Bad

Elefantöron.

Hur gör man för att få ett starkt elefantöra? Jag fick en stickling för något år sen som tog sig fint och i sin tur ynglade av sig. Nu växer det någon slags gult mögel i mammaplantans kruka som jag inte velat/pallat ta tag i så den håller långsamt på att dö blad för blad. I bebiskrukorna ser det fint ut men jag tycker inte att de blir alls lika mörkgröna och stadiga som andras ser ut att vara. Bladen förblir liksom ljusa och ganska tunna. Hur gör man?

Giv mig styrka.

Ska köpa Ikeas Ivar-system till verkstaden. Kollar blocket. En person beskriver sitt system med det hemmasnickrade och mycket optimistiska ordet "närmonterad". Haha, jag dör. Tänk att vara en fluga på hjärnbalken under den annonsskrivningen. "Hmm, hur ska jag sälja in det här nu då... Folk gillar ju miljötänk, hållbarhet, den grejen... Jag har det!"

Närmonterad.

Ja, du käre värld.

Okej, har varit hos farbror pojkspolingsdoktorn som var snäll, ställde tusen frågor och fick mig att känna mig hörd och på måndag när labbet öppnat igen ska jag ta en massa prover. Ett "provpaket", eller vad han sa.

Gav mig själv en present i form av sex stycken MUJI-pennor pga värd det och A fick en Star Warströja pga också värd det. Nu tar vi helg.

Under belägring.

Ska äntligen till doktorn för eksemen. Igen. Om det här inte ger mer än kortisonkrämer och stressprat går jag till en hokuspokusdoktor, I tell you. Har lite halvtaskigt förtroende för husläkarmottagningen pga incident 1, 2, 3, 4 och 5. Kanske lyckas de få det här rätt, återstår att se.

Vilken jävla smäll.

I måndags började en ny kurs; materiallära. Det innebär bland annat att hela nästa vecka ägnas åt att gruppvis labba med grejer. Lite vad man vill faktiskt. Funderar mycket på att elda och spränga, har jag upptäckt.

Oroväckande mycket funderar jag på det.

Bör eventuellt hålla tyst om det här hemmavid.

Går och fiskar.

Den största anledningen till att jag drar mig för att sälja grejer på blocket är att jag blir helt förstörd i hjärnan av alla språkmisshandlande mail jag tvingas läsa och ta ställning till. Här har jag svurit om det förut. Varför blir folk till synes lallande korsdrag när de ska kommunicera via blockets meddelanderuta? Är det för att det är just en meddelanderuta som man helt sonika kan skita i alla onödiga artighetsfraser som "Hej" och "Med vänlig hälsning" eller skiljetecken, radbrytning, punkt och versaler för den delen?! Säljer en möbel igen och idag fick jag ett mail som tog the motherfekkin pris av alla pris:


"idag intresse"


Det var allt.


"idag intresse"


Det tröstlösa primalskriket min av hopplöshet sönderfrätta hjärna gav ifrån sig, peeps. Lord have mercy.

Onsdag, ja.

Satt i en syrefattig föreläsningssal med själva experten i motljus hela dagen och kunde typ inte hålla ögonen öppna fast han bara pratade om textil och det gillar jag ju. Rotade desperat efter gamla bjudgodisar från möbelmässan i botten på ryggsäcken när jag blev så sömnig att jag skämdes. Kan bero på att jag efter gårdagens måttlöshet safe'ade med te i termosmuggen.
Skrattade så jag fick astma åt min årskurskompis Lina och fick ta medicinen som man blir helt skakis av och åkte sen hem med mitt läkemedelsinducerade ångestfladder i bröstkorgen och grinade till sammanfattningen av riksdagens utrikespolitiska debatt på nyheterna. Helt vanligt.

Har ätit korvstroganoff och pratat sammansatta ord och monster. Allt i sin ordning.

Orelaterad bild på container.

Termosnoobie.

Jag har köpt en termosmugg. Den är turkos och jättefin och jag vill ha den i handen jämt. Igår hade jag det i skolan. Vi hade föreläsning, sen workshop efter lunch och i slutet av dagen hade kaffe utgjort mitt totala och enda vätskeintag sen jag drog ett glas c-vitamin kl 7 på morgonen och jag åkte hem med magen i något slags upplösningstillstånd.
Blev eventuellt lite övertänd på min termosmugg.

Det kan vara morsan på bloggen som skrivit inlägget.

Hej bloggen. Har ni några 6(ish)-åringar? Är de sura mycket? Hur hanterar ni det i så fall?
Mvh
Handfallen mor på 36 jordsnurr.

Hundra år av ommöblering.

När vi byggde huset sa vi (eller, jag sa först, sen sa "vi", så det kan ev vara ett utslag av en mindre uttalad kompromiss även om A solidariskt hävdar att så inte är fallet) att vi inte skulle bygga så stort vi fick, utan så stort vi "behövde" (högst relativt begrepp, skulle det visa sig). Jag var fast besluten om att jag ville ha ett enplanshus, jag ville kunna ha hela huset inom räckhåll och inte ha rum eller ytor på någon annan "nivå" i någon slags odefinierad abstrakt bemärkelse. Så vi maxade ut vad man fick bygga i ett plan enligt detaljplanen och ja. Så här fem år, två barn och karriärval senare börjar vi få slut på plats. Eftersom A både är akademiker och musiker så har han minst sagt en hel del böcker och lika mycket musikgrejer. Och jag har lika mycket grejer som någon som varit kreativ i alla möjliga former hela sitt vuxna liv och därför äger ett mindre grossistlager av prylar, färger, pennor/papper, tyger, slöjdgrejer och allehanda doningar. Plus före detta professionell boknörd med mitt eget bibliotek som genom åren visserligen bantats till oigenkännlighet men ändå verkar ta upp lika mycket plats. Så vi kräver (ur ett lyxigt i-landsproblems perspektiv naturligtvis, jag är inte helt världsfrånvänd) en del utrymme kan man säga.
Nu är vi mitt inne i en rokad bland rummen hemma. Jag har nämligen fått en verkstad men det ska jag berätta om en annan dag (dock: WWOOOAAAH!!!!). Så vi flyttar runt och ska ha ett gemensamt arbetsrum nu vilket gör att alla våra grejer är överallt just nu. För att komma till Knappens och A's rum måste man passera en hinderbana bestående av en överflödig skohylla, en karmstol, en strykbräda full av klädhögar på väg till tradera kanske under detta århundrade, en tom Billy och en övergiven provdocka klädd i en gammal Fjällrävenjacka (?). Jag när någon slags idé om att bara vi får upp den där stringhylleliknande saken ovanför skrivbordet så ska allt det där på ett obeskrivligt vis bara lösa upp sig och försvinna. Märker när jag skriver ner det så här att det eventuellt inte kommer hända. Att det är jag som måste hitta en ny plats för alla de där grejerna. Åh nej.
Okej. Det här kommer ta tid.

Lite lördags-Gösta.

Barnen tittar på Farbrorn som inte vill vara stor. Jag älskar Gösta Ekman.
Det var bara det.
Hej.

Nordiska.

Den som följer mig på instagram råkade kanske ut för min spontana Nordiska museet-hets igår. Jag har liksom inte fattat hur grymt det är där förut vilket ju är förvånande sen två av den här kursens studiebesök gått dit. Det är så otroligt konstigt att en person som ändå är ganska kulturintresserad har en så jäkla torftig inställning till museer som jag har. "De eh... visar grejer? Ja?"

Iallafall. Jag åkte dit för att fota lite grejer till tentan och det slutade med att jag storögt gick igenom nästan varenda av deras utställningar och ba WOOAH! Eller ja, någon slags modestare version, typ "wooah..." men ändå. Blev dessutom orimligt peppad över att deras restaurang var helt okej och satt där med mina potatis- och parmesanbullar och bestämde mig för att aldrig gå hem.
Tills parkeringstiden tog slut och jag vadade genom en hel lågstadieskola och åkte hem.

Utställningen Folkkonst (sjukt fint!) avslutas med helt otroliga nutida slöjdarbeten inspirerade av allmogens konstuttryck, som den här stolen med broderad rygg. Var alldeles säker på att jag tog en bild på infotexten men gjorde tydligen inte det så jag vet inte vem som gjort den mer än att han hette Johan. Tror jag.

Nordiskas dockskåpssamling?! Helt magisk. De extremt dekorerade högreståndsmiljöerna gjorde sig inte lika bra på bild men där kan man glo i timmar.

Utställningen Rejält Retro om målade allmogemöbler. Så otroligt snygg utställning. Jag, som dessutom ägnat stor del av tentan till att skriva om stilblandningar, blev extra glad just här:

De har en hel 40-talslägenhet ju! Den utgör en liten utställning om folkhemmet och man kan gå omkring där inne och kliva ut på balkongen och hela grejen, så fin!

Plus deras lekstuga för barn?! Och deras superfina butik! Och utställningen om mode med punkaren i första montern som jag bara kikade in i!
Det var bara ett asbra ställe. Som jag på något sätt bara inte sett när jag varit där förut.
Måste gå mer på museeum, hajar ju det.

Branden.

Satt vid köksbordet imorse och försökte uppbåda någon slags ork. Junior, som fortfarande får välling på natten, (vet inte, det kanske är helt bananas med en som är över två?) har på senaste tiden vaknat flera gånger och velat ha flaska och jag som prioriterat sömn framför typ allt har gett honom det. Tills inatt då jag plötsligt tydligen bestämde mig att det fick räcka och sa helt sonika nej andra gången han vaknade. Så han var rätt sur och ledsen. Ganska länge.

Plus har eksemen from hell. Det är som att min hud är en sån där underjordisk brand som kan hålla på i skogen utan att en märker och vatten/kläder/beröring är som att hälla bensin på den branden. Hela tiden, på hela kroppen. Igår när jag kom ut ur en länge uppskjuten dusch, ilsket rödflammig och hettande i helt bisarr klåda över hela min arma person bestämde jag mig för att det kanske är gluten eller nåt (?) och att jag kanske ska försöka mig på annan kost. Bläddrade tillbaka i bloggarkivet senare på kvällen och upptäckte att jag kommit fram till ungefär exakt samma sak för 1,5 år sen men sen gått till en hudläkare som tyckte det lät otroligt att jag skulle ha utvecklat en födoämnesallergi i vuxen ålder och istället ordinerat det sedvanliga apoteket av kortisonkrämer och en rejäl funderare på om jag inte var lite stressad i livet iallafall.

Jag antar att jag lyssnade på honom då för att det var enklare än att lägga om hela min kost. Men. Hur kan en veta ifall en utvecklat en allergi eller inte när en haft eksem hela livet? Är så sjukt trött på att hålla på med det här. På att klia, på att vara fläckig, på att blöda, på att skämmas över att jag ser ut som ett slagfält.

Ska göra en allergiutredning nästa vecka hos husläkaren. Det verkar trots allt finnas test en kan göra så en inte är helt utlämnad till egna kostexperiment. Oh well. Vi får se.

Bara en liiten soffa till, schyssta?

Bildgooglar gamla möbler för tentan. Dålig idé. Måste nu hitta någonstans att förvara en skitskruttig och ganska äcklig gammal soffa jag hittat och vill ha. Den går inte att använda och ser förjävlig ut men jag vill klä om den för den skulle bli astuff! Jag måste bara lära mig hur man gör först.
Det kan ta ett tag.
Så, älskling, vi kan väl ha en skabbig liten extrasoffa här i hörnet ett tag ba? Något år eller så bara, det är okej va?