I ett konstant tillstånd av förnekelse ser jag mig själv som en serie-person. En sån som plöjer Sons of Anarchy och predikar The Wire med gnistrande ögon, som gråter, skriker, skrattar, vrider mig i plågor tillsammans med fiktiva karaktärer som för mig är tillräckligt verkliga för att av misstag råka duka fram ett par tallrikar för mycket vid middagsbordet. Sån är jag. Så rik.
Sanningen är att jag nästan inte sett klart en enda serie sen Lost gick på tv. Jo, The Killing tog jag mig igenom i ett utslag av överraskande hängivelse. Och för en massa år sen såg jag den riktigt bra första och den inte lika bra andra säsongen av Carnivale. The Wire, som jag verkligen ansträngde mig med, ebbade ut och försvann någonstans strax efter första säsongen.
Så i ännu ett anfall av självförverkligande köpte jag alla fem säsonger av Six Feet Under på bokrean. Nu ska jag leva upp till den där lögnaktiga självbilden jag har. Fyra avsnitt in i första säsongen är David min favorit, Brenda går mig på nerverna och jag var på gränsen att fulgrina under Nate's jogging/se-pappa-på-bussen-tur i typ andra avsnittet. Även om jag tycker att skådespeleriet haltar lite ibland så bådar det mycket gott. Gillar att det är lite, i brist på bättre ord, low key.
Så. Varsågod för den informationen.
10 kommentarer:
Haha, dukat till seriekaraktärer har jag aldrig gjort, men när jag hade knarkat alla Walking Dead-avsnitten under tre dagar i januari vaknade jag faktiskt upp en morgon och var helt övertygad om att zombieapokalypsen var på riktigt.
Och nej, jag har inte sett ett enda avsnitt av den nya säsongen. Varför kan man ju under.
Att du såg färdigt Lost tycker jag är smått fantastiskt, det känner jag ingen som har gjort.
Undra menar jag ju naturligtvis.
Ariel: Hej! Haha, skönt att man iallafall kan Lost-imponera!
Och fy! Zombieapokalyps! Såg första avsnittet av Walking Dead, gillade det men känner mig själv nog för att inte offra min nattsömn för läskig serie. Jag är skitmesig.
Och skumt att det bara tar slut så där...
Själv drömmer jag bara om Mount Everest...
Om du inte fastnar i Six feet under-träsket och avslutar femte säsongen med att ligga på golvet och lipa äter jag upp... vår dörrmatta (den är smutsig och hemsk). Lovar! ;)
Josefine: Åh, jag hoppas du vinner detta vad! Jag längtar efter att ligga på golvet och lipa!
6 feet ÄR bästa serien. Om du inte kommer instämma är det nåt fel - på dig eller din utgåva av boxen. Kommer du utvärdera efter varje säsong på bloggen månne?
motvalls: Än så länge verkar åtminstone jag vara utan större fel, påbörjade 2a säsongen igår! En liten utvärdering, eh? Hm, inte dumt, inte dumt...
Fint, jag känner mig trygg med att du fått en felfri utgåva då! :-)
Är fascinerad av att ditt bokintresse när jag läser din blogg. Tänk om alla som jobbade med böcker hade det.
Borgmästaren: Åh, det önskar jag att de har! Ska försöka blogga mer om böcker, är sämre på det än jag borde vara!
Skicka en kommentar