Träningen.

Alltså, jag KAN inte blogga om träningen. Varför är det så? Sen jag började styrketräna i april, efter en eon av tålmodig, försiktig pepp av A, har jag förändrat min livsstil, tränat bort resterna av en rätt tungviktig graviditet och istället börjat bygga muskler på ett sätt jag aldrig ens tänkt var möjligt för mig. Jag börjar se stark ut, jag tycker att det är snyggt. Jag är stolt över det, jag har jobbat som fan. Både mentalt och fysiskt. Jobbar fortfarande, framför allt med den mentala biten, den är svår. A har jobbat som fan. Peppat och stöttat, pushat och dragit. Gör fortfarande.
Och ändå. Varje gång jag försöker skriva om träningen känner jag mig som att jag tagit en duck face-selfie. Varför?!