fredag 14 november 2008

"Being a bastard works"


"Transmetropolitan" is the shit. Spider Jerusalem is the man. Warren Ellis is the hero.
Det kan inte sägas för många gånger.
Det är snyggt, kallt, knivskarpt och glimtvis hjärtskärande vackert. Spiders jakt på sanningen bakom presidentkandidaternas välpolerade valkampanjer är skitig, ful och kommer med ett ordentligt pris. Men vad gör väl inte en outlaw journalist in times like these.
Jag läser Spiders krönika i The Word och tänker att jag är glad att mina ambitioner inte är journalistiska för då hade jag emigrerat till grönland, byggt en igloo och glömt resten av världen.

Så nu läser jag "Crooked little vein", den första romanen jag gett mig på av ovanstående hjälte. Och jag börjar undra om allas vår Ellis brände sitt krut på de 10 Transmetropolitan-albumen? Nu är inte min Ellis-samling komplett men inte heller att spotta på och trots att både The Authority och Planetary, för att nämna två exempel, både är välskrivna och snygga, så är ingenting än så länge lika vasst som Transmet.
"Crooked little vein" är skön att läsa, Privatdeckaren Michael McGill är på dekis och endast 3-4 timmar från självmord då han får Uppdraget, så klart. Han är trött och förbannad. Och visst finns Spider här, eller är det Warren?, kommer han fortsätta dyka upp i nästa roman och nästa? Det är t.o.m så att han återanvänder kommentarer och inte alls på ett genomtänkt, undercover-refererande sätt, utan mer som ett bra skämt, en oneliner, eller (ska jag våga) en darling.
And darlings has to be killed...
Jag tänker läsa ut den här, tycka om den och sen glömma allt jag tänkt. Klappa på mina Transmet och tjata på alla som orkar höra att det är det enda värt att läsa, alla kategorier (vilket är vad jag brukar dra till med i en något överdimensionerad slutkläm).

Inga kommentarer: