Härliga mamman.

Hela den här sketna söndagen har jag haft uppvisningar i olika stadier av dåligt humör. Jag har suttit med händerna för ansiktet och suckat, demonstrativt läst bok under täcket i sängen med övertydlig rynka mellan ögonbrynen, låtsas som att ingen pratar med mig, släpat mig planlöst fram och tillbaka i huset och riktigt vältrat mig i rastlös-/surhet. Det var ett under att grannen ens ville lämna sitt barn här att leka med Knappen efter att jag varit smärtsamt ärlig med hur osympatiskt grinig jag är idag. Det hela lättade dock något när de väl kommit över. Det går inte att vara sur när det sitter två 3-åringar bredvid varandra i soffan och läser kokböcker under andaktsfull tystnad. "Mera fredagsgourmet". Vad besvikna de kommer bli när de inser att det blir blodpudding till middag.