Vi flyttar in på torsdagen och hinner knappt andas innan midsommargästerna kommer och tillsammans lagar vi mat i det vita vita köket, äter på improviserad uteplats och det fina i att få ta oss in i det här huset i sällskap med de som står oss närmast sjunker och landar mjukt i magen.

När vi lägger oss på kvällen tittar vi på varandra med pirrande, förväntansglada ögon och säger att det känns som att bo på hotell eller något fint vi lånat. Knappen somnar i eget rum som om han aldrig gjort annat trots att hans säng i hela hans liv stått klistrad vid vår.

Och som för att hälsa oss tillbaka ser jag två rävar under första dygnet och en padda kommer flera kvällar i rad och klafsar utanför dörren.

Nya ljud kryper från ur vrårna på kvällen och vi lyssnar och lär oss.
Internet tar några veckor på sig att flytta in och det är inte utan lättnad jag upptäcker hur lätt det är att leva nedkopplad, hur det får mitt lilla arbetsrum att växa fram och tygstuvar och tuschpennor att te sig attraktiva igen.

A är hos grannarna, de som intensivt uppmanar till spontanbesök och vars barn går på samma avdelning som Knappens på dagis, och tittar på fotboll och för första gången på fyra dagar lägger jag upp fötterna på bordet. På riktigt. Här hemma.

- Posted using BlogPress from my iPhone