Så himla sorgligt i skogen.

Tidigare idag berättade vår granne att hon fått ringa viltvårdare igår för att det låg ett rådjur på hennes tomt som knappt kunde röra sig för att hela bakdelen släpade i marken bara. Den hade släpat sig en bit in i skogen när man kom i närheten och ett kid hade hoppat iväg bland träden. Och sen hade viltvårdaren kommit och skjutit det och sagt att det var en get och att nästan allt varit brutet och att hon var uppenbart diande. Nu tänker jag på kidet och vill grina lite mest hela tiden.

Slut? Slut.

Jag, som alltid gillat hösten bäst, upptäckte att det var med lätt panik jag förra veckan snubblade över den ena efter den andra som utropade att nu var sommaren slut! Slut?! Jag hade liksom inte svettats och svurit klart, eller börjat spy galla över gräsklipparen, eller glömt dynorna till utemöblerna ute i regnet tillräckligt många gånger för att vara klar med den här sommaren. 

Sen dess har jag dock börjat känna igen mig själv. Jag har börjat göra som jag brukar göra vid den här tiden.

Klär mig alldeles för varmt hela tiden i någon slags höst-iver. Åkte till Ikea i raggsockor och gummistövlar i måndags. Det visade sig vara en av mina mindre briljanta idéer.

Tänker på rådjur och känner en oemotståndlig lust att bära smycken.

Och köper böcker. Har läspepp igen. Läser just nu "Tony & Susan" av Austin Wright, kanske den första boken ur deckarhyllan jag köper sen jag var 15 och plöjde Dean Koontz. En meta-deckare kan man väl säga och vara nöjd med att få slänga sig med den i övrigt rätt kluriga termen. Vi får se hur det tar sig men jag kommer på mig själv med att göra obehagsgrimaser medan jag läser och att knyckla ihop ansiktet vid läsning måste anses som bra.

Så är det. 

En födelsedagsblomma på det så ska jag gå och lägga pärlplattor sen. Ensam.

Nä men så jag köpte ett rådjurshuvud idag.

High Chaparall

Vid 4-snåret imorse vaknade jag av att det pågick någon typ av upplopp i buskarna utanför vårt öppna sovrumsfönster. Det rasslade och bankade och pep och tillslut var jag tvungen att gå upp och undersöka. Det visade sig vara en rådjursbock som stod och såg på medan, vad vi kan anta var hans fru gång på gång attackerade den lilla trappan utanför gästhuset. Hon verkade allvarligt inställd på att riva den och av det desperata pipandet som kom underifrån att döma fick jag för mig att kanske deras kid fastnat eller något. Medan jag stod yrvaken bakom gardinen och funderade på hur man bäst hjälper ett rådjur i nöd så vände plötsligt hennes uppmärksamhet och hon for in i buskarna. Ett ögonblick senare kommer en räv i full karriär ut ur buskaget på andra sidan, strax följd av rådjuret. Och så utspelade sig en kattochråttalek framför mig och bocken då hon satte igång att jaga denna stackars räv flera varv runt boden. Efter en stund insåg jag att min eventuella assistans kanske inte var så aktuell trots allt så jag hasade tillbaka till sängen och stöp.
Så kan det gå när det är gängkrig i spenaten.

Fint på dagen är inte lika fint på natten

Sent igår kväll satte ett rådjur igång att skälla. Det ekade i kolmörkret. "Skälla" är visserligen ett korrekt men något missvisande ord. Det krävs knappt ett minimum av fantasi för att obehagliga skräckfilmsscener ska dyka upp i huvudet som ett brev på posten. Ett rådjurs skall är inte en kvinna som har ont. Ett rådjurs skall är en kvinna på sträckbänken med smutsiga nålar på väg genom ögongloberna på vars kropp man spelar luffarschack med brännjärn och svetslåga.
Jag slutar där.
I säkert en kvart skrek det där djuret. Jag var tvungen att gå till fönstret och lyssna och stod där med händerna hårt om överarmarna.
Nästa vecka åker A bort över en natt eller två. Det där rådjuret gör bäst i att vara tyst då. Annars kan jag inte riktigt svara för vad jag tar mig till.

Två små utflykter

Idag kom det lilla rådjurskidet för första gången ensam över tomten. Med små osäkra steg trippade det över gräset och ut genom grinden, precis som dess mamma brukar gå.
En stund senare ställer sig Knappen upp vid en köksstol och skjuter den sen framför sig genom hela rummet, med lika små, lika osäkra steg. Han vänder sig om halvvägs, tittar på mig och ler.
Jag tog bilder på de båda nybörjarna men inga bilder gjorde deras äventyr rättvisa.

Om just nu

Allting är väldigt bra. Häromdagen gick ett rådjur med ett prickigt litet kid i hälarna nerför grusgången och ut genom grinden. Grannen genar över vår gräsmatta för att inte störa den lilla familjen som lagt sig på hans tomt. Igår jagade en bock en get i full galopp tre varv runt huset. Det var en av de häftigaste grejer jag sett sen vi kom hit. Försiktigheten och det timida klippandet med öronen som bortblåst.
Körsbärstomatplantan, mitt första försök att odla något ätbart, växer så att det nästan hörs.
Köper skor, åker till ikea och skaffar glad förvaring, får stuvar och en lånad symaskin och pepp.
Igår gick årets längsta dag obemärkt förbi. Halvvägs alltså till min födelsedag som är den kortaste. Det känns som evigheter dit. På ett oändligt sommarlovsaktigt vis.

Äppeljakt

Favorit i repris

Det är inte första gången den här bilden är med. Men veckans Tisdagstema är husdjur och det här är det närmsta vi kommer. Det är också något av det bästa jag vet med att bo här.

Besök

Jag följer honom över tomten. Vi går sida vid sida nästan. Han genom snön, jag genom huset.
I gropen bakom jordkällaren har han en hona som knappt skymtar bakom buskarna.
Han stannar mellan tallarna. Vänder sig om och tittar rakt på mig.
Jag lyfter kameran, han vippar på öronen. Jag sänker kameran och flyttar tyngdpunkten till andra foten, han böjer sig nästan fram som för att komma lite närmre.
Så står vi i vad som känns som flera minuter.
Sedan vänder han sig bort, bökar med nosen bland grenarna.

Han gick genom grinden, över till grannen

Rådjursmorgon

De här tre gillar också våra äpplen. Det är andra gången den här veckan jag kommer på dem med att palla.

Varför jag älskar att bo här