Att gå under körsbärsträdens rosa moln av blommor i Kungsträdgården i maj är lika magiskt varje år. Man känner sig knappt fånig att ta upp telefonen eftersom varenda människa står med huvudet bakåtlutat och glor på hela härligheten genom något typ av objektiv. Däremot kunde inte årets bilder göra det rättvisa. Tvivlar på att någons kunde det.
Jag har gått ner i tid på jobbet eftersom jag tydligen under den här graviditeten är mycket sämre rustad att stå upp och jobba än förra gången. Efter tre timmar verkar allt från midjan och neråt stämpla ut och gå hem medans resten måste stanna kvar och jobba klart.
Vi sover en del. Knappen är skitbra på att sova. Inte sen han var spädis har vi gått upp i ottan sådär som jag förstått att andra gör då och då. Jag tänker att det nog vore smidigast om Junior kommer ut med samma inställning. Ja, det vore nog bäst. Vi säger så.
Ännu ett avsteg från förra gångens preggo. Har lyckats producera någonting kreativt, hör och häpna. Sen diskuterar jag på daglig basis med mig själv hur jag tänkte när jag bestämde mig för att rita så mycket löv att det skulle hålla mig sysselsatt i flera dagar. De tar aldrig slut. Men vad som helst är bättre än den kreativa koman jag varit i fram tills nu.
Åkte till stan en dag. Där hade det öppnat en ny juicebar som vi inte gick till trots snygg reklam.
Jag trivs mycket bättre under denna här korkeken. På mammas gamla solbädd med kaffe och en bok jag förvånade mig själv att jag köpte. Varken titel eller omslag är särskilt representativt för vad jag brukar välja. Efter halva så tror jag att det är en sån som visar sig vara skitbra men att man inte fattar det förrän den är slut.
Om exakt en vecka äter jag frukost i Berlin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar