Föräldraledig.

Nu börjar den. Den där stadiga förminskningen av ens värld som en föräldraledighet så lätt för med sig. Denna företeelse kan ta sig uttryck på flera sätt. Exempel:

- Under förmiddagen föds ofta en luddig impuls att "göra något". Detta resulterar allt som oftast att jag drar runt barnvagnen i någon typ av galleria och "uträttar ärenden" eller skaffar saker jag eller någon i min familj "behöver".
- Efter nyss nämnda aktivitet kan jag enkelt tillbringa en hel eftermiddag (eller bevisligen flera) med att fundera på och nästan uppröras över varför klädkedjan Zara, som jag älskar att hata och hatar att älska, den här säsongen absolut vill förvandla hela sin målgrupp till små pensionärer. (Hatar pga usel service och dålig stämning, älskar pga har hittat flera av mina mest bisarra plagg där tex zebrablusen som alltså inte var zebrarandig utan full av små zebror.) Det är ett under att inte ingången blockerades av ett berg av kunder som kollapsat av beige/marinblåchock.
- När jag nyss skulle fixa en kaffe kom jag skräckslaget på mig själv att under bråkdelen av en sekund välja kaffekopp efter hur snygg den skulle vara att instagramma. Mår nu lätt illa över mig själv och hinkar det där kaffet i den fulaste koppen jag kunde hitta (en fruktansvärd tingest med Andy Warhols Monroe-porträtt på som jag haft sedan jag flyttade hemifrån och tyckte att den utstrålade någon slags cool kulturmedvetenhet som jag gärna ville förknippas med).

Iallafall. Det ska bli spännande att se vart denna högintellektuella tillvaro tar vägen. Det blir väl annat när bebis blir lite större och vill annat än bara äta/sova. Borde kanske gräva fram kameran och återuppta Projekt: En om dan från förra mammaledigheten. Jag vill ju helst inte bli hjärndöd någon gång det närmsta året.