folk han känner. Käkat våfflor, ritat på händer, fötter och möbler, sovit middag, falsettskrikit i protest mot livet och andra grejer 2-åringar gör.
Fick barnledigt ett par timmar idag pga ovanstående plus pms. Ambitionen var att antingen se "Pojkarna" på bio eller köpa en sopskyffel till verkstan på Granit. Rimlig nivå som ni hör. Gick/åkte efter bästa förmåga runt på stan och okynnesshoppade bijouterier, sopskyffel, tishor och batterier (?).
Imorgon fortsätter Knappens lov ute på landet med mormor medan vi andra återgår till ordinarie aktiviteter ink godisförbud.

söndag 27 mars 2016

Astråkig faktiskt.

Barnen kollar på Buskul på Morgonshowen. Buset är att ungarna gömt en walkie talkie någonstans och får sina föräldrar att leta efter röster på olika ställen. I slutet av buset skrattar allihop. Förutom en pappa. Han står med walkien i hand och utbrister "Jag har inte tid! Jag har inte tid!". EXAKT så skulle förmodligen jag reagera. Hur tråkig?!
Practical jokes har verkligen aldrig varit min grej. Nu har jag inte råkat ut för särskilt många men när det hänt är jag en sån som känner sig fruktansvärt förnedrad, munnen spänns i ett stelt leende, jag stöter ut något slags svindålig imitation av ett skratt som låter "he! he" och går därifrån skitirriterad, olidligt generad och förbannar alla människor jag känner.
Charmigt, va? Att kunna bjuda på sig själv. Mmmm.

torsdag 24 mars 2016

Skärtorsdag

Knappen är ute på påskkärringturné med sin bästa kompis E. De kommer förbi här då och då innan de drar vidare. Nyss kom de hem med en hel chipspåse. En hel påse! Vem ger bort hela chipspåsar till påskkärringsbarn?! Under tiden har vi ätit middag eftersom jag redan imorse gav upp någon som helst idé om att han skulle äta middag mitt i den karavan av kärringar som den här extremt barntäta ön genererar när Jesus dör.

On another note, här ska ni få en tillbakatorsdag till för 7 år sen när jag var höggravid med Knappen och blev förlamad i halva ansiktet men tydligen var gla' ändå. Obs att bilden är tagen i juli. Halsduk och dubbla stickade tröjor. Skitsommar.


Glad påsk!

onsdag 23 mars 2016

På bar backe i Hjorthagen.

Vaknade av ett sms på telefonen från banken som talade om att det förekom tvivelaktiga utlandstransaktioner på mitt master card och att det nog vore bäst om jag ringde banken. Ringde banken. Nu är kortet spärrat och jag ska få ett nytt om eh hundra år när alla röda dagar är slut och snigelposten kommer igen. Handlade mat och fick lägga ifrån mig saker i kassan för att mina ynka kontanter inte räckte. Så värdigt.

Iallafall. Åkte på studiebesök hos en sadelmakare i Hjorthagen istället. Drack kaffe, åt kakor och tillverkade livremmar. Mycket bättre.




tisdag 22 mars 2016

Nya tider i skolan.

Idag har vi ÄNTLIGEN börjat en ny programkurs i skolan. Det innebär att till skillnad från de programöverskridande kurser så som stilhistoria och materiallära så har vi äntligen fått komma in i vår egen verkstad igen! Vi ska börja med att jobba i läder, vilket jag aldrig gjort förr, och ska sy en stolsdyna. Det verkar vara ett så himla häftigt material!
Känns så sjukt pepp med skolan nu!
Ska gå till doktor i traditionell kinesisk medicin i eftermiddag för eksemen. På telefon sa hon att eksem är svårt men att hon skulle titta på mig iallafall. Blir spännande. Heja doktorn!
Plus fick tillbaka min stilhistoriatenta med högsta betyg!
Det går bra nu.


Vegetabiliskt garvat läder från Tärnsjö. Så himla fint.

måndag 21 mars 2016

Om att vara en bradålig feminist.

Har i veckan haft en liten nätdiskussion i Mirijams kommentarsfält angående all skit hon fått för att hon dokumenterat och delat sin 10 veckors träningsutmaning på ett eller annat sätt. Läs inlägget och skrolla sedan ner och läs Tjejsaren briljanta kommentar om feministers skuldbeläggande av enskilda kvinnor och de helt orimliga krav som ställs på kvinnor i feminismens namn. Just nu älskar jag internet och folk som internet ger mig.

lördag 19 mars 2016

Kärlek på festen.

Hade ett snack med Knappen idag om det här med att "fucka loss". Om att det är ett ganska fult ord som kan betyda en massa olika saker i en massa olika sammanhang och allt sånt där. Men det här stora lilla barnet hade en egen teori och han är så himla fin och tänker så bra bara. "Ah meh fuck, det betyder sex och ah sex, det är kärlek så det dom menar är kanske att det ska vara kärlek på festen!"
Kärlek på festen.
Ja, vi bestämmer det.

I ♥️ Morris Lessmore

Läste boken för Knappen igår kväll och kom på att det ju finns en helt magisk film som jag hade glömt, så vi tittade på den också. Och grät en skvätt. Finaste någonsin.


torsdag 17 mars 2016

Ikea hack 1, 2 och 3!

Idag har jag spraymålat grejer som en galen person. Köpte detta mästerverk till satsbord på blocket igår kväll:


Plastfilm med trämotiv, mmmm. Observera även att benen fått en liten bård av samma plastfilm. Damen som hackat det här Ikea-bordet hade även hackat sitt kylskåp genom att tejpa det randigt med guldtejp. Plus att det jag trodde var en heltäckningsmatta över hela hennes hem visade sig vara ett lapptäcke av småmattor. Älskar folk som fixar. Älskar blocket för att man får komma hem till random folk som fixar.

Ijallafall. Jag var inte jättesugen på plastfilm så det här hände:



Eftersom våra barn har en tendens att ligga/kräla/rita/spela boll på vårt nuvarande bord och det kändes lite fisigt att sno det från dem så styrde jag upp en liten egen hörna för dem i vardagsrummet. Gick ut i förrådet och grävde fram Knappens gamla Kritter-möbler och tänkte att vafan, jag sprayar!
Före (ink glimt av min nya verkstad!):


Efter:


Ungefär här hade jag fått upp ångan (årets understatement, tänk mer... manisk) och såg mig om efter mer att spraya. Och eh ja. Den röda gungälgen förvandlades till DEN GYLLENE GUNGÄLGEN!


Så många gånger den varit på väg till tippen. Men med så mycket glamour får den stanna.

Jag känner mig ganska nöjd på det hela taget. Dock får vi se hur länge det håller, jag har ju tydligen effektivt förvandlat ca hela vårt vardagsrum till olika nyanser av petroleum, turkos och guld. Plus att hela möblemanget just nu står ute på luftning eftersom färgen luktade så mycket att A blev illamående. I övrigt; ett bra dagsverke om jag får säga det själv!

onsdag 16 mars 2016

Sista rycket.

Idag påbörjas operation Vittsjö. Det är kanske den slutgiltiga dödsrosslingen från vårt vardagsrum innan jag säger upp mig, flyttar till Bahamas och börjar dricka paraplydrinkar istället. Eftersom jag skrev klart min tenta på två dagar som en jäkla chef!, så går dagens exkursion till byggvaruhus, graffitibutik och hägersten där jag ska blocketshoppa det fulaste bordet evah. Vem sätter på plastfilm med trämotiv på ett glasbord? Den personen. Sen blir det Ikea hack för hela slanten. Du käre värld, tack för inredningshets och pinterest.

Det blir nog Bahamas iaf.