lördag 22 maj 2010

Om försvinnandet

För en vecka sedan gick min pappa bort.
Jag skrev ett kort inlägg om det då som jag sen tog bort. Ni som hann förbi under de timmarna; tack för era fina kommentarer!

Nu går tiden bara. Solen är varm, det förvuxna körsbärsträdet i full blom. Knappen har plötsligt blivit så stor och är som balsam i hjärtat.

Kanske kan jag skriva mer om det snart eller senare eller inte. Vi får se.

Nu: söker lugn och ro.

9 kommentarer:

Linda sa...

fina fina. kramar dig från här.

CINDERALLEY sa...

Sofia. Kramar!

k sa...

Jag såg inlägget och tänkte precis skriva när det försvann; har tänkt på dig och ville helt enkelt bara säga det. Kram!

LillaGrå sa...

Oj vad jag har tänkt på dig.

Kramar

Toril sa...

Sänder dig varma tankar och en klapp på din kind..förstår att det måste vara tufft...
Kram

Frida Gro sa...

Kramar och kraft.

Samantha sa...

Men åh, fina Sofia.

Tänker på dig och står redo med så många kramar du behöver, och några till.

Sofia sa...

Alla. Ni är så fina. Tack för orden, tankarna och kramarna. Jag känner dem allihop.

Ung tant sa...

Hu.. vad tungt. Vad ska jag säga nu. Skickar iväg lena tankar.