torsdag 12 december 2013

Det bästa med Knappen & Junior.

Ibland när tittar han upp på mig när vi pratar, min stora lilla hjälte, och ögonen är klarblå och stora och har samma form som hans pappas, tycker jag nästan att jag kan se hans tankar virvla omkring därinne, som ett dimstråk. Hur de där ögonen inte kan gömma alla funderingar kring världen som stormar kring honom. Vad universum är, vart vatten kommer ifrån, varför man ibland tänker på saker man är rädd för, varför man måste städa sitt rum.

Ibland vaknar jag på natten brevid den här lilla, nya kroppen, som börjar bli rund och valkig så som storebror aldrig var, och när jag anstränger blicken kan jag se hans ögon som runda svarta skuggor. Han ligger helt stilla, bara fingrarna rör sig lite som om han hörde en melodi någonstans ifrån och omedvetet följde den med handen. Han ligger vaken, tyst och alldeles lugn och bara tittar och tittar in i mörkret. Vad tänker han just då, vad ser han, vad känner han. Snart faller ögonlocken långsamt ihop igen och han driver iväg, munnen mjuk och halvöppen.

Det bästa med Knappen och Junior är att de är alldeles magiska.

3 kommentarer:

Jessica sa...

Vad otroligt fint skrivet!

MissParker sa...

Vilket vackert och kärleksfullt inlägg!

Sofia sa...

Åh tack!