Idag kom det lilla rådjurskidet för första gången ensam över tomten. Med små osäkra steg trippade det över gräset och ut genom grinden, precis som dess mamma brukar gå.
En stund senare ställer sig Knappen upp vid en köksstol och skjuter den sen framför sig genom hela rummet, med lika små, lika osäkra steg. Han vänder sig om halvvägs, tittar på mig och ler.
Jag tog bilder på de båda nybörjarna men inga bilder gjorde deras äventyr rättvisa.
2 kommentarer:
Åh, lilla men ändå så stora Knappen. Vad duktig han är!
Och rådjur, som är så fina så man gråter, nästan..
Jag ser att du läser "Valda verk av T.S. Spivet". Berätta gärna hur den var när du läst klart. Jag brukar ta upp den från hyllan och pilla, känna, väga och bläddra lite varje gång jag passera den. Den fascinerar mig på något sätt, kan bara inte sätta fingret på vad det är.
Sammi: Den är än så länge jättefin! Älskar alla bilder och pilar och allt visuellt, påminner lite om Safran Foer :)
Men eftersom det är så mycket annat än bara brödtext så kräver den en del uppmärksamhet och koncentration, och eftersom jag bara läser i kortare stunder just nu så lägger jag undan den ett tag tills jag kan läsa den helt fokuserad. Läs den du så får du berätta för mig istället!
Skicka en kommentar