Att ha eller att va, det är frågan

"As for my desire for him, it has left my crotch, eased through my body, surfaced to the skin and been exhaled, less a need than a breath, less a breath than a small bell, ringing in the silence. Maybe I am happy."

Anne Enright. My hero.

Så fort jag läst ut något skriver jag datum på bokens första blad. Det har jag gjort i flera år och från början tänkte jag att det var för att hålla ordning, jag hade flera gånger börjat läsa böcker som jag snart insåg att jag redan läst. Ett tag, när jag var typ 15, hade jag ett bokmärke som jag skrev ner titlarna på (hur länge det nu skulle hålla...). Säga vad man vill om facebook, jag känner mig töntig för att jag tycker att det är kul, och jag känner mig töntig för att jag säger att jag känner mig töntig, men jag absolut älskar I´m reading - applikationen! Den är svaret på alla mina frågor! Vilket fantastiskt register, vilken koll jag kan ha! Jag kan gotta mig lika mycket där som när jag stryker runt mina bokhyllor här hemma och frossar.
Men vad handlar det här egentligen om? Inte fan handlar det om att undvika att läsa samma böcker flera gånger, eller att hålla koll.
För nu har jag koll, nu har jag en lista, och jag skriver fortfarande datum ("nov-08" går in i Enright as we speak), och ändå...som ett godissug efter chokladtårtan, en blogg?, tänker jag, då kan jag ha en lista, kanske ett betygsystem... och så vill jag ju egentligen ha den där bra läsdagboken som vi har på jobbet, som man får fylla i själv, det skulle ju va så fint.
Va!
När jag köper böcker känns det som att dra på sig en stor varm jättekappa, med inbyggd myshalsduk, öronlappar och gärna ett synfel som kräver glasögon. Det är ju ingen idé att mörka läget: förutom läsandet i sig så handlar det om att jag älskar att ha, jag älskar samlandet, att jag har de här bergen av böcker precis bakom ryggen. Jag har inte haft ett bibliotekskort sen jag gick i högstadiet. Vadå låna, jag vill ha.
Och det fina i att jag tycker mig ha en så tydlig känsla av mig runt böckerna, som om de var jag. Som om jag skulle vara någon annan, eller gud förbjude, någon mindre om man tog bort hela kalaset...

Ah, well...