söndag 6 mars 2016

Samir, Viktor och Knappen.

Kan vi prata lite om Samir&Viktor vs min 6-åring?
Vi pratar en hel del om begreppen "fuck" och "fuck you" här hemma sen Knappen lärt sig både uttrycket och att ett av handens fingrar är döpt därefter i skolan/fritis/någon annanstans. Mycket av diskussionerna går ut på att inte använda ord och uttryck man inte förstår och att få honom att säga något annat vilket så klart är svårt, inget blir ju så attraktivt som det man inte får/ska.
Sen har han, i likhet med sina kompisar men i tvär motsats till sina föräldrar, en förkärlek till melodifestivalen. Vi har INGEN som helst koll på det så det var med viss förvåning jag insåg att när han kom hem från fritis och sjöng om att "fucka loss" så dök det uttrycket upp igen inte bara från melodifestivalen utan från skolans håll. De har lyssnat på Samir&Viktors bidrag på fritis när de ritar.

Nu kan jag verkligen tänka mig hur man tycker att det är väl inte så farligt, herre gud. Och nej, det är det inte. Men det är inte helt oproblematiskt att en diskussion vi haft mången gång undermineras av att skolan tydligen tycker att det är helt okej. Eller inte bryr sig. Eller inte reflekterar. Eller *insert valfri ursäkt*.

Jag tänkte att det är nog kanske vi som är extra känsliga av någon anledning men sen hörde jag Lotta Bromé på p4 prata om sin dotter som också har Samir & Viktor som favoriter och insåg att det här är VERKLIGEN ingen issue för någon någonstans. Är inte det lite skumt? Känns det inte konstigt för er när era (eller andras) ungar skuttar runt (om de nu gör det) och sjunger om att fucka loss?

Nu har ju vi den inställningen också att vi helst ser att barnen inte svär. Jag köper inte argumentet att om vi vuxna gör det, hur kan vi rimligtvis förbjuda våra barn? Därför att det finns massor av saker vuxna får göra men inte barn. Samma regler gäller inte alltid, om ens ofta, och så måste det ju till viss del vara om vi inte vill leva i total high chaparral. Det är med språket som med mycket annat; du bör kunna det ordentligt innan du har verktyg nog att medvetet börja slakta det. Svära kan de göra när de lärt sig att uttrycka sig utan svordomar. Ett språkets walk the walk. Typ.

Så. Iallafall. Hur tänker ni?

3 kommentarer:

Pernilla Wellrath sa...

Knivigt!
5 1/2 åringen älskar med Samir&Viktor och sjunger mer än gärna och väldigt artikulerande "fucka loss" då hon vet att det i vanliga fall inte är okej att använda det ordet.
Och ja, på mello lyssnas det för jämnan, både hemma och på förskolan. Vi har väl bestämt att det är ok i sång (även om vi inte tycker det är så snyggt, men det går liksom inte att förbjuda) eftersom det finns en annan storfavorit (Pippi) som faktiskt sjunger "jävlar" i en av sina visor. ;)

Sofia sa...

Pernilla: Tack för svar!! Ja, man kanske får göra ett undantag men tycker ändå att det är konstigt att det inte över huvud taget nämns, någonstans. Är kanske partisk men tycker också att jävlar är rätt mycket bättre än alla typer av fuck. Jävlar är jävlar och inget annat på något vis.
Mycket skönt att höra en annan röst om det här! Tack!

Josefine sa...

Jag tycker att det är svårt att veta hur jag ska ställa mig till det. Nu har vi ju en 11-åring här som troligen har ett ordförråd jag inte ens vill känna till att hon har. Men Tintin som är 6 år ... jo, det känns skumt när hon sjunger "fucka loss" (what!?). Samtidigt vill jag ha (och har nog) en hyfsat liberal inställning till språket och hur de experimenterar så här kör vi lite "man får svära men bara när det är absolut nödvändigt och helst bara hemma". Ja, du hör ju. Det är totalförvirrat. Samtidigt är det ingen av dem som någonsin svär annars så jag antar att vår väg har funkat för oss. Och då svär ändå både jag och Mikael som borstbindare emellanåt.