Äpplet och dåren

Jag har ju den däringa negligerade skrivbloggen som gått på konstgjord lunga ett tag. Några fina skrivare har hållit den igång med sina texter och det gör mig alldeles rörd och varm. Annika påminner mig om den i en kommentar till förra inlägget och plötsligt kände jag att det nog var dags att ge Dåren den tlc som den faktiskt förtjänar. Så jag tänker försöka börja skriva lite igen, i all enkelhet. Kanske vill ni också följa med en stund, ni som uttrycker er så vackert och ärligt och roligt att jag grinar i tid och otid. Eller ni som inte säger så mycket men skulle vilja i smyg. En liten rad bara. Tar en minut men någonting litet och alldeles underbart gör det med sinnet.