fredag 31 maj 2013

Dagens sanning.

Knappen och Stjärnan vid lunchbordet.
Knappen:
-Vet du vad korv betyder på engelska?
- Nä.
-KÖRV!

onsdag 29 maj 2013

Familjen social.

Knappen kom hem, sa: "Jag ska bygga tågbana", gick in i sitt rum och stängde dörren efter sig.
A kom hem, sa: "Jag ska läsa", gick in i sitt rum och stängde dörren efter sig.
Jag kom hem, sa: "Jag ska rita", satte mig vid skrivbordet och hade jag haft en dörr hade jag stängt den.
En kvalificerad gissning är att alla tre är ungefär lika nöjda med läget just nu. Skönt med likasinnade omkring sig, tänker jag.

Syskonsvårigheter.

Det här med bäbis är en outtömlig källa till teorier. Knappen verkar ha någon slags uppfattning om att man generellt får en lillasyster när man får ett syskon. Denna lillasyster KAN i vissa fall över tid BLI en lillebror, eller i bästa fall en storebror som heter Sebastian eftersom det är vad storebröder heter, åtminstone bästisen Stjärnans (dvs storebröder generellt.) OM bäbis mot förmodan inte skulle växa upp till storebror så får Knappen helt sonika axla den rollen själv, konstaterade han på väg till förskolan.
"Då blir JAG Sebastian".

Det kan bli lite hur som helst, sånt där.

måndag 27 maj 2013

Kortromanen och "We the animals".

Jag älskar noveller. Anna-Karin Palm, Marie Hermansson, Ninni Holmqvist och Ari Ben tex. Fantastiska som små chokladpraliner. Har precis läst halva "Suddenly, a knock on the door" av Etgar Keret (tack för tips, Linn!) och det är mörkt, märkligt, ledsamt, vridet och alldeles underbart.
Men så händer det som nästan alltid händer mig halvvägs genom en samling. Jag blir trött på att börja om. Hur bra det än är så blir just det där abrupta avslutet, som många gånger är novellens styrka och mystik, tillslut mest en räcka av spännande, nya bekantskaper som plötsligt slits ur mitt grepp och försvinner. Därför läser jag alltid bara några noveller i taget. Sen måste jag ta en paus från novellens one night stand för att ägna mig åt ett mer långvarigt förhållande.
Kanske är det därför jag alltid haft en mjuk punkt för kortromanen. Kortromanen är mer utav en romans, där vi åtminstone får en hel dag eller två tillsammans. Så upplever jag också att eftersom kortromanen dessutom ska stå ensam måste den klara av det på ett annat sätt. Att våga banta ner sidantalet ställer högre krav på det som lämnas kvar. Riktigt bra kortromaner har ofta den intensiva feberdrömskvalitén som "långromanen" sällan klarar av att upprätthålla, let alone läsaren skulle mäkta med i flera hundra sidor (med vissa undantag såklart, Salman Rushdies "Midnattsbarnen" tex).

Och jag pratar om det här för att jag precis läst debuten "We the animals" av Justin Torres, 120 sidor koncentrerad lyrisk prosa så rå och osentimental att just ordet animalisk hänger kvar allra längst efteråt. Tre bröder, oskiljaktiga och till döden lojala, slåss, leker, sparkar sig fram genom en kaotisk och opålitlig barndom. Kärleken är varm och sorgsen, våldet är brutalt och lynnigt. Till en början är berättarrösten det mest naturliga kollektiva "vi" som understryker känslan av flock, hur de lever, älskar och hatar som en men snart utkristalliserar sig lillebrors röst till ett "jag" som ska komma att leda berättelsen fram till den oundvikliga brutala vändningen.

Jag håller andan nästan genom hela läsningen, fascinerad och tagen av den råhet som genomsyrar hela porträttet av familjen, hur de älskar och slåss, visar och gömmer sig, flyr och underkastar sig. Språket har den där imponerande kvalitén att vara vackert men osentimentalt, ärligt och utan att försköna. Visst kommer vändningen snabbt, och visst kanske det saknades ett kapitel för att låta sönderfallet smyga sig på, på ett med romanen mer konsekvent sätt, men vad gör det? Jag kommer att fundera på den här boken i dagar framöver, känslan av de här tre barnen, som långsamt växer upp till män men fortfarande med instinkterna tvunget strax under huden, som djur.


Andra kortromantips:
"Nedstörtad ängel" av P O Enquist. (Endast i samlingsutgåva tills. med "Berättelser från de inställda upprorens tid")
"All my friends are superheroes" av Andrew Kaufman.
"Nittonhundra" av Alessandro Baricco. (Ej i tryck, leta beggat!)
"Silke" av Alessandro Baricco. (Samma här...)
"Fup" av Jim Dodge.

fredag 24 maj 2013

Byggblogg.

Pea frågar i en kommentar lite om när vi byggde huset. Här kommer en mindre uppsats om det. För er som inte bryr sig, vi ses en annan gång.

För oss var det så här.
I samband med att vi började planera huset blev det byggstopp på vår ö eftersom det skulle dras ut kommunalt vatten och avlopp hit och det i sig är ett mastodontprojekt på flera år. Däremot har kommunen ingen juridisk rätt att utfärda ett byggstopp som sträcker sig längre än två år, så vi visste att vi kunde börja bygga tidigast om de två åren. Det resulterade i att vi hade lång, lång tid på oss att planera, rita, rita om, börja om från början och ändra oss tusen gånger. Hade vi börjat bygga direkt så hade vi förmodligen bott i en hypermodern enplansbunker med platt tak och genomgående svarta eller vita golv nu. Men ju längre tiden gick och ju fler versioner av huset vi avverkade desto mer traditionellt blev det, mindre uppseendeväckande, mindre spektakulärt, färre panoramafönster och istället mer fint och mysigt men fortfarande ganska rent från pluttinutt. DET är en grej jag är glad för idag, att det här huset fick växa fram över lite tid och passar nog oss som personer mycket bättre än de sk arkitektritade, nästan sterila, stilistiska lådorna vi vältrade oss i under den första tidens yra!

Vi scoutade inte särskilt mycket efter billigaste snickaren utan hade bestämt oss för att anlita en helentreprenad och kanske lägga lite extra pengar för att få ett så smidigt, välorganiserat och kvalitativt bygge som möjligt. Vi tog kontakt med Trivselhus och blev genast otroligt väl, personligt och proffsigt bemötta. De bygger både prefab och lösvirkeshus och vi hittade några planlösningar vi gillade bland deras kataloghus och fick sedan hjälp av en av deras arkitekter att tillsammans rita fram en variant som passade oss.

Eftersom vi valt en helentreprenad (dvs Trivselhus tillhandahöll HELA bygget, alla hantverkare, från start till mål, ett sk nyckelfärdigt hus) kunde de också samordna markarbete och hela bygget efter ett ganska strikt schema och vi slapp helt att jaga hantverkare, se till att röris och målare och ventilations-killar var på plats vid rätt tidpunkt i byggprocessen osv. Hade vi varit byggherrar också i den meningen hade bygget nog dragit ut ordentligt på tiden. Under hela byggperioden från jan till maj tror jag huset stod orört i max några dagar och det var när stommen skulle torka ur efter den kanske regnigaste januari i mannaminne. De frågetecken som fanns under själva bygget (vi inledde med två månaders sprängningar och markarbeten innan själva huset kom på plats) löste sig rätt bra tack vare seriösa snickare med stor kunskap som vi hade förtroende för genom hela processen.

När man bygger måste man ju ha en kvalitetsansvarig, KA; en oberoende tredje part som ska kontrollera att bygget blir fackmannamässigt utfört men också ha hand om en del av det pappersarbete kommunen vill se ang bygget. Trivselhus erbjöd tips på flera KA men vi valde att hitta en själva och ironiskt nog är han den enda vi varit riktigt missnöjda med.

Min bror har sagt vid något tillfälle att man kan ta tidsuppskattningen och priset och lägga på 30% på båda så kanske man närmar sig slutnota/datum. Det låter högt men stämmer säkert i många fall. Man får räkna med att det tillkommer grejer, för oss tex ny pump och hydrofor till vår enskilda brunn, en hel del sådana saker. Tidsmässigt höll vi faktiskt planering och det berodde nog mycket på helentreprenaden och möjligheterna att koordinera arbetet.

Om jag ska försöka spalta upp detta i några tips så skulle det kunna se ut så här.

- Stressa inte planeringsprocessen. Visst har vi saker vi skulle ändra på men det är nog typiskt såna saker folk menar när de säger att "man måste bygga två hus, ett för att lära sig, ett andra för att bli helt nöjd". För mig: lägg mer tankekraft på utebelysningen, vi har för lite/ogenomtänkt. Skulle inte skadat med ett rum till. Jag ville inte ha rum utan syfte och ville inte rita mer än vi behövde. Nu skulle ett extrarum suttit fint även om jag då inte kunde föreställa mig till vad.

- Hitta en seriös snickare. Är det påfallande billigt, ta reda på varför. Begär de förskottsbetalning, dra öronen åt er. Duktiga hantverkare är a och o. Bättre att lägga pengar på ett väl utfört arbete nu än att riskera eviga merkostnader senare pga ett slarvigt jobb. Se till att det finns byggfels- och färdigställandeförsäkring!

- Stirra dig inte blind. Jag hade en tanke om att det måste bli perfekt nu när vi väl gör det. Har sällan lagt så mycket energi, tankekraft och tid på något som jag la på val av kakel till badrummet. Skulle vi göra om något idag så är det badrummen. Jag jobbade FÖR hårt, ville för mycket, blev ängslig.

- För en så snabb hantering av bygglovet som möjligt, kolla upp detaljplanen för ditt område, vad gäller? Håll koll på papper. I vårt projekt blev det mycket pappersarbete, något så simpelt som en pärm med register kan göra livet bra mycket enklare. Låter självklart men är inte alltid det.

Eftersom vårt bygge gick så pass bra så missar jag naturligtvis en massa saker som kan vara viktiga att tänka på men som i vårt fall funkade utan problem, så om det finns någon som orkat läsa så här långt och har något att tillägga så gör gärna det i kommentarsfältet!

Trots småsaker som inte blev som vi tänkt och någon enstaka fackman vi fick hålla lite koll på älskar vi huset precis som det är. Det är vårt, ser ut som vi bestämt, står där vi bestämt, finns för att vi bestämt och jag tror faktiskt ärligt att jag ännu inte, ett år senare, riktigt tagit in att vi bor här nu. De där åren av planering och bygg blev det här och vi bor där nu. I vårt drömhus, ogenomtänkt utebelysning, konstigt badrumskakel and all!


Inneboende.

Ett gäng svartmyror har flyttat in hos oss. Har läst på nätet att de gillar sten och det har vi en del, plus att huset står på en cementplatta vilket också tydligen är poppis. Har också läst att de inte är "någon skada för hushållet" men jag känner inför dem ungefär som jag känner för grannens katter: "Eh, ni bor inte här, hej då?"
Knappens lösning är att vi flyttar hem till hans bästa kompis Stjärnan. Det skulle ju vara trevligt och så men jag tänker att något mer långsiktigt alternativ borde ju finnas. Någon som vet?

tisdag 21 maj 2013

Tar en kaka till.

Nu gör jag sådär igen. Kollar klänningar på nätet, lägger i varukorgen, slutför aldrig ordern. Fina sommarklänningar som jag ändå inte kan ha förrän nästa år. Kanske. Måste anstränga mig för att inte fastna i det-är-ingen-idé-kan-lika-gärna-ha-mjukisbyxor-tills-förlossningen-träsket, dåligt ställe det där. Saknar det här:


måndag 20 maj 2013

Det snurriga mysteriet.

Läser Mirijams tankar om hur skumt det är att det ska komma bäbis, som ska stanna, för evigt och vara ens egen och allt det där egentligen helt bisarra och fantastiska i att få barn.
Nu har vi ju Knappen. Han kom, såg, segrade och varenda dag tittar jag på honom och blir helt mjukis för att världens finaste människa råkade hamna i just vår familj. Och om ett tag kommer det en till. Och jag har ju läst tusen gånger om hur folk funderat innan på huruvida det är möjligt att älska ett till barn lika mycket, om det liksom finns så mycket kärlek i en. Och jag förstår den tanken men det där löser sig ju, det händer ju bara av sig självt.
Det som är konstigt och outgrundligt är VEM det är som kommer? Vi har ju Knappen, han är vårt barn, vår grabb som gillar "plattmackor", tights, fotboll, jordgubbsrisifrutti, Keno, fordon och att gosa på morgonen. Det är stört omöjligt att föreställa sig vem som ska komma nu. Den instinktiva tanken är ju att när vi får barn, då är det Knappen som kommer. Men min oändliga uppsjö av livsvisdom och erfarenhet säger att det inte funkar så. Man får bara ett specifikt barn en enda gång. Vilket ju föranleder frågan: VEM KAN DET MÖJLIGTVIS VARA SOM SKA KOMMA NU?!
Det största mysteriet. Mkt konstigt.

lördag 18 maj 2013

Maj.

Sådärja. Nu är det äntligen nästan-sommar. Vi har sparkat igång projekt Tomten igen. Känns helt absurt att allt utanför huset förra året bestod av jord, sten och lera och nu spelar vi fotboll på gräs mest varenda dag. A har fått feeling för trädgårdsarbete och gräver rabatter och planterar syréner och körsbärsträd.




Efter att jag förlorade the Snail Wars - battle of the tomatplantor förra året så har jag bantat mina odlingar och flyttat upp dem på altanen. Visst hade det varit fint med världens köksträdgård men jag mäktar inte med varken ett nytt krig eller snigelmassmord.



Annars, så himla fint just nu!

fredag 17 maj 2013

Det här med Björn Skifs.

"You've got me thirsty for another cup of wine". Cup of wine?

Cup of wine?

I så många år har det här stört mig.

Plötsligt händer det.

Era tips senast var grymma och jag hittade faktiskt några plagg men det var med ljus och lykta och på håret. Men nu har jag äntligen funnit lösningen på mammaklädesproblemet! Sluta köpa mammakläder. Hur enkelt?!
Ibland när jag blir alldeles extra trött på att vara gravid och längtar extra mycket efter min vanliga kropp iklädd mina vanliga kläder då går jag och köper något fint som jag tänker att jag ska ha sen när allt bäbisrelaterat som claimar kroppen är över. Sen hänger det där plagget i garderoben som en påminnelse om att jag inte kommer att vara ett hus för evigt.
Så fatta win win när jag kommer hem med en klänning och drar den över huvudet bara för att kolla att storleken iallafall är okej över axlarna och så passar den! Gravidmage and all!
Jag handlar sällan kläder på Indiska, det blir så lätt himla-mycket-Indiska över det hela, men Indiska är min nya bff. En som verkligen förstår.
Och nej, just på den här bilden ser jag mirakulöst nog inte riktigt ut som det hus jag känner mig och magen verkar ha dragit ihop sig till någon kokett liten version av sig själv men iallafall. Ni hajar. Win.


Plus att det är after work boule för vårt lilla grannskap ikväll. Har köpt finöl till A, findricka till mig, västerbottenpaj och skagenröra. Planerar även att packa sittunderlag och servietter i korgen. Mina vuxenpoäng är nu på en all time high.

torsdag 16 maj 2013

The hills are alive!

Nu har jag bokat hotell för Berlin-resan. En liten roadtrip dit och hem känns alldeles lagom för en preggo bilsemesternybörjare som jag. Ett tag försökte vi få ihop en tur till Toscana, någon veckas lågintensivt landet-häng i skuggan av valfri vingård, sedan tur till vacker fransk småstad innan hemresa via alperna inom loppet av de typ 7 dagar vi är villiga att vara ifrån Knappen. Det blev lite tajt. Plus att jag fick min sedvanliga res-ångest som är en fruktansvärt frustrerande och helt annan historia.

Nästa idé kasserades för den här gången, också pga tidsbrist, men har förflyttats till arkivet "Sofias drömresa". Jag vill åka till Schweiz. Sitta på en terrass och äta lunch och glo på Eiger. Bo på det här lilla hotellet:


Kanske bo i det här lilla rummet:


Sitta här en stund på kvällen:

klicka för bildkällor

Klicka lite här till hemsidan och sen på Pictures och sen på valfritt alternativ, insert mig så är vi hemma sen. Där ska jag vara, på någon böljande kulle, snurra runt med armarna rakt ut och gå helt Sound of music.

Men tills dess får jag nöja mig med att vara ein Berliner. Inte illa pinkat det heller.

onsdag 8 maj 2013

Kung Cronin.

Förut när jag inte bloggade på jättelänge så läste jag en del böcker istället. Bestämde mig efter "The Twelve" att jag ville läsa ALLT av Justin Cronin. Det visade sig vara inte jättemycket MEN en av titlarna var "The Summer Guest". Så. Himla. Bra. Relations-/kärleksroman med en spindelväv av karaktärer vars öden är mer eller mindre ihoptrasslade med varandra. Lugnt tempo, vackra miljöer, dynamiska porträtt, välarbetat språk. Inte en vampyr så långt ögat når och ändå svinbra. Läs den.


Sjörövar-Fabbe feat. Knappen.

Sjörövar-Fabbe farfarsfar!
E minsann en sjusärde kar!
Men han är sjö och far och far!
Tjoahaddelittanlej!

Sjöröva iggen passan bra!
Det e bara en särde kar!
Men han är bra och far och far!
Tjoahaddelittanlej!

Hoj dår, va står pår!
Fabbe blir plötsli blek och grår!
Hoj dår, va står pår!
OJ OJ OJ OJ OOJ!

måndag 6 maj 2013

Dagens

lästips!

Ynklig, snart sur.

Den där skitförkylningen jag hade för två veckor sen? Jag har den fortfarande. Nu är det officiellt 14 dagar sen jag sist andades genom näsan, gick en timme utan att snyta mig eller tre dagar utan huvudvärk. Barnmorskan säger att det är vanligt att bli dragandes med förkylning pga svullna slemhinnor pga bäbis pga att jag och min kille låg med varandra.
Jag hatar den här sjukan. Jag hatar mina bihålor och min uppenbart alldeles för trånga näsa. Använder slut på nässpray från bihåleinflammationen i december, annars inget. Alvedon funkar inte ens som placebo hur mycket jag än låtsas.
Tips mottages tacksamt, proffs eller husmor.

söndag 5 maj 2013

På jobbet en lördag.

Igår hade jag en kund som ansåg sig ha rätt att ignorera att det stod folk i kö till kassorna och istället gå rätt fram till en kassa och kräva att få betala på en gång. Det motiverade hon med att kösystem var trams och typiskt svenskt och att hon minsann bott i Italien och där "vet man vad man vill ha och sen tar man sig fram" bara. "Enkelt!". När jag försiktigt invände och sa att jag håller nog inte med avbröt hon mig och bestämde att "då röstar du nog åt ett annat håll än jag". "För att vi tycker olika om hur man gör i en kö?!" utbrast jag, förbluffad över den så oblyga och ogrundade förutfattade meningen. Men då var det tydligen slut på samtalet eftersom hon bryskt talade om att vi "gaggat klart" om det där nu och hon tänkte betala istället.

Ja du, damen. Jag röstar på lite respekt och ödmjukhet. Gör du?