Nähäpp...

Såå trött. Den där att somna halv nio när man lägger ett barn. När kvällen, de där efterlängtade timmarna när ungarna somnat, bara rinner ut i sanden och blir ingenting. Jag blir lika besviken varje gång. Speciellt dagar som idag när kreativiteten och lusten legat och ryckt i mig hela dagen och jag liksom gått in och ut ur mitt rum tusen gånger, tittat på symaskinen, slagit på, slagit av, plockat bland tyger, flyttat en penna från en hylla till en annan bara för att få göra någonting och hela tiden tänkt att ikväll, åh vad jag ska suga musten ur den där dyrbara egentiden. Men när den kommer så orkar jag inte. Hela kroppen bara lägger ner, hjärnan stämplar ut och går hem. Så jag beställer lite grejer från nätet så att jag kan pyssla ihop den där lampan någon annan kväll, när jag inte somnar i soffan framför The Killing.