Min läs-månad går inge vidare. Har tre uppslagna böcker på gång på nattduksbordet. Det är alltid ett dåligt tecken när jag börjar läsa flera böcker på en och samma gång.
"Namnbrunnen" ligger där den ligger, två sagor lästa, och lockar inte nåt vidare.
Gjorde, vad jag trodde var, ett fynd på Modernistas garageutförsäljning och införskaffade bla Katrine Kielos "Våldtäkt & Romantik" för den ringa summan av 30 kronor. Den ligger också halvläst i högen, förknippad med ett visst mått samhälleligt dåligt samvete formulerat "får jag som kvinna, medmänniska, samhällsmedborgare, i tristessens namn, skita i att läsa den här boken?".
Sist men inte minst började jag läsa om Lena Landers "De mörka fjärilarnas hem", mest för att jag minns den som ganska bra och för att jag undrade hur det kan komma sig att den överlevt flera skoningslösa utrensningar av bokhyllan. Men, nej, jag orkar inte deppig, våldsam, ångestladdad pojkhemsskildring med poetiska inslag.
Så, om ni har några must-read´s så är jag idel öra. Inga ganska bra, utan kan inte leva utan vill jag ha. Blow me away.
lördag 11 juli 2009
måndag 6 juli 2009
Namnbrunnen
Auster - vilken disauster!
(Haha, sjukt nöjd med den :)
Eeh....anyway...
Går från ytterlighet till ytterlighet känner jag när jag efter Auster (haha) ger mig på Inger Edelfeldts sagosamling (eller "konstsagor" som det tydligen heter när det handlar om vuxenlitteratur. what the?!) "Namnbrunnen".
Allt går bra tills pärmen faller upp på sista uppslaget och blottar ett författarporträtt som genast framkallar eksem över hela kroppen. Vad är det här?!
Jag vill inte veta att det som jag på fullaste allvar nu ska, och vill; t.o.m är pepp på att läsa skrevs av en new age häxa med blågrönt läppstift, överdriven tro på snäckors förmåga att kommunicera och färgglada extensions i håret.
Nej, de här berättelserna ska ha diktats upp av en Marianne Fredriksson-rund tant med Gudrun Sjödén outfit i grovt linne över en kopp kaffe med mjölk vid ett avlutat köksbord på kungsholmen, alt sommarstuga i roslagen. That´s it. Jag förnekar Inger Edelfeldts fysiska uppenbarelse i samband med den här boken.
Och vad i hela friden är en "konstsaga"?
(Haha, sjukt nöjd med den :)
Eeh....anyway...
Går från ytterlighet till ytterlighet känner jag när jag efter Auster (haha) ger mig på Inger Edelfeldts sagosamling (eller "konstsagor" som det tydligen heter när det handlar om vuxenlitteratur. what the?!) "Namnbrunnen".
Allt går bra tills pärmen faller upp på sista uppslaget och blottar ett författarporträtt som genast framkallar eksem över hela kroppen. Vad är det här?!
Jag vill inte veta att det som jag på fullaste allvar nu ska, och vill; t.o.m är pepp på att läsa skrevs av en new age häxa med blågrönt läppstift, överdriven tro på snäckors förmåga att kommunicera och färgglada extensions i håret.
Nej, de här berättelserna ska ha diktats upp av en Marianne Fredriksson-rund tant med Gudrun Sjödén outfit i grovt linne över en kopp kaffe med mjölk vid ett avlutat köksbord på kungsholmen, alt sommarstuga i roslagen. That´s it. Jag förnekar Inger Edelfeldts fysiska uppenbarelse i samband med den här boken.
Och vad i hela friden är en "konstsaga"?
söndag 5 juli 2009
Oracle night
Så, det skulle bli Paul Austers återinträde i bokhyllan. New York-triologin imponerade aldrig på mig men eftersom tillräckligt många människor vars litterära smak jag respekterar insisterat på att han är storslagen så tog jag en kunds (och Lindas) råd och läste Oracle Night.
Och det började bra. Metamysigt, som jag nu flera gånger beskrivit den som, med historia i historia, bok i boken, anteckningsböcker, ett mysterium. Men mot slutet bestämmer sig romanens huvudkaraktär sig för att slänga allt det där mysiga i soporna och borta är det som jag trodde var själva storyn. Kvar är historien om kärlek mellan familjer, ångestframkallande död av fina personer inom nämnda familjer och tonårsson ute på farligt tvivelaktiga eskapader. Och allt det här är jobbigt likt vad jag minns av Austers begåvade fru Siri Hustvedt´s roman "Vad jag älskade".
Så jag tappade peppen och ställer tillbaka Oracle night i hyllan tills nästa gång någon hävdar att det är ju inte den Auster man ska läsa. För jag vill gilla honom och jag vill inte ge upp.
What say you?
Och det började bra. Metamysigt, som jag nu flera gånger beskrivit den som, med historia i historia, bok i boken, anteckningsböcker, ett mysterium. Men mot slutet bestämmer sig romanens huvudkaraktär sig för att slänga allt det där mysiga i soporna och borta är det som jag trodde var själva storyn. Kvar är historien om kärlek mellan familjer, ångestframkallande död av fina personer inom nämnda familjer och tonårsson ute på farligt tvivelaktiga eskapader. Och allt det här är jobbigt likt vad jag minns av Austers begåvade fru Siri Hustvedt´s roman "Vad jag älskade".
Så jag tappade peppen och ställer tillbaka Oracle night i hyllan tills nästa gång någon hävdar att det är ju inte den Auster man ska läsa. För jag vill gilla honom och jag vill inte ge upp.
What say you?
onsdag 1 juli 2009
T minus 5 weeks.
Nu slutar nåt och börjar nåt. Jobbade min sista dag igår. Fick den här finfina hejdå-presenten av min grymma chef Susanne:Galet fin konstbok om man vill reka supertuffa unga konstnärer.
Idag är perfekt. Första molniga dagen efter värmebölja, det har regnat någon gång under morgonen så det är fuktigt men varmt. Alldeles lagom. Jag ska läsa, bara sitta ner och tycka att allt är ganska mjukt och mysigt. En fluga kom precis in genom dörren och flög imponerande målmedvetet genom hela huset och rakt ut genom sovrumsfönstret igen.
Det enda mörka molnet på min himmel är att jag missar A´s spelning i Arvika i helgen. Det är dåligt.
Istället tror jag att jag ska knalla ner till kiorren och köpa lösgodis så som när man var liten: hänga in genom luckan och peka ner i gubbens små burkar; "en sån...och en sån. två såna".
Jag ignorerar faktumet att gubben sen ett par år tillbaka bytts ut mot oroväckande unga barn. Så länge jag fortfarande får mitt godis i de här gamla hederliga påsarna så håller jag mig lugn.
Så nu har jag inget jobb längre, bara så där. Och det är inte meningen att jag ska ha det på typ ett år heller. Okej. Man vänjer sig säkert snabbt.
Kanske skulle köpa en påse kolasnören. Det var länge sen.
Idag är perfekt. Första molniga dagen efter värmebölja, det har regnat någon gång under morgonen så det är fuktigt men varmt. Alldeles lagom. Jag ska läsa, bara sitta ner och tycka att allt är ganska mjukt och mysigt. En fluga kom precis in genom dörren och flög imponerande målmedvetet genom hela huset och rakt ut genom sovrumsfönstret igen.
Det enda mörka molnet på min himmel är att jag missar A´s spelning i Arvika i helgen. Det är dåligt.
Istället tror jag att jag ska knalla ner till kiorren och köpa lösgodis så som när man var liten: hänga in genom luckan och peka ner i gubbens små burkar; "en sån...och en sån. två såna".
Jag ignorerar faktumet att gubben sen ett par år tillbaka bytts ut mot oroväckande unga barn. Så länge jag fortfarande får mitt godis i de här gamla hederliga påsarna så håller jag mig lugn.
Så nu har jag inget jobb längre, bara så där. Och det är inte meningen att jag ska ha det på typ ett år heller. Okej. Man vänjer sig säkert snabbt.
Kanske skulle köpa en påse kolasnören. Det var länge sen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)