Namnbrunnen

Auster - vilken disauster!
(Haha, sjukt nöjd med den :)

Eeh....anyway...
Går från ytterlighet till ytterlighet känner jag när jag efter Auster (haha) ger mig på Inger Edelfeldts sagosamling (eller "konstsagor" som det tydligen heter när det handlar om vuxenlitteratur. what the?!) "Namnbrunnen".
Allt går bra tills pärmen faller upp på sista uppslaget och blottar ett författarporträtt som genast framkallar eksem över hela kroppen. Vad är det här?!
Jag vill inte veta att det som jag på fullaste allvar nu ska, och vill; t.o.m är pepp på att läsa skrevs av en new age häxa med blågrönt läppstift, överdriven tro på snäckors förmåga att kommunicera och färgglada extensions i håret.
Nej, de här berättelserna ska ha diktats upp av en Marianne Fredriksson-rund tant med Gudrun Sjödén outfit i grovt linne över en kopp kaffe med mjölk vid ett avlutat köksbord på kungsholmen, alt sommarstuga i roslagen. That´s it. Jag förnekar Inger Edelfeldts fysiska uppenbarelse i samband med den här boken.
Och vad i hela friden är en "konstsaga"?