Med små små steg är jag på väg tillbaka till bloggen. Tänker på den ganska ofta, vill säga något om träden som skiftar färg i den lilla ruta av världen jag ser från sängen där jag ligger och ammar. Från dag till dag små förändringar, batikmönstret där björkens gula lövverk lyser genom tallens grågröna grenar. Det regnar på nätterna, blåser löv, barr och kalla små droppar mot glasrutan. Jag vill ligga vaken. Och bara lyssna. Där är fler andetag i mörkret nu. Jag känner dem mot bröstet som fjädrar.
1 kommentar:
Vad fiiint. Och välkommen tillbaka!
Skicka en kommentar