Humor för språknördar #2.

Håkan Erik Johan Kjellgren. Jag vet inte om tiden och energin denna man lägger ner på att analysera, plocka isär och förklara det ena språkliga mysteriet efter det andra borde få mig att skratta eller gråta. Ett geni eller galen, det vet man inte. Men jag älskar det.
Läs också SHAOL (Svenska Håkademiens Alternativa Ordlista).

Om folk och folk.

What she said.

I avsaknad av egna mästerverk.

Veckans finaste inlägg.

Veckans inlägg.

Ketchupmamman slår huvudet på spiken i pojk-lucia-debatten. Jag skulle verkligen aldrig kunna sagt det bättre själv. Se så, läs nu.

Veckans viktigaste.

Läs f ö Karins inlägg (och kommentarerna) om vad hon som tonåring lärde sig av Veckorevyn, denna outtömliga källa till självförtroendehöjande information till unga tjejer. Själv har jag varken då eller nu kunnat klämma fast en penna under brösten, om jag så vikt ihop mig dubbel. Däremot stod jag som 14-åring och klappade mig hårt med 30 slag under hakan varje kväll, så som VR lärt mig, i den totala skräcken för att få dubbelhaka. VR's nuvarande chefredaktörs kommentar till inlägget lämnar kanske något mer att önska.

On another note. Om ni inte hittat dit innan: läs också Johannas viktiga och öppna inlägg apropå Uppdrag Gransknings reportage om förlossningsskador. Förutom det uppenbara: defensiva gubbar i socialstyrelsen - nej, tack.

Älskart.

Som jag nämnt förut hittade jag bloggen Karins konstgrepp via Cinderalley. Igår var det en stor dag på Karins blogg. Hennes och hennes kille Samuels stora Walk off! För ett tag sen outade Samuel plötsligt att han trodde att han hade en snyggare runway walk än Karin. Och med det kontroversiella uttalandet var the game on kan man säga. En Walk off planerades, startades facebookgrupp kring, peppades. Och igår var det dags. Om ni så aldrig besökt Karins blogg (som är sjukt inspirerande och rolig) så är bara Walk off the movie värd ett klick. Jag gör det igen, jag måste kolla en gång till!

Dagräddaren.

Klara fortsätter att genomleva Ensamhetens höst och recensera Lugna favoriter. Det här är kanske det roligaste inlägg jag läst på månader. Den här jäkla dagen som drunknat i flyttkartonger, småskräp och den eviga floden av saker fick just ett helt nytt skimmer.

Veckans inlägg.

Loud like a girl. Klara alltså. Ensamhetens höst. Absolut briljant.

När pruttdag blev bra dag.

För ett tag sen länkkärlekade Cinderalley till Karins konstgrepp. Det var som en present. Idag har varit en skitdag fram tills nu. Karin strikes again.

En massa oskrivna inlägg och lite länkkärlek.

Igår försökte jag skriva någonting ungefär 43 gånger men det bidde ingenting till slut. Jag började någonstans vid att jag ätit skagenröra till middag två gånger den senaste veckan vilket är ganska konstigt med tanke på att jag aldrig ätit skaldjur, någonsin, bortsett från ett artigt petande i majonäsen på någon enstaka middagsbjudning. Sen slutade jag vid min mörkerrädsla som steg till nästan paniska proportioner igår kväll. Mycket obehagligt.

Istället ska ni läsa här. Kråkan uppdaterar sporadiskt men när hon gör det är det med ett fokus och en skärpa som alltid tar mig på sängen.

För övrigt.

Bra inlägg om Brunnbergs episka sommarprat.

Min bästis.

Jaha, och så börjar Kråksång blogga igen bara så där och skriver det här hjärtekramande inlägget om att bli stor storasyster. Hallå, vart har du varit eller? ("Eh, fått barn, hur så?") Du är bäst.

Sommar i sikte

Fikar med A som förr i världen och pratar om det som ska komma sen.
Syr en kjol och lär mig av mina misstag.
Läser Magnus fina inlägg om att vårda sin 15-åring, tar en kaffe i solen och funderar på min egen. Hon som körde runt på en chockrosa Ciao, låg på golvet i sitt rum och lyssnade på Nirvana, skamlöst var kär i en 12-åring och River Phoenix och som hade hittat ett sommarparadis på sin storebrors landställe.

Fint det.

Veckans inlägg

Suziluz kan skriva så att det bränner i hjärtat. Innerliga, vackra, nästan filmiska texter. Allt som oftast grinar jag en skvätt när jag besöker hennes blogg. Och ibland skrattar jag, för hon är också underfundig, oväntad och fri. Här till exempel.

Veckans inlägg, ångest och tygbit.

Mjukstartar på tyghögen med grytlappar.

Anstränger mig för att inte blogga fler bilder på nakna barnfötter och tulpaner i motljus.
Läs Fridas inlägg om att vara ung på arbetsmarknaden.
När jag läser om elefantkvinnan får jag blixtsnabba minnesbilder av min gamla ångestchef i en klädbutik jag jobbade i. Hon som ville att jag skulle vara en mer gå-på'ig säljare, som inte litade på att jag kunde läsa av en kunds intresse av att bli talad med eller inte, som hade kritiska ögon i nacken och krävde förklaringar till varför folk gick ut ur butiken utan att ha handlat, hon som fick mig att prata tyst och känna mig som om jag försökte andas genom en hästfilt, vars suckande "jaha?" när jag redovisade dagskassan gav mig magont, som alltid gestikulerade med sina stora maskulina händer och talade till mig i meningar som började "du förstår ju säkert att...". Som hade döpt sin butik till sitt eget namn och på jobbintervjun sa att "Du förstår ju säkert att den här butiken i stort handlar om mig" och att det tog ett tag innan jag fattade vad hon menade men att det i efterhand visade sig vara en av de få självinsikter hon hade att dela med sig av. Hon behövde ingen anställd. Hon hade behövt klona sig själv och sedan fundera på om hon gjorde ett bra jobb eller inte.
3 månader stod jag ut, sedan sa min mamma åt mig att man får faktiskt säga upp sig och då gjorde jag det. Fortfarande, snart 5 år senare, fladdrar det av obehag i bröstkorgen när jag passerar där. Hur jag dukade under för henne och försökte för mitt liv fungera så som hon ville trots att det var på tvären med alla sätt som var mina egna. Lättnaden över att gå därifrån och ilskan över att ha låtit sig själv bli jämfotahoppad på, av henne men värre ändå: mig själv.

Nä. Från trendglammig boutique på söder till grytlappsmorsa i skogen. Amen på det.

Veckans inlägg

Idag tipsar Jenny om Loud like a girl-bloggen. Sjukt bra tips. Hittade det här inlägget och nu är jag supersåld. Hon verkar himlans fin, Klara.

Veckans inlägg

Bloggar så jäkla dåligt just nu. Läser en massa annat och sörjer de bra bloggar som drunknar i bokmärkeshavet på min dator. En av de som försvinner för mig men återuppstår gång på gång är Min tro är klen och klokenskapen ringa. Wayne är så jäkla rolig. Läs om att inte blogga och gå i mellanstadiet här. "Ätmunnen". Bara det.

Veckans inlägg

skriver Magnus på Black Coffee. Ett inlägg som kommer förfölja mig ett tag. Jävla världen.

Veckans inlägg

Den charmiga kvinnan Emelie skriver det charmiga inlägget Livsfragment om att hitta spår efter sig själv och att försöka tyda dem. Underbart buttert och distanserat!

Snart. Snart.

Ikväll är det presentation i skolan, sista kvällen, sista lektionen.
Fertig.

Läs Mikebikes 80-talsdoftande barndomsinlägg om kärleken till Daniel Olofssons mamma.
Läs Miss Muffins förlossningsberättelse och grina lite.
Läs Cinderalleys inlägg om att växa upp, formas och bli.