Tillbaks igen. +1.

Ju längre tid det går sen sist jag skrev något på denna här blögg desto svårare verkar det vara att hitta tillbaka. Fast jag tänker på det nästan varje dag. När jag Instagrammar en bild jag kunde lagt här istället, eller skrattar åt att Knappen blivit så himla stor och mest vill ligga i sängen och dra sig som en annan tonåring, hur han borrar ner huvudet i kudden, blundar och ler bakom nappen när jag säger att det är dags att gå upp, att när vi kommer för sent till dagis så är det inte för att vi bråkat om kläder eller inte hittar bilnycklar utan för att vi bara inte kunde förmå oss att gå upp ur varma sängen i tid.

När jag tänker på att vi ska ha en unge till i september och hur planerat det än var så tillbringade jag de första veckorna av den här graviditeten i panik och ångest och ville bara sova och gråta och tvivla på varenda beslut vi tagit nästan någonsin och hur ställd jag blev av det och av vilken kraft hormonerna kan ha och hur det har tagit ett tag att komma över det där och långsamt, långsamt har jag börjat längta efter hen istället. Jag tror att det blir en tjej. Det vet jag inte men det känns så med samma oförklarliga säkerhet jag "visste" att Knappen var en pojke.

Det gick liksom inte att skriva om det här förut, jag hade inga ord för det, varken för tvivlet eller besvikelsen över att reagera så där, och sen mitt i allt någon slags skam över att ta ett sådant beslut och sen tvivla på det i efterhand, som om jag inte var vuxen nog att veta vad jag gör. Och om jag inte kunde skriva om den rosa elefanten, då kunde jag inte skriva alls.

Men nu är den punkterad, elefanten, och ligger i en sladdrig hög på golvet som jag flyttar på med tån när jag går förbi i den här kroppen som den här gången blev med mage väldigt fort, som tydligen kan äta hur mycket som helst och som i ärlighetens namn inte alls är så sugen på att gå igenom hela den här preggogrejen igen men ska det bli barn så ska det och gnälla är det ingen idé att göra nu för jag har en sisådär 4-5 månader och säkert ett 10-tal kilo kvar tills leverans så skit i det nu.

A, mamma, Kråkan. I allt det här, saker ni sagt och gjort, saker ni kanske inte insett att ni sagt och gjort; ni har varit BÄST. All kärlek.

Hej, bloggen.