"Under the banner of heaven" av Jon Krakauer.

Jon Krakauer. Vilken kille. Jag älskar allt han gör.
Har precis avslutat "Under the banner of heaven" (kanske världens bästa titel), en reportagebok om religion och religiös fundamentalism inom mormonkyrkan. Det är en tät, fascinerande och intensiv bok som tar avstamp i morden på den unga Brenda Lafferty och hennes femton månader gamla dotter Erica strax utanför Salt Lake City i juli 1984. Gärningsmän var Brendas två svågrar, båda fundamentalistiska mormoner, som hävdade att de blivit kommenderade av Gud att begå brotten. De båda bröderna dömdes senare till livstids- respektive dödsstraff och ansågs ha varit vid sina sinnens fulla bruk vid och runt tidpunkten för morden. (Båda erkände sig ansvariga för dåden men inte "skyldiga" då de anser sig följa Guds lagar, inte samhällets.)
Genom att spåra brödernas liv bakåt försöker Krakauer undersöka vad det är som får två till synes stabila män att under religionens flagg brutalt och kallblodigt skära halsarna av en ung mor och hennes bebis.
Men det är också en ganska omfattande redogörelse för mormonkyrkan uppkomst och historia, en bitvis ganska blodig och dramatisk sådan, kantad av förföljelse och våld, både av och mot mormonerna själva. Och till stor del är det en berättelse om en religion splittrad inom det egna samfundet, om utbrytargrupper, fundamentalism, om förnekelse och makt.

Jag läser den här boken medan håret reser sig på armarna. Det är inte konstigt att mormonkyrkan gör vad de kan för att hålla sin våldsamma historia i skuggan. Det är inte heller särskilt konstigt att den ursprungliga kyrkan tar starkt avstånd från sina fundamentalistiska falanger. Personligen uppfattar jag det mesta om det mesta i den här boken som hårresande eller i bästa fall obehagligt. Religion fascinerar och skrämmer mig och mormonism är bara ett exempel. Bara när jag tänker tanken på att diskutera ämnet börjar det klia i kroppen, hur GÖR man ens det?

Till och med innan boken släpptes dömdes den ut av mormonkyrkan som öppet uttryckte hård kritik såväl mot Krakauers intentioner som faktagranskning. "Under the banner of heaven" avslutas med ett svar på den kritiken, som i mångt och mycket snarare understryker det Krakauer försöker få fram än bevisar honom fel. För Krakauer går inte upp till kamp, efter att ha vuxit upp i ett mormontätt samhälle är han också vittne till den hårt arbetande, lojala, familjekära och "fredliga" mormonismen, utan menar att om man strävar efter att bli väldens största religion, med tusentals missionärer välden över varje dag under varje år, då krävs att man erkänner och talar öppet om den konfliktfyllda historia man dessvärre bär på.
En inte helt ovidkommande poäng.