Snubblande nära. Och flera månader bort.

Det har inte blivit så mycket bygg-blogg som jag befarade av Äpplet. När vi inte tar beslut om list mellan klinker och parkett och huruvida badrumsgolvet ska spacklas upp mellan dusch och golv så åker vi mest ut dit, går från rum till rum och drar fingrarna över grundmålade väggar och försöker att inte hoppa ur brallorna i ren iver att flytta in. Det tar så l å n g tid och ändå har det gått fort. Och plötsligt ringer posten och bara "Hej, det är posten, jag har en pall kakel till dig!" Och så mycket tid, vånda och beslutsångest jag har haft för det här jäkla kaklet. Hade all den tankekraften lagts på annat hade det kunnat vara fred på jorden vid det här laget I tell you.

Sen ska jag sitta här i vardagsrummet, i en tokigt skön kanske olivgrön soffa och titta på å ena sidan en öppen spis mellan fönstrena, å andra sidan kanske ett stort schabrak till kritvitt Stringhyllesystem fullt med mina, A's och pappas gamla böcker. Så ser det ut när jag drömmer iallafall. I juni är det dags att göra verklighet av det hela. Inte en dag för tidigt.