Gamla kompisar.

Lyckades ta mig till Fotografiska igår. Bara det var en bedrift, jag har försökt sen de öppnade men det har vägrat att hända. Satt i kafét och åt soppa med två gamla fina vänner, såna som funnits med sen tidernas begynnelse men som också trixar och fixar med sina liv på sitt håll så när man äntligen ses lägger sig en trygg, välbekant och gammal värme i magen som ett lugn. Vi finns kvar, precis som alltid, inte lika ofta bara.
Så himla skönt var det att vi bara hann gå på en av tre tänkta utställningar. Men iallafall, det var ju Anton Corbijn. När man tittar tillbaka på den musikvideo i superkornig svart/vit super8-film som jag och Johan gjorde som specialarbete på gymnasiet i slutet av förra årtusendet... Tja, det blir nästan mer än lovligt tydligt var inspirationen kom ifrån.
Så det hela kändes som att besöka en gammal kompis tillsammans med gamla kompisar.
Fint.