Ikväll ska vi på repetitionskurs av profylaxen. Det är med skräckblandad förtjusning jag ser fram emot det. Å ena sidan känns det som att ta ett rejält kliv närmre slutet på den här graviditeten, å andra sidan kommer det bli smärtsamt uppenbart att det inte betyder att man åker till sjukhuset och andaktsfullt får en sockersöt mjukdoftande fridfullt sovande bebis serverad på silverfat med en stråkkvartett diskret spelande i bakgrunden utan att det sannolikt är ungefär 4 kilo utbrytarkung som ska knöla sig igenom mitt underliv.
Peppen?
5 kommentarer:
Pepp pepp PEPP!!!!
Om det är någon tröst så tänk på att jag så OTROLIGT gärna skulle göra det igen, och igen och igen... (jag vet, jag ÄR knäpp).
Jag är alltså lite avis. :-)
PEPP! Upploppet nu bara! :-)
en annan: Du är bananas! Haha! Hoppas du får chansen :)
:-) Ja!
Men nej, nu får det räcka med förlossningar, eller framför allt bebisar för min del. Mitt huvud klarar inte fler trotsiga spretungar! :-D
Men oh så jag kommer att sakna gravidlivet - och förlossningarna!! :-)
Så njut (heh, jag vet, just när det händer är ju "njutning" inte det ord man väljer) lite åt mig också!
Mer PEPP! :-)
Hej hej heja! Tänk, en liten bebis. Makalöst.
Om du vill kan du få låna min CDskiva med mindfullnessövningar, inspelad på äkta småländska, som vi hade att förbereda oss med inför Arvid. Jag kan inte direkt säga att den hjälpte till så mycket.
Kram Helena
Skicka en kommentar